måndag 19 januari 2009

Man är aldrig för gammal...

Jag har några egenheter, vilket jag antar att alla människor dras med.
Bra eller dåliga, konstiga eller bara konstnärliga.

En av mina lite udda egenheter är mitt skrämmande minne för "värdelöst" vetande, sånt som andra skriver upp i almanackan minns jag.
År efter år efter år...

Gamla vänners barns födelsedagar, märkliga telefonnummer jag inte ringt på 15 år, vänner och bekantas bröllopsdagar, vars bröllop jag inte ens varit på..

Tror jag kan räkna upp samtliga namn på åtminstone 25 vänners barn- som jag inte ens träffat!!!

Skumt!
Hur ska jag kunna tjäna pengar på detta?
Finns det något annat syfte med denna i mitt tycke märkliga färdighet?


En annan avikande egenhet jag har är kanske mitt motto:
Man kan inte få för många barn!

De flesta familjer i min närhet består av 2-4 barn och valfritt antal vuxna.

Min familj är tok-stor!
2 vuxna, 2 nästan vuxna, 4 små barn och 2 änglar,samt en än så länge ofödd under tillväxt.
Dessutom dräller det av varierat antal dammråttor, riktiga möss, några kaniner och ett par hästar här i krokarna som också anses tillhöra familjen.

Om man försöker räkna ihop flocken börjar man närma sig en normalstor by i Norrlands inland i antal räknat.

Jag bor inte ens i Norrland...

Rubriken då? Vadå, "Man är aldrig för gammal"?

Jo, jag har just ikväll insett HUR man skriver en blogg och dessutom insett att jag väntar bebis nummer 9.

2 kommentarer:

Huskatt sa...

Det är kalasbra att du håller reda på datum. Så kan vi andra vara slarviga och glömma.

Amanda sa...

Hej, inte för att vara elak eller något men du skriver att du har 2 änglar. Antar att du menar barn såklart och undrar när du förlorade dom. Om det va i magen eller efteråt. Inget illa menat alls! Förlorade nämligen mitt 1:a barn när jag va gravid i vecka 35. Ha det bra. Kram