onsdag 11 februari 2009

Språk, punkt och dotter

Min dotter (den äldsta) är duktig på att prata riktigt fort.
Tror att det kan vara ett arv efter mig. Tyvärr har jag nog umgåtts för mycket med små barn på sistone för jag har definitivt legat av mig.
Ibland har vi väldigt bråttom när något ska berättas, då går det undan även för mig.
Som när jag har något, i mitt tycke, kul att återge henne om min dag.
Hon brukar påpeka att jag borde skriva som jag pratar.
Det skulle bara bli så obegripligt för de flesta då.
Att glömma kommatecken när man pratar är en sak, att göra det när man skriver blir mest jobbigt.
Ni som läste Expressen fredag (?) på 90-talet, minns hur Linda Skugges krönikor såg ut.
Inte en punkt eller kommatecken så långt ögat nådde.
Så ser det ut när vi pratar här hemma.

3 kommentarer:

Stormsteg sa...

det är precis som med lindas krönikor jag menar när du pratar ser jag din monolog som en lång lång text i luften antar att folk ser mina svador på samma sätt hehehe

ullebengtsson sa...

Åh mångmamma, jag HÖR dig från när du var i ditterns ålder. Släng in ett "flärp" och jag brister i nostaligirelaterad gråt:)

Fredrika sa...

jag vill ha bilder på dig och barnen!