torsdag 2 juli 2009

Kokt hjärna och "Martina-koden"

Osedvanligt bra dag.
Det tidigare kallade ballongbarnet har övergått till mer behagliga ritarstatus-barnet.
Trots den sena timmen är 5-åringen pigg och nyter, kan hänga ihop med hans något ofrivilliga power-nap i soffan tidigare under kvällen.

Jag anser att jag fyllt dagen med meningsfullt ranta-runt-i-ringen-innehåll , kanske inte just under dagtid men effektivt kvällsryck brukar kunna kompensera för uteblivet röjande tidigare.
På fullaste allvar, är det verkligen någon människa som lyckas prestera någon form av intelligent tankeverksamhet, eller annan mer fysiskt krävande aktivitet i denna tropiska hetta som böljar över landet?
Jag gör det inte!
Om vatten rimligtvis brukar koka vid 100 grader, börjar min hjärna småsjuda någonstans strax efter 25.

Tog mig småfnissande igenom en klar favorit i bokhyllan idag ändå.
Underbara Martina Haags - "Martinakoden".
Igenkänningsfaktorn är hög!

Inte blir det sämre för att jag faktiskt kan relatera till en del platser och personer hon nämner heller.
Vi har gått i samma skola.
Fast, när jag gick i den skolan, skolkade hon som värst.

Inte för att jag minns henne personligen från skoltiden, hon var säkert en av de där tuffa tjejerna som stod utanför uppehållsrummet och rökte, när man kom småspringande mot mellanstadiebyggnaden.
Tyvärr var vi "små" tvungna att passera alla stora, läskiga högstadieelever för att komma till vår del av skolan.

Trots att jag bara var 12 år, gick jag hem och började lönlöst min övertalningskampanj om skinnjacka och mocka-cowboyboots.
Inte för att alla hade det, bara de tuffaste.
Och tuff behövde jag bli, liten och mesig som jag var!

Inte en suck att jag kunde ro den tjatserenaden i hamn!
-"Det är mycket kvinnligare med päls"! blev det briljanta svaret.
Och:
-"Mockaboots är så opraktiskt när det kommer blötsnö"!

Som om jag hade frågat om något "kvinnligt"?
Eller något praktiskt?

Tuff, var namnet.
Det var vad jag behövde bli, inte "kvinnlig"!

Så vad blev det då?
Jo, en uråldrig, ärvd grå-vit fårskinnspäls och skinnstövlar med "praktisk" rågummisula och "lagom" hög klack!

Tuff?
Inte direkt!
Behöver jag säga att min enda räddning blev att alltid vara den som stack ut?
Fanns inte mycket annat att göra i den "out-fiten"...

6 kommentarer:

Stormsteg sa...

Om du någon gång skulle få för dig att lägga upp en bild på dig själv, SNÄLLA lägg upp en bild på 70-tals du!

Fisken sa...

SV: Skönt att det inte bara var jag... :-D

Huskatt sa...

Jag känner med dig!
Min mamma sydde vinterkläder till oss...ja du, tänk tanken. Bajsbrunt var färgen.

Huskatt sa...

Och JIPPI till att ett visst ordkrångel är borta! PUSS OCH KRAM

ulleengtsson sa...

Hu, jag vrider mig lite. När man hade något nytt skulle alla syna och kommentera. Jädra ungar.

Mångmamma sa...

Läget var ju inte alltid på topp när nya kreationer skulle förevisas..
Mina parvlar får i möjligaste mån bestämma sin klädsel själv, så tidigt de bara visar intresse.
Stormsteg, du var allt envisast på den fronten.
Blott 18 månader gammal hade du åsikter om vad som klädde dig - behöver jag säga att jag inte alltid tyckte om din smak?
Då!