Viltolycka!

Gråvädret hänger i luften och har så gjort sen sena eftermiddagen.
Inget befriande och renande regn än, bara dovt muller långt bortifrån.
Märkligt nog hade det tokregnat, så där mycket så man tror att någon duschar, bara en mil söderut i närmsta metropol under dagen.

Far-är-rar har tagit semester och ska gå hemma och drälla och vara småbesvärlig i 5 hela veckor.
Skönt!
8-åringen hade haft en toppendag på pappas jobb, dit han färdades ståndsmässigt.
Vit skjorta, för det ska man ha när det ska jobbas(!), och på hojen!

Tack-och-lov gick resan dit och hem smärtfritt.
Annat var det tidigare i veckan när far-är-rar var på väg hem.

En frontalkrock med ett brutalt rovdjur höll på att få ödesdigra konsekvenser.
Med bara 2 km kvar till hemmet, blir maken attackerad av detta djur.
Det nästlar sig in under hjälmen och vidare in i örat för att där sätta ner baken, med tillhörande tagg.

Utan att mer än kasta en hastig glimt bakåt, tvärnitas hojen och håller givetvis på att gå omkull med förare, rovdjur och allt.
Innan hojen stannat och hjälmen av, var olyckstillbudet befäst med ett rejält stick!

Väl hemma, kastar sig mannen med huvudet mer eller mindre ner i lökkorgen, halar upp en rödlök som blixtsnabbt klyvs och sedan placeras på det nu relativt svullna örat.

(Se där, ännu ett husmorsknep!)

Vad kan man nu lära av denna historia?
Tja, intergralhjälmar må vara fula och illa tidstypiskt i relation till en ärevördig gammal engelsman men den hade nog skyddat något bättre mot aggressiva getingar, på jakt efter öron...