torsdag 27 augusti 2009

Avaktivering!

Behöver en paus från cybervärlden.
Återkommer, kanske, vid senare tillfälle!
:)

onsdag 26 augusti 2009

Mot hösten..

Nu har den nya veckan brakat igång på riktigt.
Inte bara två söner som ska forslas till och från skola/buss utan även pysselkungen har fått starta vardagen.

Nämnde son har det svårt på morgnarna
Lite besvärligt, så där.
Tungt att gå upp och plötsligt passa tider, ha på sig kläder och koll på vad som ska med.
Bara besväret med att behöva förflytta sig från en punkt till en annan, är extra jobbigt.
Mycket gnäll och bryt innan alla är på sina platser.

När han väl är på plats, är det inga ledsamheter som vilar över gossen längre men dessförinnan...
Ett riktigt meck att få upp och iväg alla som behöver ha någonting som påminner om klädsel, i tid.
Syskonen, de små, vimsar mest runt och är ivägen anser han. Inte gör de som han vill heller.
Som den självutnämnde polis han är, har han det extra besvärligt.

Hemmahierarkin börjar långsamt att återta normalform, med bara de yngsta två huliganerna i huset, ett par tre timmar på förmiddagen
Stora-lilla fröken hårfager njuter av att i ensamt majestät styra över Bam-Bam.

Nästa vecka drar även de smås aktiviteter igång, då är det höst på riktigt!

söndag 23 augusti 2009

Solig söndag!

Ibland är jag duktigt förutseende.
Fredags eftermiddag, gråmulen, lagades helgens samtliga måltider och lades på vänt.
Toppen idag, när jag kunde plocka av ännu några liter vinbär från buskarna istället för att laga mat.

Nu kokar mer saft på spisen, frysen börjar bli full av vegetabiliska råvaror (!) och små-vilda-glada rusar runt, mätta och glassefterrättsnöjda.

Söndagar är bra dagar!

Stjärnklart

Så har ännu en helgkväll tillbringats vid sjön.
Korvgrillning, lägereld, bad i kallt vatten, högläsning i husvagnen och nerstoppning av många små-vilda-glada.
Efter en snabb tur till byn för upphämtning av stor-sonen, återvände jag nerför backen till familjen och beundrade den klara stjärnhimmeln, innan det blev dags att sussa.

Känns extremt lyxigt att kunna campa hemma, nära till "nödvändigheter" och ändå lagom primitivt!

Idag ska hemmet och barnen saneras inför kommande vecka.
Vardagsvecka!
:)

lördag 22 augusti 2009

Skelett i garderoben och lik i frysen?

Ok, nu är "gamla" maten överflyttad till "nya" frysen.
Spännande saker som fyndades!
Inget för kräsmagade läsare men er andra kan jag kanske underhålla med min frys bisarra innehåll!

Grönsaker, bär, örter, vegetariska röror, tomatsås, glass, kött, fisk, istärningskuber, frysklampar och hemkokt sursaft.
Så långt inget konstigt. Men...

*Barnens två döda kaniner, ännu ej begravda.
*Fyra stycken moderkakor, ännu ej nergrävda och vårdträdsplanterade på.
* Lammkött, ca 2 år gammalt.
*Tillagat lammkött, ca 1 år gammalt.
*Två stycken rödbetsbullar (vegetarisk rätt) som inte ens var goda när de var nya, för sisådär 1,5 år sen. Varför spara?

Detta sistnämnda, ska omedelbart bums begravas, planteras respektive kastas!

I vissa lägen förstår jag rabiata vegetarianer som hävdar att allt kött är lik.
Och lik, det vill man ju inte gärna ha i frysen!

Kreativ helg!

Idag har familjen mångmamma varit kreativa!

Far-är-rar har gått lös med mångmammas sticksåg, fogsvans och vattenpass (bland annat) för att få den nya frysen på rätt plats i tillvaron.
Eftersom vi satte in utanpåliggande golvsocklar när köket renoverades, blev det lite meck för att frysen skulle "smälta" in.

Mångmamma, å andra sidan, har använt far-är-rars symaskin för att snörpa ihop gardiner x 2, kuddfodral, lampskärm och som final 2 stycken gympapåsar.

För ganska många år sen, när vi bodde ungefär där Huskatt bor, syddes och presentades gympapåsar till Huskatts två äldsta söner.
Nu har ju som bekant även son nr 3 i den familjen rasslat in i skolans förlovade land.
Alltså, dags för ytterligare en.

Huskatt; Den kommer per post...

Små-vilda-glada har haft fullt sjå med att fördela gracerna rätt mellan de ömma föräldrarna, tänger, skruvmejslar, sågskydd, saxar, nålar och tygremsor utövar en enorm dragningskraft.

Dags för lite mer kreativt arbete, sheriffens vägghylla behöver ett lager färg till, innan jag kan roa mig med borrning, medelst pluggning i väggen!

Trevlig fortsättning på helgen. :)

fredag 21 augusti 2009

Hårddisk? Minneskort?

Det här med datum, minnen och glömska är rätt märkligt.
Mitt förhållningssätt till det i alla fall.
Jag börjar bli så till åren kommen att nästan varje vecka, året om, finns det någons bemärkelsedag att uppmärksamma i mitt kontaktnät.

Alla försök att få plats med egna familjens, närmsta släktingarnas, vännernas, bekantingarnas dagar i en almanacka, skulle innebära att Stockholms samtliga telefonkataloger skulle kunna slänga sig i väggen.

Istället försöker jag memorera dessa dagar.
Eller, rättare sagt, jag försöker inte.
De bara fastnar ändå!

Idag, till exempel, har en god vän sin tionde bröllopsdag och en dotter till goda vänner fyller vuxen.
I måndags var det som bekant ett annat pars trettiofemte bröllopsdag, min äldsta hästs namnsdag samt en väns dotters elvaårsdag.
I tisdags hade vi bott på just denna gård i fyra år.

Jag försöker verkligen inte glänsa med mina kunskaper och mitt löjligt goda datumminne, om jag hade haft samma förmåga att peta in fransk grammatik i skallen, skulle jag talat som en infödd vid det här laget.

Det bara är så.

Därför blev jag, och är fortfarande, förfärad över min glömska i början av veckan.
Mysko!

Får skylla på totaltilt av sällan skådat slag.

Kommande veckor börjar sakta men säkert fyllas på i hjärbarken med nödvändig, och onödig, information.
Till det nödvändigare hör; vilken dag som idrottskläderna ska med till skolan, tandläkartider, bvc-besök och eventuella resdagar för far-är-rars vidkommande.
Till de mer onödiga hör; vem som bott ihop med vem och hur länge, kompisars barns partners födelsedagar/namnsdagar samt exakt hur många dagar det är kvar till första advent.
Just det sistnämnda bör jag nog räkna ut först men sen kommer det automatiska nedräkningsverket att ticka igång,
Kanske en aningens onödigt att utsätta mig för det?

Tids nog blir det dags för julpyssel ändå...

Mannen, musikern och myten.

Jag är väldigt glad att jag hann lära känna denne man.
Hur väl man än tror sig om att känna någon, är det aldrig hela sanningen.
Det finns alltid skrymslen och vrår som är och förblir högst privata.

Tack för allt!
Och förlåt att jag fegat ur och inte ringt din familj ännu!
R.I.P. Kjelle.

Fredag!

Veckans sista vardag, kort vecka, bara tre dagar lång.
Sheriffen var trött imorse, pysselkungen ilsken och det kommer bli bra med en kort återhämtning före nästa veckas allvar.

Än så länge njuter jag av vardag med tidiga taxiturer och färre konflikter kring matbordet.
Återkommer framåt november om det fortfarande känns bra!

torsdag 20 augusti 2009

Hål på tån!

Andra skoldagen.
Två stycken andraklassare, en liten och en stor sådan, får skjuts av far-är-rar.
Fröken hårfager sussar än så länge sött och två små-killar har övergett frukosten till förmån för skrammelkonsert med kastruller i köket.

Ska rivstarta dagen med en tripp till närmast större stad (nåja) och akut införskaffa nya skodon till sönerna.
Har ju tidigare skrivit om mina söners brist på fotlyftarförmåga och förkärlek för sko-och-fotsläpardito.
Och inte spelar det någon större roll i vilken prisklass jag lägger mig, att bromsa cykeln med tåspetsarna brukar ha den lilla egenheten att skor snabbt tar slut!

Jag begriper faktiskt inte hur snabbt de kan nöta hål på dojjorna.
Eller hur ett par tre dagar gamla skor kan se ut som om de använts av en hel syskonskara, av min barnaskaras antal.
Obegripligt.

Enda smolket i bägaren idag, inför en slik tripp, är väl att affärerna kommer vara knökfulla, barnbidragsdag och skolstartsvecka som det är!
Bäst att hetsa på...

onsdag 19 augusti 2009

Ambivalent väder?

Fast det tydligaste av alla tydliga hösttecken damp ner i brevlådan idag, visar vädret upp sig från sin somrigaste sida.
Soligt, varmt, blå himmel och grönt mjukt gräs, som gjort för att springa barfota på.
(Ja, barnen alltså, jag springer inte!)

Hösttecknet då?
IKEA-katalogen, så klart!
Nu ska den studeras så jag vet vad jag inte ska ha hemma i år! :)

Augusti-september!

Son och far-är-rar tog hojen till skolan imorse.
Stor-sonen ska skyfflas iväg till sitt upprop inom kort och pysselkungen har börjat längta efter sina fröknar.
Snart kommer jag antagligen längta tillbaka till den sommar som varit, om inte annat för den förhållandevisa bristen på organiserade taxiturer på bestämda tider.
Fast just nu njuter jag av den begynnande vardagen.

Känslan av klar, sval höstluft är vederkvickande och omstarten, en höst alltid inneburit för mig, är efterlängtad

Blir jag tvungen att välja mellan årstiderna, är hösten den som passar mig bäst.
Början av i alla fall.
Den där mörka delen, i slutet november, innan det är riktigt, riktigt dags att "blinga" igång julen, är mest tröstlös.

Mest av allt uppskattar en rastlös själ som jag, växlingarna och ombytet i årstidernas karaktär.

Men än är det den bästa av årstider här!

tisdag 18 augusti 2009

Sommarglömska, finns det?

Vart har mitt omtalade goda minne tagit vägen?
Jag, som aldrig glömmer en kompis barns födelsedag, eller någons bröllopsdag - fast jag inte ens var närvarande vid vigseln - , namnsdagar eller andra mer eller mindre viktiga datum som lätt kan sorteras in i en almanacka.

Jag, har lyckats två dagar på raken nu.
Igår förmiddag kom jag tydligt ihåg en väns trettifemåriga bröllopsdag, något som var helt bortglömt till eftermiddagen.
Idag hade jag väldigt bra koll på att det brann i knutarna för att avboka eftermiddagens läkartid åt mig själv.
Felet var bara att det var helt förträngt några timmar senare.

Hoppas jag minns vilket barn som ska skickas till vilken skola imorgon!

Revelj!

Vardagstakterna verkar sitta i, trots ett ohemult långt sommarlov.

Mini ansåg att en bra start på dagen borde ske runt sextiden imorse.
Bara att gilla läget och knata upp, servera frukost och invänta resten av familjens uppvaknande.

Nu, ett par timmar senare, har samtliga, minus stora-sonen, återuppstått från de sovandes skara.
Första tvätten för dagen snurrar, disken är omladdad, rummen redo för dagens hopp- och-lek.
Små gossar leker förnöjsamt i barnkammaren och fröken hårfager underhållar mig med sitt oavbrutna prat.
Snart ska en liten lekexpedition företas till meine Freundin för att på eftermiddagen övergå till operation; Plocka-ihop-och-fram-allt-som-en-skolgosse-kommer-att-behöva.

Imorgon, då börjar min efterlängtade vardag!

Lidandets väg.

För ett par veckor sen kunde man på löpsedlarna läsa om ännu en familjetragedi.
6-årig pojke som drunknat efter ha kommit ifrån sin pappa utefter en sjö i en småländsk stad.

Alltid djupt tragiskt att en olycka sker med dödlig utgång och i synnerhet tragiskt för den berörda familjen.
Så tänker vi nog alla när vi läser om elände och katastrofer.

Vilken chock det blev att den berörda familjens far, han som kommit ifrån sin son på promenad utmed sjön och antagligen lider alla helvetets kval, var en före detta nära kollega till far-är-rar.
Helt plötsligt kom det så nära.
Som om olyckan blev värre, bara för att det fanns personliga beröringspunkter.

En katastrof som denna kan aldrig bli mindre eller större.
Det värsta som kan hända ett föräldrapar, har hänt.

Jag kan bara djupt beklaga sorgen och hoppas att föräldrarna och de närmsta sörjande kan komma igenom denna tunga och svåra tid som ligger framför dem.

Att de så småningom kan komma att minnas de ljusa och glada stunderna med sin son utan att hjärtat håller på att brista.
Att de kan njuta av sitt nyfödda barn, som aldrig hann lära känna sin storebror.
Att de kan våga gå ner i sorgen för att därifrån komma upp ur detta helvete som starkare människor.
Att de orkar stötta varandra genom sorgen.
Att de tar stöd av andra, utomstående och att de får den hjälp de behöver.
Att de överlever mentalt.

För det är ingen lätt väg de har att gå, denna Via Dolorosa.
Jag vet.

måndag 17 augusti 2009

Ny sommarbostad?

Det blir ju sällan som man tänkt sig, fast oftast blir det bra ändå.
Gårdagens ihopskyffling av barn för utfodring, resulterad i en grillkväll vid sjön, högläsning i husvagnen i två timmar och extremt tidig nattning.
Av samtliga trötta familjemedlemmar.
Kvart över tio sov alla.

Tar på krafterna att nattsudda med stora döttrar!

Bara två dagar kvar av detta sommarlov, sen är det rutiner, vardag och vanliga gängor igen.
Skönt.

Minns mina barndoms somrar som oändliga, känner att även mina barns somrar är mer eller mindre oändliga.
Fast från ett annat perspektiv!
Det tar ett par veckor i början innan de slagits färdigt och insett att de ska dras med varandra under en period, samma mot slutet av lovet.

Tror att denna sommar varit rätt lagom innehållsrik ändå.
Inte för att vi kuskar land och rike runt, snarare för att de verkligen får möjlighet att utnyttja det faktum att vi bor mitt i sommarsverige.
En lantlig idyll.

Om vi någon gång skulle skaffa en sommarbostad, skulle den ju inte ligga som en röd liten stuga vid en sjö, en annars vanlig sommardröm.
Nej, det skulle få bli en liten trång övernattningslägenhet i en större stad.

Fast dit åker man kanske inte sommartid?

söndag 16 augusti 2009

Helg!

Lång, innehållsrik och trevlig helg börjar lida mot sitt slut.
En del taxikörande, en del hästlek, en hel del plockande och extremt mycket skrattande och pratande.

Stora-dottern och extradotter kom och förgyllde min lördagskväll.
Sent uppe och sent i säng, fast det var det värt!

Nu återstår bara att skyffla ihop barnaskaran och häva i dem något ätbart innan samtliga små huliganer ska stoppas i säng, via en tvagning...

fredag 14 augusti 2009

Cowboyhatt och schyssta boots!

Dagen började mindre bra, mini tokvrålade, pysselkungen och sheriffen slogs så legobitarna skvätte, Busan retades för allt vad tyget höll - och åkte på däng av sina lättstörda bröder!
Mångmamma bet ihop, ett tag i alla fall, innan samtliga huliganer blev förvisade ut ur huset med låsta dörrar bakom sig, allt för att hinna andas tre djupa andetag innan katastrofen blev ett faktum.

(Bättre förvisa små monster än att bära hand på dem!)

Fortsättningen av dagen var ju rätt given.
Det mest naturliga vore om jag vrålat mig fram genom tillvaron, hutat åt och varit allmänt vred.
Så bidde det inte!

Sammanbitet gick jag lös med färg och pensel.
Och som jag gick lös!

Livsfarligt när kreativiteten slår till.
Vägg hos Sheriffen; klar.
Hylla till densamme; snart klar.
Riddarborgen (målad direkt på väggen i pysselkungens rum); Modifierad och bättrad.
Mycket bättrad!
Typ hela rummet är en enda stor riddarborg, till sonens förtjusning!

Matlagning med hjälp (stjälp) av två små.

Uppletande av min "äkta" cowboyhatt, köpt av far-är-rar i det stora landet i väster!
Fram med matchande boots, givetvis! :)
Sheriffen blev glad, - en kompis - lika galen som han!

Hopp-o-lek med liten-Sara, i nyfixad och uppsatt ridhage.
(Attans vilken balans även mini uppvisar, satt stadigt i sadeln själv, även under trav!!!Han är ju knappt 2 år än!)

Lite mer dekorationsmålning efter tandborstning och som final en lång bra riddarsaga.

Tur att det slutar bra, efter trist start, istället för tvärtom!
Trevlig kväll!

Ge mig lite grå tristess, tack!

Seriöst, nu får jag snart panik.
Kommer förvandlas till ett vrålande, rytande, eldsprutande monster.
Första veckan efter semesterns slut och knappt en vecka kvar före skolstart och jag håller på att bli garanterat galen.

Märks med all tydlig önskvärdhet att mina barn har haft nog av varandra nu.
Över- eller understimulerade?
Över, är min kvalificerade gissning.

Ett evigt gapande, slagsmålsstartande, konfliktande och retande.

Inte bara de som fått nog av varandra, jag har också fått nog.

Rutiner, tidspassning och grå vardag.
Välkommen!

torsdag 13 augusti 2009

Apropå...

Apropå Huskatts inlägg om nakenhet hemmavid, kom jag att tänka på vad som hände häromdagen.
Tokvarmt och soligt.
Mångmamma slafsar runt hemma i ett par ärvda för stora shorts och bh, alldeles för varmt att göra mer än smyga i skuggan.

Uppför vår lilla grusväg hörs plötsligt mopedknatter.
Den lokale järnhandelsägaren dyker upp på en underbar gammal röd moppe från fornstora dagar.
Ridå.
För sent att göra en tjurrusning in och hämta mer anständig och passande klädsel.
Far-är-rar är nästan lika presentabelt klädd som jag, meckoverall, svartprickig i ansiktet och skitig som bara den.

Tja, dyker det upp oväntade gäster får de tåla ovårdad eller bristfällig klädsel på värdparet...

Smeknamn

Kärt barn har många namn, brukar det ju heta.
Vi har en fallenhet för att strö smeknamn över våra ättelägg.
Konkurerar nästan med varandra, far-är-rar och jag, om att få just vårt förslag att etsa sig fast.
Hittills har vi väl ungefär lika stor andel "nicks" på våra samveten.

Några av de namn som förekommer här i bloggen är;

1) Sheriffen, stor-småtting, åttaåringen

2) Pysselkungen, destruktor, femåringen

3) fröken Hårfager, lilltjejen, Busan

4) mini, Bam-Bam

Naturligtvis finns det en drös till men de förekommer inte här.


De två äldsta, varav den ena går under benämningen stor(a)-dotter, har ju som bekant flyttat och den andre drasuten förekommer sällan i mina inlägg.
Inte för att det han gör, eller inte gör skulle vara ointressant.
Snarare tillhör han kategorin; smygare!
Ni vet, en sådan där person som utan ett ljud smyger upp från vänster bara för att snabbt och smidigt försvinna ut till höger.

Lite hemlig, så där.

Apropå detta med "nicks", fick jag för en tid sedan höra ett som användes på mig, för många år sen!Jag hade inte hört det tidigare, troligtvis beroende på att när det nyttjades var det om mig, inte till mig.

Ganska fint, tycker jag.

Svarvöga!

Vad säger ni om den?


Drömmar

Dumbas, skriver om drömmar och plötsligt uppvaknande.
Lustigt sammanträffande.
Själv har jag också väldigt svårt att komma ihåg om och vad jag drömt om numera.
Därför ännu mer ett sammanträffande att jag de senaste nätterna då och då drömt om vår lilla Sara.
Märkligast är nog i vilket sammanhang.

Jag ska av någon outgrundlig anledning duscha hästen.
I badkaret!
Detta uppskattas inte till fullo och den nätta lilla tösen sätter sig på rumpan med frambenen utsträckta framför sig.

Vad skulle "pappa Freud" sagt om detta?

onsdag 12 augusti 2009

Oortodox målning

Så var även åttaåringen installerad i sitt nya rum.
Åtminstone delvis.

Sheriffen, som han även kallas, har lekt sig genom eftermiddagen i sitt nya territorium.
Bam-Bam, även benämnd Mini, har således även han fått ett eget krypin.
Dock snusas det gott i spjälsängen inne hos mor och far ännu.

De två mellersta småttingarna har heller inte gått helt lottlösa genom storasysters exodus, ett illskärt nattygsbord till fröken Hårfager och betydligt luftigare, och mindre prylbemängt rum, till Pysselkungen.

Summa summarum; samtliga små-vilda-glada har haft en strålande innehållsrik dag.
Mångmamma däremot; tja, jag vill helst inte se ett barn så långt ögat når förrän tidigast imorgon bitti.

Att kånka runt möbler, snabeldrake, sortera leksaker, böcker, kläder, sängkläder, tidningar och tusen andra småprylar som helt plötsligt ska stuvas om - ja, det tänker jag inte göra om i första taget.
Att de små-vilda-glada bara varit måttligt glada stundtals, gör inte saken bättre.
Mitt fantastiska, pedagogiska jag har sagt upp sig för kvällen.

Trots trytande humör, beslöt jag mig för att utplåna spåren efter stor-dotters extremt häftiga vägg, rutigt målad (på fri hand, givetvis!) i grått och hallonrött.

Har förstått att det finns ett-rätt-sätt att måla på.
Och så finns det mitt-icke-helt-korrekta-sätt.

Ett normalt förfarande vid ommålning brukar innebära att möbler plockas bort, eller täcks över, golv skyddas, samtliga erforderliga attiraljer plockas fram och sen vidtar projektet; Målning!

Så gör inte jag!
Färgpyts och första bästa pensel, i enstaka fall en roller.

Det duger.
Hur skulle jag annars kunna vara effektiv?
Troligast är att jag egentligen inte alls har tid att måla, skulle jag då gå loss på "projekt målning", hade ingenting fått ny kulör i detta, eller före detta, hus.

Att däremot haffa en skvätt färg och tillhörande verktyg för att slabba upp kulören på väggen (eller bordet, stolen, taket....) känns betydligt mindre tillkrånglat.

Behöver jag säga att far-är-rar aldrig skulle göra så?
Eller att de få gånger han angriper en pensel/roller har förberett sig minutiöst?

Fast hans "projekt" brukar kunna stå emot tidens tand (läs; barns slitage) betydligt bättre än mina i hast utförda färgförändringar.

Nåväl, en dryg tredjedel av väggens röda färgfält är numera grå, allt utfört under glada jubel av tre små-vilda-glada.
Jag hade fullt sjå med att hindra Bam-Bam att stå på huvudet i färgpytsen, fröken hårfager att inte fastna på väggen i nymålad färg samt att hålla penseln i rörelse.

Imorgon ska resten angripas på exakt samma oortodoxa sätt! :)

At long last..Eller som Svarte Petter skulle sagt; "Nu så ska hon ur mitt hus, ur mitt hus..."

Så var stora-dotter slutligen installerad i sitt nya hem.
Mångmamma trotsade naturlagarna, hyrde släp hos den lokale mackägaren, kopplade på, lastade, körde, tömde, körde hem, kopplade av.
Allt utan att krocka, kvadda, tippa eller välta.

Nej, jag har varit gift länge, så jag har aldrig behövt utföra slika sysslor!
(För att travestera på min man angående frågor rörande tvätt, disk och matlagning...) :)

Två av små-vilda-glada medföljde på resan, lyckliga över kvällsäventyret och fikat storasyster bjöd på.
Imorgon mina vänner skall - om det regnar, märk väl - stor-dotters före detta rum transformeras till liten-stor-småttings vilda näste.

Vid solsken är planen hopp-och-lek med liten-Sara!

Nu tarvar mångmamma ett glas rött som belöning för kvällens kraftansträngning!
Goder afton!

tisdag 11 augusti 2009

On and on..

Det här med att bo på en relativt liten ort har definitivt sin egen charm.
Visst brukade jag hävda att även små stadsdelar i Stockholm med omnejd är på sätt och vis små ankdammar.
Men skillnaden mot en "byhåla" är ändå avsevärd.
I torsdags, sista kvällen innan stor-dotter skulle flyga ur boet, åt vi pizza till middag.
Köpt hos en av de två lokala pizzabagarna.
Det märks och syns när mångmamma med delar av barnaskaran kommer.
Med önskvärd tydlighet.
Alltså är jag en relativt välkänd figur på byn.

Men hur vanligt är det att man får en släktklenod av pizzeriainnehavaren bara för att man handlar pizza där?
Tre gånger per år, eller så?
Det var i alla fall vad som hände.

Mitt i snurrandet innanför disken, stelnar mannen till, tittar upp på mig och säger -" vänta, jag vet vad du ska få!"
Försvinner in i de bakre regionerna och återvänder med en halvmeterhög chiliplanta i näven.

Släktklenod-delen då?
Jo, på 800-talet kom ursprunget till dagens planta, med turkarna till Serbien.
Pizzabagarens släkt har skött om och vårdat, torkat fröer och planterat vidare ända sedan dess.
Dessa plantor finns på vitt skilda ställen på jorden idag, dock ej att finna i en vanlig planthandel.

Ett exemplar står nu i mångmammas fönster, snart ska även jag torka fröer och plantera vidare..

måndag 10 augusti 2009

Tillfrisknande och städbrist.

Så var dagen snart slut och små-vilda-glada har börjat återvända till mer normala gängor.
Jag lyckades med framgång undvika allt vad städande heter och roade mig och små med att läsa högt istället.
Det har ju som bekant regnat en del i vår del av världen idag.

Återfann en del gamla väl tummade hästböcker om "ponnyns skötsel" och liknande som pedagogiskt skummades i.
Än så länge är liten-Sara väldigt lockande för de små, trots efterdyningar av feber och svagt vacklande gång ville fröken Hårfager rida!
Hon får vänta.

Pysselkungen, som piggat på sig rejält och nästan varit sitt vanliga ettriga jag idag, fick följa med ut i hagen ikväll för dagens dos av kel och gos.
Det barnet..han har naturlig fallenhet för det här med djur.
Werner unt Werner, stora som kolossala elefanter i förhållande till honom, trippade runt gossebarnet som obekymrat trängde sig in emellan dem för att kunna gosa bättre.
Rart.

Insåg även att mina gulingar borde få sig en omgång med hink och trasa, sällan har jag skådat skitigare hästar.
Fast det är ju mycket roligare och spännande att balta ner kusar än att göra detsamma med hus och hem...

Imorgon förväntar jag mig besök av Freundin med son och ytterligare en mor med barn som ingår i bekantskapskretsen.
Mina egna små huliganer betraktar jag som pigga och krya och att däcka för egen del - nja, det finns inte med på världskartan!

Dottern, den stora, ja hon firar inflytt och födelsedag i sitt första egna hem ikväll, hoppas hon har en trevlig afton.

Ni med! :)

Gör inget idag som du kan göra imorgon...

God morgon vardag!

Semestern är slut, barn är sjuka och huset ser ut som det bombnedslag jag hoppats undvika.
Om jag inte kontinuerligt plockar efter små-vilda-glada, och då menar jag verkligen kontinuerligt, tar det inte lång stund innan "hela-havet-stormar" är över mig.

Eftersom slutförandet av flytten och shoppingtur i staden fryst inne, ska jag roa mig med att påbörja sanering av hemmet.

Kanske...

söndag 9 augusti 2009

Temperaturen i topp!

Jaha ja, det var tydligen varken sommarkräksjuka eller solsting som jag antog i förrgår.
Nu, två dygn senare har "fröken hårfager", knappt 4 år, åkt på en hejdundrandes febersväng.

Istoppad lite febernedsättande samt med ett batteri av vatten- och saftmuggar runt sig, ligger hon just nu, och har slutat kvida, i sin säng.

Vad månde bliva av detta?

lördag 8 augusti 2009

Jag tyar icke mer...

Vi bor bevisligen i utkanten av Moberg-trakter.
Staden spelar naturligtvis på denne traktens store son och håller karneval/festivalstämning denna helg i augusti varje år.
Krims-kramsförsäljning, gatustånd, artister som uppträder, uteserveringar, öltält och så vidare.

Folk i gemen vallfärdar in till city för att ta del av underhållningen.
Alla, verkar det som.

Med undantag av flertalet medlemmar ur klanen mångmamma!

Retoriskt ställde jag mig frågan om bristande intresse från min sida hade gällt även för 100 år sen?
Troligtvis inte.

Då hade det varit ett välkommet avbrott i en annars skvallerlös och kontaktnätsbefriad tillvaro.
Nu. Jobbigt, trångt, barnborttapparvarning, stökigt och tröttsamt.
Ja, jag kanske är trist och tråkig, orättvis och folkskygg?
Men det finns ju en anledning till att jag trivs bra på landet och mindre bra i stan!

Som ren kuriosa kan jag i "Lassie-stil" nämna att just nämnda Mobergs yngsta syster och min farfars fantastiska lillasyster var bästisar.
I alla fall på "hemmet" som gamlingar.
Att jag som barn gick över skogen från vårt sommarställe till byn Duvemåla och hälsade på hos någon infödd gammal dam vars jordgubbsland ivrigt vittjades.
Att delar av min släkt levde och verkade i Algutsboda socken, Mobergs hembygd.
Att jag antagligen är den enda av mina vänner som trampat runt på alla små slingrande grusvägar i "utvandrarland" på min farmors gamla "järnsäng" till damcykel, alltifrån Moshultamåla till pestkyrkogården i närbelägen by.

Rent ut sagt pinsamt att jag däremot inte läst hela Utvandrarsviten...

"Länka på, länka på, vi har långan väg att gå..."

Det här med att referera till andras bloggar, att länka och så vidare, har sina fördelar.
Tittade på min besöksstatestik nyss och började fundera på var alla nya läsare kommit ifrån?
Efter lite surfande insåg jag att både Dumbas och Stormsteg länkat till mig nyligen.

Får väl tacka för de extra läsarna och att ni finner det intressant nog med innehållet i min blogg att ni vill referera till mig!

Ha en trevlig helg!


(Vag grinig jag blir ibland.. undrar varför det helt plötsligt inte funkade att länka vidare själv! Tekninkens under och skit bakom knapparna...
Brukar ju faktiskt lyckas....?)

fredag 7 augusti 2009

Ronja Mångmammadotter...

Ok, jag är medveten om att hon inte dött - bara flyttat.
Jag är också medveten om att jag kanske, kanske överreagerar en smula.
Fast bara en smula i så fall...

Just nu känns det som om jag snart ska fylla pensionär, alla barnen flytt fältet och det bästa jag har att se fram emot skulle vara knypplingskursen hos PRO.
På tisdagar!

Jag åldrades plötsligt avsevärt många år ikväll.
Jag är inte bara en "mångmamma" längre.
Jag är en "mångmamma" med en vuxen dotter som står på egna ben.

Jo, jag är stolt och glad för hennes skull.
Helt klar med att det här är vad hon vill och behöver.
Fast jag vill helst bara skrika som Mattis i Ronja Rövardotter - " hon fattas mig!"

För just nu, precis här, är det så det känns!

Alla onda ting är tre...?

Det blir ju aldrig som man tänkt sig.
Det är ett som är säkert!

Att lämpa av dotter i ny bostad var, ja, ungefär som väntat.
Odramatiskt, hon flyttar ju inte så värst långt bort.

Däremot resten av den inplanerade eftermiddagen gick tvärt i stöpet.
Skulle haft övernattande gäster ikväll, "Freundin" med son och särbo.
Bidde det inte.

"Pysselkungen", medföljande moraliskt stöd och flytthjälp, började må dåligt.
Riktigt dåligt.
Feber och akut illamående.

Antingen sommarmagsjuka eller en släng av solsting?
Tiden får utvisa men något trevligt grillande och nattsuddande blir det inte.
Får ta det en annan kväll.

Väl hemma upptäcker jag att min trogna mobil tvärdött.
Inget synligt fel, vill bara absolut inte vara med och leka längre.
De gamla äbäkena, sparade i en låda, var i exakt samma sorgliga skick - inte en chans att de tänkte bidra med någon form av medverkan till kommunikation.

Det är väl klart att det alltid ska trassla med något...

torsdag 6 augusti 2009

Vingar!

Alltså, ska det helt plötsligt kännas så här?
Jag, som aldrig drabbats av resfeber, har helt abrupt kommit till insikt om att en epok går i graven i morgon!

Min största "bebis" ska flytta hemifrån

Visst har jag lekt med tanken många gånger, hur det skulle kännas att kasta ut henne med badvattnet men därifrån till handling...

Jag, som betraktar mig inte bara som "mångmamma" till egna barn utan även till ett otal antal andra yngre personer, ska helt plötsligt (nåja, liiite tillvänjning har jag ju haft de senaste tre månaderna!), leva utan ett av mina barn.

Ingen som surmulet fräser på morgonen, lika hårt drabbat av PMS som jag.
Ingen som sprider ut dricksglas över hela huset utom i därför avsett skåp eller diskmaskin.
Utan någon som äter toapapper, bröd, bregott och vaniljyougurt som andra byter strumpor.
Utan någon som häckar framför familjens lap-top när jag vill göra detsamma.
Ingen som sprudlar av livslust, galna infall och skrattparoxysmer.

Förutom jag då!

Hur gör man?

Jag, som anser mig vara väl rustad för att sparka ut fågelungen ur boet, som hoppas på att det jag bankat in i skallen på henne ska komma till gagn, hur gör man som mångmamma när det verkligen gäller?

Ok, jag är lätt gråtmild, nostalgisk och sentimental ikväll!
Dyvlar på ättelägget både det ena och det andra bra-att-ha-sakerna.
Som om det skulle vara till hjälp!

Jag vill minnas att jag längtade till den dagen hon skulle uppnått den aktningsvärda åldern av fem år.
Lillebror skulle ju ha blivit SÅ mycket förståndigare vid tre års ålder då.
Så lätt allting skulle kunna bli.

Det var då ja!

Nu, fjorton år senare, är hon mogen att på riktigt pröva vingarna och jag är mer än övertygad om att de bär.

Fast, vem kan garantera att mina vingar gör detsamma?

Älskade dotter; lev väl, prata mycket med din livskamrat, var dig själv, var stolt, gör mot andra som du vill att de ska göra mot dig!

Lycka till i livet!

Sommarslut= julpynt?

Fortfarande, fast på sluttampen, sommar och semester.
Känns att väl valda delar av familjen börjat nedräkningen mot annalkande höst.

Skolstart, jobbstart, semesterslut, flytt...

Små-vilda-glada börjar, trots nya "leksaken", mest studsa runt och bete sig oregerligt.
Uttråkade?
Understimulerade eller överdito?

Krama ur det sista ur sommaren, skrika, hoppa, springa, vara vakna lite för mycket och länge.

För mig får vardagen gärna ta vid nu, regel och ordningsmänniska som jag egentligen är.
Sommarsemester är ett välbehövligt avbrott men efter 7-8 veckor av bristfällig städning, noll brödbak, haltande "riktig" matlagning och fullständigt absurd dygnsrytm är jag i behov av rutiner att luta mig mot.

Ett dygn kvar med äldsta dottern i huset, 12 dagar kvar innan "tvåagluttaren" ska iväg, i samma veva drar förskolan igång, ytterligare några dagar senare ska den stora "tvåagluttaren" iväg in i höstens vardag och där kommer även min vardag att starta på riktigt.

Och sen mina vänner...ska jag snart få börja orera om julpynt! :)

onsdag 5 augusti 2009

Tack Freundin!

Under gårdagens långa bilfärd i sydostlig riktning genom de södra delarna av landet, på hästhämtarfärd, hade jag ypperligt tillfälle att orera fritt.
Min uppgift var att underhålla chauffören, fotpilla hennes son och huta åt min egen samt stå för fiolerna!

Enkel match.
Dessutom fick jag prata oupphörligt i nästan sex timmar!
Inte konstigt om jag var tyst och trött på kvällen när far-är-rar och jag fick en lugn stund för oss själva.

Hoppas "Freundin" inte har skavsår i öronen - och tusen tack för hjälpen!

Alfahona?

Så har senaste familjemedlemmen anlänt.
Liten rödskäckig Sara.
Efter visst nedmotande av far-är-rar och små-vilda-glada till sjön, vågade jag mig på konststycket att plocka ut det förundrade djuret ur stallet.

Ett litet ärevarv senare i trädgårdens utkant för gräsnoppning, tog vi mod till oss för att presentera Sara för sina nya hästkompisar.
Mina gul-beiga fjordingar, av en bekant kallade "Werner unt Werner", fick sig en lustiger afton.
När liten-Sara väl blivit insläppt i hagen fick hon finna sig i att leka leken "Följa-John".
Hon före och två gulingar efter, runt, runt i hagen.

En trekvart senare hade valacken, original-Werner, verkat accepterat inkräktaren.
Stoet däremot...det gäller att visa vem som är alfahonan, eller hur?

Imorse stod två gula kusar på parad strax innanför grinden, liten-Sara kliade sig mot ett hasselsnår, långt, långt bort i hagen.
Tror ordningen kommer infinna sig under de närmsta dagarna, bara hierarkin befästs.
Alfahona I eller alfahona II?

söndag 2 augusti 2009

Tvättstugedrömmar...

Att skura tvättstugan, vilket jag roat mig med under eftermiddagen, är ingen söndagspromenad direkt.
Vi pratar inte om något litet lamt viftande med en borste och sen ett ärevarv med någon lagom fuktig mopp inte.
Här gäller total sanering!

För att göra det begripligt;
Vi bor i ett relativt gammalt hus.
Byggt någon gång runt 1880.
På den tiden fanns som bekant inga förnämliga tvättinrättningar i huset.
Nej , då var det bykstuga vid sjön som gällde.

1941 byggdes en källare under del av huset.
Dels bereddes plats för ett pannrum men även för en tvättstuga.
Problemet är bara, för att komma in i pannrummet måste det yttre, tvättstugerummet passeras.
Med veden!

Den en gång i tiden befintliga dörren mellan dessa rum har sedan länge försvunnit.
Resultat; Allt blir lätt svart av sot i "yttre" rummet, förutom att det spills bark och snafs på väg mot pannan.
Därtill står husets hydrofor även på parad i denna del.

Börjar ni förstå scenariot?

Rotborste, svagt utspädd målartvätt, gummihandskar och hårt gnuggande!
Tja, det går faktiskt att gissa sig till den ursprungliga färgen både på väggar och golv numera men ännu återstår en del "sanerande" innan mångmamma kommer anse sig vara nöjd med resultatet.

Att inbilla mig att kunna uppnå något piffigt á la inredningstidningarnas reportage om "så inreder du en trevlig och funktionell tvättstuga" är mig fjärran.

Men man kan ju alltid drömma...

En god natts sömn

Att campa, sex personer, i en minimal tattar-termos, har sin charm.
Sina avigsidor också.

Efter kvällens lägereld, obligatoriska korvgrillning, fält-tandborstning, högläsning och nattande av små-vilda-glada, satt jag och far-är-rar uppe.
Såg elden falna och mörkret sänka sig.
Småpratade, ostörda av små, för första gången på länge.
Riktigt, riktigt trevligt.

Men - så fort vi bestämde oss för att göra barnen sällskap i drömmarnas rike, vaknade givetvis "mini".
Desorienterad, inte helt vaken men ändå så pass vid liv att röstresurserna kunnat uppväcka de döda.
Ja, inte far-är-rar dock.
Han törnade ner i bingen, drog täcket om sig och somnade som en kåldolme närmast väggen.

"Minis" gapande väckte i tur och ordning, "dotter hårfager" och "pyssel-kungen". (5-åringen.)
Enligt dottern var det mesta fel.
Ville inte sova med sin bror skavfötters.
Ville inte sova alls, vid närmare eftertanke.
Ingen annan borde heller sova.

"Pyssel-kungen" kom på att han behövde lätta på trycket och vinglade ut och gjorde vad han skulle, yrvaken och vimmelkantig.
In igen, bara för att pladask rasa ner där jag tänkt sova.

Nu hade "mini" somnat skavfötters med sin bror och liten tjej hade äntligen kommit till ro igen.
Jag däremot.
Klarvaken och utan en sportmössa till att få plats någonstans.
Testade golvet ett tag.
Obekvämt, är väl bara förnamnet.
Nå men i tjejens slaf, då?

Resultatet blev att hon ramlade ner på golvet.
Mindre lyckat.
När hon kravlat sig upp igen och låg och snurrade runt sin egen axel för att åter komma till ro insåg jag att sova, det skulle jag inte kunna göra i den här soppan av förrymda fleecefiltar, nattvandrande barn och små sporadiska gaphalsar.
Jag gav upp!

Halv fyra på morgonen tog jag mig upp för backen till huset, snubblandes på stenar och rötter eftersom jag inte orkade leta rätt på någon ficklampa, fumlade upp låset och tokstöp i säng.

Åh, vad jag har sovit gott!
Ostört, i egen säng och i hela sex timmar i sträck.
Måste nästan vara rekord i tid räknat.

Att ett eller fler barn kommer tassandes nattetid är mer regel än undantag här, mycket fler timmar än ett par tre stycken sover jag sällan.
I sträck.

Idag är jag, trots det misslyckade campingförsöket, pigg, nyter och utvilad.

God morgon, världen!

lördag 1 augusti 2009

Lördag kväll!

Tvättat och smörjt sadel, tvättat, diskat, lagat mat, läst en deckare, matat djur, chattat med vän, skurat delar av tvättstugan, plockat, rensat och plockat mer.

Nu ska det eldas och campas vid sjön!
Trevlig afton!

Skev dygnsrytm.

Ok, jag kanske är helt fel ute men...
Av mina, i livet, sex barn förväntar jag mig att minst fyra bör sova vid denna tid!
Så är icke fallet!

Vad de två äldsta gör vet jag inte, antagligen har de trevligt där de är och antagligen är de vakna.
Två små gossar och deras far sover, en gosse somnar nog snart och en liten ohemult vaken tjej tassar upp och ner för trappan för att kontrollera att jag är allorstädes närvarande.
Det är jag.

Fast så här dags har jag tröttnat på att vara "mamma".
Så här dags vill jag vara "jag".


Alltså, det tillhör inte vanligheten att hon ränner gatlopp i trappan vid den här tiden på dygnet men när hon gör det.. då blir jag lätt gramse.
Hej då tålamod och pedagogik.
Hej och välkommen ilskeutbrott!

Barn är ohyggligt charmiga, sanningarna rasslar ur dem som sädeskornen ur en tröska men stundtals önskar jag mig bara lite tystnad, och färre pockande propåer.

-Nej, jag tänker inte sova hos dig.
-Nej, det finns inget monster under sängen, du har inga ben på din säng ens.
- Nej, det är inte ok att äta glass efter tolv. På natten!
-Nej, jag ska inte ...

Nu, när hon verkar ha tystnat för kvällen, kommer jag antagligen, som vanligt, häcka för länge framför datorn och troligtvis vara apatrött i morgon.
Men det är då det!

God natt med er!