tisdag 6 oktober 2009

Tillfälligt arbetsbefriad.

Trots en relativt sett bra dag, slutar den som vanligt på samma sätt.
Totalkaos!
Små-vilda-glada kramar ur det sista ur sin egen och syskonens allra sista energiresurs.
Stirra upp varandra till siste man faller verkar vara målet!

Stridsropen skallar från undervåningen där Mångmamma försöker skyffla undan de sista sorgliga resterna av dagens mat- och läxläsningsaktiviteter.

-"Tysta nu!"
-"Borsta tänderna!"
-"Sluta springa som dårar."

Slutligen återstår endast att klampa upp för trappan, hysta in delar av barnaskaran i badrummet, starta tandborstning, toalettbesök, pyjamaspåklädning och uppröjning av barnkammare.

Väl så långt kommen kan man ju anta att de små börjat inse allvaret.
Icke sa Nicke.
Att retas med varandra, banka på dörrar, ligga och yla på golvet, ta upp springtävlingar igen och allmänt stöka runt är mer regel än undantag.

I normalfall lyckas Mångmamma bibehålla entusiasmen för kvällens högläsning i alla fall.
Inte ikväll!
Samtliga små vräktes ner i sina sängar, något omilt, med en ilsken uppmaning att förbli passiva till imorgon.
Då jag kanske tänkte bli en godare och ömmare moder igen.
Kanske!

Så här dags är Mångmamma entledigad från sin egentliga dygnet-runt-tjänst.
Åtminstone om jag får bestämma...

3 kommentarer:

Rebecka sa...

Hehe, jag får upp en väääldigt tydlig bild av det hela.

"...med en ilsken uppmaning att förbli passiva till imorgon" var för övrigt en himla bra formulering!

ullebengtsson sa...

Därför skapade gud avstängningsknappar på små bar...nej just det, det glömde han. Hoppas du fick några minuter själv!

nipe sa...

Haha, du ger mig perspektiv på tillvaron helt klart. Jag har två barn. Det stora på 7 är hur lätt som helst. Den lille är i trotsåldern. Han driver mig till vansinne just nu. Men jag har bara två barn, jag borde hålla käft inser jag :-)
Kul att läsa din blogg om livet i Småland. Växjö?