måndag 30 november 2009

En innehållsrik helg!

Imorse klockan halv sex pratade jag med en kvinnlig läkare.
Hon kom med hängande axlar i korridoren och såg ut som om hon både tappat och sålt smöret.
Förklaringen var enkel, hon hade efter en lång natts jobb som började med en rivstart kvällen innan, just genomfört ett katastrofsnitt på en gravid kvinna där moderkakan plötsligt släppt under förlossningen.
Livsfarligt både för barn och mamma.

Barnet, en liten pojke, skulle visst fraktas med ambulanshelikopter till närmaste specialistsjukhus ett par timmar senare när jag återigen förhörde mig om dem.

Just nu håller jag tummar och tår att allt avlöper så lyckligt som möjligt.

Hur vet jag det här då?
Ja, jag var läkarens rivstart!

Jag har ju i tidigare blogginlägg hävdat att jag inte tänkte kontakta mödravården om, eller när, jag eventuellt blev gravid igen.
Det har jag inte gjort heller.

I drygt 17 veckor höll jag klaffen.
Sen kom det jag väntat på.
Den lilla förvarning om begynnande missfall på morgonen efter första toalettbesöket.
Kontakten med sjukvårdsupplysningen.
Resan in till sjukhuset, kollen med ultraljud, blödningen, droppet, blodtrycket, järnvärdet, cytotectabletterna, blödning igen, mera dropp och en påse med blod.
Pyttebebis ut, tokblödning, trycket som stadigt legat på långt över 100, både över och undertryck, dalade blixtsnabbt till 60/45.
Svimningskänslan, ilfärden ner till op och sen uppvaket.

Kaxiga, skämtsamma mångmamma piggar upp deppig och deltagande personal, hotar med att klättra ut genom fönstret om jag inte får åka hem på stört osv.
Inser mina begränsningar när jag försöker resa på mig.
Tror vem som helst som uppskattningsvis dränerats på en två- tvåochenhalv liter blod kan vara lite matt i pälsen.

Faller till föga och ber om några påsar vampyrkäk, tänkte försöka odla fram klädsamma trekantiga hörntänder istället för små skrynkliga knytten.

Statistiken har jag sabbat något; just nu ligger oddsen på 60-40.
Kanske dumt att riskera ännu sämre siffror?

Men om en katt sägs ha nio liv - hur många har då inte en mångmamma?

(Och adventsljuset som inte ens hann bli tänt. Suck!)

5 kommentarer:

Rebecka sa...

Du måste vara rädd om dig, vi har bara en mamma.

Huskatt sa...

6 månader...

Anonym sa...

Vi tänker på dig, och de dina.
många kramar från den promenerande mamman med 3 barn och make

Mångmamma sa...

Blir inte alltid som man tänkt sig.
Och sen blir det heller inte som man önskar.
Tack, alla.

fisken sa...

Ta hand om dig! Jag är ledsen för din skull! Kram.