fredag 31 juli 2009

Min stora-lilla dotter!

Igår ringde stor dotter och berättade att nästa gång hon kommer "hem" är det för att packa och flytta.
På riktigt!
Inget oväntat, ingen nyhet.

Fast, det känns lite märkligt i alla fall.
Jag har ju haft förmånen att verkligen "leva" med mina barn, nästan alla år sen hon föddes för snart 19 år sen, har jag varit hemma dagtid.
De år då jag fortfarande jobbade (utanför hemmet!) låg arbetstiderna nästan uteslutande kvälls och helgtid.

Tur i oturen är hon först ut med att kliva iväg ut i stora världen och leka vuxen.
Tur i oturen har jag några små-vilda-glada kvar som kommer drälla runt här hemma under en relativt avsevärd framtid.

Det går ju så fort bara!
Allt det där äldre personer sa till mig som nybliven mamma, -"Njut nu, åren går så fort."
Då kändes det underligt.
Tid går väl så fort tid går?
Inget som går att sakta eller skynda.

Nu begriper jag bättre.
Tiden går inte fortare för att barnen växer men barnen växer för att tiden går.
Och njutit, det har jag gjort.
Och lidit.
Och skrikigt.
Och glatts.

Allt det där ingår i normalt föräldraskap, oavsett hur små eller stora barnen är.

Plötsligt har man harvat runt år efter år och gjort samma saker som året innan.
Födelsedagarna kommer och går.
En dag är de bara flygfärdiga.

Jag är inte den hindrande, stoppande mamman.
Skulle heller inte börja oroa mig nu, när jag undvikit det med framgång tidigare.
Jag har tillit till mina barn.
Försökt lära dem frihet under ansvar, att ta konsekvenserna av sitt handlande, att våga be om hjälp med det de inte klarar själv, att kort sagt våga bli självständiga vuxna.

Hoppas och tror att det räcker!?

torsdag 30 juli 2009

Bei mir bist du schön..

Nej, den här dagen har återigen gått åt till att läsa-bok.
Både deckare själv och massvis med barnböcker för små-vilda-glada.
Ska vila upp mig från hårt och slitigt campingliv med en skön natts vila i egen säng, sen får det bli nya vilda tag.

Bär ner mig till sjön...

onsdag 29 juli 2009

Liten, mindre, tattar-termos!

Det här med storleken brukar ju som bekant inte ha någon betydelse.
Fast det beror nog faktiskt på vad man avser.

Vår "tattar-termos" till exempel.
Redan när det begav sig i en avlägsen forntid, var den liten.
Riktigt liten.
Ändå kuskades det runt med två barn och två vuxna i den, mestadels som ett billigare alternativ till hotellrum på våra årliga turer tillbaka till civilisationen ( läs; Stockholm).

Nu har den fått en värdig reträttplats vid egen brygga och huserar (kanske inte lätt och ledigt men ändå..) fyra barn och två vuxna.
En imponerande prestation av en drygt 40 år gammal husvagn, obetydligt större än en normal gästtoalett.

Om jag ska gissa på arealen som står till förfogande får det bli, låt se...
Ca 2 meter bred och kanske i bästa fall en 3,5 meter lång.
Ja, knappt 7 kvm låter rimligt.
Av dessa kvadratmetrar går det bort utrymme för en diskbänk/kyl/"spis", en minimal kamin samt en garderob, totalt knappt 2 kvm.
Ganska bra av oss att trycka ihop oss på kvarvarande yta!

Få se hur länge/många år vi ryms i den?
Kanske dumt att tro att två barn gillar tanken på att sova skavfötters även i 8-10-årsåldern!
Än så länge går det, med Guds hjälp och en tandborste!

Verkligheten överträffar alltid dikten!

Alltså, jag fick nästan rätt!
Fast ändå inte..

JAG var den som kavade mest.
Upp och ner för backen på jakt efter kvarglömda, nödvändiga saker från huset.
Tre gånger den första timmen rantade jag fram och tillbaka.

Under tiden var det far-är-rar som fiskade upp barn ur sjön som nödvändigtvis gjorde en "Melker".
Bada med kläderna på!
En av anledningarna till mina alla turer.

När jag slutligen landat på brottsplatsen, hade mini somnat.
De två mellersta små accepterade att sova skavfötters i underslafen och stor-småtting huserade i ensamt majestät överst.
Efter diverse mackel fick jag den frimärksstora "tattar-termosen" bäddad och barn på rätt plats.
Stor-småtting njöt av att umgås själv med oss föräldrar och stöp i säng först framåt halv ett på natten, tillsammans med far.
Jag insåg att jag inte skulle få plats och gav upp mina försök att använda skohorn för att klämma mig ner i "sängen".
Trampade ännu en gång upp för backen och tog en tur förbi stora sonen, Fb och la mig till sist i lillstugan.

Ska det levas primitivt så ska det!

Igår kväll å andra sidan gjorde vi nya försök till "tälta i sjön"-bravad.
Denna gång lyckades det.
Grannen kom förbi i båt och skänkte nyfångad gädda, lägerelden tog vid efter kvällens grillning, små-vilda-glada fick snällt krypa till kojs efter fält-tandborstning och sen vidtog högläsning.
Inspirerad av andra bloggerskor *blink* plockade jag fram en av "Hicke-böckerna"

Runt tvåtiden i natt vaknade mini och toktjöt, helt desorienterad.
Far-är-rar, jag och mini satt upp någon timme vid elden, såg hur det sakta började ljusna över sjön och hur kanadagässen ilsket patrullerade utanför vår strand.
De brukar anse att stranden är deras personliga toalett.

Det blir nog en natt till på ytterst begränsat utrymme...

måndag 27 juli 2009

Idyllisk afton?

Jag brukar anse att jag ligger nära till för diagnosen "manisk".
Inte mano-deprimerad, utan just manisk.
Brukar kunna få ordentliga hung-ups på vitt skilda saker som tar större delen av min vakna tid i anspråk.
Ja, förutom de mest basala göromålen då, barnen, tvätten, maten bla bla bla

Växthuset får sin beskärda del av min tid under vårvintern och försommaren, hästarna tokpysslas det med periodvis, symaskinen får tjänstgöra, lim, färg och penslar åker fram titt som tätt.

Inte så att jag egentligen tröttnar på något, bara det blir en behövlig paus mellan alla mina aldrig sinande idéer.

Nu har maken börjat uppvisa dessa något tröttsamma tendenser också.

Senaste infallet är att dra fram "tattar-termosen" (större inuti än utanpå), ur ladan, byta gasolslangar, batteri och stöka ur, för att med hjälp av "stora blå" dra ner den till sjön.
Där ska det visst företas någon form av organiserad camping inatt, så organiserad den nu kan bli med små-vilda-glada i toppform.
Jag är också involverad i dessa planer, sägs det.

Kan tänka mig följande scenario:
Alla (6 hemmavarande familjemedlemmar) traskar ner till bryggan, beskådar uppställningsplatsen och gör ett försök till installation i nämnda "termos".
Ca 5 minuter förflyter där åtminstone 2 barn framgångsrikt trillar i sjön, 2 skriker oupphörligen och far-är-rar försöker ställa åbäket rakt, på den icke alls plana ytan.
Jag, ja jag drar väl upp barn ur sjön och hutar åt de andra!

Efter slagsmålet om sovplatserna klarats av, kommer samtliga närvarande 4 små kava upp och ner ur kojerna till någon ramlar ner från överslafen och gör sig illa.

Ytterligare två timmar senare är alla små-vilda-glada mindre glada men fortfarande vilda.

Ännu en timme senare ger jag upp, bär "Mini" de 170 metrarna upp till huset, stjälper ner honom i hans spjälsäng där han somnar bums.

Ännu en timme senare kommer ett, eller kanske två, barn harvandes uppför backen med varsin ficklampa som enda tillhygge i handen för att klaga på någon oförrätt någon annan utsatt dem för.

Imorgon kommer far-är-rar och stor-småtting vara de enda som sovit i husvagnen i natt, vid egen brygga till ljudet av sjöfåglar.


Vi får se om mitt antagande kommer slå in..

Vitvaruexpressen på jakt.

Vi ska visst spendera absurda summor pengar denna semester.
Som om det inte räckte med dotterns frisörtalanger igår, sa diskmaskinen upp sig.
I en familj som vår känns det inte helt lockande att handdiska härifrån till evigheten, far-är-rar tog nyss med sig dotter-hårfager för diskmaskins-expedition.

Tur att jag odlar potatis och kryddor i landet, kan ju komma att behövas framåt hösten...

söndag 26 juli 2009

Frisörbesök?

Gode Gud så trött jag blir på, och av, mina barns tilltag ibland!

Strax före Lucia hjälpte den händige knappa femåringen att klippa sin treåriga systers hår.
Kort, kortare, kortast.

Nu, ett drygt halvår senare, manövrerade syster själv saxen med framgång genom håret.
Kort. Kortare. Mickael Bolton!

Bara att begrunda de sorgliga resterna av den forna frisyren imorgon och välja om det ska förbli Mickael Bolton-kopia eller ett resolut tag med klippmaskinen genom de kvarvarande testarna.
Skinnskalle eller hockeyfrilla.
Bara att välja!

Snubblis ska tjacka svettmanglar...

Jag ogillar name-dropping.
Antydningar är så mycket roligare.
Felet är bara att jag har en historia att förtälja där det inte går att undvika just detta namndroppande.
Poängen i historien är just de absurda smeknamnen.
Och det egna språket.

För att göra en kort historia odrägligt lång, bör jag börja med en parallell.

En av mina små-vilda-gladas favoritförfattarinnor heter Cressida Cowell.
Hennes makalöst välöversatta serie om antihjälten Hicke Hiskelig Halvulk III framkallar skrattparoxysmer, fortfarande, efter åttonde gången böckerna läses.
En av behållningarna med hennes böcker är just namnen på karaktärerna i böckerna, Gape Rapkäft, Fiskfot, Alvin den Bedräglige, StorPer Snorslödder osv
Att de sen hamnar i osannolikt roliga situationer böckerna igenom förstärker bara det hela.

Min historia, går långt tillbaka i tiden.
Eller så vitt jag vet, påbörjades redan innan jag blev bekant med delar av karaktärerna
Ett från början löst sammanhållet kompis- och jobbarkompisgäng, delar av de boende i Sollentuna norr om Stockholm.
Vi har vitt skilda personer som tävlar om huvudrollen.
"Vårans Barje", "Pigga Person /Pilliots Paowa/Piggelin"(en och samma person som egentligen heter Olsson),"Grantutt/Grintutt", "Bagarn/Pilliots Paowas Ompis", "Lillfjant", "Bjarne", "Stoffe", "Boac"( för övrigt välorienterad i ägg- och grapefruktsdieten), "Lille Skutt", "Snubblis/Snubbelfot" mfl

Alla har en och samma vokabulär, allmänt kallad "sollentunianska".
För en icke invigd kan språket leda till en del förbistring, eller kanske mest oförstående miner.
Många gånger har jag tänkt försöka mig på en parlör - ett enkelt redskap för snabböversättning - men får blixtsnabbt ge upp.
Som alla språk utvecklas och vidareutvecklas även "sollentunianskan".

Ovan nämnda "Snubblis/Snubbelfot", känner jag väldigt väl!
Han har genom åren som gått förflyttat sig till nya orter pga jobbbyten.
På ett tidigare arbete använde han sig just av "sollentunianskan" för att delge sina kollegor eftermiddagens planer; -"Äh, jag måste dra tidigare idag eftersom jag ska tjacka svettmanglar till kottarna."

Någon som begriper?
(Kottar kan även benämnas korkar eller småkorkar.)
Östgötarna som åhörde honom begrep inte mycket av det i alla fall.

Galna upptåg och infall är signifikativt för denna ystra skara.
Att snickra ihop en sidovagn till en gammal hoj, dra avgasröret under så att det värmer upp vagnen och sen ge sig iväg till en hojträff långt, långt norrut vintertid är helt normalt.
I sisådär en 20-25 minusgrader!
Alltid en i taget som kan värma sig!

Vid ett tillfälle dök "Grantutt/Grintutts" kompis "Nordan" upp på jobbet, även kallat "Gruvan".
Med sig hade han sin bindgalna hund av större modell som knöts fast i en travers strax utanför dörren.
Odjuret stod och tokskällde oavbrutet.
"Pigga Person/osv" skulle hem, greppade ett stadigt järnrör och närmade sig ytterdörren.
"Nordan" fick syn på honom, frågade oroligt vad röret skulle nyttjas till.
-"Om hunden kommer lös måste jag ju kunna försvara mig.
Och detta från mannen vars egen hund Pilliots ena valp, Pam, hade smeknamnet "Eatus Anythingus".
Mycket beroende på sin förkärlek för stora bildäck...

En annan underhållande karaktär i detta gäng var Flash.
Den största hund jag någonsin sett.
Stor som en lastbil vräkte han sig in i vår lilla, lilla lägenhet, ivrigt vispande på svansen.
Faktiskt den enda hund och (förutom ormar) enda djur jag blivit rädd förr.
Självklart var han toksnäll!
(Mycket bra att ha med sig på vilda fester hos galna finska hojåkare!)

"Bagarn" var i det närmsta analfabet, väl medveten om sitt handikapp.Likväl försökte han sig på att skicka hem ett vykort från en av alla sina resor ute i Europa, fraktandes exklusiva mahognybåtar och barhoppande runt mindre rumsrena nöjesetablissemang.

Längst ner på kortet, han mödosamt plitat ihop, stod en skakig rad spridda och osorterade bokstäver, extra bokstäver att stoppa in i de ord där det saknades!

Enkelt och genialt!

Att försöka stoppa in denna skara individer i ett fack är fullständigt omöjligt, det är spridda skurar från "nästan" ledighetskomitten till professorer som tillhör denna krets. Sammanhållningen, ursprunget, hojarna, bilarna och upptågen har de gemensamt. Språket, festerna, historierna, generationsöverskridandet likaså.

En munter skara. Stundtals helt obegripliga men väldigt underhållande!

Just det; Tjacka = köpa, svettmanglar = cyklar, kottar/korkar = barn
Enkelt, eller hur?

Här och nu.

Verkligen, verkligen kan jag bli grymt avundsjuk ibland.
Inte på andra men likväl på mig själv!
Måste nästan nypa mig i armen stundtals för att övertyga mig om att jag inte drömmer.

Far-är-rar och delar av småligan har rensat enebacken ner till vår strand, släpat grenar och ris, klippt gräs, röjt och rensat.
Vips har vi plötsligt en fullt funktionsduglig och lättåtkomlig bit strandremsa!

Små-vilda-glada bekymrar sig inte ett dyft om bristen på badvänlig temperatur, finns det en tillgänglig göl att plaska i ska den väl ändå nyttjas?
Av med väl valda delar av klädseln och plums ner i böljan den grå.
Regnmolnen tornar upp sig vid horisonten och strax därpå faller tunga, stora droppar över sjön.

Blöta?
Ja, det är de ju redan, varför kliva upp, det är närmast varmare i vattnet än innan regnet.

Själv satt jag på kanten av bryggan, dinglade med benen och höll lite extra koll på "mini", svårt att stå stadigt på benen när syskonen leker u-båt så det visslar om det.

Känns att jag skulle kunna leva totalt avskärmad från omvärlden veckor i sträck, saknar inget, trängtar efter inget.
Omvärlden är långt borta, längre än den knappa mil som föreligger rent geografiskt.

Idag har jag lyckats leva i nuet, hela dagen.
Lyxigt!

lördag 25 juli 2009

Tvättstuga vs sadelkammare? Ett enkelt val!

Har verkligen ingen tid.
I alla fall inte med det jag "borde" göra.
Vill inte laga mat, tvätta (fast jag gör det ändå), städa...
Har en vag plan om en totalsanering av det som ska föreställa vår tvättstuga.

Fick maken att införskaffa målartvätt åt mig på sin dagliga expedition till "byn" men sen tog det stopp!
Vi pratar om seriös sanering här!

Har istället roat mig och småttingar med fortsatt fix-o-trix i sadelkammaren.
Mycket roligare.
Nu är även fullständigt onödiga hästtäcken framplockade (jag har faktiskt Fjordingar - vad ska de med täcken till?), samt samtliga 42 vojlockar, grimmor, träns, extra sadelgjordar, borstar och annat krafs jag inte saknat de senaste 4 åren.

En gång för länge sen hade jag en skötare till min första häst, hon gillade att köpa onödiga prylar.
När vi flyttade förra gången, snart 9 år sen, fick jag behålla allt det hon köpt.
Summa sumarum; fantastiskt mycket saker jag inte behöver!
Aldrig kommer använda.
Tar upp plats.

Kommer nog att skänkas till behövande vad det lider.

Vad jag däremot saknar är märkligt nog en 3 stycken sadelhängare, några uppbindningsringar, krokar (som aldrig kan bli för många) samt diverse förbrukningsvaror som läderfett, grimskaft, hinkar och liknande.

Snart nog ska mångmammas pedanteri även drabba tvättstugan...

fredag 24 juli 2009

Me, myself and I

Bra dag!
På något sätt, avlägset men dock, undrar jag hur mitt liv hade varit om jag valt annorlunda?

Inte för att det är aktuellt på något sätt men mer som en en hypotetisk fråga!

Vem är jag?
I vems ögon är jag?
Varför är jag?
Hur kunde jag bli jag?

Inget nytt under solen dock.
Samma frågor som alla ställer.

Om de vågar...

onsdag 22 juli 2009

Frånåkta gäster och accumulerat tvättberg

Så har gästerna lämnat oss för denna gång.
Inte fullt så sent igår som natten innan, vilket betyder att jag börjar komma i fas med mig själv igen.
Att pimpla vin och sitta på verandan och ljuga halva natten lång är väldigt trevligt.
Och ganska tröttande när små-vilda-glada kräver uppmärksamhet i arla morgonväkt.

Annars bjöd dagen på en mindre trevlig överraskning - tvättmaskinen hade bestämt sig för att ge upp!
Jag är inte den som är den, det stackars åbäket får slita ont i denna familj.
Om en normalårsförbrukning, baserat på ett stort tvättmedelsföretag undersökningar, ligger någonstans i häraden av 300 maskiner tvätt på ett år (i ett "normalhushåll" ), räcker det knappast med 1200 tvättar per år i min familj.

Låter ohyggligt mycket men det är ju bara att multiplicera sig fram.
Ca 4 maskiner om dagen x 7 dagar per vecka x 52 veckor =1456.
Nu händer det faktiskt att jag "slarvar" ibland, kanske struntar helt i tvättberget någon dag eller tvättar färre gånger.

Hursomhaver, finns inte mycket att orda om, bara att företa en expedition till närmsta vitvaruaffär för att blixtsnabbt införskaffa en ny tvättinrättning.
Det har vi ägnat eftermiddagen åt.

När vi ändå var igång, blev det även en ny frys.
Den gamla sjunger på sista versen och det är så lagom roligt att behöva forsla hem något i panik, medan innehållet sakta drippdroppar ner på trägolvet.

Så fort"skrälle 1" är ute, och"skrälle 2" installerad, ska jag med nöje (!) återta mitt hektiska tvättschema! ;)

tisdag 21 juli 2009

Mitt fel...

Idag är jag trött.
Toktrött!
Dessutom är det högst självförvållat så det går inte att gnälla på någon annan som hållit mig vaken.
Vi har besök.

Just detta besök brukar resultera i åtminstone en väldigt kort natt, eller lång, beroende på hur man ser det?
Vakna var vi i alla fall.
Länge.

Trevligt var det också.
Och är!

måndag 20 juli 2009

Toksnurr, som vanligt!

Vilken snurr mitt liv har stundtals.
Värre än vanligt.
Tycker verkligen att mitt dygn borde vara längre än de futtiga 24 timmar som alla andra har.

Jag gör mitt bästa för att hinna klämma in så mycket som möjligt på dessa timmar, sover färre timmar än jag borde, tittar aldrig på tv, är så effektiv som möjligt vad det gäller vardagsbestyr som tvätt, disk osv.
Ändå räcker inte tiden riktigt till.

Aldrig helt nöjd med vad jag hunnit med under dagen när jag kliver i säng framåt nattkröken.

Mitt största dilemma är nog alla de där små om och men som dyker upp titt som tätt.
Ja, inte mina små om och men, utan barnens!

Att leva med många andra individer i något som vagt påminner om en flock, gör att det finns kopiöst mycket starka viljor att tampas med.
Stundtals mycket, mycket starka viljor!
Spridningen är stor på barnaskaran, åldersfördelningen likaså.

Olika behov bör tillgodoses efter bästa förmåga.
Det där jag känner mig otillräcklig!

Små barn måste fråga och ifrågasätt allt.
Hur ska de annars kunna lära sig om omvärlden?

Stora barn behöver sin frihet.
Hur ska de annars lära sig tampas med omvärlden?

Enorma mängder energi läggs på alla de svar jag måste ge, om och om igen.
Enorma mängder tid läggs på att köra "taxi".

Ett normalt dygn börjar i arla morgon för att inte sluta långt efter solnedgången, allt för att hinna vara överallt, helst samtidigt!

Skulle jag vilja byta liv med någon?
Inte en chans!
Det här är mitt val, de små korta stunder jag stjäl mig till i ensamt majestät, räcker för ny ork och nya nappatag i det jag uppskattar mest av allt; Min vardag och mitt liv!

söndag 19 juli 2009

You know who I mean...

Min dotter, den stora, avskyr den här låten.
Känns bara så passande efter idag!

fredag 17 juli 2009

Tokbra dag!

Jisses vilken kalasbra dag det blev!
Gick ut starkt i morse med att fortsätta med min sadelkammare.
Laddad skruvdragare i högsta hugg, bits och skruvar inom räckhåll.
Täckeshängare, sadeldito, hyllor, krokar - allt finns numera på plats.

Hann med ett trevligt besök också, mitt i mitt skruvande.
"M" med två ystra gossar i släptåg kom och lekte med oss.
Riktigt trevligt!
Inte bara de efterlängtade böckerna som landade här, även hennes och mina små troll verkade tillfreds med dagens lek, korvgrillning, fika, hojåkande och allmänt babblande.
Gör jag gärna om!

Kaninen, den lånade, fick en dubbelt så stor hage att studsa runt i.
Mer gräs att beta!

Stor dotter och pojkvän/extrason/svärson premiärbadade vid egen brygga och forslades till närmsta buss, för vidare transport till kvällens begivenhet; senaste Harry Potter-film!

Avslutet av dagen blev som väntat (det bor en extrempedant inom mig) tokryck i stora huset för att hinna ifatt vad små-vilda-glada hunnit ställa till med idag.
När mor är i stallet/ute/upptagen, dansas det hej vilt inne!

Tvätt, disk, plock, undanröj gick i rasande tempo medan två små tittade på film med far-är-rar, "syster yster" somnade och "Mini" underhöll mig med mer eller mindre hindrande i städandet!

Samtliga hemmavarande familjemedlemmar snusar gott och just nu är det endast mor som är naken.
Sorry!
Menar vaken!

En tur till ner i källaren för vändning av tvätt, ett glas vin och sen bums ner i bingen - det är planen!
Sov gott och tack för idag "M"!

torsdag 16 juli 2009

Städ- och astmaattack!

Jodå, dagens rotande i kartonger påminde mest om just arkeologiska utgrävningar.
Att jag ägde så många hästtäcken var förvånande.
De används ju aldrig!
Eller hovkratsar.
Spridda skurar vad det gällde skicket på de, en del var stadda i långsamt upplösningstillstånd tack vare långt framskridna rostattacker, andra var så vitt jag kunde bedöma näst intill oanvända.

Huvudsaken var nog att jag tog ett rejält nappatag med det tilltänkta utrymmet och städade av det.
Lokaliserade även mina tränshängare, sadeldito och andra bra att ha krokar.
Efter städiverns anfall, drabbades jag som väntat av en prydlig astmaattack, dock av det lindrigare slaget.
Gammalt damm och höboss kan trigga igång den allra förnämligaste hosta hos mig.
Nåja, lite svinn får man räkna med, inhalerade bara lite droger av därför avsett slag och gick med liv och lust in för operation "Skruva i väggarna".

Gick sådär.
Stenhårt virke och klen skruvdragare gjorde mig rätt purken.
Att trampa iväg och fynda min borrmaskin, kombinerad med bra skruvdragare, gjorde ju inte saken bättre.
Urladdat batteri!

Önskar jag visste vem jag skulle härja på om det, misstänker att det kan vara jag själv som missat att ladda den...

Åter till hederlig gammal handkraft, skruvmejsel är svår att ladda ur..
Nåväl, fyra tränshängare, varav en i lagom höjd för små-vilda-glada, tre krokar och en påbörjat uppskruvad sadelhängare blev resultatet innan jag fick ge upp för dagen.
Inne väntade en skock hungriga vilddjur som glupskt kastade sig över kvällens sista måltid.

Nu råder frid över gården, dotter och svärson/extrason tittar på film, små-vilda-glada har förvandlats till små-trötta-sovande och själv ska jag vända en tvätt eller två.

Guds frid!

Bra start.

Toppenstart på en troligtvis toppendag.
Sovit gott och ostört, kommer till och med ihåg delar av mina förvirrade drömmar (något besynnerligt om mig i rollen som motsträvig surrogatmamma, någon annans borttappade son och en präst, försök och få ihop något klurigt av den bilden!)

Till min stora lycka har en av mina läsarinnor böckerna jag vill läsa, de ska snarast lånas hem och plöjas igenom.
Tack M!

Det här med en liten fyrbening till barnen triggade igång mitt aldrig helt avsomnade städbehov.
Betade av mina befintliga hästars boxar igår med en rejäl avmockning, urborstning och allmänt stallsopande.
Idag ligger högst på agendan att utforska mina omsorgsfullt nerstuvade hästattiraljer från fornstora dagar.
Kommer troligtvis mest att påminna om arkeologiska utgrävningar, med tanke på att merparten av "oumbärliga-pryttlar-till-hästarna" sällan eller aldrig nyttjats.
Samt påbörjande av en anständig sadelkammare.

Jag har rummet, jag har flertalet av hängare, krokar och hyllor jag behöver.
Givetvis finns det orimligt mycket saker att plocka in som antagligen inte kommer användas, borstar, sadlar, grimmor, täcken osv.
Allt ska bara sammanställas, som det så fint heter.

Återkommer med lägesrapport senare. :)

onsdag 15 juli 2009

Oförskämt bra!

Har lite svårt för att sortera upp känslointrycken.
Måste som vanligt gå långt tillbaka i tiden för att omständligt leta mig fram i kronologisk ordning.

Ett av mina första bestående minnen av hästar satte även beståenda märken på min kropp!
5 år gammal kröp jag in under ett taggtrådsstaket för att klappa grannens hästar (fjordingar) på landet.
Givetvis fastnade jag och rev upp ett sår på underarmen när jag skulle tråckla mig ut ur hagen.
Det ärr som denna händelse resulterade i, sitter fortfarande kvar som en evig påminnelse om min bana i "jag-vill-ha-en-häst-tjatar-land" som så småningom slutade med mina egna hästköp.

Som i så många andra små flickors drömmar, var en egen häst det enda jag hett åtrådde till alla födelsedagar och julaftnar under många år.
Uppvuxen på en ö i Stockholms innerskärgård, med en hemmafru till mamma och en underbetald (påstod han alltid) lärare till far med ytterligare 3 helsyskon hemmaboende, var naturligtvis denna dröm inget annat än en utopi.

Trots de eventuella möjligheterna som hade kunnat finnas sommartid att hyra/låna sommarhäst, fick jag ändå vara glad och tacksam för en snäll mormor och morfar som bekostade mina somrars ridläger.
År efter år.

Som vuxen fanns drömmen kvar.
En egen häst.
Givetvis en fjording, som min första kärlek hade varit.

Omständigheterna föll sig så väl att ekonomi, arbetstider och möjlighet till uppstallning sammanföll för drygt ett decennium sen.
Jag "blev" med, till att börja med, hyrhäst ett år.
En fjordingsvalack.
Rufsig och tufsig som jag, sprittande pigg i skog och mark, seg och uttråkad på bana.

Ett års hyra gav mersmak, att bara lämna tillbaka och glömma var en otänkbarhet.
Köpet genomfördes och jag blev matte på heltid.

Nu, 10 år senare, kommer mina små-vilda-glada få det jag mest av allt önskade som barn, en egen häst.
En lagom stor ponny att pula, pyssla, borsta, busa och rida med och på.
En kompis i vått och torrt.
Den där vännen som alltid lyssnar, bökar lite lagom tröstande och uppfodrande när de kommer ut i stallet eller hagen efter en mindre bra dag i skolan.

Hoppas de har vett att förstå hur infernaliskt bra de har, det de får nästan gratis, hade varit något jag kunnat gå genom eld och vatten för att få som liten flicka.

Min valack.
Har jag kvar, fortfarande rufsig och tufsig.
Nu även i sällskap av en fjordingsflicka sen snart 9 år.
Parhästar i vått och torrt, kompisar i hagen.
Hon alfahona, han lydig undersåte.

Oförskämt bra!

Drivmedel och "drivna" växter.

Ur led är tiden.
Mina ompysslade växter i växthuset har inte riktigt begripit det här med årstidsväxlingar.
Just nu har jag krasse, ringblommor, julens hyacinter och julstjärnor samt diverse kryddväxter i blom samtidigt.
Amaryllisen sträcker ståtligt upp sin stängel ur löken och hotar att gå i blom den med.

Ute har vi börjat ta upp potatisen, sockerärtorna växer till för varje dag, trots flitigt skördande, myntan hotar att ta över stora landområden bakom växthuset.
Vinbär och körsbär mognar, jordgubbarna lyser ilsket röda.

Baksidan med all denna växtkraft måste nog anses vara gräset.
Frodig grönska är nog en grym underdrift.
Just nu försöker far-är-rar ta sig fram genom djungeln som hotar växa inpå huset, tidigare kallad gräsmatta.
De dinosauriesaftsdrivna redskapen används flitigt hemma hos oss.
Åkgräsklippare, häcksaxar, traktor och vagn...

Jag då?
Ja, jag lurvar runt med en helt handdriven sekatör eller en kratta/borste/spade som helt miljövänligt drivs av färre än en hästkraft i taget.
Fast, det är klart, jag är inte helt sugen på att driva mitt miljöengagemang allt för långt.
Att dra en människodriven handjagare över våra ägor skulle ta lite för mycket av min tid i anspråk, tid jag hellre lägger på mina barn, djur eller blogg!

Skulle alternativet åkgräsklippare försvinna, skulle jag defenitivt låta djuren komma närmre huset för att minimera djungelkänslan som skulle uppstå om frodigheten fick fritt spelrum.
Men då dyker även små, svarta, surrande, mångögda illa omtyckta djur upp som ett brev på posten.
Flugor!
Tycker vi har tillräckligt gott om den varianten av objudna gäster ändå.

tisdag 14 juli 2009

Sara, snart namnsdag!

Det blev precis så bra som jag trott.
Och ännu bättre.
Försökte verkligen vara kall, beräknande och inlyssnande för att inte verka för angelägen.
Misslyckades kapitalt!

Sara, 8 år, är en tokcharmig shettisponny, bättre än utlovad i annonsen.
Cool, okittlig, stabil, fin exteriört, bra hovar, verkar stadig och viktbärande.
Kan faktiskt inte bli bättre.

Jag som absolut inte skulle ha en shettis!
Vet ju varje hästkännare att just denna ras är " stor häst i liten kostym", inte ett dugg lämplig som förstahäst till små-vilda-glada!
Fast...man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.

Blir en ny familjemedlem hos mångmamma inom två veckor, då har jag lovat säljare och barn att hon ska få flytta hem till oss.

För övrigt är jag mest "matt i pälsen" idag.
35 mil och ca 6 timmars körning i kroppen med 2 små-vilda-glada med mig som stup i kvarten behöver kisspaus, vätskekontroll och blodsockerhöjande tillägg.
Kan nog göra vem som helst matt!

Äntligen sövt familjen i olika hus - merparten i gästhuset/lillstugan/annexet, mini i sin säng.
Ska törna in själv och drömma om ryktborstar till små söta fröknar..
Både tvåbenta som fyrbenta!

måndag 13 juli 2009

Kul att shoppa?

Dagens fullständigt absurda tanke har slagit rot.
Det jag kastade fram som motvikt till makens idéer om inköp-av-större-karaktär-eftersom-vi-nu-är-så-väldigt-rika (ha!), föll i god jord.
Systematiskt surfande gav resultat och imorgon ska jag åka för att beskåda eventuellt nästa familjemedlem.

Utgångspunkten var mer eller mindre precis det här vi inte skulle leta efter men ibland vill ödet annorlunda.
Kär i en bild!
Kan kanske vara något?

Återkommer angående ett ev utfall och kanske köp?

Semestervecka II

Ny måndag, ny vecka och än så länge bara början på semestern.
Efter bortforsling av stor son igår (förvisad till västkusten med god vän med familj i en vecka), annekterade vi den eftertraktade lillstugan igen.
Filmkväll, vin och ost till oss vuxna, popcorn och saft till de små-vilda-glada.
Tyvärr hade lilltjejen redan stupat på sin post och självmant gått och lagt sig vid halv sju, hon missade begivenheterna
Fast, hon kunde underhålla oss tidigt i morse, pigg som en liten mört och glad som en lärka.

Även stor dotter har flytt hemmet, dröjer ett par dagar innan hon återvänder till hemmabasen.

Kanske börjar bli dags att ta ett sedvanligt nappatag med hemmets tilltagande förfall?
Satt ju som bekant klistrad mellan boksidorna större delen av gårdagen och det hinner hända mycket på en dag i detta hem...

Ssastssbnal=Snabb statusrapport av senaste trasiga saker som behöver nyinförskaffas alternativt lagas;

Vattenkranen i köket!
(Hade faktiskt ingen aning om att det går att få små minimala hål i en vattenkran genom att bända eländet mot sig. Inte jag som gjort det dock, utan små-vilda-glada som ska komma åt att tvätta-sig-alternativt-balta-med-vatten-vilket-är-en-skojig-lek-nästan-jämt!)

Diverse glödlampor som behöver bytas mot mer välfungerande sådana, helst sådana som lyser!!

Kläder.
(Brukar jag med framgång kunna förtränga till de är urvuxna!)

Skor.
(Har en förmåga, som jag tidigare sagt, att slitas ohemult snabbt.)

Leksaker!
(Jag kastar, maken lagar.)

Nej, låter osemestrigt och tråkigt.

Ska försöka hålla mig ifrån trasan och snabeldraken ett tag till, verkar mycket mer bohemiskt chickt med en eltejpslindad vattenkran i köket!
Och kläder, skor och leksaker går alltid att kliva över alternativt stoppa i en låda någonstans så jag slipper se de.

Det som inte syns, finns inte!
Bra motto som får råda idag!

MMM=Mitt Mörka Missbruk!

Idag (igår, eftersom klockan visst passerat midnatt) har jag roat mig med mitt största, tyngsta och mest beroendeframkallande drogmissbruk.
En långvarig historia.
Vill minnas att det började gå utför med mig redan som femåring och har sedan dess bara accelererat.

Mina barn glöms bort, tid och rum upphör att existera, måltider blir lidande (eller kanske snarare familjen som inte får någon mat), all form av hushållstjänst pausas.
Kan bara hänge mig åt detta avancerade bruk av tunga droger när far-är-rar är i närheten som backup.
Eller när drogen inte riktigt håller vad den lovat.

Dagens drog höll betydligt mer än utlovat, inte nog med det; begäret ökade bara efter mer, mer och mer av samma vara.

Har alltid haft rätt hög svansföring om kvalitén och även statusen på nämnda drog.
Snobb, kan man med rätta kalla mig för när det gäller detta.
Testat de flesta av de sk klassikerna, plöjt igenom otaliga varianter av skiftande kvalité och karaktär.
Skyr de mer lättsmälta varianterna som pesten.
Favoriserar gärna de som är framställda med mycket fantasi och historiekunnande.
Stick i stäv med alla andra former av droger, försöker jag verkligen med liv och lust överföra mitt missbruk till mina barn!
Har hittills lyckats över förväntan med de två äldsta och är på mer än god väg med de övriga små-vilda-glada.

Om någon för ett par dagar sedan hävdat att jag skulle bli så totalfrälst på en historia om en 90-årig vampyr i en regning avkrok i USA, hade jag bara garvat.
Fast det blev jag visst, totalt absorberad av språket, elektriciteten mellan huvudpersonerna, intrigen.
Kan bara varmt rekommendera B O K E N "Twilight" av Stephanie Meyers.

(Finns även översatt till svenska men jag är övertygad om att en bok helst bör läsas på originalspråket.)

Nu ska bara de följande tre böckerna i samma serie letas upp, så kommer mitt begär tillfälligt att mättas.

lördag 11 juli 2009

På rymmen med förmögenheten!

Första tanken i morse var absurd!
Efter ett snabbt konstaterande att maken var frånvarande, inte någonstans där jag förväntade mig att han skulle vara i alla fall, insåg jag med plötslig skärpa;
"Han har dragit med pengarna och det skulle jag också gjort."
Sen vaknade jag på riktigt!

Förklaring, kanske?
Igår uppdagades en kontotransaktion.
Plus istället för minus!
Inte riktigt vad vi väntat oss men en helt klart positiv överraskning

Bakgrundshistoria krävs, eller som min stora dotter skulle sagt!
Vi bor på en gård.
Vi (eller kanske snarare banken) äger lite skog.
Skog kräver omvårdnad.
Omvårdnad kostar pengar.
Ibland men ytterst sällan kan man kassera in lite pengar för det skogen ger, sk avkastning.
Oftast tar skogsbolaget som sköter om skogen åt en merparten av pengarna.
Igår blev det det omvända - vi fick lite oväntade, extra pengar!

Kanske inte av den digniteten att det skulle berättiga maken att fly fältet, så mycket var det inte.
Men man kan ju aldrig veta...

Dagen har gått åt att drömma.
Vad ska vi använda dessa extra sekiner till?
Tyvärr är merparten bundet i "företaget mångmammas familjs gård" men bör trots allt förvaltas och omsättas på ett genomtänkt och klokt sätt.
Ha!

Vedprocessor, stängelsstolpar, sågverk!
Hur upphetsande låter det?
Lite roligare måste det ändå kunna vara!

Makens vansinniga drömmar om ännu en bil av karaktären, renoveringsobjekt-som-aldrig-kommer-bli-farbart känns inte heller helt riktiga!

Den redan betalda (av farmor) lekstugan ska naturligtvis fraktas hem, det är prio ett.
Problemet blev bara att mina drömmar kring en jätte-rolig-och-fantstiskt-annorlunda-lekstuga helt plötsligt kändes knasjobbig!
Eftermiddagen har jag häckat framför datorn och surfat besinningslöst bland samtliga på marknaden förekommande friggebods- och lekstugetillverkare.
Samt alla övriga sk "inspirationsbilder" av små söta eller tuffa och balla hus för små barn!

Innerst inne är det nog jag som vill ha en lekstuga att inreda.
Fast jag är inte den som är den, ett tvärtufft piratskepp med tillhörande kajuta går också an.
Eller en bensinmack i naturtrogen storlek.
Barns naturtrogna storlek!

Fler aspekter bör tas i beaktande, leveranstid inte minst!
Jag är av naturen otålig av mig och givetvis bör vad-det-nu-blir-för-fint stå på gården på därför avsedd plats helst redan imorgon.
Kommer ju tyvärr inte hända.

Är det då rätt att vänta ut rätt objekt eller ska jag göra som jag brukar?
Helt enkelt göra det upphittade objektet till det rätta?

Tror att hur som haver, det ska bli kanonskoj att "blinga" lekstuga med små-vilda-glada.
Och givetvis är det skönt att far-är-rar inte smet med "förmögenheten"...

fredag 10 juli 2009

Semestervecka I

Semestermooden har tagit över med stormsteg här hemma.
Barnen somnar aldrig i tid på kvällarna, går heller inte upp lika okristligt tidigt som till vardags, tacknämligt.

Frukost intas i omgångar, övriga måltider likaså.
Alltid något stort barn som dräller runt.

Far-är-rar smyger ut till sin lekstuga, garaget, strax efter frukost med valfritt antal små-vilda-glada i släptåg.
Själv lurvar jag runt i och omkring huset gör ungefär samma saker som alltid, fast i segare tempo.
Inte så viktigt att passa tider, så länge inte ett stort barn ska med en buss eller så.
Lunch serveras någon gång mellan ordinarie lunch- och middagstid.
Middag hoppar vi oftast över, mackor duger fin-fint.

Samtalen vandrar fritt, trådar tappas och plockas upp igen.
Fler hemma, innebär fler konversationer att hålla i luften.
Allt mellan himmel och jord avhandlas.

Känns bra!

torsdag 9 juli 2009

Äntligen lagom stort tält!

Ikväll blev det av!
Presterade ett lagom stort "tält" till mig, fick blodad tand och sydde ett matchande till syster d.y.
Syster d.ä la ju rabarber på originalet!

Har just kommit ihåg hur kul det är att sy.
Trots god assistans av små-vilda-glada.
Överhuvudtaget mår jag riktigt bra av att skapa.
Inte expert på någon slöjdart men tillräckligt nyfiken för att våga prova på de flesta.
Förhoppningsvis en gen som hoppar vidare till ätteläggen, att våga göra själv!

Vädret lämnar en del övrigt att önska men det var ju väntat.
Svensk sommar verkar ha en av- och påknapp.
Antingen tokhetta och kvävande stillastående luft.
Eller få uppehåll mellan skurarna, ihållande blåst och minst sagt sval temperatur.

Har, efter mitt tidigare inlägg fått en uppgift av Huskatt.
Återkommer till det önskade ämnet när jag fnulat klart och inte har en pratglad och tjattrig 8-åring vid min ena axel, en lågmäld och dämpad far-är-rar mittemot mig och en stor dotter som yrar runt i köket och kommer på bra-att-ha-grejer som behövs inför stundande flytt.

Börjar luta åt en tur mot kudden, om inte annat för att få vila öronen ett tag..
God afton!

Konflikt?

Verkar som om jag är:
1) Korkad!
2) Oförmögen att kunna tyda en text!

Något slags krig har utbrutit mellan två av bloggvärldens skribenter.
I ena ringhörnan står en psykopat, manlig sådan.
I andra en kvinna med borderlinepersonlighet.

Av någon anledning har en dispyt uppstått och nu börjar de respektive läsarna ge sig in i konflikten med påhopp i kommentarsfälten.

Jag begriper ingenting!
Varför hetsa upp sig för skitsaker?
Att någon eventuellt har snott en idé från någon annan och sen plockar in det på sin blogg?
Jaha! Och?
Världen är ju full av plagiat, tror på allvar att "inget nytt under solen" är mest passande av allt!
Världen är en konfliktfull plats!

I mångmammas hem har förmiddagen avlöpt utan större missöden.
Två utspillda glas, avtorkade spår efter skolkrita i trappan inne, en nedsvald glaskula som antagligen kommer ut så småningom, ett litet sjöslag i barnkammaren med framplockade piratskepp, en delvis sönderriven bok upphittad på hallgolvet.
Tja, inget att hetsa upp sig över där heller!

Trevlig dag på er!

onsdag 8 juli 2009

Dilemma

Stundtals får jag för mig att vegetarianer/veganer letar irritationsmoment hos oss andra dödliga köttätare.
Väldigt sällan jag hört någon köttätare propagerat för att kött är allenarådande som föda betraktat.
Däremot det omvända.

I bekantskapskretsen finns en kvinna, eller rättare sagt fanns en kvinna enär vi inte setts på många år nu, som enligt utsago har en nyckelroll inom Djurens rätt.
Hon har alltid varit stridbar.
Det verkar inte ha ändrats.

Att äta döda djur är naturligtvis inte bara omoraliskt utan även direkt hälsovådligt
Att medvetet förstöra miljön, befolkningsproblemets matelände,bidra till samhällets ekonomiska kollaps, växthuseffekten, djurens lidande och diverse andra världsomstörtande teorier är henne ett par tre skäl nog för att göra livet surt för sin animaliskt tuggande bekantskapskrets.

Visst, till del kan jag hålla med henne.
Fast sen slår det biologiska hondjuret i mig till!
Kolla mina tänder!
Växtätartänder eller rovdjursdito?
Evolutionens utveckling eller hjärnans storlek hos Homo Sapiens, vad har det för samband med den animaliska kosten genom årmiljonerna?

Mängden vegetabiliskt foder kontra kött eller fisk?

Själv är jag kluven i dessa frågor, tycker både och, eller velar friskt mellan ståndpunkterna.
Vi äter mycket god vegetarisk mat med två vegetarianer i familjen.
Samtidigt känns det ok att äta i första hand vilt, lamm, fisk, ägg och delvis nötkött.

Fläsk är nästintill helt bortrationaliserat pga av stanken när den steks.
(Har en makaber association till fosterfett när jag försöker ge mig på det!)

All form av stordrift inom slakterinäringen känns knas.
All stordrift överhuvudtaget!
Både med tanke på djurens avslut av livet men även i produktionshänseenden.
Sjukt samhälle vi tillåtit oss att leva i, där allt naturligt med liv och död blivit till tabun och hyjss-hyjss.

Någon annan sköter om det åt oss!
Hur många svenskar kan idag kan rensa fisk?
Slakta ett lamm?
(Svepa en avliden släkting?)

Har mat blivit något vi ser i vita frigolittrågIca?
Processade livsmedel så hygieniskt förpackade som möjligt.
Var och när gick bondesamhället i graven?
Bra eller dåligt?

Åter till starten, varför är det ok att klanka ner på oss som äter kött men inte det omvända?

Själv vill jag helst mana till eftertanke, är det ok att klaga på en muslim om man är kristen?
En moderat om man är sosse?
Någon mindre bemedlad ekonomiskt än man själv?

Ja, det är det visst men är det moraliskt riktigt?

Nedgånget?

Tänk er ett stort hus.
Förslagsvis ett nedlagt badhotell på någon sömnig liten strand i närheten av en lika sömnig stad.
Inne i hotellet möts man av receptionen och lobbyn.
En gång i tiden hade nog detta ställe stil och klass, en ambition att vara något.

Gamla möbler,åldrade och patinerade under åren som gått, står kvar på sina platser.
Speglarna har inte blivit putsade på många år, fluglortarna har förvandlat glaset till en svartprickig matt skiva av forna tiders glans.

Bakom disken finns en dörr in till personalens utrymme, till höger ligger matsalen med sina vita överdrag kvar över alla bord och stolar, vidare genom detta rum når man köket.
Grytor och kastruller, skärbrädor och knivar står kvar på parad, färdiga att användas igen, närhelst kocken behagar återkomma.

På motsatt sida matsalen, vindlar sig korridor efter korridor med gästernas rum vägg i vägg.
En del har genomgång sinsemellan, andra är endast till för ensamma besökare.
Öppnar man en dörr, leder den oftast till en annan dörr osv

Runt huset, längs den del som vätter mot stranden ligger en stor träveranda, markiserna är solblekta och vindnötta, korgstolarna knarrar mer än lovligt när man provsitter.
En del av ribborna i räcket hänger på trekvart, den förr så bländande vita färgen är både avskavd och sprucken.

På det hela taget ett charmigt men ack så nergånget ställe i stort behov av renovering.
Med en skurhink, trasor, borstar, färg, hammare och spik skulle underverk kunna åstadkommas Om bara orken, tiden och viljan fanns!

Precis så känns det att läsa en del människors bloggar.
Som om jag fick i smyg ta del av deras innersta tankar och funderingar, ångest och förhoppningar.
Oavsett om deras bloggar är under pseudonym eller ej, är det oftast de skribenter som verkar "må dåligt" som fångar mitt intresse.

Ofta får jag känslan av att; om bara rätt person råkade ramla förbi den olycklige, skulle "badhotellet" börja blomstra igen.

Att någon vågar grabba tag i skurhinken och börjar...

Att vara värst!

Natten blev oväntat lugn.
Liten tjej placerade sig i min säng och sov som en gris, trots feber.
Märks att hon är slak idag, bara några halvhjärtade försök till vanligt normalt retande med bröderna och lite vrångskallighet vid matbordet.
Det var allt.

Fast, mångmamma har visst lite kort stubin idag.
Under den värsta cirkusen kring matbordet när jag i vanlig ordning löpte runt, runt bordet med trasan i högsta hugg, fick jag nog på upprörda känslor kring vilken mat som låg på tallriken.
Dotterns tallrik!
Fel mat var det, ansåg hon.

Vi har fört diskussionen förr, ät det ni vill, lämna resten.
Det argumentet bet inte alls idag.
Pastan skulle bara bort!
Sagt och gjort, mångmamma tar resolut tag i tallriken och skrapar ner pastan på golvet, med vidföljande ord; "Så ja, där brukar ni ju ändå lägga maten så nu har jag redan gjort det"!

Behöver jag nämna att man hade kunnat höra den berömda knappnålen?
Samtliga närvarande familjemedlemmar bara fryser till och slutar tjoa om vad det nu är de tjoar om.
Effektivt!
Att jag inte kommit på de förr?
Huvudsaken verkar vara att vara värst!
Ska praktiseras i fortsättningen vid lämpliga tillfällen.

tisdag 7 juli 2009

Nysytt tält, del II

Det stora bra-att-ha-tältet jag sydde häromdagen, det snodde stora dottern!
Kan ju vara ett alternativ om hon inte får någon studentlägenhet till hösten.

Hon, pojkvännen, en stor soffa och diverse husgeråd kommer lätt och ledigt att få plats!
Fast, hon tänkte visst använda det som klänning!

Själv tänkte jag ge mig på projektet sy-ny-tunika ikväll!
Plötsligt kom jag på varför man ska undvika det med små-vilda-glada omkring sig.
Hade faktiskt glömt hur det var.
Då, för länge sen när jag delvis försörjde familjen med sömnadsarbete.

Innan vi flydde fältet (dvs Stockholm) och drog söderöver syddes en hel del barnkläder och tillhörande hattar/ mössor till barn, kända som okända, med mina två äldsta i sällskap.
Ganska spännande om man ska vara generös i sitt omdöme.

Dotter roade sig med att tillverka tygsallad, son gick systematiskt tillväga och perforerade varje låda innehållande tyg, med hjälp av vad som stod tillbuds.
En penna eller en pinne...?
Och jag hade många kartonger tyg.
Redan då!
Nålar låg som ett pärlband över golvet, trådrullar var draperade över lägenheten, saxar återfanns på de mest bisarra ställen.

Ikväll, samma scenario!
Mini låg (!) över bordet och drog i allt han kunde dra i.
Nålar, saxar, trådar, symaskins-pressar-foten - you name it.
Att jag inte lyckades sy fast foten med handen var bara ett rent under!
Varken på honom eller mig!

Samtidigt i en annan del av mångmammas hem hade minis storasyster d.y. gått och lagt sig.
Igen!
Inte konstigt med tanke på hennes kroppstemperatur.
Tokhög feber är inte att leka med när man är en liten tjej.

Dessutom var 2 små gossar på rymmen.
En återfanns med pilbåge i högsta hugg, skjutandes pilar hej vilt omkring sig, den andre tillverkade papperssallad.
Att klippa ritpapper i molekylstora bitar verkar vara en nöjsam sysselsättning för små barn i denna familj!

Allt som allt har dagen varit förhållandevis bra!
Nu hägrar semestervinet och en lång underbar febrig natt med nattvandring mellan sängarna i jakt på en osvettig säng!
Trevlig afton!

Vikten av att använda skydd.

Kunde ju ha blivit riktigt roligt inlägg det här.
Om jag nu helt plötsligt börjat propagera för barnbegränsningsmetoder.
Kommer inte hända, den delen av undervisningen får någon annan ta, detta handlar om något helt annat;

Gårdagens hjältinna - det var jag.
Dagens hjälte - far-är-rar.
Framletade skydd och nya skateboardar till småkillarna, igår.
Nya och bättre skydd inhandlade idag.

Jodå, många skrap och skrubb kommer det att bli men balansen tränas.
Kul har de också.

Själv, nej, jag tänker inte pröva på igen!
Störtdök baklänges från makens framplockade tonårssynd, har inte riktigt samma smidighet som små-vilda-glada.
Känns lite stelt i vissa delar av ryggen och jag hoppas att barnen insåg poängen med att bära hjälm.

Jag missade visst den lilla detaljen!

Ibland så...

Ibland blir jag extra glad när maken kommer hem.
Som när han idag, efter en halvdags arbete (ja, jag vet att han nog egentligen har semester, han vet inte det bara), kommer hem efter en tur in till stan och mat-storhandling.
På eget bevåg!

Rätt sorts mat hade han också fått med sig.
Toppen.

En annan sak jag blev glad för tidigare idag var när 8-åringen på eget initiativ tog sig för att ge mig kaffe.
Som han först hade gjort åt mig.
Det enda han frågade om var doseringen av kaffepulver till bistrokannan, resten fixade han själv!

Ibland har en Mångmamma tur och blir omhuldad och uppassad!

It´s a long way from Tipperary..

En gammal bekant från förr ringde idag.
Hon med familj ville komma och leka med oss under semestern.
Lite förvånad blev jag allt, jag menar, så nära var vi faktiskt inte ens när vi bodde i samma del av landet.
Visst, vi sågs några gånger då och då eftersom vi hade barn i samma storlek men inte särskilt ofta mot slutet av vår era på denna bostadsort.

Fast, som den skvallertant jag nu en gång är, kan det ju bli kul att se hur folk och fä förändrats under åren som gått!

Annars är det oftast jag som oförhappandes letar rätt på kompisar från förr, för att spontanringa och köra med utfrågning om livet, barnen och kärleken.
Alltid lika roligt när reaktionen blir som förväntat; tokförvånade!

Kom just på några telefonnummer som måste terroriseras de närmsta veckorna.
Old friends - beware...

måndag 6 juli 2009

Familjen samlad igen.

Familjen är hemma igen.
Hela.
Även äldsta dottern.

Nu vet jag också var i världen hon tänker bo till hösten.
Känns ju skönt att veta!
Fast, jag har lovat att inget säga än...hon vill själv!

Inget ovanligt alls.
Att hon "vill själv".
Hon har alltid tydligt visat att hon vill.
Själv!

Ilsken som ett bi innan hon kom på knepet med att krypa, nöjd en dag och tokfrustrerad igen ända till hon fattade hur man gjorde när man gick.
Så där har hela hennes uppväxt varit.

Just nu stressar hon brutalt mycket för att kunna sno datorn.
Kan bli lite slagsmål framöver när fler familjemedlemmar vill leka med it-tekniken.
Återkommer vid första bästa tillfälle...

Kroppshets, nej tack!

Jag har en totalt skev kroppsuppfattning.
Tror att jag är mycket större och klossigare än vad jag i själva verket är.

Uppvuxen med allt smalare modeller på tidningarnas omslag, otaliga "bantningsrecept", hets om vikt, kost, träning och utseendefixering har lett till att jag betraktar mig som överviktig.

Att klippa till tyg på fri hand och höfta lite angående måtten till den häromkvällen sydda tunikan visade sig vara en katastrof.
Ja, om man nu inte tänkt sig att åka ut och tälta en regning vecka eller två med hela tjocka släkten i släptåg.
Till det duger den gott!
Tält alltså!

Påminner mig om en tröja min mamma stickade under 80-talets stick-och-garn-era.
Den var tänkt till min då 8-årige lillebror.
Snyggt randig i vitt och två blåa nyanser.
Tror att det finns ett foto någonstans på mig (16 år), mamma och pappa inklämda i denna skapelse.
Samtidigt.
Jo för all del, lite trångt var det som familjetröja betraktat men vi fick plats i den i alla fall.

En del av min skeva kroppsuppfattning kommer sig nog av att jag de senaste 9 åren varit gravid och/eller ammat.
Kontinuerligt

Jojo-bantning har fått ett nytt ansikte.
Eller kanske snarare; "hur-man-omformerar-sin-kropp-snabbast"
Spolform vs timglas.

Lider jag av det?
Ska jag börja hetsträna och tokdieta mig?

Ledsen att göra er besvikna, träningsnarkomaner där ute med total kaloritabellskontroll i skallen, nej, jag ska inte ändra på ett dyft av mig själv kroppsligt.

Går säkert att räkna ut fullständigt skrämmande siffror utifrån min vikt och längd.
Själv är jag betydligt mycket mer nöjd med min drygt 40-åriga kropp än vad jag var med min drygt 20-åriga.
Jag har ingen toppenkondis att skryta med men jag är stark som en liten oxe och kroppen lyder mig.
Äger ingen våg men ser att kläderna hänger kvar, för det mesta.
Mitt problem med gamla kläder är inte att de är för små för att komma i längre, snarare det omvända, för stora.

Ändå inbillar jag mig att jag är större än vad jag verkligen är.
Skumt!

Så jag fortsätter nog att glad i hågen ta en kall på kvällen och inte fundera på hur länge jag skulle behöva röra på mig för att göra mig av med de onyttiga kalorierna.
Rört på mig, det har jag ju gjort hela dagen!

lördag 4 juli 2009

Regngud!

Precis som jag förutspådde i förrgår, har vädret mycket riktigt slagit om.
Helt!
Från stekande sol och tryckande värmetoppar runt 26-29 grader till åska, ymniga regnskurar och mer behagliga 20-23 grader.

Nu kommer nästa väderförutsägelse;
Ihållande regn de kommande 3-5 veckorna!
Japp, maken har semester och eftersom han är ättling i rakt nedstigande led från en regngud, blir vädret troligtvis därefter.

Faktiskt började det som en skämt för att senare bli så att skrattet fastnade i halsen.
Varje gång svärfar kom på besök vräkte regnet ner.
Oavsett SMHI´s prognoser eller bondepraktikans regelmässiga förutsägelser.
De få gånger han dök upp på besök utan att nederbörden kom i form av stora vattendroppar, var lätt räknade.
Mest som undantagen som bekräftar regeln!

Så ni som undrar varför just denna veckas semester gick åt fanders vädermässigt, ni som uppskattar tropisk väderlek, nu vet ni.
Regngudens son tog en vecka tidigare ledigt än beräknat!

Trix och fix.

Inga träd nerpetade men lite kreativ blev jag visst när regnet föll.
Symaskinen och tyger åkte fram.
Nysnickrad tunika ska skyfflas in på krympning i tvätten, så får vi se hur den blev sen.

En gång i tiden, för länge, länge sen, sydde jag nästan alla mina kläder själv.
Inte underkläder eller skor men resten var för det mesta hemfixat.
Resultatet var väl bara kanske sådär stundtals men jag var definitivt helt ensam om mina kreationer.
Länge trodde jag att det var designer jag ville bli.
Hade jag "levt" som 16-åring idag hade jag antagligen älskat alla sk modebloggar.
Nu, nej, jag tittar inte ens in och kollar!

Jag är urusel på att köpa kläder till mig själv, fortfarande.
Det är tråkigt!
Omständigt!
Dyrt!
Onödigt!

Till barnen händer det att nytt införskaffas men sällan.
Det mesta ärvs faktiskt, av varandra och vänners barn.
Jag är verkligen en dålig konsument av sällan-köps-varor.

Hemmafipplat är kuligare!

Trollade upp lite rabarber och jordgubbar ur landet också och tråcklade ihop en efterrättspaj, något som inte hör till vanligheterna i detta hus.
Efterrätt, alltså.

Tror jag ska snida mig en väska ikväll, när små-vilda-glada däckat...?
Och så den obligatoriska taxivändan för hämtning av stort barn.

Semesterdag 1

Andningsbart väder idag.
Normal-eländiga barn.
Hojen rastas.
Tält på tork.
Pappa Kanin flämtar i skuggan.

Jag undrar om det är en bra plan att plantera ett träd eller två?

fredag 3 juli 2009

Viltolycka!

Gråvädret hänger i luften och har så gjort sen sena eftermiddagen.
Inget befriande och renande regn än, bara dovt muller långt bortifrån.
Märkligt nog hade det tokregnat, så där mycket så man tror att någon duschar, bara en mil söderut i närmsta metropol under dagen.

Far-är-rar har tagit semester och ska gå hemma och drälla och vara småbesvärlig i 5 hela veckor.
Skönt!
8-åringen hade haft en toppendag på pappas jobb, dit han färdades ståndsmässigt.
Vit skjorta, för det ska man ha när det ska jobbas(!), och på hojen!

Tack-och-lov gick resan dit och hem smärtfritt.
Annat var det tidigare i veckan när far-är-rar var på väg hem.

En frontalkrock med ett brutalt rovdjur höll på att få ödesdigra konsekvenser.
Med bara 2 km kvar till hemmet, blir maken attackerad av detta djur.
Det nästlar sig in under hjälmen och vidare in i örat för att där sätta ner baken, med tillhörande tagg.

Utan att mer än kasta en hastig glimt bakåt, tvärnitas hojen och håller givetvis på att gå omkull med förare, rovdjur och allt.
Innan hojen stannat och hjälmen av, var olyckstillbudet befäst med ett rejält stick!

Väl hemma, kastar sig mannen med huvudet mer eller mindre ner i lökkorgen, halar upp en rödlök som blixtsnabbt klyvs och sedan placeras på det nu relativt svullna örat.

(Se där, ännu ett husmorsknep!)

Vad kan man nu lära av denna historia?
Tja, intergralhjälmar må vara fula och illa tidstypiskt i relation till en ärevördig gammal engelsman men den hade nog skyddat något bättre mot aggressiva getingar, på jakt efter öron...

torsdag 2 juli 2009

Kokt hjärna och "Martina-koden"

Osedvanligt bra dag.
Det tidigare kallade ballongbarnet har övergått till mer behagliga ritarstatus-barnet.
Trots den sena timmen är 5-åringen pigg och nyter, kan hänga ihop med hans något ofrivilliga power-nap i soffan tidigare under kvällen.

Jag anser att jag fyllt dagen med meningsfullt ranta-runt-i-ringen-innehåll , kanske inte just under dagtid men effektivt kvällsryck brukar kunna kompensera för uteblivet röjande tidigare.
På fullaste allvar, är det verkligen någon människa som lyckas prestera någon form av intelligent tankeverksamhet, eller annan mer fysiskt krävande aktivitet i denna tropiska hetta som böljar över landet?
Jag gör det inte!
Om vatten rimligtvis brukar koka vid 100 grader, börjar min hjärna småsjuda någonstans strax efter 25.

Tog mig småfnissande igenom en klar favorit i bokhyllan idag ändå.
Underbara Martina Haags - "Martinakoden".
Igenkänningsfaktorn är hög!

Inte blir det sämre för att jag faktiskt kan relatera till en del platser och personer hon nämner heller.
Vi har gått i samma skola.
Fast, när jag gick i den skolan, skolkade hon som värst.

Inte för att jag minns henne personligen från skoltiden, hon var säkert en av de där tuffa tjejerna som stod utanför uppehållsrummet och rökte, när man kom småspringande mot mellanstadiebyggnaden.
Tyvärr var vi "små" tvungna att passera alla stora, läskiga högstadieelever för att komma till vår del av skolan.

Trots att jag bara var 12 år, gick jag hem och började lönlöst min övertalningskampanj om skinnjacka och mocka-cowboyboots.
Inte för att alla hade det, bara de tuffaste.
Och tuff behövde jag bli, liten och mesig som jag var!

Inte en suck att jag kunde ro den tjatserenaden i hamn!
-"Det är mycket kvinnligare med päls"! blev det briljanta svaret.
Och:
-"Mockaboots är så opraktiskt när det kommer blötsnö"!

Som om jag hade frågat om något "kvinnligt"?
Eller något praktiskt?

Tuff, var namnet.
Det var vad jag behövde bli, inte "kvinnlig"!

Så vad blev det då?
Jo, en uråldrig, ärvd grå-vit fårskinnspäls och skinnstövlar med "praktisk" rågummisula och "lagom" hög klack!

Tuff?
Inte direkt!
Behöver jag säga att min enda räddning blev att alltid vara den som stack ut?
Fanns inte mycket annat att göra i den "out-fiten"...

Middag, någon?

En fullt normal och rimlig middag i mångmammas familj.

Fyra små-vilda-glada ska utfodras med "barnens-favoriträtt", allt enligt gällande svenska normer och matvärderingar, spagetti och korv!

16.30 -Baaarn, maten är klar!
16.31 -maa, maa (22 månaders vill ha hjälp upp i stolen, äta bums!)
16.32 - Maaamma, jag kan inte pausa filmen.
16.33 ( efter ärevarv upp och pausning av film) sitter 3 barn vid bordet.
nr 4 blåser ballong och prutt-släpper-ut luften.
Alla små jublar av glädje åt denna bravad, dock ej mor.

16.34- SÄTT er nu, jag kommer med maten, är det någon som vill ha senap?

16.35, Rantar fortfarande runt bordet som en äggsjuk höna, plockar upp minis bestick(för tredje gången), skär korv åt lilltjejen (som kategoriskt vägrar äta pasta!), flyttar in stolar, rätar på barns ben som har en förmåga att spreta åt alla andra håll än in under matbordet vid måltider.
16.36, Tar ett varv till, av bara farten.

16.37 , sitter till bords själv.
16.38, upp och hämta vattenkannan.
16.39, tre tuggor senare, torka utspillt vatten.
16.40, åtta tuggor senare - är min mat snart nersvald, lilltjejen klättrar i skafferiet på jakt efter sugrör, ballong-blåsar-barn har satt sig och äter korv med god aptit.

16.40 (fortfarande)Mini tackar för sig och försöker öva störtdykning från hög barnstol - ballongbarnet gör blixtutryckning och förhindrar hård sammanstötning med golv.

16.41, Största mini tackar för maten genom sedvanlig artig handskakande, "glömmer" avdukningen och rusar mot filmen.
Lilltjejen letar fortfarande sugrör.
I skafferiet!!

16.42, Ballongbarnet har ätit klart, dukar av efter sig och ger syster ett tjuvnyp på väg förbi.
Ylande uppstår, mor ska blåsa OCH plockar fram ett sugrör.

16.43 Mini vill också ha ett sugrör.
16.44, Dukar av, torkar bord, kastar mat i kompostburk, kompostburk blir full!

16.45, Kastar kompost, laddar om diskmaskin, stoppar två slagsmål ( vems sugrör - olika färg -osv..), avpausar film, jagar två barn på toaletten, torkar lite till.

16.50 Middag avklarad!

Om jag vore yngre...

- skulle jag också skriva långa listor om vad jag gjort eller inte gjort i mitt liv
- skulle jag också namnge personer ur mitt förflutna som förtjänar att "hängas" ut.
- skulle jag också ange mitt namn, ålder och sociala tillhörighet.
- skulle jag också vända ut och in på mina innersta fantasier.
- skulle jag också vara mer hämningslös.
- skulle jag antagligen ha fullt av "galna" foton på mig själv.
- skulle jag skriva om sex, våld, droger och brott.

Vilken evig tur att jag är så gammal och klok! :)

Mera vädertjat!

Snart, snart kommer lindringen.
SMHI har utlovat svalare väder till nästa vecka med start på söndag.
Hoppas de har rätt för denna hetta tar snart knäcken på mig.
Och barnen.

Hunnit leka med Freundin med son och blivit begåvade med nytt låne-husdjur.
Pappa Kanin har fått flytta in i den, återigen hopfipplade, kanin-bur-hagen.
Hoppas han inte rymmer bara...

Fyra trötta ynglingar har möblat om hela lillstugan märkte jag när lap-topen skulle hämtas "hem" igen, inte en möbel står där jag ställt den.
Å andra sidan kommer jag heller inte behöva röja upp efter dem, det fixar de själva.
Räcker bra med den allmänna villervallan som små-vilda-glada presterar.

Förväntar mig hemkomst av stor dotter idag och därigenom underhållande anekdoter om livet i den stora världen, utanför Sundbyberg.
Här hemma går livet sin stilla gång med det lilla undantaget att maken tröttnat på att jobba, han tar semester en vecka tidigare.

Bara det är en anledning så god som någon till att vädret slår om.

onsdag 1 juli 2009

Kväll på gården.

Fyndade, trots allt, lite trasmattor, kuddar o filtar ur det berömda tältet som behövde komma upp på torkstrecket.
Tack för det!
Regn föll och det värsta kvava försvann ur luften.
Tyvärr verkade även luften gå ur mig med.

Fast först hann jag med att laga lasagne x 2, dimensionerat för en sådär 12 personer samt extra mycket "huligan"-tomatsås.
Samt tomtegröt att göra ris-i-frutti på.
Sisådär en 35-40 portioner sammantaget, en högst rimlig middagstillredning om man som jag, tänkt slippa laga mat imorgon.

Kvällen har än så länge bara bjudit på några ångest-sms från Huskatt, vars trakter inte trakterats med nederbörd, lite perceptionsövningar med sonen, lerbygge i sandlådan med dito tillhörande avspolning ute samt inramlande extrabarn som kommer äta dåligt, vara uppe för sent och störa ingen eftersom de får husera i lillstugan.

Solen glider fram över de nytvättade nejderna och gör sitt yppersta för att torka upp den lilla väta som föll.
5-åringen övar stavning och far-är-rar vädrar hojen.
Kvällsro infinner sig.
Snart!

Regngud sökes

Efter drygt tre timmars utflykt till staden, där det var ännu varmare än hemma, är jag på hemmaplan igen.
Två affärer senare har innehållet i plånboken krympt och även utrymmet i kylen, vilket var målet med denna expedition!
Två små-vilda-glada fick jag med mig, de övriga löpte mild amok hemma under överinseende av största bror.
Huset stod i alla fall kvar.

Från ihållande sol och 29 plusgrader har vädret slagit om till mer behagliga 26 grader och åskmolnsmulet.

Åskan hörs på långt avstånd och jag håller bara tummarna för att detta avstånd ska krympa.
Snabbt!

En rejäl urladdning är ett måste.
Borde hänga ut en tvätt på tork, om jag bara hade någon, allt för att besvärja vädergudarna.
Har varit alldeles för flitig med tvättandet!
Tänk att man kan vara det?

Bristfälliga språkkunskaper och taskig läsförmåga

Måste det vara så varmt?
Jag tänker fortsätta gnälla över det helt meningslösa gnällämnet; väder.
Finns inget jag kan göra åt det så länge jag inte flyttar till någon sval och behaglig plats, typ sydpolen eller så.

Fast allvarligt talat, klockan 8 är det 20 grader varmt i skuggan ute och minst det dubbla inne. Trots korsdrag!

Nåväl, bara att härda ut och inse att det dröjer några månader till innan jag kan börja julpynta!

Gårdagens film-tajm blev bra.
Fast inte riktigt som vi tänkt oss.
Det är ju kul att jag är läskunnig!
Synd bara att jag inte praktiserar den kunskapen.

"Filmen" som medföljde Expressen i måndags, var ju tyvärr ingen film.
Emil och griseknoen som utlovats här hemma blev snabbt omvandlat till Ronja Rövardotter istället, när det uppdagades att det jag fått på köpet, var en cd-skiva.

Barnen var nöjda och glada i alla fall och mini somnade innan filmen var slut, precis som uträknat!

Fast just det där med att inte kunna läsa rätt och även en del märkliga taftologier funderade jag på under kvällens lopp.
Just cd skiva var ett.
Vaddå compact disc-skica? En skiv-skiva! Knäppt.
Eller en av 80-talets stora hit klädmässigt; gather waist-midja.
En midje-midja alltså!
Galet språkbruk!

Så långt kommen i funderingarna kom jag på den briljanta planen att skicka ett tack-sms till Freundin - delvis på tyska, givetvis.
Vem svor så det osade katt tyst för sig själv över den bristfälliga kunskapen i detta språk?

Jag menar, vad gjorde jag de där 6 åren i skolan när tyska stod på schemat?
Inte lärde jag mig språket i alla fall.
Att förstå det talade språket går rätt hyggligt - men att uttrycka mig själv?!
Allt jag kan drabbas av är tilt i skallen av alla regler och undantag, ändelser och böjningsformer jag inte kommer ihåg!

Har inte blivit totalt utskrattad av henne än i alla fall så andemeningen gick förhoppningsvis fram!

Dagens schema innehåller en underbart, avslappnad och sval (!) tur till stan, enkel resa 4,5 mil med hemkånkande av diverse förnödenheter samt försök till överlevnad i denna tropiska hetta.

Återkommer vid tillfälle, om jag inte runnit bort..