måndag 27 september 2010

Fantasi och minnen

Jag blir så glad.
Och stolt.

Träffade en pensionerad lärarinna idag som hade läst min senast publicerade krönika där jag beskrev vår sagoskog.
Vi har en liten vimsig trollkarl vid namn Lurifax, som har den osvikliga förmågan att glömma att stänga dörrar efter sig.
Dörrar som ståendes på glänt, rätt upp och ner hängandes i sitt dörrfoder, kan uppträda lite här och var i vår skog.
Givetvis är dessa dörrar magiska portar in till sagovärldarna - Drakarnas Dal, Berguvarnas Berg eller kanske in på Häx- och Trollkarlsgatan.
Alla dessa världar är befolkade av magiska figurer som givetvis behöver små-vilda-gladas hjälp med än det ena, än det andra.

Just denna lärarinna påstod sig sakna sitt forna yrke, just för att hon mindes hur roligt det hade varit att berätta sagor för sina elever.
Och det bara för att hon läst min text!

Trots att det skiljer ganska många decennier mellan oss i ålder, var vi rörande överens om vikten av att hålla berättartraditionen vid liv.
Rim, ramsor och hitte-på-sagor är livsviktiga för barns utveckling av sin fantasi.
Något som aldrig kan ersättas med färdigproducerade bilder från tv, filmer eller dataspel!

Tänk så mycket en text, en historia eller en berättelse kan trigga igång!?
Barns fantasi som i sin tur leder till egenpåkomna lekar, utveckling och på sikt framåtskridande.
Eller bara så mycket att en gammal dam börjar sakna sitt gamla yrke!

Utan fantasi avstannar all utveckling.
All!

6 kommentarer:

Dotter R sa...

dina sagor är bland det bästa med min barndom.

Cicki sa...

Själv har jag dålig fantasi när det gäller att hitta på sagor, men att läsa färdiga sagor är jag en fena på. Jag älskar också att sjunga med barnen (numera barnbarnen). Fd maken, barnen far alltså, han som var så trist för övrigt kunde hitta på sagor rätt upp och ner. Han hade en favvofigur och det var traktorn Fjudor som bodde i skogen. Ungarna älskade sagorna om den traktorn....:-) Själv längtar jag efter ett gammalt manus som pappa skrev en gång i världen. Det var om prinsessan som bodde i Tummsugarlandet. Undrar vart den sagan tog vägen. Skulle velat ha den kvar.

Annkatrin sa...

Vad vore livet utan fantasi??? Förmodligen jättetrist =)

Maja sa...

Vad fint skrivet av din dotter, några få ord som gör en tårögd.
Ja, vad vore vi utan sagor?
Utan fantasi?
ganska tråkiga.

Colored Thoughts of mine sa...

Sagor & förtrollad magi...vad vore livet utan??
Kul att få feed-back från sina läsare:)
Ha en toppendag. Milla

Madlar sa...

Vilket härligt inlägg <3