tisdag 30 november 2010

Otack är världens...

God mångmamma hjälper Sheriffen med veckans skrivläxa!
God mångmamma som har koll på skillnaden mellan talat och skrivet språk, försöker övertyga sonen om förträffligheten i att lära sig när de, respektive dem ska användas!
God mångmamma blir gramse när sonen hävdar att det är töntigt!

Han kommer att få sova med mössa på sig - dumstrut!!!

Klädsel för tundran

När jag var betydligt yngre och levde i utkanten av en större stad, använde ingen mössa.
Jo, mammor, dagisfröknar och små barn.
En och annan skidåkare och hurtbulle men vi andra, vi frös hellre än satte på oss något så töntigt som en mössa.

När nu temperaturen sakta men säkert sjunker i landet, förvånas jag ofta över att många ur min generation fortfarande kliver till och från bilen med stor präktig varm jacka på sig, eventuellt något på händerna och ytterst sällan något på huvudet!?

Varför?
Sitter det så hårt rotat i våra gener att töntstämpeln numera ingår i vårt DNA?

Oavsett vad man kan ha att tycka om min beiga jacka, skulle jag hellre ha på mig den, än att frysa.
Till och med på huvudet, om inget annat stod till buds!

Nu tycker jag att ni ska kolla vad ett proffs som Ola Skinnarmo har att säga om rätt klädsel i detta Sibiriska klimat som dundrar över oss!

Minusgrader och döda sillar

Snöandet har slutat temporärt, gårdsplanen är plogad - fast inte förrän efter av- och hemfärd för morgonens tidiga taxitur.
De små-vilda-glada hostar runt på övervåningen i olika stadier av förkylning och att skicka Sheriffen på stadtstripp för hopp och lek i simhallen med hans hosta, kändes inte helt rätt i 12 minusgrader!
Han ska få vara lite flitig hemma istället med veckans läxa.

Tisdagens kyrkistur blev av naturliga skäl inställd, synd bara att även ledaren var sjuk och ringde mig för att höra sig för om en vikarieinsats!
De andra mammorna (papporna) reder sig gott utan oss idag.

I brist på bättre (tråkigare och mer angelägna) uppgifter, har jag satt årets första lussebulledeg.
Kommer att bli en totalsanering av köket efter barnens framfart vid utbakandet men det är det värt.
Förhoppningsvis finns det kanske en bulle eller två kvar när far-är-rar och storsonen kommer hem också?

Storsonen är inte det minsta "manlig" när det gäller sjukdom, helt i stil med sin far som heller aldrig verkar ha begripit att det manliga släktet ska ynka hejdlöst över en simpel förkylning!?
Sonen hostade och snörvlade sig in i bilen före sju, med halsduken virad varv efter varv runt halsen, hest kraxande att han nog hade lite feber.
Kanske?

Typ, helt självklart skulle jag vilja påstå.
Men med prov och slutuppgifter att fixa fanns det inget utrymme för ynkande,bara att harva iväg.
Misstänker att han kommer ligga som en död sill imorgon när det är studiedag för gymnasiet här.

Ni andra får ha en trevlig och snöig dag, det ska vi försöka ha!

Uppdatering 10.30; Nu snöar det. Igen!

måndag 29 november 2010

Ognäll

Trenne gossar stannade hemma idag.
Sheriffen med huvudvärk och eventuellt en förkylning på gång.
Pysselkungen, fortfarande matt efter helgen.
Bam-Bam av ren och skär sympatisimulering!

När minstingen började förstå att storebröderna skulle vara hemma och drälla idag, satte han igång med att snurra runt sin egen axel, ivrigt tjoande; -mamma, jag har feber, jag har feber!

Knappast - slår man bucklor på fönsterrutor men ja visst, varför inte!?
Hemma fick han bli.

Storsonen var redan förpassad till bussen, Hårfager och extradotter P fick slå följe vid nästa taxitur.
Snart ska visst den där äldsta sonen hem igen.
Detta eviga farande!

Snöandet slutar visst heller aldrig.
Att forcera snövallarna med ved på släp måste vara nyttigt, i alla fall kändes det så efter dagens expedition fram och tillbaka till vedboden.

Gnälla tänker jag inte göra, hellre snö, vitt och minusgrader än regn, lera och några ruggiga plusgrader!

Fast jag har nog aldrig sett så mycket snö i november tidigare...?

söndag 28 november 2010

Otänt och avtändande

På fullt allvar, det går troll i det här med att tända första adventsljuset!
Nej, det är helt obrunnet - än.
Pysselkungen hade med sig ett fint dekorerat blockljus från skolan som prompt skulle tändas till frukost och resten av dagen gick i utevistelsens tecken.

Dra ved på pulka, utfodra djur vilt - pulsandes i halvmeters hög lössnö, inhandlingsfärd med storsonen och extradotter P, mat, tvätt och mera mat.
Vaddå tända ljus?
Far-är-rar sparkade igång den lilla nätta traktorn (läs; grisstor!)och plogade upp gångar kors och tvärs över ägorna, så imorgon kommer det bli lättare att få in ved så det räcker!
För att inte tala om hur smidigt det kommer att vara att ha på sig vettiga skor och inte knähöga allvädersridstövlar, som blev dagens outfit.

Barnen har haft highlife i snön större delen av dagen, den upplogade vallen är förvandlad till en koja - vad annars!?

Apropå dagens outfit, så pratade jag med stora dottern idag och morrade lite över behovet av heltäckande skodon för att öka framkomligheten.
Hon bara skrattade åt mig och påminde om min beigea jacka!

Jäpp, så illa är det!
Har definitivt gått utför med mig när jag harvar runt "hemme på går´n" i en fådd gratisjacka. Beige dessutom.

Den är faktiskt helt fasansfull, min mormor kunde haft något liknande.
Tror hon hade det också, på 70-talet!

Härmed utökar jag min repertoar av förfärliga färger på kläder, i alla fall i vissa material!
Marinblått har jag tidigare utsett till min hatfärg nummer ett.
Gabardin då, företrädesvis!
Beige täckjacka i tantmodell är en värdig utmanare!
Extremt låg sexighetsfaktor.

Vad avskyr ni som ni har hängandes som skelett i garderoben?

lördag 27 november 2010

Adventshelg

Pysselkungen är nerstoppad i sängen, pyjamasad, tandborstad och klar för natten.
Insåg redan i natt när han kom intassande att han var på gång att bli sjuk.
Hostade och skrällde, stackaren.

Hårfager däremot är ett litet kvittrande yrväder efter sin dag på bästaste vännens kalas.
10 små uppsnofsade barn for runt som stollar och åt korv med bröd och lila/grön tårta med bravur.

Dagen började dock med tre herrar på granhuggarjakt.
Varje år bidrar vi med en stor gran till "byns" infartsrondell, så även iår.
Gran hittades, fälldes, lastades och restes.
De små-vilda-glada brukar ta tillfället i akt att stolt meddela sin omvärld att det minsann är en familjen mångmammagran som pryder samhället.
Rart!

Nu är det dags för den riktiga nedräkningen, första ljuständardagen imorgon!
Ljus framme, gardiner bytta, pynt och bling utportionerat - undrar hur många vändor jag kommer irra runt huset när det är dags att plocka ner allt bara?

Ha en trevlig kväll!

fredag 26 november 2010

Gamla tiders kvinnoideal och jag!

Ska bara skryta lite; Hur många rätt tror ni jag fick?
Jäpp, alla!

Jisses vilken husmödis jag blivit!!!

Korta nätter och acceptans

Far-är-rar anlände till hemmet vid tretiden inatt, tog i från tårna och fick loss det vrenskande spjället så det gick att elda igen.
06.00 gick reveljen och han fick vackla upp för att fara vidare mot sydligare breddgrader, dock inom landet denna gång.
Oreglerad arbetstid är fina grejer...

Jag somnade gott, inlindad i täcket, efter ha läst ut Prins Annorlunda av Sören och Yvonne Olsson.
Deras son Ludvig föddes med Downs syndrom och av deras resa tillsammans med honom har det blivit en fin bok.
Eftersom en alldeles speciell liten kille i min närhet är född med en extra kromosom, är jag extremt nyfiken på att lära mig mer.
Fullärd blir man ju aldrig men som med allt annat Avvikande, är det min fasta övertygelse att det enda som hjälper mot fördomar och rädsla stavas Upplysning!

Jag är inte ett dyft rädd för, snarare en försvarare av och för, allt som sticker ut från normen - vad nu det är!?
Ni som hängt här ett tag vet att jag relativt ofta skriver om barn med särskilda behov, om Downs,om fosterdiagnostik och om hur viktigt jag anser att det är att vi alla jobbar med våra fördomar.
Tjatig, ja kanske?

Men om man inte belyser viktigheter tillräckligt ofta förlorar de sin status som angelägna ämnen.
Inte bara för de familjer som lever mitt i det, utan även för oss runtomkring som anser oss vara normalstörda.

Att ord är makt kan vi väl vara överens om?
Att då använda sig av ord som cp-unge, mongobarn eller liknande är i mina ögon fullständigt förfärligt!
Jag håller alla vuxna ansvariga för att alla barn omedelbart bums ska lära sig vad det egentligen innebär!
Att alla har en plats i tillvaron och att ingen ska behöva bli hånad måste ändå vara universellt?

Oavsett normalitetsgrad.

torsdag 25 november 2010

Alltid är det något...

Kylan kryper längre ner både inne och ute.
Spjället till den f*rb***a*e pannan har av outgrundlig anledning fastnat!
Morr!

Själv har jag ätit årets första julbord och varit på möte medan storsonen och extradotter P nattat alla små huliganer här hemma.
Egentligen var det nog möte först och lite julmat sen men maten var larvigt god, speciellt laxen...

Och far-är-rar fick boka om sin flight hem med en massa kringelikrokiga omvägar och hyrbilar och elände inblandat.
Har han tur är han hemma innan han ska kliva upp för att åka till nästa ställe, 20 mil bort!!!

Nu ska jag ner i källaren och slåss med pannrumsmonstret som sitter och tjuvhåller fast mitt spjäll, annars blir det kallt inatt!

Återkommer troligtvis sotig...

onsdag 24 november 2010

Favorit i repris

I och för sig skulle jag kunna berätta om hur en studiedag med fyra små-vilda-glada avlöpt, i det snöiga Småland?
Eller så skulle jag kunna avhandla exakt hur många steg jag tagit mellan hus och vedbod idag?
Eller hur det var att fara till "byn" för att sätta sprätt på ohemult många pengar för att de små ska kunna vara torra och varma om fötterna, även imorgon?

Men jag väljer istället att länka till det här!!

För det, ser ni, är något som engagerar mig å det grövsta.
Och för att slippa dra allt ett varv till, tänker jag glatt hänvisa er till förra årets inlägg i frågan, här och här!

Så det så!

tisdag 23 november 2010

I farbror Melkers fotspår...

Att leva lite farligt, är lattjo!
Jag har inte tagit in en enda vedpinne idag, hoppas att det jag släpade in i söndags räcker...
Jag har inte haft tid med sådana oväsentligheter.
Här har viktigt arbete pågått hela dagen!
Vi. Har. Lekt.

Rivstart blev det med storsonen till bussen i arla morgonstund.
Resterande småhuliganer jagades upp, utfodrades och motades ner i kläder och ut genom dörren i tid för transport till skola och kyrkis.
Fast dessförinnan hade mamma L ringt och kraxat fram en fråga om bästaste vännen kunde få följa med oss till kyrkan?
Självklart, inte nog med att jag har en hoper egna vildbasare, allas andra är givetvis välkomna med.
Efter hemleverans av bästaste vännen, följde Bam-Bams nyblivna fru, lilla L, med hem.
Ja, hon tråcklade in sig i en prinsessklänning, pussade gossen på munnen och meddelade frankt att nu var de minsann gifta!

Sedan har det lekts så det står härliga till.
När de små började krokna, hade mångmamma själv fått upp ångan och trollade fram en middagspicnic på ett stormigt kökshav, med rödvitrutig duk och allt.
Krokodilköttbullar, pastahajar, brödsmulsmalar och morotskräftor - en strålande uppvisning i hur en annorlunda tallriksmodell kan se ut.
Allrahelst som den intogs med varsin plastgaffel från samma uppläggningsfat!

Självklart körde vi med en Pippi Långstrumpavdukning!
Ett nyp i varje hörna av duken och simsalabim försvinner disken ner i ...vedlåren? (diskhon)

Ärligt talat - jag är den lekigaste mamma jag känner!
Någon som vill sätta emot?


(Rubriken; Farbror Melker hävdar att alla borde ha en lekdag, då och då.)

måndag 22 november 2010

Kortslutning och ull

Hon, ni vet med det braiga minnet?
Hon som kallar sig för mångmamma.
Hon hade visst missat ett inbokat möte i förmiddags.
Som tur var hade även den där andra hon också gjort det!
Hon som här i bloggen kallas för Flugan, eller stundtals för Freundin!

För flera veckor sedan bestämde vi att vi skulle ses en barnlös förmiddag för att karda och tova ull.
Det var just det, flera veckor sedan!
Fast Flugan hade lyckats plita ner det i sin almanacka när jag bara trott mig om att begripa min mobils kalenderfunktion.
Nåväl, efter ett påminnelsesms bladade jag över med blixtens hastighet för att mötas av nygräddade muffins - lyx!!!
Sen åkte ull och kardor fram och jag fick återigen känna på hur jobbigt det är att karda.
För hand!
Stark blir man nog om det ska befästas som en nygammal hobby!?

För en herrans massa år sedan lärde jag en massa tanter hur man drar kapliner - det ursprungsmaterial man har att jobba med när det tillverkas hattar.
Ja, jag kan sånt!
Dra hattar alltså.

Som motprestation fick jag lära mig av dessa tanter hur en karda ska dras - eller snarare hanteras, och hur man filtar till det när man vill tova.
Lattjo!

Nu är bakluckan fortfarande fylld med kardad och okardad ull eftersom resten av dagen inte varit fullt så lyxig som morgonmuffinsen.
Jag är gräsänka.

Far-är-rar befinner sig utrikes, i ett troligtvis mer behagligt klimat än vad som råder på våra breddgrader, under resten av veckan.
Självklart är det två kvällsmöten inbokade för mor denna vecka.
Vad skulle jag göra utan mina stora barn, det undrar jag ofta!?

Storsonen skötte ruljansen med den äran ikväll och på torsdag kommer han få sällskap av extradotter P vid huligansängsslängning!

Imorgon blir det fullt ös från morgon till kväll med alla mina normala uppgifter här hemma - typ köra tusen varv runt Småland med barn, utfodra barn och djur, läsa läxor, tvätta, bära ved, natta och dessutom se till att det blir varmt och skönt i huset.
Pannan i källaren har sina egna små hyss för sig och behöver en fast men vänlig hand vid laddning!

Nu som först har jag landat för kvällen och ser fram emot en okristligt tidig morgon med busstaxifärd, stressfrukost och tjatkampanj för att kunna mota ut fyra små-vilda-glada genom dörren, i ungefär rätt tid för att inte komma försent till dagens aktiviteter.
Ni vet, sådana där petitesser som skola och slikt!

Guten abend, och Flugan; Dina muffins är makalösa!!!

söndag 21 november 2010

Stolt (och svettig) som en (kyrk)höna!

Visst serrni, jag höll tonen, textraden och masken!
I alla fall nästan!
Bam-Bam hade visst kommit över en burk kvicksilver eller två i ett obevakat ögonblick enär han roterade runt sin egen axel i drygt två timmar!
Maken till överskottsenergiig unge får man leta länge efter!

Till råga på allt hamnade jag i den prekära situationen att jag fick min önskan uppfylld - solosång!
Dock ej ett helt medvetet drag från min sida!
Det blev kanonsång x 2 och det hade jag missat, alla andra med tydligen.
Jag tog första raden och resten av gudstjänstbesökarna föll in i den andra - gick bra det med.
Tror jag?

Om det inte varit för minisonens evinnerliga snurrande hade det varit en allt igenom rofylld stund, nu var mångmamma lätt svettig när det var dags att läsa den hemknåpade förbönen för församlingen.

Har alls inget emot att tala inför folk, inte ens om det är jag som står för orden men med en accelererande son i horisontalläge blev det....transpirationsframkallande!
Tack och lov för undsättande mammorna S och V som gjorde vad de kunde för att dämpa framfarten!

Avslutningsvis blev det den efterlängtade tårtan och fullt sockerös på samtliga barn under enochenhalv metern.
Tyvärr så illa att Pysselkungen och hans bästa Gammelgroda krockade så att blodvite uppstod.
Ett prydligt hack i huvudet hos min son och en stilla förhoppning om att Gammelgrodans tänder sitter där de ska?
Har inte fått någon indikation på något annat, än så länge...

Och förbönen?
Sprudlande glada och underbara mamma C kom och tackade för fantastiska ord, hävdandes att hon fått kämpa mot gråten av ren och skär rördhet!
Ett gott betyg, eller hur?

Kyrkoåret

Idag är det Domsöndagen, sista söndagen på kyrkoåret.
I vår församling har den döpts om till Dopsöndagen!
Varje år bjuds de barn som döpts under året in till familjegudstjänst med tårtkalas som final.
Samtidigt får alla sexåringar en Barnens bibel i present.

Pysselkungen är som bekant sex år.
Utöver denna tilldragelse är alla vi föräldrar och barn, som bevistar kyrkans öppna hus, inviterade för att förstärka sången något.
Ska bli intressant och se (höra) om jag själv lyckas hålla stämman när det är dags för kanon.

Tror att alla redan vet vid det här laget att jag är mer en solist än medspelare?

Har jag bara Flugan vid min sida, går det nog bra - hon kan hålla stämma och textrad - där jag går bet på det och börjar fladdra iväg!
Återkommer med rapport!

lördag 20 november 2010

Boknörd

Nej, nu får det vara nog för idag.
Små-vilda-glada samt deras mor ska i säng.
Nu!
Ser fram emot en stunds läsning före sömnens inträde.
Har en hel hoper intressanta böcker på lut.
Liza Marklund och Lotta Snickares - "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra", en del romaner och några faktaböcker om barn med särskilda behov.

Jomenvisst, allätare av litteratur är jag nog!

Men först blir det nog en saga eller två...

Trött och snörvlig mångmamma

Hårfager har varit på kalas, småkillarna har frossat i lördagsgodis och filmer, efter en filmfri vecka.
Storsonen funderar på mat, far-är-rar har sotat pannan och jag har med framgång undvikit att göra alltför många knop idag.
Vaknade med total nästäppa tidigt i morse, andades genom munnen några timmar innan det släppte.
Faktiskt första gången (peppar, peppar) denna höst jag känt mig lite racklig.

Tror jag ska göra de små sällskap i deras filmmarathon, om inte annat så för att sova en stund uthälld i soffan!?

Och snön har töat så gråvädret återtog sitt järngrepp om småländsk november...

fredag 19 november 2010

Snön faller och helgen närmar sig!

Just det; Trevlig helg, det glömde jag!

Och...så här års brukar jag tipsa om handgjorda julklappar på nätet.
I år tycker jag att denna kreativa och duktiga kvinna bör få mängder med beställningar!!!

Hård mot de hårda.

Jag tycker nog att jag kan vara löjligt flexibel.
Om inte annat borde jag ha bevisat det ett par tre gånger om efter alla våra flyttar?
Men ibland blir det bara liiite för mycket flexibilitet som förväntas av mig och då slår jag bakut!
Rejält.

Sheriffen ringde mig på sin mobil och berättade att en skolkompis föräldrar inte var hemma när skolbussen skulle lämna av honom.
Kunde vi ta hem gossen till oss och se till att kontakt togs med föräldrarna?

Självklart!
Ingen liten sjuåring ska behöva oroa sig och undra vart mamma och pappa tagit vägen.
Gossarna kom hem, utfodrades med fredagsfika och jag pratade med mamman samt lovade hemleverans av hennes son, lagom till jag själv skulle hämta upp min storson och extradotter P.

Så långt gott och väl.
Sen hör storsonen av sig och kommer med andra hemkomstplaner!
Senarelagda sådana.

Eftersom jag vet med mig att mina små-vilda-glada är sopslut på seneftermiddagen, fredagsvis, är det inget lockande alls att ge sig ut och harva i omgångar i snömodden med trötta barn.
Extrabarnet bör lämpas av hemma hos sig - innan det blir tråkigt att leka för att någon gör sig illa.
Middagen bör komma på bordet.
Snabbhandling bör hinna ske.

Nej, storsonen får inte komma hem när han vill, det måste passa resten av familjens tider!
Så är det bara i en familj med många barn - egna som andras!

torsdag 18 november 2010

Längtan efter sill

Såja, nu är ordningen återställd.

Nästan så att jag inte riktigt kände igen mig när jag noterade dagens datum!
18 november!
Herregud, så här års är jag normalt i full färd med att släpa fram julkartonger, hänga upp ljusslingor och knipsa granris till trappen.

Tack och lov fick jag säsongens första (nåja, fyra-fem stycken då) pepparkakor idag när skolbänken levererades hem till bästaste vännen.
Det blev uppvaknandets klocka och nu snurrar julskivan med Wham´s Last Christmas.
Ordning på torpet igen, nu ska här julblingas - hela helgen lång!
Ja, min helg börjar nästan redan, tre små-vilda-glada är alltid lediga på fredagar.

Nästa helg är det redan första advent, fast jag tyckte att jag hade all tid i världen på mig innan.
Då ska familjen testa (kanske) en eventuellt ny tradition - både jag och far-är-rar är sugna på julmat så varför inte ha ett lilla julbord lagom till advent?

Och sen varar julen ända till påska....

onsdag 17 november 2010

Patrick Guérin! Igen, tyvärr.

Jag har på sistone fått en del sökningar och kommentarer på detta inlägg!
Med risk för att vara tjatig vill jag bara ta tillfället i akt och återigen varna för denne/dessa personer!

Som jag svarade på en kommentar; Om det låter för bra för att vara sant - är det troligtvis inte sant!
Det verkar som om fler har drabbats av hans/h*ens/hennes propåer om ett rikare, lyckligare och vackrare liv!

Undvik, för allt vad tygen håller är mitt heta tips!

Prestohets

Nu borde jag verkligen ha presterat minst en krönika, ett blogginlägg, röjt av hemmet och plockat in ved för det kommande dygnets behov.
Jag har ju varit "barnlös" i snart två timmar!

Efter morgonens lämning på förskola hann jag återbörda glömda biblioteksböcker (Pysselkungens lånade), låna en bibba nya och hämta/lämna Sheriffen i skolan med ett litet tandläkarbesök däremellan.

Allt jag gjort hittills är ett slött surfande, mailrensande, mailande med min redaktör och lunchätande.
Inte mycket att skryta om.

Dags att sätta fart och raska av dagens disk/tvätt/ved innan eftermiddagspasset tar vid med barnhämtning, läxor, mellis, middag och mera barnhämtning.

Ha en trevlig onsdag!

tisdag 16 november 2010

Med en klatschig rubrik, får man publik...

Intressant!?
Ju mer spektakulär en rubrik är, desto fler besökare rasslar till i statistikstaplarna!

Lyckokastet verkar ha varit att skriva om Olga Isabell, Patric Guérin och Marcos von Ring, tätt följt av en tvetydig rubrik likt denna.
Samt även en mer potentiellt blodig som den här, tidigare idag!

Har folk inget bättre för sig?
Än att hacka sig fram genom cybervärlden i jakt på sensationer?
Av statistiken att döma verkar det inte så?

Själv har jag varit seriös ikväll!
Både utvecklingsamtal i skolan för Sheriffens räkning och stormöte med stiftet.

Stiftet?
Växjö stift alltså.
Det är visst lite kris inom kyrkan, typ strömhopp ut ur Svenska Kyrkan, sviktande antal gudstjänstbesökare och taskiga skatteintäkter framöver.
Kanske kan behövas lite nytänk!?
Det är det vi roat oss med ikväll, jag och ett hundratal andra förtroendevalda inom kyrkan.
Information om hur en eventuell sammanslagning skulle kunna se ut samt fått tillfälle att vädra farhågor och tänka till.

Nytänk är bra.
Nu ska vi bara tänka färdigt också...

Skottlossning

Sådant här händer hela tiden och överallt.
Ingen bör vara förvånad.
Ändå vet jag med mig att det kommer höjas upprörda stämmor om; hårdare tag, föräldrars ansvar, odrägliga unghyvlar och som grädden på moset - skolans och samhällets brister!

Själv sitter jag en knapp mil och ett halvt dygn, ifrån händelsernas centrum och ser notisen rulla förbi på lokaltidningens hemsida.

Vi är få själar i denna ort, även med alla små omkringliggande byars invånare medräknade.
Jag har bott på några fler platser i vårt avlånga land där slika incidenter är mer frekvent förekommande.
Ändå är min spontana reaktion; Men hu, så hemskt. Här? I lilla byhåla?
Eftertankens reaktion är, som sagt, något mer nyanserad.
Ja, varför inte här - också?

Det sorgliga i alla dessa händelser, när ungdomar är inblandade i tvivelaktiga incidenter, är väl frågan om var deras föräldrar håller hus?
Och har hållit hus?
Hur kan brist på inlevelseförmåga och empati ha gått så spårlöst förbi i så mångas uppfostran?

Att man som förälder inte kan se och höra allt, är en självklarhet.
Lika självklart tycker jag att det är att man bankar in artighet, allmänt folkvett och känsla för allas lika värde, i sina telningars skallar.

Tyvärr håller inte alla med mig!

måndag 15 november 2010

Lapp, pinne och droppar, igen!

Bara för att förtydliga lite angående den eventuella skelningen hos dottern; Storebror Sheriffen har nyttjat lapp och muskeltränarpinne under ett knappt års tid, med strålande resultat.
Ögonen har hunnit ikapp varandra och muskulaturen är tränad.
Skelningen försvunnen.

Hos lilltösen finns det inget behov av lapp, hennes syn är mer än perfekt med tanke på hennes ringa ålder och den skelningen jag trodde skulle rendera idog träning, är av underordnad art.
Nästan obefintlig, enligt ortoptisten.
För övrigt samma som Sheriffen träffat!

Men inget som redan är bra kan bli sämre av lite underhåll, eller hur?
Alltså fick jag med mig den omtalade pinnen hem för att ... ja, mest för att jag trots allt initierat en remiss till ortoptisten och faktiskt sett att ögonen fladdrar iväg utåt när hon är trött.

Eftersom jag själv aldrig skelat men dock nyttjat glasögon/linser sedan tioårsåldern, är jag väl bekant med ögonundersökningar.

Och dessa suddframkallande BellaDonna droppar har jag också testat!

(Och det förstås, smulan820 är välkommen!)

Exoftalmus, eller bara skelning?

Hårfager har stora bruna fina pupiller.
Väldigt stora!
Tack vare Belladonnadroppar!

Vi har varit och kollat synen och eventuell skelning!
Synen är potentiellt snäppet bättre än fullgod, skelningen ligger "dold"!?
Alltså, visserligen är det nog bara jag som hittills lagt märke till en viss likhet mellan dottern och Marty Feldman, i alla fall när tösen börjar krokna framåt kvällen men nog hade jag inbillat mig att det skulle vara mer uppenbart än bara "dold" skelning.

Åtgärd?
Ja, träna upp muskulaturen i ögonen med hjälp av pinne som ska sakta föras mot barnets näsa, då och då..
Inte ens ett angivet antal gånger per dag utan lite ibland?

Som den ambitiösa mor jag nu än gång är, kommer flickebarnet minsann få öva, kanske även lite mer än bara då och då.

söndag 14 november 2010

Eld i baken och sax i handen!

Inte helt lätt att sluta med något som fångar mitt intresse.
Det blev jag återigen varse igår, när jag efter middagen angrepp mitt senaste uppdrag a la pyssel och fix!
Hårfagers bästaste väns, mamma L, undrade om jag inte kunde åta mig att fixa i ordning en gammal skolbänk med serietidningsdecoupage mot rimlig ersättning?
Självklart!
Det är ju urkul!

Fast... jag kastade in brasklappen om att det nog skulle komma att ta lite tid, lacka och limma och klippa och fixa är ju lite tidskrävande - mitt i vardagen!
Nja, eller hur?
Tur att det var lördag igår då...

Började igår kväll strax efter middagen, runt sextiden och slutade först framåt småtimmarna, med några korta avbrott för nattning och lite taxikörning!
Det som återstår är sista putsen, före finallackningen och sedan är det dags för leverans - ska vi säga framåt sjutiden ikväll?
Skämt å sido, i början av veckan kommer den att vara klar.

Är det någon som tvivlar på att jag är en intensiv periodare?
Antingen är det stickorna som glöder, pennan som raspar, symaskinen som går på högvarv, penseln som slaskar runt på väggar och tak - eller som nu - sax och lim som får göra tjänst.

Det är nästan så att jag själv börjar undra vad jag går på?
En blandning av ectasy, kortklippt taggtråd och raketbränsle, kanske?
Men kul har jag!

(Och nu är det bara två veckor kvar till första advent...)

Livet innan Liten ska vara välkommen också!

fredag 12 november 2010

Fredagsröj och lukten av kändisar!

Dags för nedvarvning inför helgen och efter veckan!?
Nja, knappast!
Här har de små-vilda-glada sammanstrålat efter en intensiv vecka och löper amok på övervåningen.
Sista gnuttan ork ska ur, ni vet!

Kommer bli en tidig nattning, om jag får bestämma.
Storsonen kommer hem från klassresa till kungliga huvudstaden och behöver upphämtning vid tåget.

Apropå kungliga ja.
Ingen har väl undgått medias senaste favoritämne?
Just den utpekade och numera uttalade (!) Camilla Henemark har jag stött på några gånger i fornstora dagar.
Nej, jag har inget smaskigt skvaller a la Flashback att förmedla, bara en bild av en snygg modelltjej som gillade att sjunka ner på en barstol på mitt favorithak, för en kopp kaffe iförd mjukisbrallor och otvättat hår, då och då.
Att alltid vara på topp, utseendemässigt, måste vara tärande?

Vilken skillnad det var mot Jean Paul Barda!
De gånger jag mötte honom fanns det inte en tillstymmelse till fellagt ögonbryn, i det i övrigt perfekt sminkade ansiktet!

Jag är väldigt glad sådana här dagar att vara en helt vanlig, relativt okänd person!

Någon gång ska jag skriva ett riktigt "jag mötte Lassie"-inlägg. :)

Trevlig helg på er och tack till Katarina och 4U2 för att ni "hänger" här!

torsdag 11 november 2010

Häxkraft

För några veckor sedan var jag på föräldramöte i Pysselkungens klass.
Bland annat pratade vi om biblioteksveckan som i år handlar om Magi i Norden.
Just denna vecka har det varit aktiviteter, sagoläsning och evenemang på vårt bibliotek i ämnet. Barnen har själva fått skriva sagor och rita teckningar om tomtar, troll och häxor.

Fantastiskt kul, tycker jag som är en sagotant av rang.
Jag brukar ljuga ihop den ena mer fantastiska berättelsen efter den andra lagom till nattning och har så alltid gjort.

Då, på mötet, lovade jag frankt att komma och vara hemlig gäst i skolan och berätta en självskriven/påhittad saga om häxor.
Givetvis skulle det vara hemligt in i det sista för barnen!

Idag har jag agerat häxa!
Sagan jag började skriva blev till fria fantasier på plats om Enhörningen Sigrid som gick vilse tack vare Lurifax förmåga att glömma att stänga dörrar, hur man känner igen en riktig häxa, skillnaden på vita och svarta häxor, hur ett häxhus ser ut och vad som behövs för en nyttig häxbrygd.

Tre fröknar, en extra mamma och 27 barn satt som tända ljus och lyssnade på mina tokerier.
När de sen fick lukta på en av de viktigaste ingredienserna i en närande häxbrygd (torkad mynta), hålla i en skyddsamulett mot muppar (otäcka små varelser, en halvmeter höga och med ovanan av att nafsa människor i benen) samt smaka på hemtrollad häxbrygd ( hemkokt saft) då var succén total.

Att jag sedan även följde med och åt i matsalen - som en vanlig människa - gjorde nog Pysselkungen glad.
Flera småtjejer ville helst följa med mig hem för att mata Sigrid (enhörningen) på Häx- och Trollkarlsgatan där mitt häxjag bor.

Visserligen känner de flesta barn igen mig men även de som inte visste vem jag var, blev mäkta förvånade när jag kunde deras namn.?
En häxa kan sånt!
(Ni vet mitt goda datumminne, det har även smittat av sig på det här med namn...)

Av någon outgrundlig anledning har jag på känn att det här knappast var sista gången jag besökte skolor med rövarhistorier om varelser från sagovärldarna!

Vilken energiinjektion det är att spela ut inför- och med barn!


(Välkommen hit också som följare; Cecilia! Fast jag hade fel i mitt förra inlägg....)

onsdag 10 november 2010

Tim-Joel + Olga Isabelle = Sant?

Det är väldigt sällan som jag saknar en tv i huset.
De senaste dagarnas snackis om Ung och Bortskämd har däremot triggat min nyfikenhet så pass att jag var tvungen att besöka stora dottern - och under en hel del högljutt stönande - beskåda spektaklet.

(I sammanhanget bör påpekas att jag körde enkel väg, fem mil för att komma till min 20-åriga vuxna dotter och diskade inte ens min egen kaffekopp efter mig, långt mindre började jag fundera på att dammsuga hennes 27 kvadratmeter, eller tvätta några kläder åt henne. Det kan hon själv!)

Seriöst, det här måste vara kvalificerad fejk-tv!?
Hur kan det överhuvudtaget förekomma sådana tvättäkta nötter som dessutom ställer upp till allmän beskådan på bästa sändningstid i svt!?
I första hand menar jag faktiskt föräldrarna.

Att vädra sin smutsiga byk är ju annars förbehållet politiker och riktiga kändisar, att med berått mod visa upp sitt kapitala misslyckande som förälder - det övergår mitt förstånd.
Alltså måste det vara fejk!

Jag brukar ju reagera rätt ilsket på fördomar men här är det ändå på sin plats att analysera karaktärerna som känns väldigt tillrättalagda för att det ska bli så bra underhållningstv som möjligt.

Först har vi en knippa blonderade bimbos, vars främsta bekymmer verkar vara att en nagel skulle kunna gå av.
Sedan en värmländsk argbigga samt en handlingsförlamad långhårig tös som kör med sin totalmesige pappa.
På killfronten är det inte bättre.
En clown som ser upp till Peter Pan, en datanörd som äter direkt ur konservburkarna, några Stureplansbrats och en så urstereotyp fjolla att jag inte sett maken till dess like sedan Jonas Gardell spelade över, någon gång på 80-talet!

Föräldrarna är en samling för sig!
Ett föräldrapar ser ut att vara en hallick på dekis med sitt sista ragg till fru, hon verkar dessutom lida av Lulu Carterkomplex å det grövsta.
Några totalmesiga tofflor till pappor har hystats in bland resterande surkärringar till kvinnor som spelar mammor.

Ja, spelar!

Bara "barnens" namn är fantastiska.
Tim-Joel och Olga Isabelle?

Tyckte inte tv-teamet att det skulle verka som om föräldrarna ens tyckt om sina barn när det förmodats vara nyfödda?
Hur kan de annars (med risk för att ösa in ett grustag i ett växthus, med tanke på mina egna telningars något märkliga förnamn) ha gett sina barn dessa namn?

Hade jag trott att detta varit äkta, hade jag bara beklagat.
Djupt och innerligt.
Nu kan jag bara gratulera svt till ett underhållande lyteskomikskoncept som troligtvis kommer att få mängder av gratisreklam, likt detta, på mängder av bloggar runtom i landet!

Nej, jag kommer inte ödsla mer tid på sådan här konstruerad skit!

tisdag 9 november 2010

Soppa i tanken, är bra att ha!

Nej, idag har det inte hänt någonting.
Alls!
Ok, jag ljuger!

Vi har lyckats pressa in ovanligt mycket aktiviteter under denna dag, som ännu inte är slut.
Ett skiftbyte i kyrkan med ett lite större barn (Hårfager) mot ett betydligt mindre (bästaste vännens syster, 6 månader), sedvanligt taxiåkande fram och åter med större och mindre barn som borde hämtas upp och lämnas tillbaka på bestämda platser och tider.

Ganska många sådana tider och platser faktiskt.
Och relativt många barn inblandade i bytes- och runtskyfflingshandeln.

En del vardagligt matlagande, läxläsande, handlande och som final ett trevligt, fnissigt och fikabetonat föräldramöte.
Några klokheter kläcktes och en hel del trams avhandlades.


Ser ju inte så fullsmäckat ut men jag kan lova att när "fel" barn sover middag, "rätt" barn helt plötsligt är hungrig och ytterligare tre barn ska forslas mellan punkt A och B, och vädret ser ut som det gör, då gäller det att inte drabbas av stora stressdarren.
Att sedan kollektivtrafiken råkar ut för en kvarts försening, vilket leder till att jag bara hunnit lämna av ett stort barn på rätt plats ungefär tio minuter efter att mitt möte började på den plats jag redan passerat ca fem gånger tidigare idag - det är kul!

Eller som det känns just nu, mest uttröttande.

Nu blir det horisontalläge ett tag, innan cirkus mångmamma drar igång igen!

måndag 8 november 2010

Hårfagers dag!

Det där om att hårda paket ska vara så mycket bättre än mjuka, det verkar inte fröken Hårfager ha begripit!

Dagens skörd av paket för att fira hennes riktiga femårsdag bestod i;
1) en mjuk Hello Kitty-docka från stora sonen och extradotter P
2) en Arielkjol med tillhörande stjärtfena, sydd av mamma S
3) Vackra Vera, beställd av Cicki

Det enda märkliga i sammanhanget är nog att JAG inte sytt något själv!?!
Eller ens knåpat och pysslat det minsta lilla denna födelsedag?
Inte alls!

Hursomhaver, Hårfager sover iförd sin Arielkjol, med Vackra Vera och Hello Kitty i ett ömt grepp i famnen.

Tror hon är mäkta nöjd med sin dag!

Vaddå "minipamp"? Cool kille var det ju!

För många år sedan hade far-är-rar hål i örat.
På den tiden han var en tuffing med skinnbyxor, långt innan jag träffade honom.
Efter några slagsmål med homofober, lät han hålet växa igen.
Ända till ikväll!

Sheriffen tjatade till sig ett eget hål i örat i våras och har sedan dess tappat bort diverse guldringar och "pluppar".
Nu senast ståtar han med en fuskbriljant i örat som den händige lille gossen pillade loss ikväll och petade in i faderns sammanväxta hål.

!!!

Japp, det gick!
Till bägges förvåning.

Numera ståtar båda männen med varsin diamantplupp i öronen.
Nu väntar jag bara på att skinnjeansen jag köpte åt honom förra årtusendet ska komma till heders igen!

När öppnar Stockholms alla balla svartklubbar igen sa ni?

söndag 7 november 2010

Kalasande i dagarna tre!

Vilken kalashelg vi haft!
Först ut jag som blev ett helt år äldre i fredags, sedan Hårfager som fick fira i förväg med fyra små "sessor" igår och idag var det dags för Bam-Bam att gå på treårskalas hos lilla L.
Imorgon är det Hårfagers femårsdag på riktigt och då som först får hon slita i familjens paket.
(Cicki, rapport om mottagandet av present kommer..)

En övernattning med filmkväll och brasa i vårt lilla annex har det också hunnits med, medan far-är-rar lekte glasmästare och lagade våra ihoptejpade rutor som varit utsatta för hårdhänta träskor och små nävar!!

Nu ska alla trehundrafemtielva rutor kanske putsas också...
Vilket år som helst!

Och ja, stora dottern som var hedersgäst på helgens prinsesskalas hade den goda smaken att presenta sin lillasyster med ett överflöd av pilliga små hårspännen och mig med den efterlängtade skivan!

Några börjar bli trötta på 80-tals pop i nytappning här i huset...
Struntar jag blankt i!

Imorgon är det rivstart på ny vecka efter höstlovet med skola, förskola och möten som står som spön i backen.
Precis som det ska vara!

lördag 6 november 2010

Tack! Alla ni som minns min dag!

Lätt intoxikerad.

Trevlig kväll med överraskande presenter och besök.
Kan knappast bli bättre!
Fast... det enda jag önskade mig blev INTE!!!
Senaste skivan med Hurts, har jag inte fått!

Kom igen nu, alla mina tånnisar....
Förväntningarna är höga!!

fredag 5 november 2010

Idag är ingen vanlig dag....

Om man som jag roar sig med att ha koll på folks födelsedagar, är det faktiskt roligt med www.birthday.se - där hittar man alla vagt bekanta, grannar och han-du-vet-som-brukar-handla-på-ica... alltså helt vanliga slumpmässigt utvalda människor.



Jag en sådan slumpmässigt utvald idag!

onsdag 3 november 2010

Men det är ju ledigt!?!?

Alltså, det är höstlov.
Far-är-rar är hemma och dräller, storsonen likaså, för att inte tala om de små-vilda-glada.
Ledsen, men ni måste ha överseende med mig och mitt bristfälliga uppdaterande av denna blogg.
Alla, med betoning på ALLA, drar i datorn!
Inte hinner jag skriva och inte hinner jag läsa - men jag lever, det ska gudarna veta!
Jag är glad om jag hittar mig en relativt ledig plats i min säng när det är dags att sussa.
Oftast är det tre små som trängs med mig varje natt i min 120 cm breda säng.
Mysigt men trångt!

Sheriffen har varit på kalas med sitt ben idag och jag har lekt påhejande styckmästare hos Freundin, som höll såg och kniv i ett ömt och vant grepp.
Jäpp, här finns det hemodlat lamm i frys och kyl.
Tack!

Imorgon ska köttkvarnen få göra tjänst och sedan blir det lammfärsbiffar.
Till de som inte är huliganer, vill säga!

För övrigt återkommer jag vid tillfälle, senast nästa vecka! :)


(Huliganer är detsamma som vegetarianer!)

tisdag 2 november 2010

Inte scarface - men scarleg!

Alltid är det något.
Just när lunchen var klar och det var dags att ropa in barnen från hagens lägerbygge, kommer Sheriffen ingalopperandes.
Haltande visserligen men ändå.

Höger underben är inte vackert.
Gummistöveln är duktigt genomdränkt i blod.

Tur i oturen hade jag inte hunnit fara iväg med storsonen än så han fick utfodra de övriga små medan jag och den sårade soldaten tog långa benet före in i bilen för iltransport till vårdcentralen.

Jojo, sårskada, två bedövningssprutor och åta-tio snygga prydliga stygn senare så är han som ny igen.
Kommer bli ett snyggt ärr som påminner honom om vikten av att hålla balansen på hala stenar!

Otursfåglar!

Tisdagsteckningar

Höstlovsvecka.
Grått och regnigt novemberväder.
Inomhusaktiviteten pågår för fullt, här har den skapande verksamheten flyttat ner på köksgolvet.
Små-vilda-glada ligger på magen och ritar teckningar på löpande band.
Vi börjar få brist på papper.

Pennor har vi gott om däremot.

Gärna under mångmammas fötter!