måndag 27 december 2010

Mellandagarnas stilla gång

Julaftonens hets har övergått till ett mer stilla lunkande.
Om nu blixtinhopp som Josef i årets julspel, efterföljande julfest med långdans, diverse tonårstaxi, kopiösa mängder tvätt, ved och foderkånkande kan anses som lunkande.

Min ilska har övergått i mer hanterbar resignation för mängden leksaker som verkar dupliceras nattetid, kylan som tagit ett järngrepp om vintern och snömassorna som behöver forceras dagligen.

Samtliga barn samt extradotter P är hemma, far-är-rar har vält omkull med feber och årets julfest i grannbyn är inställd för familjen mångmamma.
Nog för att jag är tapper men direkt dumdristig vill jag inte påstå att jag är.
Att ge sig iväg med fyra kvällströtta små i dryg tjugogradig kyla för att harva runt en gran, helt utan support av ett par vuxna ögon till, det betackar jag mig för!
Visserligen dräller det säkerligen av andra vuxna på plats och säkert skulle det kunna bli en fantastiskt rolig tillställning men med handen på hjärtat - jag orkar och vill inte!

Ikväll kommer jag att hänga över min senaste leksak.
Min alldeles första egna bärbara!
Min, bara min!

Jäpp, känns lätt egoistiskt och det är bra, intalar jag mig!?

5 kommentarer:

Katarina sa...

Orkar och vill man inte - så låter man bäst bli!
Skönt att höra att du inte är en mamma som bara måste visa att du pallar allt och lite till!!

Ha det gott nu med din lyxigt egna dator :-)

Bina sa...

Åh, grattis! En egen laptop är livet!

Märta sa...

Näe, du gör helt rätt som stannar hemma!
Och du är inte ett dugg egoistisk som skaffat egen laptop. Tror en sådan räknas till de mänskliga basbehoven numera.
God fortsättning på dig! :)

Esbe sa...

Knädator är bra =)

Kram och god fortsättning, gott slut och gott nytt när den tiden kommer!

pappa K sa...

Grattis till nya datorn! Härlig känsla! Vi har också skaffat en, jag och frugan. Och den är bara vår. Fast vi tänker nog båda två att "den är egentligen bara min", men då är det ju bara jag som tänker rätt.. ;P