tisdag 30 mars 2010

Always Look On the Bright Side of Life..

Att begrava sitt barn.

Det är outsägligt svårt, hopplösheten anfaller från alla håll och tomrummet öppnar sitt svalg.
De som påstår att det är en lättnad och en skillnad före och efter begravningen vet inte vad de pratar om.
Visst, någon form av avslut blir det, en liten nyansskillnad kanske kan frammanas men på det stora hela fortsätter bara det outhärdliga, meningslösa famlandet efter en nyorienterad tillvaro.

Ända sedan Pysselkungen föddes har jag gått på i ullstrumporna, dels med att skyffla runt befintliga barn, dels föda nya enligt löpande bandprincipen.
Att hans storebror inte nådde riktigt ända fram, det pratar vi om, ofta.
Att Sheriffen skulle haft en lillebror, bara året yngre, är ett vedertaget faktum.
Även de övriga tre som aldrig hann stå på tillväxt tillräckligt länge räknas, om än knappt.
De var ju inte ens i medicinsk mening barn, dit fattades det några futtiga veckor.

När då verkligheten och bloggosfären kryper på, tre unga Växjökillar kör ihjäl sig i Karlshamn, en annan mamma går från djupaste förtvivlan till återvänt hopp hos sin skadade son, en vän just fått ännu ett missfall - då är det svårt att förtränga alla de där små som inte blev, eller aldrig hann.

Meningslösheten måste till varje pris fördrivas, omvandlas till något konstruktivt, något som kan se ut som ett mål och en mening.

För om det inte finns någon mening, vad är det då för poäng med den här tillvaron?

måndag 29 mars 2010

Sorg och under?

Det är gott om sorg idag.

En "bygdens man" gick bort i helgen, en av de där starka och driftiga.
En som lade sig i och ville bevara och berätta om hur det var "förr".
En som ställde upp som jultomte åt de små, en som fanns i skolan efter pensionering för att förmedla det förgångna.

Han levde ett gott och aktivt liv in i det sista.

Värre är att ännu en mamma vakar och sörjer sin allvarligt skadade son, ännu vid liv men ack med så skör tråd kvar till detta det jordiska.
Ikväll ber jag om direktkontakt med den där uppe, ber om ett mirakel.

Inte för min skull men för att ännu en mamma ska slippa begrava sitt barn.
Det kan väl vi här nere få slippa som prövning snart va?

Jag har fortfarande inte fattat poängen med den tågordningen, finns det någon?

Uppdatering, kl 22.07 Sonen verkar överleva, tack och lov!

Denna dagen - ett liv.

Dagens lektioner samt lärdomar:

1) Kalsonger är svåra att sätta på sig åt rätt håll - om man bara är tvåochetthalvt år och vill själv!

2) Det är en mycket dålig idé att använda toaborstar som svärd mot sina bröder, de brukar inte uppskatta att få begagnade sådana uppkörda i nyllet!

3) Innedagar är av ondo med fyra små-vilda-glada i huset som åtnjuter påsklov!

Imorgon är en annan dag, med förhoppningsvis torra skor och stövlar!
Temporärt...

Sandaler i mars?

Samtliga små vadade runt i de värsta, dyigaste, sunkigaste pölarna igår eftermiddag.
I hagen där far-är-rar högg timmer.

Timme ut och timme in.
Både högg och vadade alltså.

Idag har jag inga torra skor till mina barn och då har de åtminstone tre par var - per säsong.
Eftersom våren uppenbarligen redan börjat är även vårskor framtagna, gympadojjer och ofodrade gummistövlar.
Tror ni att det hjälper?

Varmfodrade gummistövlar, vinterkängor, skinnstövlar, tunna gummistövlar, gympadojjer - allt lika sjöblött!
Har jag tur kan jag nog gräva fram ett par tygskor, ett nr för stora till Bam-Bam.
Vadderade, termostövlar ett halvt nr för små till Fröken-Hårfager - med tillhörande spindlar i eftersom de bott i källaren ett tag.
Pysselkungen kan ju kanske ta stor-sonens trasiga Converse och Sheriffen kan ju använda stora dotterns kvarglömda flip-flop.
Alternativet är ju en en blandning av grodfötter och skridskor.


Nix, idag passar vi på att ta en innedag, det är ändå klassiskt lovväder ute, regn, småkyligt och snålblåst.

Fast det känns lite som i fattiga torparstugorförr i tiden, där en syskonskara på sju barn eller fler, fick samsas om att ha ett par skor!
Totalt sett!

lördag 27 mars 2010

Nöden är uppfinningarnas moder.

I morse slapp jag ett slag på kinden lagom till godmorgondags.
I stället pep lilla fröken om att solen sken henne i ansiktet, något jag tycker är ett mycket behagligt uppvaknande.
Det gjorde inte hon.


Till och med far-är-rar har framfört önskemål om mörkläggning av sovrumsfönstret vid diverse tillfällen.
Ljusdyrkande som jag är, ignorerar jag helt önskemålen och tjurar vidare med en halvtransparent spetsduk, omsydd till gardin.


Att överhuvudtaget använda "fel sak på annan plats" tilltalar mig.
Dukar som gardiner, hemodlade/vävda/broderade handdukar som bordstabletter, blomkrukor som skålar.
Finns säkert en uppsjö av mer eller mindre fiffiga varianter på temat jag presterat genom åren men en sak kommer jag särskilt ihåg.


Jag skulle hjälpa en jobbarkompis att tvätta men främst torktumla en dunjacka hon köpt begagnat.
I hennes tvättstuga fanns det ingen torktumlare, bara ett torkrum och därför skulle hon få nyttja vår torktumlare.
I alla beskrivningar om tillvägagångssätt, står det antingen nämnt gymnastikskor eller tennisbollar som ska snurra med för att kunna fluffa upp dunet.
Stackars jobbarkompis, hon var beredd att köpa tennisbollar bara för sakens skull.

Jag tog istället resolut och knöt små hårda knutar av ett par kökshandukar och se; där hade vi våra uppfluffningsbollar!
Funkade precis lika bra och var billigare.

Det behöver ju nödvändigtvis inte bli helt lyckat heller..
Att knyta ihop stängsel med balsnören tillhör de mer provisoriska nödlösningarna jag gett mig i kast med..

Fast det funkade det med.

Ett tag i alla fall.

fredag 26 mars 2010

Nattliga maror!

Det här med drömmar kan ju ställa till det.
I morse vaknade jag av att en lavett landade på min kind strax efter fem.
Pysselkungen hade vinglat in i min säng under natten och fortsatt drömma om hur bistert jag behandlat Bam-Bam.
Tydligen hade jag tröttnat på gossen och placerat honom på ett tåg.
Själv.

Storebror blev med rätta indignerad och placerade ett straffande slag på sin ömma moders kind.

Efter ha utrönt vad problemet var, kunde vi sova vidare en stund.

Idag ska nämnda Pysselkung iväg för hopp-och-lek och vi andra som är hemma ska försöka oss på en sanering av grustaget i hallen, effektförvaringen på verandan och den allmänna oredan på övervåningen.
Fast det är oförskämt fint väder ute...

torsdag 25 mars 2010

Vårfrudagen som blev till våffeldagen!

Våffelrecepten brukar ju stå som spön i backen så här års.
Varje reklamblad med självaktning försöker, utöver de färdiga mixar som finns, prångla på oss olika varianter på mer eller mindre "lätta" sätt att klämma i oss en våffla eller två.

Själv har jag ett fantastiskt recept, saxat ur en gammal Östgöta Corren en gång för länge sedan.
Bäst är att det verkligen blir maffigt, frasiga våfflor av det, lätt och ledigt mättar de en hoper hungriga ungar.

150 gr smält smör
6 dl mjölk
5 dl mjöl
2 msk marsanpulver
1 tsk bakpulver
1 tsk salt

Vispa mjölk, marsan och mjölet blandat med bakpulver.
Tillsätt salt och det smälta smöret.
Grädda!

Med undantag av marsanpulvret, är det helt tillsattsfritt och inga ägg behövs ens.

(Själv brukar jag göra dubbel sats för att få det att räcka till en 8-10 personer.)

Ja, mina barn är rejält utfodrade med våfflor, i år igen! :)

Puts väck!

Jamen näe!
En av mina favoritbloggar är försvunnen!
Gillar jag inte!

Hoppas du återvänder, lilla Storm, du behövs i cyberrymden med dina klokheter!

onsdag 24 mars 2010

Ua.

Bam-Bam blev godkänd.
Fick till och med ett litet plus i kanten för sin färgkännedom och sina kunskaper i teckenspråk.
Ett höjt ögonbryn över sonens ordningssinne hann också dyka upp hos sköterskan.

Av sonens något udda vokabulär märktes inget, enbart fullt vettiga ord strömmade ur honom.
Inga mordiska tendenser alls.

Kul att det är okomplicerat någonstans!

Pigg och nyter!

Ibland så..
De senaste två dagarna har bjudit på full aktivitet, mängder med mil i bil, möten och kurser, social samvaro och läxläsning utöver den högst normala snurren med mat och tvätt och disk och...

Igår stoppade jag inte längre, även en mångmamma vars normaltillstånd är hamster-i-hjul-drogad-med-ectasy klappar ihop ibland.

När små-vilda-glada väl var nerbäddade gick jag och bäddade ner mig själv.
Klockan nio!!!

Minns inte när det hände senast men ack så skönt det var att vakna utvilad och redo för dagen före sex imorse
Minns inte när det hände heller senast!

Samtliga gossar är på därför avsett ställe, de minsta har hunnit skita ner sina första par ytterkläder ute för idag.
Om en stund är det dags för besiktning av tvåochetthalvtåringen på bvc.

Undrar vad sköterskan har att säga om sonens vokabulär?
(Se tidigare inlägg!)

tisdag 23 mars 2010

Vårbruk?

05.50.
Liten fröken vaknar till på min arm, slår upp sina gröna och frågar; -Vad är pelargoner för något, mamma?

God morgon kan man säga på många olika sätt!

lördag 20 mars 2010

Eget hav!

Vi är begåvade med ett eget innanhav!
Just där gårdsplanen övergår till vedbod, grind in i hästhage och just där snövallarna varit upplogade - där har vi vårt innanhav.

Oemotståndligt anser de små-vilda-glada.
Pysselkungen allra mest.

Han behöver nog inte bada ikväll, han har redan gjort en "Melker", badat med kläderna på!

Spänning och hårklippning!

Eftersom katten var borta igår, dansade råttorna på bordet.

Eller...far-är-rar befann sig på resande fot vilket gjorde att jag och småmössen tog ut svängarna och roade oss med extra maffigt fredagsfika, pizza till middag och sen en spännande film med alla små ihopkurade i soffan.

Filmen var så spännande att Pysselkungen och Fröken-Hårfager somnade av utmattning!

Fröken-Hårfager ja, jo hon hade hunnit med en snabb sväng inne i badrummet beväpnad med en nagelsax i högsta hugg.
Igår igen!

Framåt sommaren sådär är det nog läge att köra ekonomiklippning på samtliga fyra små vildbasare, kommer inte bli något långt böljande prinsesshår på tösen på många år än, vilket kanske bara är tur.

För att förtydliga; det är inte jag som eftersträvar långt böljande hår på dottern!
Det är hon själv som ser sig som en prinsessa!
Fast det där lilla stadiet där hon insett orsak och verkan, det verkar hon inte riktigt ha hunnit till.
Eller så vill hon upphäva naturlagarna, klippa sig långhårig!

Hursomhaver, Michael Boltonkopiorna står som spön i backen i det mångmammska hemmet!

fredag 19 mars 2010

Kära lilla krummelur, jag vill aldrig bliva stur...

Inte för att jag anser att jag har för mycket tid, snarare så att jag börjar känna en viss längtan efter att fylla den med ett lite annorlunda innehåll.

Allteftersom barnen växer kan det ju vara dags att förändra.
Inte bara omstuvningarna av för små kläder utan även en naturlig utveckling där luttrade mångmammor börjar fundera på vad de ska bli när de är stora?

Jag har inget som helst behov att identifiera mig med en jobbtitel.
Jag har glatt skuttat runt inom vitt skilda yrken och funnit mig väl tillrätta med det mesta men nu känns det som om 10 år på heltid hemma kan räcka.

(Om vi nu bortser från styrelseuppdrag och annat ideellt arbete..)

Eftersom jag nu är det kontrollfreak jag är, kommer en totalförändring inte att bli möjlig.
Nej, barnen ska inte hystas in på förskola från måndag morgon till fredag kväll för att jag ska ut och förverkliga mig själv.

Känner jag mig själv rätt kommer jag klämma in ytterligare några vakna och aktiva timmar per dygn för att hinna jobba lite grand.
Också - eller kanske utöver det arbeta jag redan utför!

Så vad tror ni?
Några pigga och käcka förslag på vad en mångmamma ska piffa upp sin långsamma vardag med? :)

torsdag 18 mars 2010

Ensamlek!

Nja, jo innovativt är ju ett relativt begrepp, eller hur?
En ramponerad akter till ett piratskepp, en utdragen byrålåda med innehållet på golvet och en framletad film.
Ur sitt fodral!
Nerplockad från en hög hylla i storebrors rum.

En film som liten kladdig Bam-Bam kommer med mellan tummen och pekfingret och kräver att få se!
En "ak pallol-hilm".
"Huta mamma , huta pilatel!"
"Hädh, höhld och hasshugga" !

Någon som behöver en tolk?




(En Jack Sparrow-film!
Skjuta, pirater, svärd och sköld.)

Veckans lugnaste dag?

Något sent uppe ur sängen, blev morgonen i kortaste laget.
Att få sju personer ut genom dörren i färdigt skick för dagen gick ändå ovanligt lätt?
Kanske just för att det inte fanns utrymme för trams, bryt-ihop och fel-tröja-gnäll.

Efter en raketstart på morgonen fick jag och Bam-Bam ro att fodra djur och fika med bästa Freundin när vi kommit hem.
Lugnet infann sig direkt.
Det behövs inte mycket för att lilla herrn ska kunna sysselsätta sig själv, lite fri tillgång till syskonens rum och leksaker och sen leker han innovativt och fint långa stunder!

Kanske dags att kontrollera hur innovativt han lekt...

onsdag 17 mars 2010

Föräldrautbildning!

Trots lång erfarenhet av små och mindre små barns olikheter, ser jag med spänning fram emot nästkommande veckas kursstart.
Inget livar upp som lite vilda diskussioner, meningsskiljaktigheter och det intressanta i sig med gruppdynamik.
Bara nöjet i att betrakta övriga kursdeltagare kan ju kompensera för trista kursinnehåll.

Nu tror jag i och för sig att det här kan vara riktigt bra!
Active Parenting.

Ska visst vara poppis numera?
Om jag förstått saken rätt går det hela ut på att få barnet att vilja samarbeta - inte få det att lyda till varje pris.
Låter både sunt och förnuftigt.

Fast, vissa av självtestets frågor som man kan hitta på deras hemsida, är lite märkligt formulerade.
Enligt deras teorier kan man vara en av tre föräldratyper, eller en blandning av dessa typer, mer eller mindre.

Aktiv - är givetvis den bästa sorten, det behöver man inte vara Einstein för att begripa.
Auktoritär - inte lika bra, kanske till och med skadlig?
Eftergiven - behöver jag säga något mer?

Vad jag "blev" efter genomgånget test?

En ganska så lika blandning mellan aktiv och auktoritär med snudd på inga poäng alls hos den eftergivna gruppen.
Hm, kan bli intressanta diskussioner framöver, kursledare och mig emellan!

Undrar om jag kan få några handfasta tips på hur jag ska slippa få minst ett bryt om dagen på min fyraåriga prinsessas fantastiska kravbild?

Eller om det kanske finns ett bättre sätt att få fyra tokspeedade små, att vilja gå och lägga sig (efter att ha plockat upp sina leksaker, bytt om till pyjamas och borstat tänderna) utan att ha försökt välta huset under en halvtimmes tid innan?
Alltså, det är barnen som försöker välta huset, jag bara härjar så dags, tålamodet har flytt sin kos cirka åtta av veckan sju dagar så dags...

Vad säger ni, aldrig för sent för att lära gamla mångmammor sitta va?

tisdag 16 mars 2010

Nya tag!

För att undvika ett varv till i smittspridningens tecken, tog jag det säkra före det osäkra och barrikaderade mig inne i barnkammaren inatt.
Mellan halv tolv och strax efter tre sov jag gott, sen började nattvandringen.
Tror jag lyckats sova på nästan alla sätt det går att slumra, stötvis mellan väckningarna, i samtliga sängar som stod till buds.
Med eller utan ett eller flera barn på eller runt mig.

Men...det funkade!
Far-är-rar och stor-sonen ynkade hemma medan vi andra begav oss iväg till skola och öppen dito i kyrkan.

Imorgon har vi studiedag och ska hinna ikapp med den gångna veckans missade läxor för Sheriffen.
Och kanske tumla runt ute i solen också?

Har ni också kallt och vackert ute?

måndag 15 mars 2010

På bättringsvägen.

Trots 14 barn eller så, som Fisken så försynt påpekade att jag är begåvad med, har samtliga små troll äntligen kunnat äta.

Stor-sonen kom också hem till detta kaos igår efter sin tripp över Europa.
Att besöka ett stort land österut, inte det stora landet dock, kan ha sina sidor.
Maten smakade absolut inget eller bara konstigt starkt och med mycket E621 i (smakförstärkare).
Märkligt sötsliskig yoghurt, torr ost skuren med kniv eftersom osthyvlar inte finns, korv med kött och ännu mera kött - kul när stor-sonen är en huligan/vegetarian!

Det mesta var grått och skitigt eller så kryllade det av kiosker och gallerior överallt.
På tåget mellan två forna sovjetstater smugglades det ohyggliga mängder cigaretter
Där tågpersonalen verkade vara mer än inblandad!
(Preparerade takpaneler, avstängda toaletter, alla fyllda till bredden med limpor av cigg.)

Men det var löjligt enkelt att kliva in på en pub och beställa utan att ha åldern inne och spriten var larvigt billig samt lätt att smuggla in i Sverige.
En resa för livet, eller i alla fall en sådan resa som kommer att kommas ihåg länge.

Dessutom har solen den oförsynta förmågan att formligen vräka ner idag, blir nog vår hos oss med.

Imorgon hoppas jag att det äntligen blir riktig vardag igen, till och med far-är-rar ligger för ankar idag och det tillhör inte vanligheterna.

söndag 14 mars 2010

Sjuka familjen.

Nej, vi är verkligen inte pigga och fräscha här.
Dagens aktiviteter fick maka på sig för alternativen;
Ligga i soffan.
Ligga i en säng.
Sitta på toa.
Hänga över toan.
Sörpla vatten och inse att det var en dålig idé.
Försöka igen, med lika nedslående resultat.
(Dock ej direkt ur toan, så äckliga har vi inte börjat bli!)

Jomen visst, inte direkt läge att jublande glada rusa åstad på inbokat barnkalas, släpa in den sedvanliga veckoransonen av ved eller bara njuta av helgens solsken - här har gardinerna varit omsorgsfullt fördragna.
Hela dagen.

Nu ska jag prova att sörpla lite mer vatten, skam den som ger sig.

God afton!

lördag 13 mars 2010

Vinterkräk is da shit!

Jag har fnattat hela, verkligen hela, kvällen upp och ner i trappan till mina små-vilda-glada.
Från Sheriffens insjuknande till Fröken-hårfagers.
Antagligen är det inte färdigt än.

Fast jag hällt sprit på mig både invärtes som utvärtes ( cider och alcogel är grejer det!)
tror jag inte på fullt allvar att jag kommer klara mig undan vinterkräk, så mor jag är!

Tvättmaskinen går för jämnan, handukarna står som spön i backarna.
Att snutta på trasor, för att få i sig vätska, är ingen höjdare anser mina små.

Som vanligt anser jag lakoniskt att det säkert kunde varit värre!

fredag 12 mars 2010

Ropa inte hej, del 2..

Sheriffen vill inte ha middag idag.
Även om han hade velat, hade han inte fått.
Inget in - inget ut.
Enkel devis som funkar vid viss typ av sjuka...



Jodå, än har vi en hel helg att fylla med sjuka familjemedlemmar.

Tjo på er!

Tantvarningen slår till.

Ok, helt kurant är gossen inte men några fler totalsaneringar av son , sängkläder och golv har det inte varit.
Trött och ynkig däremot, det är han.

Bam-Bam passade på att somna när vi skulle forsla Pysselkungen mellan förskola och tandläkare idag.
Fortsatte att sova gott i famnen på mig medan storebror fick inplastade sexårständer, bananlack och efterföljande belöningspryl.

Som just för dagen blev det en enhörningstatuering.

Fredagsfikat med samtliga små är undanstökat och snart dags att börja röra i grytorna!
"Far-är-rar" kompenserade mer än väl för sin bristfälliga närvaro samt sena ankomst i onsdags kväll, genom att ta med Sheriffen på storhandlingstur igår kväll.
Trevligt fullt i kyl och skafferier igen, tyvärr är just fredagar sämsta matlagningsdagen här.
Maken har haft fredagslunch och"fredagsfika" på jobbet där "ju kletigare vinner" är mottot, vi skippar den nyttiga frukten/mackan och går lös på något mer festligt som dagens kanelmuffins, så barnens aptit är inte överdrivet stor.
Inte makens heller!

Småplock som grönsaksdipp, salamiskivor, ostkuber, morotsstänger och dito gurkvarianten får nog duga idag så tar vi fram det tunga artilleriet imorgon.

För övrigt är det rätt spännande att leva efter köpstoppslöftet denna månad.
Inte för att jag brukar ägna mig åt några vansinniga shoppingutsvävningar i vanliga fall men denna månad har jag fallit för en onödig frestelse så här långt - min vurm för plåtskyltar gjorde sig påmind härom veckan.
Priset var mer än rätt, motivet likaså, alltså slog jag till, trots min föresats att undvika alla inköp av icke nödvändig karaktär.

Bara för den skull dimper givetvis en textil och inredningskatalog ner i lådan idag och får mig att börja drömma om vårliga, pastelliga, prickiga och rutiga textilier.
Varför?
Tantvarningen börjar bli skrattretande

Alltså, ett djupt andetag och ett hårt tag i en mycket stängd plånbok!
Samt en besvärjelse om att allt går över...även köpdriften!
Ni andra som hängde på, Mimmi och Stormsvala, hur går det?

Trevlig helg, också!

torsdag 11 mars 2010

Än så länge...

Dagsrapport!

Trevlig fika med Freundin, vännen L och liten dotter.
Skön eftermiddag med snälla små-vilda-glada som var sams.

God middag (jag vet, jag kan inte låta bli - kalvstek, hoummos, groddar, bröd och dressing, den sistnämnda köpt, resten hemsnurrat).
Läxläsning som funkar bra, syskon som pysslar snällt bredvid.

Samtal från mannen i vänfamiljen som utreddes för allvarlig muskelsjukdom, tack och lov falskt alarm!
En hejdundrandes bihåleinflammation istället för något värre, ibland är det kanske tur att vara lite extra noggran som läkare men att ta ifrån tårna och skrämma upp alla i närheten - kanske att överdriva lite?

Och så till sist en liten Bam-Bam som inte mår så bra.
Riktigt illa faktiskt.
Över köksgolvet!

Hoppas vi inte smittat några idag bara.
Jag vet vad jag eventuellt kommer att roa mig med inatt....
Tur att tvättmaskinen är hel, peppar, peppar!

Ropa inte hej innan...

"Idag höll det på att köra ihop sig fullständigt"
Jojo, jag vet att jag ska ta det lugnt med formuleringarna.

Det inte bara "höll på", det verkligen blev kaos av det.
Men bra ändå.

Runt femtiden började jag inse att det inte skulle funka, halv sju visste jag att planeringen hade spruckit och vid kvart över nio var barnen i säng, spåren av dagen undanröjda och maken äntligen hemma.

Nej, jag åkte inte på något möte, jag bakade bröd med två av fyra, läste läxor med "Sheriffen", nattade små genom att läsa samtliga tio böcker vi lånat samma morgon och var bara lite irriterad över smygpampars förmåga att tajma jobbkriser med mångmammors kvällsmöten.

Det kunde säkert ha varit värre!

onsdag 10 mars 2010

Tur i oturen, hoppas jag?

Ibland stämmer det.
"Vi lever i den bästa av världar" som Candide sa i Goethes roman om den unge Werther.
Idag höll det på att köra ihop sig fullständigt, en far-är-rar som kanske måste ut på lång-lång resa med ingen förvarning alls, eller nästan inte.
Samme far-är-rar som sitter i trista och segdragna möten dagarna igenom och inte kommer ifrån till jag behöver ge mig iväg på förtroendeuppdragsmöten.
Därtill ett möte som jag hade åtagit mig att fixa fika till.

Ursprungligen skulle vi vara runt 10 stycken, nu visade det sig att vi snarare blir 30.
Då ringer en vänlig själ och erbjuder sig att styra upp kvällens fika och jag fick helt plötsligt ännu en halvtimme att spela med innan jag behöver ge mig av.
Hoppas nu bara att jag slipper dra med mig små-vilda-glada för skiftbyte på plats, att far hinner hem i tid och att han slipper åka tvärs över halva jordklotet rakt söderut!

tisdag 9 mars 2010

Mat, igen.

Nu börjar det här snart lukta matblogg men jag kan inte motstå frestelsen att skriva lite till i ämnet!

Jag är i grunden lat!
Stundtals har jag usel framförhållning!
Mat som ligger i frysen brukar behöva en stund eller två på sig utanför densamme innan det går att hantera.
En vag plan om dagens födointag kan var bra att ha enär närmsta affär befinner sig en knapp mil bort.

I eftermiddags höll det på att bli kris.
Medan jag glatt babblade på med svärmor i luren, tog jag en köksrunda och drog planlöst i kylskåp, frys och andra skåp, ihärdigt funderandes på vad jag skulle sno ihop.
Samtidigt försökte jag dämpa hennes skepsism över gårdagens ärtbiffars kulinariska värde.

Till slut inser jag att här behöver det verkligen trollas för att få ihop något ätbart till sex personer.

Så vad gör jag?
Trollar så klart!

Rökt, skivad fårfiol i frysen åkte fram och frästes i stekpanna.
Pasta kokades.
En röra knåpades ihop bestående av ajvar, lök, mungbönsgroddar, majs och hemplockade och torkade kantareller.

Jodå, det blev ätbart det med!

Imorgon lovar jag att jag ska berätta om något annat!

måndag 8 mars 2010

Att laga mat med eller utan recept?

Häromdagen hade Madlar en fantastiskt trerätters stående på bordet.
Själv lider jag av såväl idétorka som ekande tomt kylskåp.

Alltså, en bra plan fanns inte igår när jag hivade ner de torkade gröna ärtorna i blöt i en balja över natten.
Bara en vag tanke om att det kanske skulle kunna bli en grön ärtsoppa eller så...

Fast efter en lång natts sömn, trevligt mitt-på-dagenbesök och strålande solsken ute började visst mina händer röra, mixa och sleva runt i köket.
Av sig själva, de hade fått all min uteblivna inspiration.

Den tänkta soppan blev till biffar istället och gissa om min oerhörda förvåning när samtliga små-vilda-glada slevar i sig som om det just var tårta eller godis som serverades!?
Fröken-Ilskebytta tar till och med om...?
Hon som är mitt allra spindligaste lilla barn och i stort sett konkurrerar med myggor i fråga om matmängd!

Än en gång får jag lov att tacka mina huligan/vegetarianbarn för att det fanns något så otippat som torkade gröna ärtor hemma, det hade jag aldrig kommit på tanken att köpa hem innan de förföll till icke-animalisk föda!

Om vi nu ändå är inne på det här med mat så kan jag ju erkänna att jag är nästan lika usel på att följa recept som jag är på att förstå en stickbeskrivning.
Inte riktigt lika illa men nästan.
Tråkigt och omständligt!

Däremot experimenterar jag hämningslöst, som jag tidigare erkänt - jag är en typisk autodidakt!
Alltid blir det något och om inte så har jag i alla fall lärt mig hur jag inte ska göra, bra filosofi va?

Hur lagar ni mat?

Eftermiddag med vårkänsla?

Solsken, veckans första tandläkarbesök avklarat, barnfria lunchdaten C åkt mot jobbet och samtliga små-vilda-glada hemma igen.

2 av 4 är ute och släpar ris till något som med lite god vilja kan betraktas som "koja", fröken-ilskebytta har haft ett av sina dagliga utbrott och Bam-Bam lurvar runt inne, förklädd till riddare.

Kanske ska lägga mig steget före och förbereda middagen?

Jodå, allt är som sig brukar och bör!

Ny vecka, på mer än ett sätt

Vet ni om att det kan göra underverk att gå och lägga sig tidigt?
Att verkligen parkera sig i sängen långt före tio, läsa en bok, få tunga ögonlock och sen släcka både lampa och ögon.
Underbart att vakna dagen därpå!

Att lirka iväg morgontrilskande små en måndagmorgon - utan fullt krig - det är en fantastisk upplevelse.

Japp, denna vecka är jag redo att ta mig an med buller och bång!
Här ska skyfflas barn till skola, förskola, tandläkare.
Möten kvällstid ska genomföras, läxor läsas och lite, lite ska jag noja mig för stor-sonen som befinner sig på andra kanten av Europa.
Eller mer sakna!

Han hade den goda smaken att ringa en gammal mamma igår kväll, bara för att berätta att allt var bra och att ett besök på Operan hade klarats av.
Kulturellt värre.

Annars är jag nog en icke-nojig-mamma.
När stora dottern försvann en dryg vecka till Tyskland på klassresa, mobilen gick sönder och jag inget hörde alls, borde jag kanske oroat mig?
I stället resonerar jag som så att hör jag inget är det bra.
Brukar ju stämma.

Hur ofta är det goda nyheter som färdas fortast?
Fundera på den ni - och trevlig vecka! :)

fredag 5 mars 2010

Självsvåldiga motorfordon!

Om någon av er kör en Volvo V70 av nyare årsmodell, lämna för allt i världen inte bilen med motorn igång och slamra inte igen dörren för att hysta in barn i den.
Mycket, mycket dålig idé!

Jag vet, testade det imorse med nedslående resultat.
Det väna motorfordonet hade den goda smaken att låsa alla sina dörrar, själv.
Jag och tre små utanför, glada radioreportrar på kravallvolym inne i den numera låsta bilen.

Extranyckel i far-är-rars jackficka.
På jobbet, alltså!

Jag är väldigt glad att jag;
1) var ute i god tid.
2) maken bara har en knapp mil hem från jobbet!

Men för all del, undvik att tillåta era bilar att låsa sig själva!

torsdag 4 mars 2010

Award och skit bakom tangentbordet?

Vilket år som helst ska jag försöka begripa mig på hur jag lirkar med den här söta lilla datorn så den vill göra samma habrovinkar som jag.
Kan ju inte vara omöjligt att hämta bild+text från någon annans blogg och klistra in på sin egen, eller hur?

Upprinnelsen till detta är att Milla har givit mig en award.
Problemet är bara att jag inte lyckas med det jag vill lyckas med.


Så, jag får väl helt enkelt nominera de jag själv anser behöver lite mer solsken i sitt liv och som en uppskattande gest för deras inspirerande bloggar.
Utan rätt applikation här!

Först en icke-bloggerska:

Flugan för att hon är en god vän, tycker mycket om det mesta och tycker bra!
Stormsvala, för hon är min förstfödda.
Ebba, för hennes fantastiska resa vi läsare får följa och hennes kloka syn på världen.
Karin, för att hon är roligare än till och med Martina Haag.
Stormen, för att hon är hon!
Cicki, för hennes kreativitet.
Mimmi, för att hon vill ha en bättre och miljövänligare inställning till livet.
Tjockisen, för sitt underhållande gnäll.
Maria, för sina bitska och roliga kommentarer till vardagens vedermödor.
Situation sthlms hemlösas blogg, för att de verkligen behöver solsken och värme.
Gammal hårdrockare, för sin brutala ärlighet och politiskt inkorrekta syn på världen.
Samt, sist men inte minst, Milla, för att hon skickade över denna min första award.

Hoppas ni alla får en lika vacker och solig dag som jag har!


"Men vem är det som kör, egentligen?"

Ja, så väcktes jag ur min Törnrosaslummer imorse av en stressad stor-son som glömt bort att berätta att det var den tidiga bussen det skulle åkas med idag.
Själv var jag så nöjd igår med att hela familjen skulle ut genom dörren lagom till 8-snåret.
Icke då.
I givakt kom kläderna på, bilen startades och rutor skrapades nödtorftigt för en ilfärd mot närmsta buss.

Vid hemkomsten var pannan tänd, extra ved inburen, frukosten klar och framdukad, små-vilda-glada väckta och ja, jag har nog en make som kan hålla samma tempo som jag när det kniper.
Fast utan att det ser ut som om det verkligen går undan!

En typisk smygare, skulle jag vilja påstå.
Effektiv till max men utan ljudillustrationerna jag brukar hålla mig med.

När jag väl suckar över mina smås förmåga att hålla tempot högt, oavbrutet, brukar min omgivning le medlidsamt mot mig och undra lite modest om det kanske kan ha ett samband med deras moders normalspeedade accelerationsförmåga?

Måste nog ge mina vänner och bekanta rätt.

Ni vet, äpplen faller sällan långt ifrån trädet och sådär...

onsdag 3 mars 2010

Från ilska och tillbaka!

Ja jisses vad det snurrar på nu.
Och inte blir det som jag tänkt mig heller, fast ok ändå.
Tror jag?

Igår kom jag hem på ett uselt humör efter ett katastrofalt årsmöte, där valberedningen kapitalt misslyckats med att skaka fram rätt antal nya ledamöter.
Jag ingick i denna valberedning!

Däremot var jag för en gångs skull inte sammankallande, eller den som skulle hålla anföranden, eller den som ens hade misslyckats!
Hjälpte föga.

Av outgrundliga anledningar var det ändå jag som kände mig manad att försöka rädda spektaklet, utan att ha tillräckligt med information, rätt papper eller koll på det jag inte borde behövt ha koll på.
Ilsken, bara förnamnet.
Kollektiv skuld är inte min grej riktigt (kanske därför jag var och är urusel på all form av grupparbeten), att vara i den bekväma positionen där jag får delegera däremot...det gillar jag!

Idag har varit en betydligt bättre dag, merparten av stor-sonens fix-o-trix är ordnat.
Pysselkungen har frotterat sig med jämnåriga, småsmå syskonen har lekt sig svettiga hos stora-dottern med sambo och jag kunde röja runt i city som en tok på egen hand.

Ikväll ska värdfamiljens presenter omsorgsfullt paketeras in, dels för att hålla, dels för att det är kul med vackra paket!

Dessförinnan ska det matas lite barn, djur och vedförråd...

måndag 1 mars 2010

Deadline II

Just det.
Bara en liten sak till jag förträngt i den allmänna villervallan med sportlov och sjuka barn, stor-sonen behöver ett handtag eller sju med små petitesser som ska fixas före fredag.
Sådant där som hämtning av pass, växlande av pengar, fixande med medicin, matlåda, presenter till värdfamiljen och liknande.

Att åka till Ukraina tar en stund och ligger en bit bort.
Kan ju vara bra att inte ha glömt något, eller hur?

Inget som inte kan ordnas, bara lite omständligt med tanke på snöiga vägar, långa avstånd till närmsta stad och små barn som ska in och ut ur bilen.

Bli friska nu, så jag kan fara runt som en normal vettvilling och fixa och trixa!

Deadline

Ny dag, ny vecka och ny månad.
Sportlovet slut och allt borde återgå till det vardagliga och normala.
Just det.
Då passar två av fyra små på att vara sjuka vilket gör att de fortfarande är hemma och dräller.

Samtidigt är det meningen att allt jag skjutit upp ska genomföras.
Idag.
Eller helst för en kvart sedan.

Samtal att ringa, möten att fixa med, nya styrelsemedlemmar att värva.
Jomen visst, jag har ju gott om tid på mig, som vanligt.
Mötet är ju inte förrän imorgon kväll!