fredag 30 april 2010

Kungen och min äldsta son!

För arton år sedan delade jag rum med en kurdisk nybliven sjubarnsmor.
Hennes stönanden till följd av eftervärkarna var fasansfulla.
Sonen var skönlockigt svarthårig och hade varit en väl tilltagen krabat som fötts ett par dagar tidigare.
Hela familjen, dvs far, sex syskon, fastrar, farbröder, mostrar och morbröder ockuperade vårt pyttlilla tvåmannarum så fort tillfälle gavs.
Vilket var från tidig eftermiddag till sena kvällen.

Själv var jag nyförlöst tvåbarnsmamma som längtade ihjäl mig efter min stora-lilla dotter där hemma.
Under en snabbvisit på eftermiddagen kom hon och den nyblivne tvåbarnspappan på besök, bara för att låta den snörvliga dottern ömt nysa sin nyfödda, sju timmar gamla lillebror rätt i ansiktet.

Behöver jag säga att han blev dunderförkyld?

Dagen därpå, när förstamajdemonstrationerna paraderade gata upp och gata ner i Stockholms innerstad, gav jag upp.
Hemlängtan var för svår, rummet för litet och besökarna för många.
Jag skulle hem!

Tjatkampanj brontosaurius inleddes!
Av de snart hemförlovade mödrarna ställde jag mig först i kön genom ihärdigt toktjatande på sköterskorna.
De tyckte nog bara att det var bra att bli av med mig och skickade därför den ende barnläkaren på tre avdelningar under förra babyboomens värsta år i min riktning.

Väl hemma stod svärmor och lagade lunch, dottern snurrade runt sin egen axel och jag skulle snart bli tjugofyraochetthalvt år gammal.

Sonen.
Idag fyller han vuxlig, grattis!

onsdag 28 april 2010

Bara bryta lite till...

Nej, jag har inte vågat titta, än.
Jag ska, snart.

Far-är-rar tog tjuren/kofoten i hand och bröt upp;
1) en vägg
2) ett golv och konstaterade att även sovrummets golv bör avlägsnas.
Troligtvis ligger vattenläckan så gott som i trossbottnen under sovrummet.
Hoppas vi.

Ja, det kommer ju betyda att jag med gott samvete kan börja drömma om ytskikt, nya golv och eventuellt ny möblering.
Stugan är en om- och tillbyggd drängstuga/sädesmagasin/förråd från krigsåren, liten typisk småländsk röd torparstuga.
Knappast läge att fläska på med krom och blanka luckor där inte.

Fortfarande inne på småblommigt och pärlspont, målade trägolv med trasmattor.
Hej sekelskiftesromantik och hej då glada 70-tal!

tisdag 27 april 2010

Småblommigt eller pärlspont eller färg eller...?

Tänk att det alltid ska vara något!?
Något som visat sig troligtvis bli dyrt och jobbig.
Vi har begåvats med en vattenläcka i lillstugan.
Vintern var som bekant lång och bister och trots tömt vattensystem har något hänt!?

Nu när vi hade tänkt dra igång stugan för säsongen igen, skvalar det fint någonstans inne i väggen.
Kul, verkligen roligt!

Just denna strålande, varma sköna tisdagseftermiddag ska jag roa mig med att tömma en hylla från allt vad glas, porslin och böcker heter.
Sen ska jag raskt gå vidare till andra sidan väggen för att börja bära runt sängar, stapla allt fint och prydligt mot en garanterat oskadad yttervägg så att far-är-rar kan börja gå lös med kofot när han återuppstår i hemmet.

Det ska bli jättekul.
Verkligen.

Fast det gäller att se det positivt; nu blir det nya tapeter/ny färg på väggarna där inne, vilket kanske kan vara på tiden?
Hittillsvarande tapeter lämnar en del övrigt att önska i fråga om estetisk tilltalning, jag är inte överdrivet förtjust i spräckliga brun-beiga plastade tapeter från tidigt 70-tal.
Oavsett om det är "inne" eller ej!

måndag 26 april 2010

Placering!?

Idag har våra små skuttiga fyrbeningar fått komma ut på grönbete.

Far och son kanin har fått ta utebur med vidhängande hage i besittning för säsongen.
Vet inte vilka som var gladast över detta tilltag, kaninerna eller de små tvåbenta skuttiga barnen?

Från det ena till det andra...
Barnhagar - minns ni?
Vedervärdiga spjälor fastgängade med gångjärn - som gjorda för att klämma små fingrar i.
Själv försökte jag vandra runt med min barnhage, enligt föräldrarnas utsago, så de fick resolut knyta fast den i soffan, soffbordet, pianot och ett dörrhandtag.

Undrar om det inte hade varit enklare att plocka undan eventuellt "fina" saker som inte skulle gå sönder?
Verkar ha varit ett kvalificerat bindbygga á la Alfons Åberg hemma hos oss när jag var liten.

Finns det någon vettig människa som nyttjar barnhagar idag?

Hursomhaver befann sig under en kort period två fyrbeningar och fyra tvåbeningar i samma hage, på ett något begränsat utrymme!

Barn och kaninhage!
Kanske en ny artikel att införa i barnspecialisternas sortiment?

lördag 24 april 2010

Jag överlevde riset!

Ok, jag överlevde och drunknade heller inte i allt ris.
Får jag inte träningsvärk av detta då är jag immun mot allt vad sådant heter.

Ytterligare två timmar, effektiv tid, har jag släpat, burit, dragit och staplat ris.

Och det syns inte!!!

Hagen är visserligen tokstor, extrema mängder träd har fällts, hundratals granar à la små, större och torgstora har skövlats ner, sly har röjts men att det knappt syns, efter i runda slängar drygt fyra timmars jobb - ska jag bryta ihop nu?
Eller som jag brukar, ta nya käcka tag imorgon och envetet fortsätta?

Uppskattningsvis finns det flera, flera veckors jobb att bli av med eländet.
Strunta i!?
Jo, fast då ryker bidragen all världens väg och ser man det på det krassa ekonomiska viset är lönen förhållandevis god.
Arbetet ger dessutom gratis träning och frisk luft.

Ok, jag ska sluta gnälla, det är inte så värst synd om mig, fruktpajen var god, barnen har sysselsatt sig med allehanda koj- och lägerbyggen samt stundtals hjälpt till med att dra några pinnar åt ungefär rätt håll.
Maken har underhållit oss med skönljudande motorsågsmusik och vädret har varit alldeles lagom att vistas ute i.

Kanske är det detta som kallas för kvalitetstid med familjen?

Lördagspyssel!

Det här med att äga en plätt mark, alltså.
Det är faktiskt ingen dans på rosor direkt.
Inte varje dag, året om i alla fall.

Den där djungeln av bidrag och skyldigheter och rättigheter man rasslar in i bara för att det undertecknas några papper hit eller dit, jag lovar; det finns avigsidor med det!

Hagar ska skötas.
Det vill säga, röjas sly, fällas träd, samlas ris och helst putsas bete också.
När ingen har gjort någonting alls på flera, flera år, mer än släppt ut lite djur av varierade arter några futtiga sommarveckor varje år, då finns det jobb att göra.

Far-är-rar brukar roa sig med vedhuggning hela vårarna och knorra högljutt därefter.
Själv har jag haft ett brakpass i hagen med rissläpning på förmiddagen som fortfarande känns orimligt.
Orimligt så tillvida att oavsett hur mycket ris jag än släpar och staplar i fina och lättillgängliga högar, finns det ändå mera kvar.

Det är som min handväska - större inuti än utanpå.
Mer ris kvar - ju mer jag drar ihop.

Just nu hukar jag mig framför datorn under förevändning att jag måste vänta ut fruktpajen i ugnen innan jag kan gå ut och släpa mer ris.

Om jag inte hörs av mer går det bra att söka efter mig bland brontosauriusstora gran- och björkrishögar i hagen.

Södra Småland är ett fint riktmärke!

fredag 23 april 2010

Ronja och jag.

Ska bara jubla lite till!
Ahaaaaaaaaaaaaaa.
Så, vårskriket avklarat!

Ja, en mycket bra dag med trevliga överraskningsmail som låg och skvalpade på mig!

Fortsätter med helgen...!

Fredagsmyyys

Vissa dagar går allt på tok, så pass att man undrar varför man överhuvudtaget steg upp ur sängen.
Andra dagar bara glider fram som på en räkmacka.
Idag har jag haft en sådan, bra dag.

Alla små och stora barn hamnade på rätt plats utan gnissel och gnäll imorse, jag och Bam-Bam fick oss en trevliger tripp in till stora dottern och extrasonen, en vända ner på stan, lite loppisfynd och samlingen småttingar skyfflades hem i rätt tid igen.

Trots ihållande stormbyar ute har de små-vilda-glada tumlat runt ute efter eftermiddagsfikat och snart är det dags för kvällsutfodring av två- och fyrbeningar.

Ibland är det bara enkelt och bra, skönt!
Trevlig helg.

torsdag 22 april 2010

Inför Världsbokdagen!

Imorgon är det visst ännu en sådan där dag!
Ni vet, internationella barn-, kvinno-, freds-, FN-, kanelbulledagen och liknande.
Fast imorgon ska Världsboksdagen uppmärksammas.

Barn i skola och på förskolor pratar böcker och kanske läser lite extra.
Bibliotek har utställningar och föredrag kommer hållas om vikten av god litteratur.

Själv tillhör jag de läsandes skara som sakta skulle förtvina om jag inte kontinuerligt har en eller flera böcker på lut.
Ikväll, strax före hämtning av stor-sonen, tog jag min månatliga vända in på det lokala biblioteket och bytte ut min bokkasse mot en ny, oläst.

I litteraturhänseenden är jag en typisk nyfiken allätare.
Allt mellan tunga klassiker till faktalitteratur i vitt skilda ämnen, en och annan deckare, några handböcker i hantverk, nyutkommen skönlitteratur, gamla romaner - verkligen allt möjligt.

Just för tillfället har jag "snöat in" på kurslitteratur och faktaböcker i ämnet psykologi och psykiatri.
"Beteendestörningar", avvikelser från normalitet, bokstavskombinationer, diagnoskriterier.

Med flera barn/ungdomar i bekantskapskretsen under utredning, intresserar det mig att ta reda på mer om hur verkligheten ser ut.
Allt kan man givetvis inte läsa sig till men mycket kan bli begripligare.

Under kommande månad tänkte jag plöja igenom;

Howard Gardner - Så tänker barn.
- De sju intelligenserna
Christopher Gillberg - Ett barn i varje klass
Torey Hayden - Bara barnet
Ann Heberlein - Jag vill inte dö, bara inte leva

Samt av mer skönlitterrär karaktär;

Birgitta Andersson - Blondie
Dan Brown - Den förlorade symbolen
Ian Rankin - Rebus sista fall

Ca 3000 sidor.

Tur att vi inte har någon tv!
Det finns ju inte mycket annat jag har att göra kvällstid menar jag...:)

onsdag 21 april 2010

Diagnostiserad deg?

Hur tänkte jag?

Visserligen har jag en utomordentligt förtjusande deal med Freundin, hon får frallor av mig - jag får hemvärpta ägg.

Men dubbel sats deg!!!

Nu har jag äntligen lossnat från kletet och har bara sista plåten kvar i ugnen, sen blir det natt för trötta och överambitiösa mångmammor också!

Den där tröttsamma nederbörden i form av vitt, har töat bort under dagen och Fröken-Hårfager begriper inte att det kanske borde vara bra att ha något mer på sig utomhus än ärmlös, kort guldklänning, bara ben i gympadojjer samt en ofodrad regnjacka på sig.

Undrar om hon lider av en svårartad form av hög ämnesomsättning, vilket gör henne mottaglig för kopiösa mängder mat och noll "kläder efter väder", trots modesta sju grader plus ute?

Sover gott om nätterna gör de små liven i alla fall, efter hopp-och-lek bland stockar och stenar.
Sova gott ska jag göra med, efter ett kapitel i min kvällslektyr - Diagnosens makt - en bok lånad av stora dottern från hennes förra delkurs.

Mycket intressant läsning, återkommer i ämnet när jag blivit beläst och klok, som tidigare utlovat!

Snö!?

Jag, en av vinterns försvarare nr ett, avskyr när vintern inte kan hålla sig inom rätt årstid.
Snö, gärna mängder av det, kallt och gnistrande vackert får det mer än gärna vara från början av december och fram till mars, precis som det varit denna vinter.
Ändå är jag ingen stor fan av vintersporter, åker inte skidor, har aldrig testat slalom, ser ut som en skadeskjuten kråka på ett par skridskor.
Ändå uppskattar jag årstidsväxlingar.

Men snö nu?
I slutet av april när jag vill väcka mitt växthus ur sin vinterdvala och stoppa händerna i jorden, nej tack!

Allting är vitt ute idag, jag behövde till och med sopa av bilen innan Pysselkungen kom till rätt plats i tillvaron.

Måste vara ödets ironi att jag just igår bar ner alla overaller, vantar och mössor till tvättstugan för sanering inför sommarförvaringen.
Lagen om alltings j-lighet, eller hur?

tisdag 20 april 2010

Även när jag har fel, har jag lite rätt!

Apropå det här med att självdiagnostisera eventuella krämpor och åkommor...
Jag är jättebra på det.
Att gissa mig till någon trolig förklaring.

Alltsom oftast har jag käpprätt åt skogen fel också!
Som nu, far-är-rar har sett lite besynnerlig ut på sistone, ja mer än vanligt alltså.
Röda irriterade knottror över stora delar av kroppen.

Ringorm, gastar husläkaren mångmamma i egen hög person.

Sheriffen uppvisar en tid senare liknande röda ringformade utslag.
Jaha ja, vad var det jag sa?
Ringorm, gastar jag lika uppfordrande igen.

Efter en tur till den lokala vårdcentralen och tre sköterskors samt en läkares konfererande, fick jag hålla klaffen.

Jo, de övervägde möjligheterna till ringorm, först.
Sen kom de på bättre idéer och beslöt sig för att sonen led av svinkoppor och maken av en hastigt uppblossad variant, dock behandlingsbar och botbar, av psoriasis!

Men ett rätt fick jag iallafall, salva som behandlingsmetod fick jag till ändå!
:)

Överkörning pågår!

Allt som fungerar i teorin, funkar sällan på samma smidiga sätt i praktiken.

Fröken-Hårfager pendlar vilt mellan charmig och förståndig till odräglig och krävande.
Inget jag är överdrivet förvånad över, mina troll brukar ha en period runt fyra-fyraochetthalvt när de är i otakt med sig själva och sin omvärld.

Extremt tröttsamt bara när det håller på.
Idag när vi skulle avsluta förmiddagsaktiviteten och bege oss hem, skulle utklädningskläderna inte av, några strumpor skulle definitivt inte på och att följa med ut till bilen var otänkbart.
Eftersom jag tröttnat för länge sedan på att argumentera med trilskande barn - som antagligen i första hand är hungriga och kissnödiga - och därför inte mottagliga för logisk argumentation, sopade jag resolut upp barnet under armen och berättade att; tyvärr, kan du inte förstå mina tillsägelser måste jag betrakta dig som mindre än du verkligen är.

Jodå, hon protesterade vilt, med viss rätt.
Jag rättfärdigar mitt betende med att när man som jag kommit fram till barn nr fem som har en sådan här period, då får lirkandet vara över.
Nu, väl hemkommen är hon sitt vanliga soliga jag, leker snällt med sina bröder och har kunnat prata med mig om händelsen, be om ursäkt samt tagit emot ett förlåt av mig.

Någon som vill anmäla mig till BO?

måndag 19 april 2010

Kaosteori vs Gud vs Naturen.

Än så länge ingen flygning i sikte söderut.
Maken skulle begivit sig iväg på "pampmöte" i Bryssel idag.
Skulle varit försvunnen resten av veckan.

Själv är jag nöjd med att Isländska vulkaner visar hur små vi människor ändå är och sätter aska i hjulet.
Samtidigt är det naturligtvis en katastrof för islänningarna själva, för flygbranchen, kanske även på sikt för en hel del andra näringar.

Trist för de som är strandade utomlands med, alla de som vill hem.

Det intressanta i tanken med denna yttre påverkan som vi människor inte kan styra över är ändå vår litenhet.
Att hur gärna vi än vill och försöker tillrättalägga vår tillvaro, vinner alltid naturen till sist.
Tänk bara på all form av trädgårdsarbete eller odling!

Djupa skogsmaskinsspår som går som djupa sår genom skogarna efter ovarsamt skogsarbete, sorkhögar i drivor på gräsmattan, en nyplöjd åker, ett nyrensat trädgårdsland - allt återgår till det ursprungliga efter en tid om ingen är där och försöker hålla efter.

Oavsett vilken tro man tillber, kaosteori, religion, evolution - håll med om att det mesta vi pysslar med här nere i det vi kallar vår vardag, är av relativt underordnad betydelse.

I synnerhet ställt mot det vi nu erfar!

lördag 17 april 2010

Ur led är dygnet!

Efter senaste veckans fantastiska runtröjande, kroknade mångmamma idag.
Huvudvärk - något som brukar drabba mig ytterst sällan.
Komatrötthet.

Bristande tålamod med små-vilda-glada, leksaker som ynglar av sig och ett grustag i hallen, allt fick anstå till förmån för en powernap.

Kan ju kanske ha att göra med att far-är-rar och jag satt uppe och kucklade till efter ett inatt, jag menar, hur ofta händer det?
Min normala dygnsrytm blev ju något förskjuten, vilket de små inte tog någon som helst hänsyn till.
De tyckte att dagen skulle börja som vanligt strax efter sex!

fredag 16 april 2010

Från det ena till det andra.

Egentligen hade jag helt inlägg klappat och klart här, där jag tänkte avhandla dagens diagnoshysteri.
Diagnoser som sätter ett epitet på avvikelser från det vi anser vara "normalt".

Fast..det är fredag, jag har haft ännu en trevlig förmiddag hos Freundin, solen skiner och alla små-vilda-glada (odiagnostiserade) är hemma så jag nöjer mig med att konstatera att jag för första gången i mitt liv äger och bär ett par tokrosa jeans!!!
Vilket inte har ett dugg med diagnoser att göra...

På söndag ska vår Sheriff firas som uppnår den aktningsvärda åldern av nio år i veckan som kommer.
Stora dotter med sambo kommer hem-hem och jag hoppas på mycket sol och värme, samt lite asknedfall!

Trevlig helg!

torsdag 15 april 2010

Jag vill ha en egen måne. (Fast jag behöver ingen.)

Jag har sagt det förr och jag säger det igen!
Världen skulle nästintill kunna gå under utan att jag märkte det i min lilla bubbla.

Först nu, sent på kvällen, efter nattning, djurutfodring, tvätt- och diskskifte, brödbak och upplockning, inser jag av andras bloggar att något extraordinärt har hänt!

Vulkanutbrott på Island!
Inställda flyg!
Experter som varnar för långvarigt askmoln, eventuella hälsorisker osv osv

Jahaja, är det inget mer dramatiskt så fortsätter jag väl lurva runt i min lilla glaskupol här på landet, fjärran från omvärldens skeenden.

Just det, det är visst knakelibrak i den kungliga familjen också.
Någon sessa som har trubbel med den tilltänkta maken!

Jo tackar som frågar; min dag har varit fantastiskt bra.

Att "våldgästa" Freundin med medhavd skaffning till frukost, är en trevlig start på dagen.
I samma soliga anda fortsatte det.
Långt socialiserande, glada små-vilda-glada som plockades upp från rätt ställen i rätt tid, fika ute, allmänt mys - solbränd som en omvänd tvättbjörn i ansiktet (solglasögonen sitter påklistrade från april till oktober), tja, det kan väl knappast bli bättre?

Nu - mot närmsta barnfri säng, har jag tur kan det till och med röra sig om min! ;)

onsdag 14 april 2010

Mat och bak, igen!

Det här med att baka och laga mat alltså.

Jag smyger runt och kikar in hos än den ena än den andra som sätter degar, lägger ut eller länkar till recept, fotar och tar smarriga bilder.

Jag uppskattar verkligen inspirationen det ger men till att memorera eller skriva ner recepten, nej jag är för lat.

Men som "uppfinnarjocka" i köket trivs jag!
Min senaste upptäckt har varit att det går jättebra att baka kanelsnurror på samma sorts deg som frallor.
Och då har jag ändå ingen jäst för söta degar, inget smör utan olja i degen, inte alltid mjölk i , sällan enbart vetemjöl utan som vanligt i det mångmammska köket - hej vilt blandas det av vad som står till buds i kyl och skafferi!

Vatten/filmjölk/olja/salt och ett halvt paket vanlig jäst.
Rågsikt/havregryn/vetemjöl/socker (lite av socker och havre).
En gnutta kardemumma, kanske?

Kalljäs i kyl mellan åtta och 24 timmar, till dess jag har tid och ork att baka igen.
Eller brödet ser slut ut!!!

Rulla frallor av hälften, snurra kanelbullar av resten, grädda lagom länge i lagom temperatur.
Nästan larvigt enkelt!

Dessutom har jag upptäckt vilken fin färg frallor får om de också penslas med uppvispat ägg!
De ser nästan ut som släta bullar då, något de små-vilda-glada uppskattar.

Eftersom jag sätter en ny deg på jäsning omedelbart efter att den andra bakats ut, finns det alltid nybakt bröd hos oss.
Eller i alla fall nästan..

Fast imorgon får det duga med enbart frallor, huset är fullt inatt och alla ska skyfflas ut genom dörren i omgångar med start strax före sju.

Ny deg står i kylen och plåtarna i ugnen kallar...
Trevlig kväll!

tisdag 13 april 2010

Tigrinnan i mig!

Grrr...
Återigen har min lilla Sheriff kommit hem med ett skrapat knä.
Återigen har en mogen, självsäker och förståndig niondeklassare fällt honom.
Medelst krokben.
I väntan på bussen hem.
Samma ohängda drasut som sist.

Det kommer bli synd om honom när jag får tag på honom, tro mig!

I vår Herres hage...

Hur svårt kan det vara?

Tågordningen inom de flesta organisationer idag verkar vara mer svårforcerad och stelbent än nödvändigt.

Omorganisationer, nyordning, medbestämmande har givetvis sina fördelar men måste demokrati genast betyda att allt blir superöverstökigt komplicerat?

När ingen tar det yttersta ansvaret, ingen vill vara den som riskerar att stå med hundhuvudet i slutändan, fegar de flesta ur.
Jag tycker inte att det är märkligt att höga chefer har en väsentligt högre ersättning än "fotfolket".
Med beslutsrätt kommer ett ansvar.

Självklart ska den som riskerar att få skäll för sin, eller sina medarbetares insatser, ha högre lön.
Men....h*n ska också ta sitt ansvar, stå upp för sina beslut och sina medarbetares.
Oavsett hur slutresultatet blivit.

Så funkar det överallt annars - eller borde göra.
När merparten av de anställda på en liten arbetsplats lider av antingen hjärtproblem, högt blodtryck, begynnande utmattningssymptom eller allmän olust inför sina arbetsuppgifter - borde inte arbetsledaren och ledningen då ta sitt ansvar genom ett genomgripande förändringsarbete och en nyordning vad det gäller ansvarsfördelning?

Stående vid sidan av, är det enkelt att se vari problemet ligger.
Och kanske inte minst vad som skulle kunna göras med de resurser som står till förfogande.
Problemet är att jag inte har mandat att bestämma, den rätten ligger i nästa instans, allt jag kan göra är att lobba för en nyordning.

Fast mot sekler av patriarkalisk hierarki och en sådan koloss på lerfötter som den Svenska kyrkan står sig en mångmamma ganska slätt.

Skam den som ger sig, i sammanhanget betraktar jag mig som David.
I striden mot Goliat...

måndag 12 april 2010

Att smöra, curla och ställa sig in!

Recept på hur man blir poppis redan till måndag frukost;

Efter urloggning från datorn, hitta deg på jäsning i kylen.
Ta fram, knåda och baka ut hälften till vanliga frallor, resten till små små kanelsnurror!
Grädda!
Tjuvät några med mjölk strax före läggdags.
Sen sådan!

Bjud familjen till dukat bord där varje liten medlem får äta valfritt bulle eller fralla!

Curla lite också - väck storsonen med frukosttallrik på sängen, innehållande frallor, bullar och blåbärssoppa.
Le!

Vinka bye bye till första laddningen gossar, skyffla iväg fröken Hårfager och låt Pysselkungen roa sig själv hemma under tiden med fri tillgång till bullburk och dator.

Se, en ny bra vardagsvecka har startat!
Hur har ni det?

söndag 11 april 2010

Bloggstiltje - men inte i verkliga livet!

Här i det mångmammska hemmet lyser flitens lampa.
När det inte varit socialiserande, möten eller läxläsning/taxifarande, har jag äntligen tagit mig i kragen och lagat trasiga byxor!

Med små-vilda-glada i huset går det åt många knän - i månaden.
Byxknän alltså.

Efter en djupdykning i gossarnas garderober kunde jag fynda 10 par byxor som med lite arbetsinsats blev som nya (nåja, nästan då)!

Den sjaviga och vintertrötta verandan har röjts upp och fått återuppstå.
Bort med fjolårslöv och in med vit färg på hyllor som sväljer en del av barnens samlade skobestånd.
Många skor blir det...
Massvis med ljuslyktor fixades fram, i väntan på lite varmare väderlek, då jag tänkte fylla varje tillgänglig ledig yta med blomster och mina omsorgsfullt omhuldade träd.
Jo, jag roar mig med att rycka upp små spretar till körsbärsträd, björkar, granar, ek och lönn, bara för att blixtsnabbt peta ner de i krukor och korgar.
Tar de sig så gör de.

Hittills är mitt från början 25 cm stora körsbärsträd hanterbart, trots att det vuxit upp till en imponerande höjd av knappt två meter, på fyra år.
Det går inte så fort men än så länge får det plats på verandan!


Allt det där vanliga har givetvis också rullat på; baka, laga mat, tvätta, diska, plocka, plocka, plocka..men även mysiga fikastunder ute, massvis med lek och en hel del god mat.

En bra helg!

onsdag 7 april 2010

Vårliga I-landsproblem.

Japp, idag är det bara hopp-och-lek ute som gäller.
Utom just jag då som emellanåt måste tillreda föda att stoppa i de små som nytt bränsle i deras små kroppar.

Samtliga små-vilda-glada är hemma, Bam-Bam stupade i bilen och sover just nu på hallmattan, övriga leker pirater på traktorsläpet som lämpligt nog står parkerat i trädgården.

Trädgård ja, snarare ödslig gräsmatta, ogräsbemängda rester av rabatter samt uppställningsplats för diverse fordon - utrangerade bilar, traktorer, volvosugga, otaliga cyklar och andra åkfordon av sparkkaraktär.

För varje år krymper min ambitionsnivå och jag nöjer mig med att snuttifiera delar och hörnor av trädgården till något som avlägset påminner om det man kan läsa om i inrednings- och trädgårdsmagasin.

Tur att vi inte har någon brist på utrymme - det känns när gräset ska klippas att det gärna får placeras ut fler skrymmande saker/fordon/släp/halva träd/kaninhagar osv.
Någonstans mellan fem och sjutusen kvadratmeter är det som räknas till "tomten/trädgården", det tar en stund att harva över.

Tack och lov för min lekstuga, växthuset, där huserar jag och jag allena.
I år får det nog bli mer lusthus och mindre växtlighet än tidigare år, fast det säger jag till mig själv varje år och sedan kan jag inte hitta tillräckligt många krukor, burkar och pottor att stoppa ner mina frön och växter i, iallafall.

Mycket vill ha mer, ni vet!

Vad har ni för I-lands problem idag?

Vår!

Gossar forslade till rätt ställe, de två yngsta har cyklat runt ute och ätit glass (hemgjord, givetvis!), disk och tvätt igång för första svängen idag.
Solen värmer, krokusarna blir uppryckta med lök och allt av Bam-Bam som vänligt nog vill ge sin mor blommor.

Dags för förmiddagsfika och mer utevistelse.

Idag är jag inte ett dugg avis på de som måste vara inne på något jobb, eller så...

tisdag 6 april 2010

Vardag och utrymmesönskningar

Vardagen är tillbaka!
Tidig taxitur till bussen, hem till frukost och jaga små i kläder för vidare transport mot skola och aktiviteter.
Våren har anlänt, bylsiga vinterjackan, stickade luvan och sjaviga jeansen är utbytta mot klänning, kappa och hatt.

Japp, ni läste rätt; Hatt!

För många år sedan trillade jag in på modistbanan via en kvällskurs.
Fortsättning följde med införskaffande av egen hattstock, letande efter kapliner och annat material, användbart för hattkreationer.
Efter första flytten söderut i landet var jag modig nog att våga hålla kurs själv i grunderna i modisternas yrke.

Mina små söner har haft möjligheten att få måttdragna sjörövarhattar med egenvalda dekorationer till sina piratlekar, min stora dotter utsattes på sin tid för att spökas ut i kappa och matchande hatt - i fyraårsåldern!
Något hon inte till fullo uppskattade men som hennes yngre syster är jublande glad över att fynda nu.

Nu längtar jag än mer efter en egen hörna (ok då, stor som en mindre fotbollsplan om alla mina tankeprojekt ska få plats) där jag ostört kan ha hattstockar, travar med tyger, kapliner, rullar med band, collagematerial, färger, papper och andra bra-att-saker liggandes framme.

Någon gång före år 2020 kanske...?

söndag 4 april 2010

Makten, ordet och bloggarna!

Nu blev det visst en tankevurpa som heter duga, inte en fjäder i sikte men kanske att jag gör en hönsgård av en?

Jo, jag tillhör de som uppskattar att vi lever i ett land med tryck- och åsiktsfrihet.
Att vi alla har rätt att säga vad vi tycker, så länge det inte skadar någon annan.
Vissa inskränkningar finns ju men på det stora hela kan vi fritt tycka och säga vad vi vill.
Därför kan det säkert tyckas att jag är ovanligt snarstucken och barnslig men - ord är makt.

Och används orden på ett lättvindigt sätt, kan följderna bli katastrofala - jag vet!
Stundtals har jag hävt ur mig mindre lämpliga och genomtänkta haranger, vilket gjort min omgivning upprörd.

Ändå tycker jag att vissa uttryck bör man akta sig för.
Även om de inte är förbjudna i lagens mening.
All form av homofobi går bort, liksom anspelningar på någon medfödd avvikelse hos våra medmänniskor.

Att det råkar vara ett "vedertaget" uttryck, ja det är inte min huvudvärk att småbarn retas med varandra på skolgårdarna och använder tillmälen de knappt förstår betydelsen av.
Möjligtvis min sak att upplysa dem om innebörden!

Att se vuxna människor som uttrycker sig illa gör mig däremot beklämd.
De borde helt enkelt veta bättre!

Just därför städar jag ibland bort bloggar jag tidigare följt, eftersom jag tycker att jag inte vill kopplas samman med den typen av innehåll eller språkbruk som förekommer i just den bloggen.
Bara så att ni vet, innerst inne bor det en liten språkfascist i mig! :)

torsdag 1 april 2010

Skärtorsdag!

Nu drar jag till Blåkulla!
Glöm inte kvasten, kaffepannan och katten - om ni ska följa med. :)