onsdag 30 juni 2010

Sommarlov, vecka två!

Verkligen märkligt hur upptagen man kan vara, fast det är ledigt!

Huset har varit - och är delvis fortfarande - invaderat av alla barn, egna som extra, några dagar.
Dessutom har vi hunnit hämta hem en lekstuga i byggsats som ska snickras ihop om ett par veckor när far-är-rar får "ledigt", leka midsommar, ta årets första fjorton dopp, gosa med hästar, fira Flugans fyraårige son, köra en himla massa gånger mellan hemmet och byn/bussen och ändå tagit oss tid att bara vara.

Till och med hunnit konversera (nej, inte konservera!), svärföräldrarna i telefon, något som ytterst sällan händer, enär ljudvolym nästan alltid är öronbedövande i detta hus.

Imorgon är ännu en sådan där vanlig dag!
Taxiresa tidigt med två stora och sedan iväg mot sjukhuset för Tutanchamons armkontroll med resten av de små-vilda-glada i släptåg.

För övrigt kan jag meddela att jag sedan i söndags kväll handlat 12 liter juice - och nästan all är slut!
Och då är den gängse regeln i detta hus att juice - det dricks till frukost - bara!

Jag gillar ledighet!

måndag 28 juni 2010

Alla barnen hemma, nästan!

Först; Tack för alla gulliga kommentarer!
Läser och gillar men har inte riktigt ro i kroppen att svara er, förlåt!
Sen; Det här måste ni bara se - det är en av anledningarna till att jag inte har tid med er!
Och ja, jag har fastnat på bild för första gången!

lördag 26 juni 2010

Midsommardagen!

Hoppas ni haft en fantastisk midsommar, det har jag haft.
Mätt, så in i norden - behöver inte mer föda den här sidan advent, glada barn, inga "små grodor" så långt ögat nådde och en hel del trevliga vuxliga samtal.
Gillar!!!

Sommarmooden har definitivt inträtt på arenan.
Såsa runt efter en ohyggligt sent intagen och bastant frukost, endast iförd sladdrig sommarklänning, pilla lite blommor här och huta åt lite barn där, kan det bli lugnare?
Piffa lite växthus, bläddra lite tidning, dricka lite kaffe och hu vale - en öl till maten - fast klockan bara är två!
Inga stora barn som ska hämtas, lämnas eller skjutsas.
Inga tider att passa- what so ever!
Underbart och fantastiskt ledigt.

Återvänder ut till mitt sommarparadis - på återseende!
Må väl!

torsdag 24 juni 2010

Du lindar av olvon...

Så har första veckans lov passerat och så har även barnens obligatoriska bråkaihopsig period.
Tar en liten stund innan hierarkin sitter på plats igen men nu har de delat upp sig och leker två och två.
Själv är jag komatrött efter våren och håller mig krampaktigt kvar i sängen så länge jag kan på morgnarna, vilket inte är så länge som jag skulle vilja.

Imorgon stundar midsommar som bekant och lika välkänt är det att mångmamma inte är någon större entusiast inför små grodorna, fallossymboler klädda med blomster och dragspelstjim.
En trevlig familjegrillning av knytkalaskaraktär däremot - det tilltalar mig och det är vad som står på schemat.
Flugan och co kommer och leker med oss.

Till er andra - må sillen smaka gott, snapsen vara kall och myggen barmhärtiga!

Glad midsommar!

onsdag 23 juni 2010

Välkommen åter!

Jag har snusat bebis idag!
En dryg månadsgammal liten tjej.
Fick till och med plocka fram mina små-vilda-gladas gamla vagn för att dra runt tösen på tomten i, när ägorna och kreaturen - de fyrbenta - skulle inspekteras.
Bebisens storasyster är en ytterst söt liten tystlåten flicka, jämngammal med Fröken-Finemang.
Vet knappt vad de gjort under dagen, mest lekt tror jag?

Undrar hur det kommer sig att jag omedelbart vill adoptera vissa barn?
Detta syskonpar skulle med lätthet kunna få plats inom det mångmamska hemmets väggar, både utrymmesmässigt och själsligt.

Tack för besöket och lånet av töserna!

tisdag 22 juni 2010

Omplanerad dag!

Det blev många vakna timmar innan jag kom i säng men attans vad gott jag sovit inatt.

Först nu, på morgonen, dök en sotarmurre upp och störde friden för en kontroll av panna och kakelugn.
En timme före utsatt tid dessutom men vad fasiken - vaken var jag ju.
Det var ju lika bra att ha det avklarat, hans klättrande på taket, påpekandet om saknad gångbro mellan skorstenarna och plocke-pinnet i den ena skorstenen som är misstänkt likt ett påbörjat fågelbo.
Fågelbo, det kan ju kännas trist att inte bara elda för kråkorna utan till och med elda kråkorna!
Men gångbro?

Helt osökt kommer jag att tänka på någon tecknad Disneyfilm med pittoreska vyer över hustaken i någon stad, typ Paris eller Rom.
Tvättstrecken fladdrar i natten och skorstenarna reser sig mot den mörka natthimlen.
Och mitt i alltihopa går en vild jakt över taken över...öh, gångbroarna?
Eller var det Venedig jag tänkte på?

Nu är resten av dagen oinplanerad.
Eller, ja nästan.
Stor-sonen behövde visst lite taxi, båda dagstid som nattetid idag och Bam-Bam vacklade nyss upp med samma gulliga typ av sjuka som de andra led av igår, så det är väl bara att vara en god mor och badda pannor med bilnycklarna och hälla Alvedon i tanken, så går nog den här dagen med.

Fast jag hade haft annat i bakhuvudet för denna dag, typ socialiserande med små och stora.

måndag 21 juni 2010

36 timmar?

Fortfarande vaken.
Jag alltså.
Känns lite som när jag var sexton och skulle på skoj se hur länge jag kunde hålla mig vaken i ett sträck.
Fast kanske lite mindre kul just nu?

Börjar närma mig min trettiosjätte timme i vaket tillstånd och ärligt talat förstår jag att jourarbetare förkortar livet genom sitt nattarbete.
Jag är snart beredd att förkorta livet på samtliga som håller mig vaken mycket längre till...

De två sjuklingarna har börjat återkomma till mer normala kroppstemperaturer och inga fler insjuknanden, ännu!

Ses imorgon, tror jag!

Små grodorna, små grodorna...

De två sjuklingarna sover för tillfället.
De andra har inte hunnit insjukna.
Än.
Däremot gav Sheriffen mig skrämselhicka när han storgråtande kom in och berättade att något hemskt hade hänt.
Han och Bam-Bam tog sig en tur ut på det nyslagna gärdet och hittade en stendöd padda.
Begravning står på schemat.

Och jag som trodde att något riktigt hemskt hade hänt...

Sjuklingar.

Det var nog tur att jag fick sovmorgon igår för inatt har jag inte sovit.
Alls.
Slumrat till lite men mest farit fram och tillbaka mellan Fröken-Finemang och Tutanchamon som roat sig med att bli präktigt sjuka under natten.
Hög feber, värk i kroppen, feberdrömmar och allmänt ynkliga.
Nu är det bara att vänta in övriga syskon och hoppas på att kommande natt innehåller lite mera sömn för oss alla.
Stackars små-ovilda-och-oglada!

söndag 20 juni 2010

På väg in i sommaren.

Det var en faslig massa födelsedagar som firades nu, i klump.
Varit iväg med några små-vilda-glada och firat en liten tjej som nyss fyllt år.
Dessutom sista rycket på allt vad trevlig-fika-före-semestertider som ska avhandlas.
Känns overkligt - men bra - att jag fick sovmorgon idag, låg och såsade i sängen till efter tio!
Undrar när det hände senast?
Någon gång under nittonhundratalet, tror jag.

Snart har vi nog landat i det här med sommar och lov.
Veden ska bara staplas, far-är-rar klyver den sista nu.
Riset jag inte drog fram ligger nog präktigt övervuxet av gräs och sly nu så det får vara till senare, efter hästskövling av hagarnas beten.
Fast en del stängselpul återstår ju..
Lite mer taxifarande blir det med brutna armar, stora barn och matexpeditioner men på det stora hela tänker jag försöka utnyttja varje liten solglimt till att vistas ute.
Och hemma!

Samt varje liten regndag till pyssel, läsning och hemmaskola för de små rara gossarna som törstar efter kunskap.
Gäller att använda tiden effektivt, det är lov och ledigt för mig!

torsdag 17 juni 2010

Lite smågnäll.

Det är väl ändå lagen om alltings j-het?
Sommarlovets första dag, en fantastisk solig, varm och skön dag och var tillbringar mångmamma den?
Jo, i bil eller i olika väntrum på sjukhuset med Tutanchamon för att avgipsa, röntga, läkarkolla och omgipsa hans arm.
Kul.
Verkligen.

De övriga små hade nog betydligt roligare hemma med sin äldsta syster som ställde till med vattenkrig i värmen.

Jag vill också leka vattenkrig!

onsdag 16 juni 2010

Kära lilla krummelur...

Fröken-Finemang har hamnat i någon form av existentiell kris.

Inte för inte har hon pratat om hur hon vill bevara mig och far-är-rar som mumier, nu vill hon aldrig bli stor eller att vi dör.
Alls!
För hon kan ju inte stänga av spisen, vet inte hur man kör bil och kan ju inte laga mat.
Inte är hon vidare duktig på att bre mackor heller.

Mångmammas hjärta blöder!

Efter en lång stunds resonerande om att jag inte heller kunde laga mat, köra bil eller ens tvätta när jag flyttade hemifrån, lugnade hon sig.
Då kunde hon börja fokusera på vad hon kan istället.

Styra kranen i skotaren, det kan hon ju lära mig, för det kan ju inte jag!
Skala potatis.
Skära gurka.
Hoppa på ett ben.

Användbara saker att kunna.
Att det dessutom kommer att ta rätt lång tid innan hon blir stor, det gjorde det lite lättare att somna.

Märkligt tidigt hon drabbats av stora flytta-hemifrån-skälvan bara?
Inte mycket mer än fyraochetthalvt år gammal.

Sommarlov!!!

Nu!
Nu är det äntligen sommarlov för samtliga barn i det mångmamska hemmet.
Tårtkalas i skolan, barn uppklädda till tänderna, skönsång och många kramar är över för i år.
Sheriffen i smoking, med snygg entré och sorti till skolan, samma sätt som förra året.

Sommarlunch med fem av barnen och en vända ner till bryggan där vilt vattenkrig utkämpades mellan syskonen, Tutanchamon med ena armen vajandes över huvudet.

Visserligen har vi några dagar till framför oss inplanerade med tider att passa och morgnar att ställa klockan men sen..
Nästa vecka, då ska jag ta sovmorgon, ligga i sängen och läsa för mig själv och högt för små, innan vi äter en sen och god frukost.
Eller?

Troligast är att Tutanchamon, som är det morgonhungrigast barnet, kommer kräva frukost långt före min optimala uppstigningstid, Sheriffen och Fröken-Finemang hunnit retas/slåss om något livsnödvändigt i en halvtimme och Bam-Bam hunnit vräka ut en leksakslåda eller två.

Fast tidiga sommarmorgnar har också sin charm, har jag hört.

tisdag 15 juni 2010

Vemod

Jag är så fånig.
Står med en klump i halsen när jag hämtar hem Tutanchamon från sista dagen på förskolan.
Han har knappt hunnit dit och lära känna fröknar och barn, innan det är dags för sista sommarlovet före skolstart.

Lika nostalgitrippslarvig är jag när det gäller allt som tar slut.
Ändå har jag sällan haft problem med avsked?
Men känslan av att en epok går i graven är ... ja, snyftig.

Det är ju inte samma känsla som när första barnet börjar skolan, eller slutar heller för den delen men liknande.
Lite vemodigt så där.
Jag har bara gott att säga om gossens fröknar och hans tid på förskolan.
Det är ju tur att Fröken-Finemang kommer gå kvar ett år till och att Bam-Bam får plocka upp den fallna manteln i samma stund som hon ska trava vidare till skolan.

Men ändå...

måndag 14 juni 2010

Lite måndagsynkande.

Den där träningsvärken jag trodde jag skulle få efter tidigare helgers risdragande, den verkar ha kommit nu.
Eller så har jag bara sovit ovanligt stelt och tillknycklat inatt?
Känns som ett mellanting mellan nackspärr och ledbrutenhet mellan skulderbladen.
Skumt.

Svårt att komma åt med hästliniment där också, får invänta större barns hjälpsamhetsförmåga vid återinträde i hemmet.

söndag 13 juni 2010

Helg. Igen!?

Jag önskar att jag hade något verkligt smaskigt att berätta här, men...
Helgen har mest lurvat på i gamla invanda trygga vanor.
Gott så.

Visst somnade jag med småhuliganerna i fredags, lika säkert som amen i kyrkan vaknade jag av att en gipsarm landade tvärs över min mun också.
Maken hade visst lyckats hitta hem också, för framåt förmiddagen kravlade han fram från ett av barnens rum och åt frukost.

Stormvindar och regn har sköljt över oss och däremellan lite sporadisk värme och sol.
Stor-sonen och extradotter P har visserligen varit hemma men knappt synts till.
Små-vilda-glada har tumlat runt, lyckliga för den normala ordningen - far-är-rar vid vedboden och mor rantandes runt mellan tvättstuga, kök och hagar.

Jo, jag har släpat ris.
Och lagat mat.
Och tvättat.
Och torkat skåpsluckor - min senaste vurm!
Och faktiskt tagit en del manligt (!) ansvar - inom familjen alltså - och kluvit lite ved.
Inte bara staplat.

Höll på att gå illa.
Först tog Bam-Bam och klämde läppen på vedklyven.
Blodet sprutade men tänderna satt där de skulle, tack och lov.
Sen, efter blodsanering av lillen, lyckades jag få ett vedträd att smälla upp i ansiktet på mig själv - tvärs över läppen och med en obehaglig känsla av att alla framtänder stod rätt ut.
Tur i oturen har jag bara begåvats med fläskläpp, tänderna verkar sitta kvar på rätt plats.

Fast det är väl bara en tidsfråga, förr eller senare får väl även jag börja fundera på lösgom?
I alla fall om jag ska fortsätta vara våldsam och slåss med veden på hittillsvarande sätt!

Av någon anledning tycker jag att jag gör tillräckligt ändå här hemma på går´n, jag behöver faktiskt inte bevisa hur störst, bäst och vackrast jag är när jag klyver ved också, eller?

I alla fall inte när en tur till plastikkirurgen eller jourtandläkaren hänger på gärs´gårn.

fredag 11 juni 2010

Upploppet är här.

Stor-sonen har fått sommarlov.
Kom hem tidigt, som han hotat med, i sällskap av extradotter P.
Tidigt kan ju betyda lite vad som helst när det gäller artonåringar men idag var det strax efter lunch som avsågs.

Känner mig sliten efter gångna veckans tidsfixande och farande, ska bli tokskönt att stoppa ner oss allihop (ja, inte stor-sonen och extradotter P, då) i dubbelsängen och läsa bra sagor, spretans nya och lånade på bibblan igår.
Misstänker starkt att maken får leta upp en annan säng att stupa i när han gör sitt intåg i hemmet igen!
Troligen somnar jag först och de små-vilda-glada huller-om-buller i samma säng!

Nu har vi fyra och ett halvt dygn kvar till sommarlov - och då ska jag och Tutanchamon ägna torsdagen åt att roa oss med ännu en dag på sjukhuset med utspridda tider att passa för armkoll!
Kan jag ha sådan tur att fredagen kommer innehålla noll tider att passa?

Just nu njuter jag av det temporära lugnet, efter middag - före nattning!
Trevlig helg!

torsdag 10 juni 2010

Tidsresenär?

Hej Eva.

Vilket slags familj är ni? För 100 år sen bestod en typisk familj på landsbygden av pappa, mamma och upp till 7-8 barn, som fick hjälpa till på gården.

Detta stod att läsa i ett mail jag fått idag från en föräldra/barnklubb.
Sedan fortsätter det i glad anda med att berätta att kvinnor började arbeta utanför hemmet, familjernas barnaskara krympte till två - vilket idag betraktas som normalt.
Därefter tas de sk nya familjerna upp, med dina och mina och våra...
Helt enkelt en liten krönika över svensk familjehistorias utveckling.
Till sist en liten uppmaning om att ta del av olika familjers berättelser.

Tillåt mig småle...
Är det någon som har problem med att jag är ca 100 år fel ute?


(Ok, nu är det god natt...)

Hej hå, hej hå, vi nu mot ...kudden gå!

Jodå, jag har överlevt även denna dag.
Torndönsstämman dök upp strax efter halv åtta och tre små, mindre glada - mer vilda, störtdök mot sängarna.
Tröttheten går utmärkt att hålla i schack med hjälp av hyperaktivitet, mängder med kaffe och det där lilla tricket att inte sätta sig ner.
Först då blir dagens tempo märkbart.

Tutanchamons arm är kollad, Sheriffens teater bevittnad, stor-sonen laddar för avslutning och i morgon är en ny dag.

Ska roa mig med att känna efter hur det känns att falla baklänges på rygg - om jag inte hinner somna en halvmil från kudden?

På återseende!

onsdag 9 juni 2010

Mångmamma - en åsiktsmaskin?

En annan intressant sak som hände idag (bland många..), var att jag sprang på en bekant.
Eller egentligen en supertrevlig bekants supertrevliga mamma.

Eftersom hon är nästan lika snacksalig som jag, pratade vi i mun på varandra i trettiofem minuter mellan mina möten, delvis utanför affären men även på blixtvisit i hennes hem.
Hon är gammelmormor.
Kan man inte tro när hon uppenbarar sig, om uttrycket "parant" någon gång ska användas, så är det om denna stiliga kvinna.

Hon gör en strålande insats för sitt lilla barnbarnsbarn flera gånger i veckan.
Bor nära dagis och tycker som sin dotter och svärson, att en dryg ettåring inte bör vistas alltför långa dagar på förskola.
Flickebarnet lämnas vid öppningstid 06.15 varje morgon och hade, om mamman fått råda fritt, inte hämtats ut för hemtransport före 17.15.

Det mina vänner betyder ca 55 timmars arbetsvecka för en ettåring.

De två snäppen äldre generationer gör vad de kan för att minska tiden något, dotter och måg så fort de är lediga, jobbar kortdagar eller har möjlighet, gammelmormor alla andra dagar senast 14.00.

Blir ändå en försvarligt lång arbetsvecka för tösen, nästan full tid.

Jag skulle verkligen inte ens skriva om det om mamman var ensamstående, eller gjorde sitt yppersta för att ha flickan hemma de dagar hon själv var ledig efter ett helgpass.
Så är det inte.
Pappa lämnar, mamma har lång resväg och tycker att det är hennes rätt att ha en ledig dag - utan barn för att orka med jobbet de övriga dagarna!

I detta fallet är det genom pappans försorg de tidigare hämtningarna kommit till stånd, tack vare de två äldre generationernas vilja till engagemang.

Behöver jag säga att jag tycker att beteendet är absurt?
Sätt nu inte igång och gasta om att det ändå är pappans ansvar lika mycket som mammans.
Jag vet att det politiskt korrekta vore att hävda det.
Men i detta fall, som i så många andra, var det mannens jobb som hängde på gärs´gårn i senaste varselsvängen på vår lilla ort - och kvinnan som gick från arbetslöshet/föräldraledighet till ett spretans nytt jobb för bara några veckor sedan.
Odefinierat huruvida det är ett fast jobb eller ett vikariat, provanställning eller ej?
Huset behöver nog betalas, maten och räkningarna också, i vilket fall som helst?

Oavsett om läget är permanentat eller ej, har flickan en fantastisk start i livet med närhet till släktingar som engagerar sig.
Och det ska man inte förringa - även om jag i mitt stilla sinne undrar om en porslinskatt inte hade varit mer lättplacerad?

Jepp, jag har aldrig stuckit under stol med att jag tycker mycket!

Författare?

-"Du borde skriva en bok!"
Undrar hur många gånger jag fått det förslaget från vitt skilda håll?
Senast idag från en psykolog som tydligen ansåg att jag satt inne med en del kunskap om pedagogik och hur kunskap borde förmedlas till barn - och kanske även föräldrar.
Specialpedagogen med tonvis av erfarenhet som satt brevid, inte bara höll med, hon har redan tidigare kommit med ett liknande förslag.

Jag får väl helt enkelt börja fundera seriöst på hur ett tilltalande koncept skulle kunna se ut.
Något har jag nog lärt mig av min resa tillsammans med barn genom åren.

Men visst fanken blir jag lite stolt...

tisdag 8 juni 2010

Bocka av på listan!

Jippie!
Jag har betat av den ved som var kluven.
Prydligt och fint ligger den på tork i räta rader inne i vedboden.

Nu kan far-är-rar klyva mer - det är hans jobb - och eftersom han har annat för sig de närmsta dagarna, kommer ingen ny ved att pocka på min uppmärksamhet.

Bara små-vilda-glada, stor-sonen, extradotter P, riset och allt det andra...

Kärt barn har många namn.

Tror jag temporärt byter namn på Pysselkungen här.
Den närmsta tiden kommer han att omnämnas som Tutanchamon eller kanske Enarmade Banditen - beroende på dagsform!

Hans arm är blå från axel till handled, av gips dock.
Inget som hindrar en äkta estet, att lära sig hantera sax och pennor med vänster hand är nog bara en tillgång.
Ännu ett hus med tinnar och torn har han producerat av papp och kartong, denna gång med "fel" hand.
Lite snett och vint men ändå...

För tillfället terroriserar han sina småsyskon - Enarmade banditen således!

måndag 7 juni 2010

Ok, nu gnäller jag lite över veckans logistikdilemma.

För någon som hela sitt liv levt i lägenhet i en stad, eller i en villa i ett samhälle med närhet till allt, är det givetvis svårt att begripa vad det innebär att bo bortom ära och redbarhet på landet där varje glömd inhandlad liter mjölk skulle innebära en resa på minst två mil till en kostnad i tid räknat på allt mellan en halvtimme till en timme.
Beroende på hur många små-vilda-glada som prompt ska med...
Blir inga glömda liter mjölk i den här familjen..

Eller hur enkelt allt är när man bara har sig själv att stoppa i kläderna för att kliva in i bilen och fara någonstans - kontra startsträckan det blir med nyss nämnda små-vilda-glada som ska forslas hit eller dit.

Eller hur det är med avsaknaden av celldelning i skolavslutningstider.
Inte för att jag ska klaga alltför djupt, antalet barn jag är begåvad med, bostadsorten och far-är-rars arbete är ingen nyhet.
Allt tar tid.
Mycket tid.
Tyvärr ofta samma tid.
I alla fall känns det så just så här års.

Just denna vecka är absurd, far-är-rar försvinner utrikes på onsdag.
Själv ska jag frakta fyra barn till tre olika ställen, på tre olika tider på onsdag morgon.
Helst ska samtliga ha med sig rätt saker och hunnit äta frukost också men det kanske är överkurs?
Hämta ett stort barn fem mil bort och hem igen, för att ha barnvakt åt ytterligare ett litet barn, för att kunna närvara på två olika möten på två olika ställen direkt efter varandra.
Sedan ska ännu ett barn hämtas efter en studentmottagning, helst efter att största barnet fått åka med en passande buss hem och fyra små sover.
Mat, tvätt, disk och det andra får nog anstå till nattimmarna.

På torsdagen ska återigen fyra barn fraktas till tre ställen på tre olika tider, scenkläder sys, barn utfodras och hämtas samt levereras i god tid till kvällens teaterföreställning som bör bevittnas av undertecknad och samtliga syskon.

Fredagen är lika tjusig den.
Fyra barn, tre ställen, tre tider.
Stor-sonens sista dag för läsåret och medföljande extradotter hem.
Någonstans mitt i detta kaos ska Pysselkungens arm kontrollröntgas och ortopedkollas.
Sjukhuset hade som förslag kl 07.55 samt läkartid 09.00 på fredag morgon.
Tror jag inte!

Ja, så ska vi inte glömma allt det vanliga som behöver göras; ungarna ska väl ha mat någon gång, kläder på sig - helst rena - och kanske stoppas i säng lite då och då.
Djur i bur behöver kanske lite mer än gräsrötter att tugga på och om jag inte ska ha lösdrivande stora fyrbeningar ute på strövtåg bör nog hästarna få byta hage.
Veden och riset har fortfarande inte lärt sig att krypa ihop eller upp i prydliga travar själv heller.
Oförsynt, anser jag.

Tycker inte det känns som om jag hinner låta evolutionen ha sin gång och lära mig kloning/celldelning till fullo till dess.
Vad tror ni?

Eller är jag bara ovanligt kinkig?

Tutanchamon?

I mitt stilla sinne såg jag fram emot en sansad måndag.
Lite hemmapulande med ved och ris, mat, tvätt, disk och inte så värst mycket taxiåkande.
Ok då, ganska mycket ved att stapla och en hel del ris kvar att släpa men ändå...

I verkligheten inträffar alltid något som gör att alla planer ställs på ända.
Först ett ärende åt far-är-rar han inte skulle hinna med.
Sen ett samtal från ortopeden där läkarna ansåg att det vore bättre för Pysselkungen att få helgips runt armen istället för bara 3/4 skena.
Tid att infinna sig 15.40.

Låter kanske inte så farligt men med avstånden att fara, antalet barn att forsla runt på och den extra moms jag alltid behöver lägga till i fråga om tid i åtanke, blev det helt plötsligt ännu en dag i bil.

Ved och ris rationaliseras bort idag.
Tvätt, disk och mat tar jag när jag hinner.
Taxiåkandet för hämtning av stor-sonen får bli när det blir.

Vi råddar nog runt den här dagen med, tack vare stora dottern som har sommarlov, bor i stan och kan rycka in som barnvakt åt några huliganer medan Pysselkungen blir vederbörligt inlindad.

Snart kan vi börja leka mumier...

söndag 6 juni 2010

Skelettbilder och gipspaket.

Lördagen var solig, varm, skön och alla små-vilda-glada röjde runt som vanligt.
Tältlekar och klätterträd, gungor och glassätning precis som det ska vara.
Klätterträd ja.
Kan vara vanskliga att ha med just små-vilda-glada i närheten!

Pysselkungen har en förmåga att testa sina fysiska begränsningar rätt hårt.
Att stå högst uppe på en gren och balansera bara för att sen ta ett djärvt språng ut mot gräsmattan har han gjort många gånger.
Ser vanskligt ut.

Igår gick det inte riktigt så bra som det brukar.
Ett präktigt pladask på armen och en högerarm som såg rätt märklig ut.
Böjd liksom.
I fel vinkel.

Och en ylande gosse med ont, riktigt ont.
Mångmamma rafsar åt sig kläder, bilnycklar och skor till oss bägge.
Gastar att maten står på spisen, forslar in sonen i bilen och förvarnar akuten om att nu kommer vi.
Nytt hastighetsrekord in mot sjukhuset, utan blåljus och sladdar in på närmsta parkeringsplats.

Efter tre timmars väntan och runtskyfflande mellan röntgen, ortopeder och väntrum satt ett snyggt och prydligt gipsbandage runt gossens högra underarm.
Yes, nu får det gärna vänta med att bli riktigt varmt i vattnet för sonens skull - bada kan han tidigast göra framåt juli.

En tapper soldat som är först i familjen av barnaskaran om att ha brutit något, bara det är anmärkningsvärt!

fredag 4 juni 2010

Nedräkning...

Jamenvisstja.
Vi hade ju en "släpbar" dator.
Det innebär ju faktiskt att jag kan förflytta mig ut med den.

Sitter nu på min nyblingade veranda bland krukodlade träd, fågelburar, ljuslyktor och spetsgardiner med en kopp kaffe och lyssnar på barnens stim.

Fredag- inte fullt så illa som vanligt.
Sommarglada barn med glass i magarna, 8 skoldagar kvar och fullt med trevliga avslutningsaktiviteter framför oss.
Det kommer bli tjockt vissa dagar men inte värre än att en rutinerad mångmamma kommer ro det i land.
Trots en kommande utlandstripp för far-är-rar mitt i alltihop.

Nu är vi inne i slutspurten av vårterminen, mer hektiskt än så här blir det inte - och konstigt nog njuter jag av det.

Jag måste vara galen?

torsdag 3 juni 2010

Med bena fulla av spring...

Att hänga med näsan över bloggar, rota runt bland tidningars krönikörer och dessutom hinna ikapp med all hittills icke läst litteratur - det är tiden alldeles för kort för.
I alla fall under fina försommardagar.

Återkommer efter sol, då även regn som bekant ska infinna sig!

Eller så tittar jag in en sväng framåt kvällskröken...

onsdag 2 juni 2010

Sol, gräs och bara ben.

Idag kom sommaren även till mångmammas palats.
Små-vilda-glada minglar och vinglar fram över tomten som yra höns, mer eller mindre avklädda, så fort vi återstrålat i hemmet.
Fika på verandan, även läxor räknade där, allra minsta två som grävde ner sig i nyklippt gräs under de sista skälvande vakentimmarna.

Glada, nöjda trötta små somnar gott.
Mångmamma likaledes inom kort.

Efter några maskiner tvätt, förstås...

tisdag 1 juni 2010

Ett eget (nåja) krypin?

Det är nog ganska precis ett år sedan jag satt och toksurfade runt efter annorlunda, roliga, lagom dyra och stora, spännande lekstugor.
Nu är jag här igen!
I år måste det bli av!
De små-vilda-glada blir inte mindre, inte färre heller.
Ynglar av sig är vad de gör, leksaker, gosedjur, dockor, kompisar i en aldrig sinande ström tar tomten i besittning.

Idag har jag hittat några tänkbara alternativ, imorgon ska det ringas runt för att förhöra sig om fraktkostnader, leveranstider, eventuella rabatter osv.

I sommar ska det upp ett eget hus till barnen!
Basta!

Har du sett Herr Kantarell...

Så var den här terminens sista kyrko-lek-tur till ända.
Stora bullfat dukades upp och barnen röjde runt som vanliga stollar.
Nu får vi hemmaföräldrar roa oss bäst vi kan i tre månader innan tryggheten och normaliteten återgår till det förutbestämda.

Jajemän, ett av mina barn har från och med idag sommarlov, nu ska bara de andra trassla sig igenom de sista veckornas förskola, skola och aktiviteter!

Nu väntar jag bara på att sommarkänslan ska infinna sig, vädret är allt annat än lovande.
Snart dags för svampkorgen?