lördag 31 juli 2010

Sista juli.

Inget regn.
Mycket bärplockning.
Ännu mer saftkokning.
Tvätt och matlagning.
Tonårstaxi.
Fikande.
Ogräsrensande.
Målning.
Mera målning.
Ännu mera målning.
Stängselfix.

Kväll nu?

fredag 30 juli 2010

Hej tomtegubbar..

Och regnet fortsätter att ösa ner...tiddelipom!
Idag har jag gjort... ingenting.
Nästan.

Att laga mat är stundtals erbarmligt trist så för att skojsa till det lite, plockades småsmå pepparkaksformar fram och det stansades ut gubbar, gummor och grisar i en rasande fart ur falukorven.
Poppis.
(Och ja jag vet, falukorv äts sällan i det mångmamska hemmet men ibland så..)

För att fortsätta på den redan inslagna vägen mot jul (en av årets enda riktigt trevliga högtider om ni frågar mig), insåg jag att min amaryllis från förrförra året slagit ut med två stora fina och röd-vit strimmiga klockor i växthuset.

Ok, jul i juli, höstregn och stormbyar - ur led är tiden!

Men trevlig helg för all del!

torsdag 29 juli 2010

Roliga timmen, fast omvänt!

Nu har regnet vräkt ner sedan igår eftermiddag.

Tvätten är vikt, en del av veden är omkastad i vedboden för att torka, mat har lagats och serverats med omsorg, maskeradkläder lagade, disken snurrar varv efter varv och jag är totalt uttråkad!!!

Snart dags för det som maken kallar för "mammas stund, eller; tråkiga timmen".
Dvs, städning med tillhörande morrningar från min sida av barnens rum före sånggående.

Och ja, jag garvade högt och rått åt epitetet!

Jodå, vi finns kvar...

Skrivandet är extremt lågprioriterat nu.

Här har jag under de senaste dagarna hunnit;

* storhandla med två av de små
* släpa hem praktiska och användbara saker till kommande pyssel, exempelvis staketsektioner, 20 kg finbetong, hiskeliga plasturnor och asfaltstätning!
* stympa två äppelträd
* fått blåsor i händerna pga äppelmassakern
* allt det gamla vanliga...
* dricka vin på verandan i stearinljussken och lyssnat på regnet

Yes, det är semester och lov och ledigt ännu ett tag...

måndag 26 juli 2010

Salvestaden (och lite reklam för den)!

Självklart var det en strålande idé att ta oss hemifrån en dag.
Lyckliga och stolta små riddare kom hem med egenmålade sköldar, gjutna tennkors i lädersnoddar och en hel dags lekande och runtrasande i Salvestaden.

Själv fick jag assistera vid en av "riddarskoleomgångarna".
Beväpnad med eget träsvärd fick jag tillsammans med den helt makalöse läraren/riddaren Christian Dywik demonstrera hur man anfaller och parerar hugg och slag.
Totalt döv, fantastisk läppläsare och beväpnad inte bara med träsvärd och sköld, utan främst med ett underbart tålamod med alla små barn.


Tror nästan jag njöt mest av trippen.
Inte minst med tanke på hur i gasen de små är, fortfarande.
Vilda jubel och utfall pareras med stor frenesi på övervåningen, har man blivit en väpnare så har man!

Det enda som kunde lägga lite sordin på stämningen, var nog det ytterst få besökarna.
Visserligen är vi ganska många i familjen men att helt plötsligt utöka de betalandes skara med nästan 100% är lite tragiskt.
Salvestaden förtjänar bättre.
Fler borde kunna hitta dit och Kalmar som stad skulle definitivt kunna pusha bättre för denna lilla pärla.

Jag är i normalfall ganska skeptisk till allt vad turistfällegrejer heter.
Inte en suck att ni hittar mig på Skara sommarland.
Undviker i möjligaste mån alla större folksamlingar också numera, troligen ett arv av mina år i Tokholmen?
Marknader är inte riktigt min grej, lite för mycket krimskrams och dyrhetsfällor.

Så visst, de få besökarna idag gjorde nog sitt till för att jag skulle bli lätt lyrisk.
Men för att få lite snurr och ruljans på stället och för att trygga fortlevnaden av något som skulle kunna vara en permanent medeltidsstad i miniatyr, behövs det nog lite mer av marknadsföring, gratisreklam och jippon.
Hoppas verkligen att de nuvarande arrendatorerna ror det i land!?

Bor ni i närheten och har barn i riddarålder, då är ett besök ett måste!

(Och du anonym Kalmarit; Vi har faktiskt tänkt oss ett besök även på museet nere i hamnen vid senare tillfälle, det i Karlskrona har redan besökts några gånger! Men tack för både tipset och för att du läser mig!)

söndag 25 juli 2010

Kalmarunionen 1397.

Nu får det vara nog på ilskna och regnstökiga barn med hyss i kroppen.
Vi måste aktivera oss även utanför de mångmamska domänerna och därför har jag och far-är-rar haft blixtinkallt rådslag om tänkbara platser att besöka.

Genom vårt flyttande söderut i landet, har jag haft vissa förhoppningar om utflyktsmål.
De har varierat genom åren dels beroende på var vi bott och hur många och gamla barn vi haft.

Under de tio åren i Östergötland tjatade jag om en tripp till Visingsö.
Där har jag ännu inte varit.
Och inte bor vi i Östergötland heller längre.

Trots ett visst mått av tidigare anknytning till nuvarande landskap samt en hel del tid spenderad här i krokarna, har jag heller aldrig besökt Salvestaden i Kalmar.
Som ni vet gillar jag ju historiska miljöer, gärna blandat med kostymer och teater och vad skulle passa bättre än ett besök i en fiktiv medeltidsstad?

Imorgon bär det av!
Vi. Ska. Till. Kalmar.

Tjoho, vad kul jag ska ha!


Förhoppningsvis kanske även de små-vilda-glada...

Lågtrycksgnäll!

Ok, nu räcker det med regn.
Två iskalla och regniga dagar på raken är mer än nog.
Alla mina försök till trevlig inomhusaktivitet för de små, brister enbart ut i vilt slagsmål.
Om allt.

Vem som ska sitta i mitt knä när jag läser för dem, vem som ska få hjälpa till med maten, vem som får disponera datorn först osv osv.

Just nu är de utschasade i garaget till far-är-rar, jag stod inte ut med deras eviga gapande längre.

Lite mer av sommaren, solen och värmen skulle inte göra något.
Inte hinner vi måla/snickra färdigt lekstugan, inga bad, inga skojsiga utflykter blir det om det ska fortsätta vara oktoberväder.
Blä.

Ok, slutgnällt för idag.

lördag 24 juli 2010

Regnväder är städväder!

Först är jag glad för att flera av er skrev några rader om er själva, tack.
Sen tycker jag att det är väldigt roligt att jag hittat ännu en mycket läsvärd blogg; Maja som tydligen trillat in hos mig av en slump.
Har ni inte kikat in hos henne än tycker jag att ni ska göra det.

Och vad har jag och den mångmamska familjen pysslat med idag då?
Tja, regnet har ju äntligen hittat hit till våra breddgrader och med det även ett svalare väder.
Som gjort för...städning!
Jippie!

Efter de senaste veckornas toksolande/badande/målande/byggande/lekande har hemmet totalt förfallit.
Inomhus.
Som den furie jag stundtals kan förvandlas till, fick de små valet att antingen hjälpa till med sanering av hemmet eller fly ut till far-är-rar i garaget, där han hukat sig undan moderns ömma humör över trasiga-leksaker-på-fel-plats osv.
Tre av fyra valde sin far!
Sheriffen tog sammanbitet itu med sitt rum och satte sig efter förrättat värv framför datorn, klokt gjort.

Just nu är det förhållandevis rent, undrar bara hur länge till?

torsdag 22 juli 2010

Vem är du?

Verkar som om alla bloggare är grymt upptagna med sommar, sol och semester.
Själv far jag runt mellan lekstuga, penslar, sjö, kaninhage och Flohmarkts så det bara yr om det.

Och det är ju inte så kul att läsa om dag ut och dag in.

Vederbörligt inspirerad av Gafflan, tar jag också en liten vända med frågesport!
Vem är du, som läser mina ord här?
Oavsett om du tillhör den trogna skaran av varjedagsläsare eller om du bara av misstag trillade förbi, vore det kul att få veta lite om vem du är!

Snälla, några rader bara...

onsdag 21 juli 2010

Ännu en Flohmarkt!

Bästa Flugan kom och lekte med oss en stund i förmiddags.
Eftersom far-är-rar hade en liten söt bil att besiktiga, storsonen en inplanerad stadstripp och de små redan haft ett utepass med kompis, fick de tillåtelse att huka sig i skuggan inne, undan solen och värmen framför en film.

Själv beväpnade jag mig med keps (!), pensel och färgpyts och gick lös på, de sedan igår grundoljade, vindskivorna och knutbrädorna.
Alla trehundrasjuttifem (kändes det som) är nu strukna en första vända.
På samtliga sidor och kanter!

När far-är-rar återkom hade han varit mer än rar; den söta lilla bilen var godkänd och till bredden fylld med kylskåps- och frysditoinnehåll.
Dessutom kunde jag smita iväg för att besöka ytterligare en Flohmarkt.

Dagens fynd inbegrep en broderad bonad, en tavla med religiöst motiv, två maffiga vinröda, fodrade sammetsgardinkappor, en bricka, två barnböcker, en oumbärlig mandelkvarn samt en kruskavel i barnstorlek.
Just en mandelkvarn insåg jag att jag nog alltid saknat, när jag fick syn på den!
För att inte tala om hur jag går igång på alla tavlor med religiösa motiv.
En blandning mellan kitchigt och gammelromantiskt.

Tur i oturen föll jag inte till föga och släpade hem ytterligare tolv småsmå söta olikfärgade kaffekoppar.
Eller fler pressglasskålar.
Eller silverbestick med monogram.

Ganska duktigt av mig.
Fast... just denna Flohmarkt ligger illa till för ännu ett besök och då kanske jag inte är lika duktig.

Tror det är en lysande idé om jag startar gårdsloppis själv snart!

tisdag 20 juli 2010

Mammor behöver också leka..

Ledsen.
Vi är lite upptagna här i det mångmamska hemmet.
Om det inte är golv och lister som snickras, gipsförband som tas bort, lekstugor som målas, djur eller barn som matas eller vattnas, taxiturer som genomförs- är det långa samtal på verandan med stora, kloka barn som behöver avhandlas.
Eller vansinnigt-onödiga-fina-bra-att-ha-saker på loppisar som behöver inhandlas!

Senast igår besökte jag och stora dottern en närbelägen Flohmarkt.
Dum som ett spån kände jag mig när det gick upp ett Liljeholmens om betydelsen för mig.

(Nej, det bor ingen med efternamnet Flohmarkt i nästnästa by!!!)

Men fina saker kom vi hem med.

9 stycken nya dricksglas till det facila priset av 18 kroner.
1 tårtspade à 2 kr.
1 fickspegel à 5 kr samt det bästa av allt;

En dockspjälsäng!

Om man som vi bygger lekstuga för fulla muggar och har en knippa små-vilda-glada som ivrigt trampar runt för att få ta den i besittning, ligger det nära till hands att tro att sängen skulle ha en given plats.
Det har den också, tror jag?

Men inte i lekstugan!

Den kommer ju bli kalasfin med blommor i, inne i växthuset.
Eller vitmålad och fylld med inredningstidningar uppe i sovrummet.
Eller...

Vem har bestämt att dockspjälsängar bara är till för barn?

söndag 18 juli 2010

Sommarsöndag.

Tjoho vad flitiga vi kan vara!
Den där förfärliga tvätten är upp- och insorterad på sina rätta platser.
Lekstugan har blivit röd, en första strykning i alla fall och golvet kommer invändigt att vara klart i eftermiddag.
Stora barn kom på att tält nog skulle nyttjas, after all, och harvade ut i mörka natten och började montera i dunklet.

Injagade blev de först tidigt igår morse av regnet som äntligen kom.
Åskan låg som ett dovt muller över nejderna under eftermiddagen men regnet som föll då, räckte ändå inte mer än till ett par bevattningsturer bland mina krukor i växthuset.

Vin inmundigades också, i sterainljussken bland myggen på verandan.
Har en viss charm det med.

Idag har jag två barn hemma, nästan tomt med andra ord.
Far-är-rar och de yngsta har begett sig till ett närbeläget landskap på jakt efter oumbärliga-metalldelar-till-hojen och storbarnen försvann samtidigt.

Lite mer målarkletande och massor av hopp-och-lek står på programmet för dagen.

Fröjdefull eftermiddag, på er!

fredag 16 juli 2010

Jomenvisst!

Tyvärr, det blev ingen sjötur idag.

Däremot blev golvet i lekstugan slipat, dammsuget och struket två gånger med färg, missade saker inhandlades -(typ jätteviktiga-liggunderlag-som-stora-barnen-skulle-ha-men-inte-använder-ändå-eftersom-det-är-jobbigt-att-sätta-upp-ett-tält!), mat lagad, tvätt tvättad x 6, disk i- och urplockad ur maskinen x trettitvåtusen, barn lekta och matade och tandborstade och nattade och sjungna för och...

Ja, jag har gjort mig mer än förtjänt av ett glas vin och en stilla stund på verandan med far-är-rar före sängstupning.
Och han har gjort sig förtjänt av minst två glas.
Takläggare som han är, i solgasset!

Inte helt enkelt att styra upp takpapp på ett utskjutande förstukvisttak för första gången men det har maken fixat galant under eftermiddagen.
Imorgon tar vi resten...

Och lite bad - kanske?
En snabbtur till bryggan i alla fall, snälla!

Pysselkungen är tillbaka!

Tidig morgon blev det.
Ovant men helt ok att tassa upp och äta frukost med Tutanchamon som spänd av förväntan inför att bli av med sitt gips, varit vaken en stund.
Läkaren som kontrollerade hans arm hävde bara ur sig att han "tänkte sparka killen som patient".
En förvånad blick innan poletten föll ner, hann komma från sonens sida.

På dagsprogrammet står en försvarlig mängd tvätt att hiva runt.
Inte bara från tvättkorgar och in i maskinen, utan även all den där rena tvätten som hunnit yngla av sig utan att ha haft vänligheten att krypa in i rätt skåp och lådor, själv!

Om det befinns vara något svalare framåt dagen (som om det skulle bli det...) ska jag ge mig i kast med målningsarbete på lekstugan.
Golvet är en aningens flisigt och inte helt skönt för nakna små fötter.

Eftersom vi inte roade oss med att kasta barn i sjön igår, kryper det lite i kroppen på mig.
Måste ner och se efter att den ligger kvar.
Sjön, alltså.

Trevlig helg.

torsdag 15 juli 2010

Nu flyttar små-vilda-glada...

Vi har varit rysligt duktiga idag.
Både jag och far-är-rar har rantat runt med skruvdragare, hussektioner, markduk, stenplattor, fogsvans, hammare, skruv och annat smått och gott.
Vad bidde det då?

Tja, först var (harkel, harkel) maken uppe med tuppen och snickrade golv i annexet.
När jag väl visade upp min vackra sida, något senare, började vi resa lekstuga.

Nu står den där.
Tronar på sin plats och längtar efter takpapp, färg, knutbrädor och vindskivor.

Och lite däremellan har jag lekt plattläggare, trädgårdsmästare, stylist, lektant (ytterst sporadiskt, ska erkännas), husmor och tvätterska.

Behöver jag säga att det var lite svalare idag?
Mer runt 25 grader och växlande molnighet än 35 grader och stekhet sol!

Imorgon ska Tutanchamon bli av med sitt gips, inte en dag för tidigt anser han själv.
Fast visst kunde han stå och vingla på en rest stege idag, utan synbara besvär.
Och några finmotoriska svårigheter rörande penna, sax eller tejprullar har inte jag kunnat märka i alla fall.
Anpassningsbara barn, säger jag bara.

Marscherande i natten?

Jorå, vi lever.
Allihop.
Dagarna flyter ihop och ändå hinns det med en hel del matnyttigt.
Far-är-rar snickrar i annexet, vi har lagt grunden till lekstugan - burit/vägt in/mätt/lagt tillrätta/mätt igen...
Stora barn har kommit och åkt och kommit igen.

Ungarna kastas regelmässigt i sjön, fast nu har de kommit på hur kul det är att klänga på mig.
Samtidigt.
I vattnet - och illhojta i mitt öra att jag ska simma med dem.
Gärna på djupare vatten också.
Nej, vattenrädda är de inte.

Därtill har en lustig sak inträffat.
Just i och med att det är semester och stora dottern kom hem-hem ett par dagar, fick samtliga små-vilda-glada för sig att de skulle sova i vårt sovrum.
I hundkoja, som det kallas här.
Det har väldigt få likheter med en riktig hundkoja men det innebär att fyra små ligger utspridda på egna madrasser- korta sådana - över i stort sett hela golvet.
Det gäller att inte kliva på någon när det är dags för en mångmamma att äntra bingen.

Inte sovs det särskilt gott ändå, i denna hetta som varit.
Sex personer i ett förhållandevis stort rum, vidöppna fönster och alla klättrar runt som besatta för att hitta en mindre svettig plats att luta huvudet mot.

Nattvandring på plats, är det samma sak som på stället marsch?

måndag 12 juli 2010

Inlägg tre!

Nu ger vi upp, vi går till sjön!

Felhörning?

Mångmamma säger; Den som känner sig manad, kan ta fram dammsugaren.
Stora-dotter svarar; Vem är Emanuel?

"Hack ju bisch"

Minns ni scenen ur Emil Lönneberga där den rare gossen, sittandes i snickarboden lär sin syster alla ord hon inte ska kunna?
Vi har samma scen här.
Storasyster lär sin lillebror dumma ord som ingen av dem egentligen förstår betydelsen av.
Och då menar jag de allra yngsta i syskonskaran...

fredag 9 juli 2010

Kompisar från förr...

Ibland måste även en åsiktsmaskin som mångmamma ta en paus.
Paus från politik, världshändelser och livsåskådning.
Idag har vi myst ikapp med solens strålar vid sjön, med och utan sällskap av andra mammor och barn.
Jag har sagt det förr och kommer nog tjata lite till i ämnet; det går inte att bo bättre än vad vi gör, det är min fulla övertygelse.

Pannkakslunch, knytisfika, badande barn och söt simmande hund.
Saftkokning, snabbhandling, stor-sonens insats för middagslagning åt samtliga barn, sig själv och extradotter inkluderad.
Kvällsdopp och trädgårdslandspyssel.

Imorgon kommer gamla vänner från vår förra bostadsort i landet på besök, ska bli fantastiskt kul att ses.
Snart fem år som gått sen vi träffades sist, inte klokt vad ....och så vidare!
Jäpp, nu har sommaren verkligen landat hos mångmamma och co.
Semestern. Börjar. NU!!!

torsdag 8 juli 2010

Och nu är det Sahlins tur...

Nej, nu måste jag sluta surfa nyheter om politiker och deras åsikter från Almedalen.
Jag blir komplett galen av dessa utspel!
Hur vore det om någon klok, sansad och vettig människa kunde ta över rodret - och behålla det?
"Varför ska syskonet STRAFFAS för att det får ett nytt syskon?" - (direktcitat Sahlin)


Jahaja, så det är det som sker!
Vi straffar våra barn genom att ge det ett nytt syskon, inte ha det placerat på förskola 30 timmar i veckan och dessutom ha mage att tycka att det är ganska trevligt att umgås med våra barn?



Tänk det hade jag missat!!!

Jag ger upp för ikväll, på riktigt!

Oj då!

Från det ena till det helt andra..
Jag är en usel mor!
Jo, det är sant.
Visserligen har den allra närmsta familjen inte mindre än 26 förnamn tillsammans.
Olika.
Innebär också att det finns 26 dagar som bör på ett eller annat vis uppmärksammas.
Men ändå...
Jag, som berömmer mig om att komma ihåg datum av mer eller mindre obetydlig karaktär, har missat en namnsdag - ett andranamn - hos en av mina söner.
Nu, alldeles nyssens.
Typ i tisdags!
Illa av mig.

Ber om tillgift söte son och ett försenat grattis kommer med morgonblöjan imorgon!

Annars har dagen varit bra, tackar som frågar!

Guten abend.

onsdag 7 juli 2010

Gudrun "stormen" Schyman.

Att Schyman eldar för kråkorna i Visby är bara tragiskt.
Att hon lyckats få en enorm genomslagskraft massmedialt sett, genom sitt handlande - det ska hon ha cred för, resten är bara dumt - tycker jag.

Att påvisa orättvisor genom resursslöseri kan aldrig rättfärdigas.
Det finns alltför många svenskar som lever knapert för att ett slikt jippo kan bli annat än förfelat.

Även om jag beundrar engagerade människors vilja till förändring av omvärlden till en bättre plats, ställer jag mig frågande till syftet med denna aktion?
Är det att väcka uppmärksamhet, då har hon lyckats!
Att få en plats i medias trängda utrymme likaså.
Men syftet med att lyfta kvinnors särbehandling visavi männen och dess löner, kunde inte det ha gjorts på ett mindre spektakulärt och stötande sätt?

Jag försöker få mina barn att se sambandet och vikten av att vårda det de har.
Inte ta mer mat eller dryck än de mäktar med att äta och dricka upp.
Inte slösa med toapapper, vatten som slentrianrinner ur kranen, sambandet mellan kostnad och verklig upplevelse - en utmaning i dagens konsumtionslystna samhälle.
Mängder med fler små, små saker som faktiskt kan påverka deras framtid och syn på vad som verkligen är värdefullt.
Inte minst deras lika värde som människor, oavsett yttre könstillhörighet.

Att påtala orättvisor, att se dem och försöka påverka är en självklarhet men till vilket pris?
Att varje politiker med självaktning kallar sig för feminist gör att hela frågan förlöjligas.
Först bör nog var och en definiera begreppet feminism och sedan fråga sig vad det är vi vill uppnå.

Min syn på det hela är kanske kontroversiell?
Rent av stötande för en del.
Jag, som lyxhustru till en höginkomsttagare, boendes på en större yta än de flesta svenskar med fler barn än genomsnittet, jag har ju mitt på det torra!
Eller hur?
Fast om vi vänder på situationen då?
Min man, gift med en kvinna som styr upp vardagen så att han kan göra karriär, tjäna pengar och slippa köra barn från höger till vänster, tvätta, snyta, handla och laga mat, städa, hålla reda på allas tider - såväl skoltider som läkardito osv.
Hur skulle hans liv varit om inte jag velat stanna hemma och vara en förtryckt kvinna?
Eller är jag inte förtryckt?
Har jag bara valt ett sätt att leva på som inte riktigt är politiskt korrekt, tillräckligt för att få kalla mig feminist?

Är jag kanske inte ens feminist?
Det beror helt på vad jag lägger i ordets betydelse.
Ja - jag anser mig vara feminist såtillvida att allas rätt till ett fullvärdigt liv, utbildning och framtid är helig - oavsett vad man har mellan benen.
Men den typen av populariserat feministbegrepp där alla ska göra lika mycket av allting, ha lika mycket betalt för allting och leva på likadant sätt som alla andra - den typen av definition ställer jag mig inte bakom.
Den definitionen där feminism som begrepp innebär allalikadana, den kan jag inte sympatisera med.

Att skillnaderna finns, har jag läst om i media, däremot aldrig upplevt.
Inte i Sverige, om inte förvånat höjda ögonbryn från gamla bönder på landsbygden räknas dit?

På vår förra gård var det jag som styrde och ställde med det arrende vi skulle få in för den mark vi upplät åt en östgötsk bonde.
Även det foder vi köpte in till våra djur; hästar, får och kaniner, var mitt ansvarsområde.
Där - och endast där - möttes jag till en början av förvåning kring den, i bondens ögon, otraditionella könsordningen.

Jag har aldrig tillåt någon, oavsett kön, att betrakta mig som mindre vetande, kunnig eller mindre värd beroende av det faktum att jag inte är begåvad med en tillräckligt stor dos av testosteron.

Tvärtom skulle jag nästan kunna påstå.
Av allt det som finns att sysselsätta sig med här på jorden finns det ingenting jag inte skulle kunna göra.
Om jag verkligen ville!
Män däremot.
De kan, under naturliga förutsättningar, inte bära och föda barn!
Och det mina vänner, är deras stora förlust, som kön betraktat.

Att då som Schyman gör, eldar 100 000 kr för att påvisa en orättvisa mellan de påstådda två existerande könen - det är ett absurt resursslöseri.
De pengarna hade gjort större nytta i exempelvis vilken högstadieskola som helst, öronmärkta för riktad undervisning i självkänsla och självaktning bland tonårsflickor.
Att få flickor och kvinnor att värdera sig själva högre, än vad de generellt verkar göra, är ett första steg till bättre balans.
Att inte tillåta någon, oavsett kön, religion, tradition eller dylikt, definiera mig som person utan förbehålla mig den rätten själv, det är en grundläggande frihet jag som människa har.
I detta land!


Kunskap är makt.
Valmöjlighet frihet.
Strävan ska premieras.

Dock viktigare i ett mänskligt än könsligt perspektiv.
Rent av allmängiltigt skulle jag vilja påstå..

Kunde ha varit politiska slagord.
Kanske till och med är det...

Troligtvis inte Fi´s bara.

tisdag 6 juli 2010

Kortklippt taggtråd?

Definitivt lågtrycksväder idag.
Trots regnet som föll inatt, har mina små-vilda varit mer än lovligt motspänstiga idag.
Snabbvisiten av Flugan med son, innan stadstrippen för armbyte - eller i alla fall gipsbyte - på Tutanchamon, blev till en blixtvisit.
Utan fika!
Mina troll röjde bara runt och var allmänt stångiga.

Bara att kavla upp ärmarna och skyffla in menageriet för ett snabbstopp hos stora dottern innan det var dags att klippa lite bandage.

Nu har den röda armen övergått till ett svart badbart underarmspaket.
Inte klokt vad fiffiga saker det verkar finnas nuförtiden?!
Badvänliga gipsomslag?
Det fanns inte när jag gick med bruten arm, en gång för länge sedan.

(Underligt att inte någon tidigare "råkat ut" i denna familj, med undantag av mig själv och just Tutanchamon - som dagen till ära mest liknande en enarmad bandit.)

Jag stöp som en fura över min egen arm under en idrottslektion, fast jag egentligen försökte låtsas som om jag spelade isbandy.
Iförd kort, vippig kjol och stela, breda mässingsarmband!
Självklart missade jag målet men träffade armbandet - med resten av kroppen ovanpå!
Aj!
Kanske skulle läraren haft synpunkter på min något mindre ändamålsenliga klädsel men jag antar att han var glad att jag överhuvudtaget bevärdigade mig med att hedra hans lektion med min närvaro?
Nej, idrott och jag, under skoltiden var inte särskilt kompatibla.

Häcka på caféer däremot, det var en helt annan sak.
Fast det kanske kom lite senare, vid närmare eftertanke...

Hursomhaver, barnens dagsform har lämnat en del övrigt att önska.
Till exempel mer värme, mindre bilåkning och mer av hopp-och-lek vid bryggan.
Nu kan ju även Tutanchamon vara med utan att behöva svaja med armen som en röd stoppskylt över huvudet.

Och Flugan; Vi tar nya tag vid ett senare tillfälle!
Stora dotter; Tack!

måndag 5 juli 2010

Kafka hade det inte heller så lätt...

Fast jag till varje pris försöker undvika solen - stol i skuggan, befinna mig under vattnet, vara påklädd - har jag mer gemensamt med en kokt kräfta än dess släkting svarta änkan!

Imorgon ska vi byta gips på Tutanchamons arm, en sval skön och garanterat bad och solfri tripp till staden står på schemat!

Kan nog vara bra för min självbild - ni vet svartklädd, blek och lite svår sådär...

Dagar som pärlor på tråd!

Minns ni era barndoms somrar?
När gräset var grönt, himlen blå och solen alltid sken.
Utom någon enstaka regndag när man stannade inne och kurerade sin soliga och lätt karamelliserade hud.

Sommarlovet var evigt och pärlbandet av dagar från midsommar och framåt mot augustis mörka, fuktiga kvällar sträckte sig lika långt som om det hade räckt till månen.
Dagarna flöt i och ur varandra, stilla avbrutna då och då av något besök, en dagstur, en utflykt.

Så känns det nu med.
Som om sommaren aldrig kommer ha ett slut, där borta i andra halvan av augusti.
Semestern (far-är-rars) kommer fortsätta i all evighet, alla hus- och hemprojekt kommer lätt och ledigt trollas undan, barnen kommer leka rart utan slagsmål, sjön kommer badas i varje dag, hästarna vattnar sig själva, frukt och bär plockas/saftas/sylta sig självt och själv kommer jag ta siesta.





Äh, jag bara skämtade!
En vecka kvar tills maken kommer drälla runt här hemma och vara småbesvärlig i flera veckor - och det tycker jag om!


Och just nu är alla små-vilda-glada sams!

lördag 3 juli 2010

Bär ner mig till sjön...

Hemma och mellanlandar efter flera timmars bad och picnicande vid sjön.
Eller hemma och hemma förresten!
Vi bor ju med egen brygga och sjö inom gårdens marker.
Hemma är jag ju helst hela tiden.

Ok, jag är extremt avundsjuk på mig själv.
Vi bor oförskämt bra, ska bara banka in det i skallarna på mina små-vilda-glada också så att de verkligen förstår hur fantastiskt vackert och lyxigt vi lever.

Nu ska disk och tvätt vändas, sen tänkte jag mig en ny tur ner till vattnet - här ska "blingas" på stranden.
Ni vet, stol, flaggspel, tvättlina för blöta handdukar.
Kanske en blomkruka på en stubbe till och med?

Och givetvis mer av att kasta barn i sjön, det är en skojig lek, "kast med små barn" kallar vi den!

Hästarna?
Ja, de fick flytta hage igår kväll, mer grönt åt fyrbeningarna och färre hästhovar på små barns fötter vid sjön.

fredag 2 juli 2010

Sommarfredag med heldagsbesök!

Fantastisk dag, igen!

Lite åt sovmorgonshållet, lite delvis framplockad och påbörjad frukost när jag väl masar mig ner i husets undre regioner, lite värme och sol som gör att alla barn glatt hoppar och leker ute, lite besök som blev till fika/lunch/fika/bad/kvällsmacka innan gäster återvände hem, lite soltrötta barn där Fröken-Finemang kroknade och somnade redan runt halv fem.

Och helgen ska bara bli ännu soligare och varmare!
Jag ska ligga i blöt vid egen brygga, i egen sjö och titta på russinskrynkliga barn, sällskapssjuka hästar och spotta äppelkärnor omkring mig.

Vad ska ni göra?