tisdag 1 februari 2011

Apropå DN debatts artikel...

Om jag inte vill bli halshuggen jämns med fotknölarna, borde jag verkligen, verkligen hålla klaffen med vad jag tycker om särskolan.
Eller kanske snarare kommuners lätt godtyckliga placering av elever i särskolor!
Av 30 granskade kommuner, fick samtliga nedslag och reprimander om felaktiga placeringar vid den senaste genomgången av 715 handlingar.

Så, eftersom jag gärna sticker ut hakan, har jag givetvis en åsikt om det!

Just särskolan/orna har jag ringa, för att inte säga, nästan noll erfarenhet av.
Jag känner till barn som gått i särskolan, de har liksom inte funnits något annat val för dem.
Jag känner även till barn som troligtvis kommer att behöva det stöd som särskolan kan ge, i brist på bättre former!
Utifrån just dessa barns horisont har det varit en självklarhet att få tillgång till meningsfull stimulans dagtid, ett visst mått av inlärning, en förhoppning om en delvis självvald framtid - utifrån de begränsade förutsättningar som varit givna på förhand!

Men de barn jag stött på som varit hjälpta av särskolan har haft svåra funktionshinder.
Främst medfödda fysiska men även neurologiska funktionsnedsättningar.
(Rätta mig om jag använder fel terminologi!)

Om jag förstått DN debatts artikel rätt, är det främst gränsfallen som kritiseras.
Var drar man gränsen för när en elev inte klarar av den "vanliga normalstörda" grundskolan?
Även här känner jag till en elev som höll på att hamna i särskolan, helt godtyckligt och på uppenbara felaktiga grunder.
De psykologer som gör så kallade WISC-test, för att utreda elevers styrkor och svagheter, måste få bättre ramar att hålla sig till för att kunna göra korrekta bedömningar.
Ändå är det människor vi pratar om.
Människor under utveckling!
Det är inte lätt att stoppa runda barn i fyrkantiga hål, bara för att de ska passa in i normen!

Om vi vänder och vrider lite på resonemanget, måste det vara uppdelat i svart eller vitt?
Måste det alltid vara antingen, eller?

Hela spektrat av olika studiemotiverade elever/individer finns, likväl som olika grader av hantverksskickliga eller praktiker.
Inom hela befolkningen!

Att kräva 240 högskolepoäng, eller mer, för en potentiell kyrkogårdsarbetare, eller kartongvikare, golvläggare, klädförsäljare, slamsugare, timmerman är ju bara löjeväcknde.
I dessa yrken - och många, många fler - är det helt andra krav som ställs!

Att dessutom ha mage att hävda att alla barn har samma möjligheter är direkt fånigt!
Att de ska ha möjlighet till samma typ av utbildning likaså.
Att ha som målsättning att alla elever ska kunna läsa, skriva, räkna och helst lite till när de går ut grundskolan, är en bra start.
Resten bör individanpassas.

Jag var inte med på den tiden när det fortfarande var vanligt men jag är fullt förvissad om att lärlingssytemets saliga avsomnande är en fundamental brist i svenskt arbetsliv.
Många av de elever som felaktigt dömts ut av den normalstörda grundskolan, hade haft en betydligt större chans till meningsfull och självförtroendestärkande yrkeskarriär framför sig om bara lärlingssystemet funnits kvar.

Alla dessa gränsfall, som inte är ett dyft intresserade av att lära sig femton främmande språk, Afrikas samtliga floder, alla decimaler i Pi, periodiska systemets alla ämnen eller antikens historia.
Alla dessa elever som inte är riktigt komfortabla med att sitta still 40 minuter i sträck och peta in Kinas provinser på en blindkarta.

Särskolan är något helt annat utifrån min horisont, än en avstjälpningsplats för de elever som inte har tillräcklig studiemotivation, betungande hemförhållanden, taskig uppbackning i sitt läxläsande/inlärning, myror i brallan eller bara ointresse och lättja.

Särskolan måste få de resurser som de allra svagaste individerna behöver.
Grundskolan måste få möjlighet att lotsa elever in i nästa-vuxen-världen med en individbaserad samt varierad mängd baskunskaper.

Ingen far väl av att inte kunna uttrycka sig, vare sig det gäller tal eller skrift.
Så gott som alla behöver ha ett hum om hur de fyra räknesätten används.
Att dessutom begripa på ett ungefär hur saker och ting hänger ihop, historiskt, biologiskt, fysikaliskt, samhälleligt måste anses vara en rättighet för en innevånare i detta land.

Men ge för fasiken bli att dyvla in "besvärliga och engagemangskrävande" barn och ungdomar i det som verkligen är en livsnödvändighet för de som behöver det allra bäst - de rättmätiga särskoleeleverna!

8 kommentarer:

Lippe sa...

Håller med! Nästa diskussion som måste tas är skolans totalmisslyckande att ge varje elev det den behöver. Individanpassat har man ju hört hur många gånger som helst men jag har ta mej fan aldrig sett det!!

Ååå, vad jag håller med om att det finns så mycket onödigt som ska nötas in med det nödvändiga, har man svårt att ta till sig det nödvändiga så blir det ju helt övermäktigt när man ser allt som ska in. Som elev känner man sig då oduglig och situationen känns övermäktig!

Mångmamma, du får inga mothugg här :)

Leve lärlingssystemet!!!!

Milla sa...

Tack Mångmamma,
jag delar dina tankar om varför särskolan behövs samtidigt som hela Jag, av rundad form, formligen skriker efter ett mindre fyrkantigt samhälle!!
Den "normalstörda" skolan är bara början av en rad livslånga präglingar, klämmande,sågande och tryckande matematiska beräkningar för att så många som möjligt ska passa in i fyrkanten!
Lärlingsystemet som jag idag
rimligen och rent egoistiskt skulle ha mer nytta av än särskola,
av en rent åldersmässig anledning, saknas också i debatten.

Fyrkanten i samhället kommer att brisera om inte alla med "rundare" former släpps igenom.

Där alla ges plats utan alla dessa livslånga präglingar, allt
klämmande,allt sågande och
alla dessa matematiska beräkningar.

Stort tack för ditt välskrivna inlägg i debatten och tack till mig själv som trots rundad form kämpar för min plats i samhället.
Milla

Anonym sa...

Du är fantastisk på att tycka, skriva, vara påläst... och aldrig att nån skulle jämna dig längs fotknölarna för detta. Sen att jag blir förbannad av vad du beskriver (INTE skriver), det visste jag ju redan. Och det vet du också!
/Småländskan

Cicki sa...

Självklart tänker jag inte halshugga dig. Jag kan bara hålla med. Ska försöka orka skriva ett eget inlägg i den här frågan. Jag har en hel del att tycka till om.

Mångmamma sa...

Vet ni om att ni är världens bästa hejarklack?
Nä, trodde inte det - men det är ni!
Jag tackar för medhållning och positiv feedback.
Att flera av er som läser mig har egen erfarenhet av "barn med särskilda behov" är jag fullt medveten om, just därför är det en balansgång att morra till om det jag egentligen inte har FULL insyn i, utan kanske bara ett intresserat hum om!
I min värld är det lika galet att snabba-och-studiemotiverade barn ska hållas tillbaka, som att de svagare eleverna ska skyfflas runt utan adekvat hjälp!
Cicki; Jag väntar med spänning på att få läsa dina tankar i ämnet!

KaosJenny sa...

Och jajjamän, jag är med. Alla ska få möjligheter att lära sig räkna, läsa och skriva men alla behöver inte kunna allt det andra. "Besvärliga elever ska inte in i särskolan. Jag bor i Norra delen av landet och här tycker jag att skolan funkar hyfsat bra. Kan vara för att det fortfarande finns kommunala skolor som fungerar riktigt bra och kan ta hand om både studiemotiverade och besvärliga barn. Kram

Shirouz sa...

Åh, vad jag håller med dig!
Vet du,den raden om elever som inte känner sig tillfreds med att peta in Kinas provinser, det kunde varit jag när jag gick i skolan. Jag tillämpade "selektiv skolgång" när jag var barn, till stor frustration för min far och mina lärare.
Jag tänker när jag läst hos dig (och Cicki) att det är märkligt att jag inte hamnade i särskola, jag också, eftersom jag var som jag var och vägrade passa in.
Jag önskar att det fanns mer plats för individualitet i skolvärlden, för jag tror att man tar död på många barns vilja och lust att lära sig när man stoppas in i ett system, sedan ska vi inte tala om de konstiga krav som krävs för att komma vidare på gymnasielinjer och så vidare....

Anonym sa...

Tack för stöttning..tar ett stort stort kliv över taggtråden...i morgon!

Kram/caja