fredag 18 mars 2011

Jomenvisst, jag är lite ilsk!

Småländskan är inte den första att påpeka att jag är generellt lite ilsken nuförtiden.
Fråga min familj!

Jag kan bara hålla med.
Jag är lite mer ilsken av mig än tidigare.
Upprörs oftare än tidigare över än det ena, än det andra.

Är det inte uppenbart korkade föräldrar som inte ser längre än vad näsan räcker, är det gnälliga vuxna som skyller sina tillkortakommanden på allt och alla utan att se sitt eget ansvar i det hela.
Eller bisarra fenomen som öses över oss via media och press såsom skönhetsideal, bortskämda ungdomar, fanatiska diktatorer, för att inte tala om de galna orättvisor som det kvinnliga könet drabbas av oavbrutet.

Jag tycker om mina söner.
Mycket.
Men att tillåta dem att växa upp med den rådande inställningen att det är en speciell manlig gen som gör att de i egenskap av blivande män, inte kan tömma diskmaskinen eller tvätta sina strumpor själva, det skrämmer skiten ur mig.
Eller att det är helt ok att köpa sig en annan människas kropp för en stund.
Eller att de i egenskap av snoppbärare har första tjing på höga löner.
Ledsen, jag köper inte det.

Vilket jäkla ansvar för en hemmavarande mamma.

Allt kan inte ligga på mig i egenskap av förälder men merparten gör faktiskt det.
Det är mig de tillbringar mest tid med.
Det är jag som är chef över hem och barn.

Därför är det extra viktigt att lära ut att även en nästintill allorstädes närvarande mamma har ett eget liv.
Egna gränser.
Eget behov av plats och tid.
Framförallt en alldeles egen vilja som inte alltid stämmer överens med övriga familjens önskemål.

Det är här vi får lära oss att kompromissa.

Att jag är extra irriterad för närvarande kan ha att göra med att jag;

1) har barn omkring mig - sjuka sådana - sedan månader tillbaka och dygnet runt?
2) läser alldeles för många bryta-ihop-och-upp böcker och bloggar?
3) förhållanden i min närhet är på väg att kantra?
4) vintern aldrig tar slut?

Finns många orsaker men oavsett vilket - arg är jag!

7 kommentarer:

Caja: sa...

Men gulliga du...tillåt dig att vara lite arg, det är mänskligt!!!

Jag skickar över en stor och varm kram att bli lite glad av mitt i allt det där arga/caja

Småländskan sa...

Jag tror jag gillar dig ännu mera när du är förbannad (eller "arg" som du själv skriver). *L*
Jag har, som du vet, bara en grabb, som nu är vuxen. Han fick lära sig att det är ingen skillnad mellan könen, alltså tvättade han, fyllde och tömde diskmaskinen, städade sitt rum, städade även under helger och lov på vår dåvarande firma.
Han har inte mått dåligt av det!
Kram igen...

Livet innan Liten sa...

Jag tycker du tar upp viktiga och bra ämnen!! Senast igår ifrågasatte min man om jag verkligen älskar honom för att jag inte berömmer allt han gör i hemmet, typ tar ut soporna!!!! Han behöver höra det...jag då??!!
Fortsätt som du gör!!!!

solveig sa...

Det är helt naturligt att mamma är arg, så mycket hon ska stå i. Så var det än mer när jag var barn, jag är 63 nu. Ingen tvättmaskin, ingen diskmaskin osv, inte ens tänkbart då att pappa skulle gå ut med barnvagnen. "När var och en sin syssla sköter går det väl evad oss möter, " hette det.

Min mor hade tre barn födda med ett års mellanrum och hennes ilska/ trötthet gick ut över oss men det var inte på något sätt til skada, tvärtom. Barn tål det, om det är rättmätigt och inte urartar.

Tyvärr gick det inflation i hennes tjat, hon låter så, bara. När pappa kom hem från jobbet lade sig oftast hennes ilska. Vi visste att när pappa som sällan blev arg blev det, då var det allvar. "Kom ihåg, sa han, alltid rädas en saktmodig mans vrede."

Det är bra för husfriden om mamma får komma ifrån ibland. Då är pappas hushållskunnighet en tillgång, och sånt ska pojkar lära sig för att kunna klara av det. Dels också som ev änkling i framtiden.

På måndag åker jag med min dotter som också är småbarnsmor ( 1, 3, och 5 år) till Stockholm på trädgårdsmässa för att hon ska få avkoppling. Det blir "Mors vila och fars åga." :-)

KaosJenny sa...

Klart det är riktigt att vara lite arg. Jag har också varit arg ett tag och ur ilska får man energi till saker :-). Håller till fullo med om sönerna och att det är vårt ansvar som föräldrar och att de inte har någon kan inte hänga tvätt gen. Bra rutet. Kram

Rebecka sa...

Heja heja heja!
Många av dina bloggläsare verkar fina och sådär, men "bra att vara lite arg"? Det är ju för fan skitviktgt att vara arg! Bring it on för bövelen!
(Och du, "för många bryta-ihop-och-upp böcker och bloggar" - there's no such thing!)

Cicki sa...

Lagom med ilska är en bra drivkraft. Det är så man lyckas med förändringar. En kontrollerad och iskall ilska. Jäklar vad jag har varit arg i mina dagar. Ibland kommer fortfarande de takterna fram. Men jag har nog blivit lite lugnare med åren. Det handlar inte om resignation. Det är nog mer så att jag väljer mina väderkvarnar lite mer nu för tiden......:-)