torsdag 31 mars 2011

Osunda företeelser

Surfar jag runt lite bland bloggar, kommer jag obönhörligen in på vitt skilda områden.
Alltifrån vardagliga betraktelser, pyssel-och-knåpbloggar, politiska sidor och emellanåt, om än ytterst sällan, så kallade storbloggar.
Så gott som alltid har jag en åsikt, en tanke eller en känsla av och om det jag läser.

Vissa saker i mitt hem får mig att ofelbart att dra på smilbanden vid tanke på den koppling jag gör till andras bloggar och vad jag har läst.
Som den lilla burken med morotspuré som står i kylskåpsdörren!

För det första är det försvinnande få barnmatsburkar som handlats hem överlag, jag har alltid tyckt att det är något skumt över kommersialismen och hetsen kring oumbärliga barnpryttlar.
Redan för över två decennier sedan, lagade jag den mesta maten till stora dottern (som skulle börja äta mat) själv.
Till Sheriffen har jag sammanlagt köpt en burk och fått en i reklamsyfte, båda fick kastas eftersom innehållet är helt smaklöst.
De tre yngsta har aldrig smakat köpt barnmat, utom vid just senaste magsjukan då jag trött som en urvriden disktrasa på petande i maten, köpte hem några morotspuréburkar att koka soppa på.

Helt bortkastade pengar, hemlagad morotssoppa är gott, genvägar meningslösa.
Alltså står det kvar en liten burk och hånflinar varje gång jag öppnar kylen.

Och så finns det vuxna(?) bloggerskor som livnär sig på burkmat - för att gå ner i vikt!?
Helt galet!
Besinningslöst faktiskt.

9 kommentarer:

Milla sa...

Är det sant?!
Banta med detta?
Vad kommer härnäst?
Idealet vore kanske att gå direkt på hund eller kattmat eftersom det antagligen.
För visst är det väl supersize zero som eftersträvas? Sjukt!
Men med den dubbelmoral som sprids via media så är nog inte så konstigt.

På ena sidan ät rätt/motionera rätt.
Vänder du blad: Gå ner 3 kg på 1 vecka..eller så blir du redo inför bikinisäsongen.
Efter det kommer sidor fyllda med mat och baktips.
En salig blandning alltså!
Det här gör mig riktigt upprörd.

Som vanligt har du intressanta ämnen som lockar till reflektion och debatt =D
Kram

Cissa sa...

Att man som vuxen (?) ens kan komma på tanken? Ihopmald sörja. Tids nog, framförallt om de fortsätter med den kosthållningen, är det de enda de kan äta. När alla tänder lossat och de inte har råd att fixa dem pga att de inte har något jobb eftersom hjärnan har dukat under av näringsbristen. Och en korkad ung bloggerska kan fungera men aldrig en gammal, grå, rynkig dito...

Nä, nu var jag kanske lite elak men jag blir så trött på sådana blåsta töntar som kläcker ur sig dumheter som småtjejerna sen går på!

Hoppsan, elak igen... ;-)

Ha en fin dag!

Rebecka sa...

"Att svälta sig är att bokstavligen ta mindre plats (krympa sig); att ge andra men inte sig själv mat (offra sig); att inte äta tillsammans med andra (isolera sig); att förneka sina begär (nedvärdera sig); att göra sig hård (sluta sig) och att lida (plåga sig)"
-Idéhistorikern (och min husgud) Karin Johannisson i bang 1/2011

Mamma Mimmi sa...

Jag säger inget, så har jag inget sagt...men, man kan ju indra hur man tänker sig barnens fortsatta "matresa" när de ska skolas in med totalt smaklösa köpepuréer till ett hutlöst pris (undras hur många som har begrundad vilket kilopris de betalar för morötter på burk när halva innehållet dessutom är tillsatt vatten". Jag säger inget...

Anonym sa...

Ja är det inte tokigt så säg....vart är världen på väg...banta med barnmat...

Mina barn har också alltid fått riktig hemlagad mat, få är de gånger som det köpts mat på burk...

kram på dig goa mångmamma/caja

Barnens Hjältar sa...

Haha, ja jag har med läst det där. Mina avskydde burkmaten. Det enda som gick ner var fruktpuréerna. Det köpte jag ibland när vi skulle på utflykt men då aprikos och såna där svårpasserade saker. Inget går ju upp mot en hederlig banan.
Nä,, det blev snällt att koka egna morötter och potäter för att de skulle öppna munnen.

Cicki sa...

En av bonussystrarnas dotter har levt i många år med anorexi. Nu äntligen har hon kommit tillrätta med sitt liv. Men det var många års kamp på olika plan. Hon måste fortfarande åka och väga sig en gång i veckan och ha väldigt reglerade mattider. Numera är hon ändå en glad tjej som börjar kunna prata om och sätta ord på sitt matmissbruk. Efter att följt hennes kamp är det obegripligt för mig hur dessa Wannabies kan utsätta sina kroppar för svält frivilligt.

Mina barn åt också för det mesta vanlig hemlagad mat. Jag köpte barnmatsburkar ibland för att ha på reserv om det inträffade något oplanerat.

Annaa M sa...

Om vi nu bortser från Kissies fånerier så:

Gillar inte riktigt det där totalfördömandet av den färdiga barnmaten - för det man egentligen fördömer är ju varandra som "goda husmödrar". Det är klart som sjutton att det finns barn som är uppfödda på färdigmat som klarar sin fortsatta matresa alldeles utmärkt. Blir stjärnkockar eller dietexperter eller vad som helst.

Själv hade jag ett mjölkproteinallergiskt barn och skulle varit lycklig om det hade funnits en enda barnmatsburk att ta till när hon var liten! Visst det gick alldeles utmärkt att ha ett förråd av hemgjorda frikadeller i frysen och sedan koka potatis och rotfrukt varje dag, men det blev obehändigt när vi var borta.

Den barnmat jag gjorde själv var på intet sätt godare än den färdiglagade, jag lovar. Men så ska man inte mäta smaken på bäbismat med vuxenmått heller.

Barn nummer två hade en mage som ofta behövde stabiliseras med morotssoppa. Naturligtvis kunde vi gjort storkok och fryst in, men jag är inte helt övertygad om att näringsinnehållet i just grönsaker blir det allra bästa av sån hantering. Nej, burkarna var vår räddning även där, och gjorde dessutom att vi inte var bundna till hemmet, vi kunde ta med oss en burk och fixa på plats. Jag lovar, Mamma Mia, hennes matresa har gått alldeles utmärkt sedan!

Att barnmaten är för mosig och kladdig är ett vanligt klagomål. Å andra sidan fortsätter många mosa den hemgjorda maten till sina barn länge.

Kort sagt, jag tycker inte man ska fördöma varandras vanor alltför mycket. De flesta småbarnsföräldrar gör så gott de kan!

Mångmamma sa...

Annaa M; Vet inte om jag missförstod dig här?
Jag fördömer inte de föräldrar som köper färdig barnmat, själv undviker jag all färdigmat så långt det bara går dock.
Så tycker jag att det är rätt kul att laga mat också.
Samtidigt kan vi ju inte förneka att kilopriset är vanvettigt mycket högre på burkmat - oavsett vem som ska äta den - än på den maten man lagar av rena råvaror.
Dessutom är det så infernaliskt många råd en nybliven förälder får, det som var absolut ajaj för 20 år sedan, kan de ta med en stor nypa salt idag.
Nu har jag inte några barn med allvarliga matallergier, bara lite känslighet mot laktos hos två av dem och jag kommer fortsätta hävda att det inte är något svårt, konstigt eller omöjligt att ha en unge under armen med sig nästan överallt.
De flesta barn överlever även en middag på bara några bananer om det skulle knipa.

Jag har bara undvikit (som pesten) salt, hårdstekt mat, spenat och rödbetor till mina barn när de varit under året, annars har de ätit precis samma mat som vi andra i familjen.

Tror det börjar bli ett eget inlägg av det här svaret...:)