fredag 27 maj 2011

Tillbaka

Jag är tillbaka nu, ni kan sluta grubbla över vart jag tagit vägen.

Ont i axeln, lätt tyngdkänsla i höger fot och ett svagt tinnitus-surrande i öronen samt en överdos av små-vilda-glada är resultatet efter de senaste dygnens bloggfrånvaro.

Merparten av familjen Mångmamma har genomfört en roadtripp down memory lane, längs med E4 i norrgående riktning.
Bränsleförbrukningen var hög, ljudnivån högre och stämningen stundtals som högst, vilket är naturligt om stora dottern och jag befinner oss på samma plats en längre tid.

Det finns säkert saker man inte ska skämta om men jag har hittills inte undvikit att skämta om allvarliga ting och har ingen ambition att sluta nu.
Utöver en viss slutdestination med en tråkig tilldragelse på agendan, hade vi en färd på nästan 100 mil i överljudsfart, ett bilhaveri halvvägs, flera kiss- och matpauser, diverse slagsmål i baksätet, en övernattning i Oxelösund (där jag aldrig tidigare varit), kravallvolym på 80-talsmusiken, släktsammankomst och sockerchock.

Under färden hann vi stanna till vid vår ängels grav, fundera över vad flygplanen heter utanför Linköping (på förslag, Draken, Viggen, Greven och Turken), cirkulera runt i världsmetropolen Mjölby, kika in i församlingshemmets lokal jag renoverade för 7 år sedan, återupptäcka den makalösa trafiksituationen i Stockholm - kan ni fatta att det faktiskt funkar att köra bil där, släng på blinkers och bakomvarande bil släpper fram! - krypköra i 30 på Essingeleden, passera en lastbil med brinnande motor och kört om Flamingokvartettens turnebuss.
Bland annat.

Nu hoppas jag att det dröjer en åtta år - minst - till nästa gång jag behöver åka till Kungliga Huvudstaden för att närvara vid en begravning.

9 kommentarer:

Barnens Hjältar sa...

Ja, det kan bli riktiga äventyr att bila med många i bilden. Vi har vait så otänksamma att vi till och med bilat till Berlin, Polen, Tjeckien med mera med hela skaran..haha. I år stannar vi hemma fast det beror mest på att vi inte har en bil som räcker till alla i familjen. Vi är ju nio nu. Förlåt om jag undrar men vem är ängeln i graven?

Mångmamma sa...

Barnens Hjältar; Du imponerar på mig!
Slika långresor kommer jag aldrig att företa mig med min skock!
Antingen är du väldigt modig, har fantastiskt välartade barn eller ett ytterst effektivt sömnmedel som funkar på galna-barn-i-bil!?
Ängeln - det är vår fyra, sonen som dog på väg till förlossningen -02!

Småländskan sa...

Kram vännen! En riktig bamsekram ger jag dig. Pratade just med sonen här, som gått igen samma sak som du, fast på närmare håll. Tror du vet, tror jag berättat.
Detta med att slänga i blinkers och sen komma fram, det är nåt jag själv upplevt när jag bilat i storstäder. En helt annan trafikkultur där än här hemma, där det är näst intill omöjligt att ta sig till Öland när det är mycket trafik. När det är fotbollsmatch på nya arenan här (du vet den som ligger vid IKEA) är det stört omöjligt att komma från p-platsen och ut inom de närmaste 45 minuterna. Då gäller varken varannanregeln eller annat. ALLA ska komma fram först!!
Annars är det ok här, jobb ca 12 tim/dag. Imorron, lördag blir det ytterligare jobb. Sönd. vägrar jag att jobba, då ska jag till sonen, äta grillat (beror på vädret),ta hand om lillgrisen, som jag snart varken vet hur han ser ut eller låter *L*. Jättejättejättelänge sen vi träffades ju! (Lillgrisens ord).

Mångmamma sa...

Småländskan, Tror du och lilleman behöver ses snart. *ler*.
Märkligt det där med dels avsaknaden av blinkers på landet men också bristen på vanligt sunt förnuft - varannanprincipen borde ju vara enkel att hålla sig till?
Ha en underbar söndag och tack för kramen!
Skickar iväg en i din riktning..

Smulan sa...

Låter som en händelserik resa med en väldigt tråkig destination. Beklagar sorgen. Kram

Mångmamma sa...

Smulan; Faktiskt ganska trevlig, trots allt.
Tack.

Karin sa...

Misstänker att den lilla "välling"drickande Ärtan inte fick följa med i baksätet. Hoppas han accepterat sin nya miljö där han hör hemma, bland övriga fyrklövade bräkande ulltottar! Alla flasklamms-mammor borde ha medalj, det är ett intensivt jobb man lägger ner under ett par månader. Kram!

Mångmamma sa...

Karin; Jag saknar Ärtan men han har börjat acklimatisera sig hos de andra fårskallarna, vilket är det allra bästa!
Körde hem honom till Freundin i onsdags, innan vi drog norrut.
Tack för fiktiv medalj också, :)

Rebecka sa...

Kravallvolym är kanske världens bästa ord!
Och jag fattar inte varför det bara är du som använder det, titta! http://www.google.se/search?sourceid=chrome&ie=UTF-8&q=kravallvolym