fredag 3 juni 2011

Illvillja?

Ibland löper min skalle amok, av att läsa ett inlägg hos någon annan, lyssna på en låt, få ett erkännande.
Tittade in hos Lippe.
Fick en ny vän på Fb - som uttryckligen sparade sina "sista" platser till "snygga brudar".
"Knarkar" poppig musik.
Allt det här gör att jag går i spinn över hur sjuk och absurt utseendefixerad vår tid ser ut.
Kul för mig att jag är snygg - trist för någon annan som känner sig glåmig och beige.
Eller?

Men vad är det för fel på alla 40+ kvinnor?
Eller för den delen - alla kvinnor i fertil ålder och heterosexuella relationer?
Vad är det som gör att vi bevakar varandra så infernaliskt?
Inte ha för höga klackar, inte för kort kjol, inte för mycket smink, inte så iögonfallande smycken/naglar/utstrålning - då slår stilpolisen genast till.
Allt ska vara precis inom ramarna för det anständiga, det normala, det förväntade!

En kvinna som passerat 40-strecket, bör inte skratta för högt, ha dingliga örhängen, inte ta plats genom att tycka.
Hon borde verkligen ha vett att krypa tillbaka till köket och börja förbereda sig på att sticka raggsockor till barnbarnen och baka små piffiga kakor.
Eller klättra in genom dörrarna till någon behjärtansvärd organisation och "hjälpa andra".

Och om hon nu för guds skull vågar höja rösten, rakryggat sträcker på sig och hävdar sin särart, då går det utmärkt att döda henne genom att ge henne epitetet; Klimakterikossa!
Eller sucka besvärat något om att hon är ett billigt stycke!

Ledsen!
Jag köper inte det!
Varken att bli kallad vid namn eller dissad för att jag är jag!
Jag är inte ett dugg patetisk - eller vill hålla liv i någon form av flyktig ungdom!
Jag är så nöjd med att vara jag, precis där jag är i livet nu.
Tänker inte börja be om ursäkt nu för att jag tar plats, det har jag aldrig gjort.

Jag är bäst!
Lika bäst som alla andra kvinnor som står upp för sig själva!
Systerskap är allra vackrast - stötta varandra - vi är alla värdefulla!
Love <3

20 kommentarer:

Cicki sa...

Det är ett mycket kvinnligt drag du tar upp. Att man bevakar varandra. På något vis känns det som att det krupit ner i åldrarna mycket mer nu än förr. Jag kan ha fel och hoppas också att jag har fel.

Varför det är så här vet jag inte. När jag lyssnade på min mamma för så var det likadant då. Man kanske inte använde samma ord men nog hade man lätt att kritisera varandra för det minsta lilla.

Jag skrev idag i ett inlägg att jag är väldigt blyg. Det har jag gömt genom att istället sticka ut, med kläder och åsikter. Jag har blivit kritiserad och bevakad men också mycket bekräftad, på grund av detta.

Jag kan berätta att ju äldre man blir ju mindre bevakande verkar omgivningen bli. Kanske för att man bli "gammal och ful" och inte utgör något hot längre. Väninnan U och jag tränar på att ta plats och våga säga vad vi tycker och tänker.....:-)

Systerskap är bäst!

Fröken Hulda sa...

På skämt kallas jag B2 på jobbet (Bitch2) för att jag är en de få som vågar säga ifrån. De flesta andra sitter på sina kontor med nån kollega och gnäller. Fegt tycker jag... så B2 är helt ok. Jag står för vad jag tycker.

Jag är den jag är precis som du, men jag försöker heller inte vara tonåring i varken beteende eller klädsel för där har jag redan varit.

Lippe sa...

Håller i stort sett med dej. Tycker inte att jag bryr mig så mycket om vad andra har eller gör om det inte påverkar mej på något annat sätt. Men..jag kan tycka att en del saker kan ungarna få ha för sig själva, en del modegrejer som uppstår i en ungdomskultur behöver inte vi hoppa på, det kan få vara deras. Frågan om jag ska ta nagellacket var ju egentligen ingen fråga utan en fundering, och kanske mer isåfall lite svårt att välja kulör. Om jag vill ha så tar jag! Men ibland kan jag backa för någon annans skull, typ ungarnas. Skulle heller aldrig styra ut mej i något jag kände mej obekväm i, varken kofta eller nätsrumpor!
Tror inte att det är så himla stort problem om man inte gör det till det! Inte i min värld ;)

Barnens Hjältar sa...

Amen till det!

Ezter sa...

Så du har FB, jag letade efter dig där, när jag läst din krönika i tidningen, men hittade dig inte...

Emilia sa...

Det har var fruktansvärt vacker, och bra!

Inger Marianne sa...

Måste svara på ditt stycke, höga klackar, långa röda naglar, smycken som syns, jag vill synas som en egen individ trots ålder. Jag gillar mig!
Jantelagen tillåter inga avvikelser.
Men det skiter jag i.
ps. Jag har långa naglar, höga klackar (när jag går bort)och målar mig,ds.
Kramis till dig!!!

razaha sa...

Jag tillhör den där sortens kvinnor som inte målar sig och går klädd i jeans vintertid och shorts sommartid.
På grund av det här snacket bakom ryggen som många kvinnor sysslar med har jag nästan bara haft killkompisar.
En enda kvinna har stått vid min sida i alla dessa år, och det är nog för att vi båda är extremt rak på sak och inte tolererar skitsnack varken från killar eller tjejer.

Om jag ändå kunde begripa varför kvinnor alltid skall leta fel på varandra. Är det inte vikten så är det sällskapet eller något annat. Jag känner mig vilse i den världen och är då hellre ensam.

Jag gillar mig precis som jag är, och tur som är har jag träffat en kille som gör detsamma och inte försöker ändra på mig.

Stor eloge till dig som vågar ta upp det här.
Kramar

Tankar vid midnatt sa...

STORT TACK för ditt kloka inlägg. Instämmer med det mesta fast jag är över 50. Dock vill jag göra ett tillägg - att vi kvinnor som skilt oss blir inte längre bjudna på fester förrän vi har en ny karl. Jag tror att det beror på att våra systrar inbillar sig att vi ska ta deras män bara för vi är singlar... Det kallar jag inte systerskap!

Smulan sa...

Bra sagt! Jag tänker heller inte sälla mig till det beige ledet när jag blir 40 (om 6 år ) Kram!

Mångmamma sa...

Vad glad jag blir för att ni dels håller med mig om att systerskap är viktigt, dels att ni alla verkar vara starka och modiga kvinnor som vågar ta plats, även om det är obekvämt ibland.
Trist att höra om frånskilda singelkvinnors magra inbjudningar, ägandekänslor är nog rätt vanliga inom förhållanden men att de ska ta sig uttryck i att man väljer bort en väninna - dåligt!!
Och Lippe - jag skulle inte heller styra ut mig i något som inte känns jag - men jag skulle heller inte backa från att se ut på ett visst sätt för att inte stöta mig med mina barn.
Razaha, jag harvar oftast runt i mamma-på-landet-uniform, dvs jeans/shorts, tröja och arbetsskor.
Inte mycket flärd och glamour över det.
Fröken Hulda, så länge man inte känner sig kränkt över de tillmälen och smeknamn man får är det helt ok.
B2 var ganska gulligt men vem är B1?
Emilia; Tack.

Mångmamma sa...

Tankar vid midnatt; Välkommen hit också!

Esbe sa...

Är änsålänge bara i mina 30 minus (haha... jag känner mig verkligen som att jag är 30... tur att det är ett par år kvar tills det är sant... hur man nu känner sig då) men känner att jag är helt på din linje. Men det var ju inget oförväntat :)

Det är ett hett ämne. Jag tror att det du skriver om kommer att bli annorlunda under de närmaste 30 åren (positivt förhoppningsvis). Om inte Greklands eventuella konkurs sätter allt ur spel... man vet ju inte.

Må du få en underbar helg!
Kram!

KaosJenny sa...

Håller med systerskap regerar... jag tycker att det blivit mindre tjafs (eller också har jag fimpat de som tjafsar). Däremot försöker jag vara väldigt vaksam på mig och inte dissa kvinnor av bara farten... Hellre hissa så fort det finns möjlighet... Kram

Märta sa...

Kom att tänka på när en kvinnlig bekant påpekade hur okvinnlig jag var som pekade med hela handen..
Men det gör jag. Gärna och ofta.
För visst är det märkligt att det skulle vara så hemskt att synas och höras. För att man är kvinna.
Näe, tror nog vi kvinns borde bli mycket bättre på att pusha varandra istället för att snegla på utseende och lägga epitetet bitch på sådana som inte har den minsta lust att hålla tyst och se söt ut.
Bra rutet, Mångmamman! :)

Madlar sa...

Jag gillar att vara kvinna trots att jag aldrig har kjol, högklackat eller ler mjukt o talar tyst. Dessutom flabbar jag högt. Jag är så "gammal" att jag faktiskt skiter i hur andra kan tyckas se mig för hur man än gör i livet är det alltid någon som anser att man gjort fel, klär sig fel eller tycker fel. Jag är jag, mina döttrar o make älskar mig o det är det enda som verkligen räknas.

Mångmamma sa...

Alla ni som har lämnat kloka kommentarer ska sträcka på er lite extra, ni om några bevisar att vi kvinnor verkligen kan stötta varandra och ta plats.
Det är samtidigt att vara vaksam på sitt eget beteende - finns det någon yngre kvinna vi kan stötta?
Hellre hissa än dissa!

Charlotta sa...

Du har många bra och kloka tankar. Jag gillar det du skriver!
/Charlotta

Mångmamma sa...

Charlotta; Tack och välkommen in igen!

Shirouz sa...

Det är bara att garva åt dem. Högt och bestämt.