lördag 18 juni 2011

Kalenderbitare?

Det här med att antingen vara en planerande-, eller icke planerande person, blir väldigt tydligt när det vankas ledighet.
Jag betraktar mig som en rutinmänniska, med stor anpassningsförmåga, vilket är en nödvändighet om man som jag har en knippa andra små att ansvara för.
Samtidigt har jag inga som helst problem med att sjunka käpprätt ner i såsighetsmooden.
Till att börja med . . .

Långa sovmorgnar, sena kvällar, lite för gott att äta och dricka, ta dagen som den faller sig - inga problem alls.
Ändå visar det sig som tydligast så här inför far-är-rars kommande semester, vem som har svårast för att boka in- och upp sig.
Att hela dagarna leva efter en tidsplan, med möten efter möten och dagliga deadlines att hålla, gör givetvis att han uppskattar att inte ha några som helst "måsten och borden" inplanerade.
Vare sig det gäller jobb eller trevligheter.

Tyvärr blir det frustrationskrockar av det hela.
Då spelar det alls ingen roll (i Skymningslandet) att jag fattar varför det ser ut som det gör.

Jag behöver en plan!!!

8 kommentarer:

maria sa...

jag vill ha variationen under min ledighet, både sås-dagar och planerade dagar..då mår jag bäst :)

min make lever mer under ett visst mönster där han helst vill göra aktiviteten på fm...inte alltid lätt...

jag känner igen mig i din presentation :)
må så gott'kram

Småländskan sa...

*ler*

razaha sa...

Min karl jagar mig med blåslampa i rumpan för att jag skall måla, klippa gräsmattor, riva golv mm, men jag vill göra på mitt vis, så som jag alltid gör.
En liten skrivpuff på morgonen, ett dagboksinlägg, sedan ut med hundar och därefter jobba i trädgård och med hus.
Det där som vanligtvis är urtråkigt(diska, skura golv och tvätta) blir som en stunds meditation när inte barnen är hemma, men vi är inbegripna i samma kaos som du talar om, och min hjärna är tidvis fylld av ord, skrikande röster och komplett kaos som gör att jag gärna skulle vilja krypa ned under täcket och hålla för öronen.
Ha, ha...att vara mamma är underbart, men ibland så jävla jobbigt med en massa bataljer till höger och vänster, och tillsägningar gång på gång.

Tack för ditt stöd
Kramar

Fröken Hulda sa...

Jag har efter drygt 20 år som ensamstående mamma blivit singelboende. Dottern flög ur boet i december och blev sambo. På grund av akut sjukdom har jag inte ens katten kvar. Det är en omställning att ha all tid för sig själv. Jag behöver inte planera mer än vad jag sak äta och att boka in tvättid. Ibland långtråkigt. Ibland skönt. Vi lever med olika förutsättningar men jag är också den som trivs bäst när rutinerna löper på och jag kan skilja på helg o vardag. Min 4 veckors ledighet har precis börjat och jag har INGET inplanerat. Jag kan alltså vara flexibel och spontan... men som vi sagt tidigare... om en vecka eller så kommer jag att sakna rutinerna.

Maria Engelwinge sa...

Om man är många i en familj blir det nästan nödvändigt att planera både tråkiga saker och roligheter, inbillar jag mig. Tyvärr har jag inga råd att ge, kan bara konstatera att det är den som har behov av struktur som får det svettigast.
Kram!

Märta sa...

Känner igen känslan.. :)

~ ♥ en6barnsmamma ♥ ~ sa...

Jag är också en "rutinmänniska", men kan naturligtvis ruckas på ibland ;)

Kramiz/flerbarsliv

Black Iris sa...

Du får kontakta Sickan i Jönssonligan för han har nog en plan.:)

Kram Maidi