tisdag 26 juli 2011

Inte stolt som en tupp men likväl feg som en chicken!

Apropå det här med att åka hoj!
För nästan 25 år sedan, var det inget som bekymrade mig nämnvärt.
Kul, häftigt och fullständigt självklart.

Idag, på förfrågan om jag inte skulle hänga med en runda efter alla turer med småttingarna, kände jag bara en lätt skräckslagen känsla som åkte hiss upp och ner i magen!

Visserligen får jag utstå mina barns spott och spe som en tvättäkta chicken men hellre det än att utsätta mig för fartens tjusning utan att ha någon som helst kontroll!

Inte ens åka bil när någon annan kör gör jag längre.
Första gången på åratal var faktiskt förra veckan när jag åkte an äkta raggarbil för första gången i mitt liv.
Och där pratar vi inte om några höga hastigheter, mer långsamt cruisande.

Det finns inte många saker jag backar för så länge jag själv kan styra men relativt många jag undviker i andra sammanhang!
Ingen skulle till exempel få upp mig i en berg-och-dalbana eller liknande så kallade nöjesattraktioner.
Flyga eller åka båt över öppna vatten har jag inte gjort sen före Estonia heller, så det finns inte heller med på agendan.

Se där, något nytt ni inte visste om den annars så kaxiga mångmamman!

7 kommentarer:

Ezter sa...

Instämmer på nästan samtliga punkter!
Tack för ditt omtänksamma mail!

Fröken Hulda sa...

Alla har vi nåt och när det kommer till det du skriver om är du i gott sällskap... i alla fall här. Bil kör jag själv eller inte åka alls. Cykel går ju bra. Jag bestämmer. Tåg, flyg, båt, buss går fetbort. Kontrollbehov? Ja... antagligen! Men ingen kan va perfekt!

Irene sa...

Skönt att höra att du i alla fall lämnat "idet"!

Mamma Mimmi sa...

Ja, det överraskade faktiskt en smula! Nog för att vi alla har den typen av små överraskningar på insidan - tror inte många skulle gissa vilken chicken jag är ensam hemma i mörkret (blir en intressant övning att flytta till landet...), i liten båt på djupt vatten och bland alldeles vanliga bondkatter.

Susann sa...

Jag körde mc själv för 25 år sedan och är gift med en man som har tävlat i Road racing och han är en underbar chaufför, både på mc och bil. Men Mc - nä det åker jag ogärna idag. Åldern tror jag.

Cicki sa...

Nä, det trodde jag faktiskt inte. Jag har fått förverkliga en del drömmar efter skilsmässa, som att gå på glödande kol, krypa i grottor och att lära mig lite bergsklättring. Nu återstår det bara dykning och fallskärmshoppning på önskelistan. Sambon är en underbar chaufför men visst händer det att jag håller på att trampa igenom bilgolvet....:-)Numera kör jag bara lokalt. Inser att min koncentration inte är som den var förr.

Milla sa...

Jag gissar att gäststugevistelsen är över?
Motorcykel har jag aldrig vågat mig på men karuseller gick ju bra ända fram tills jag fick barn.
Hmm, så är det ju de där gångerna som man ändå ger sig upp i en karusell i tron att man är 14 igen och se hur det gick;
-Uäk, uäk.
Liseberg i år =D