fredag 28 oktober 2011

Hugo

För en dryg vecka sedan, fick jag frågan om jag kunde ställa upp som veckans tre-minutersprofil i Smålandsnytt!

När jag ser det här, känner jag att det var rätt gjort att tacka nej.
Det finns vissa som förtjänar uppmärksamheten mer - än en Mångmamma i Småländska skogsbrynet!

10 kommentarer:

LyckligaPraliner sa...

Ofattbart grymt. Vilken oro och sorg. Stackars dem.

Fröken Hulda sa...

Det var tufft att se :(

Cicki sa...

Rent ut sagt, fy fan så hemskt. Tänk att behöva vara de föräldrarna och veta att deras lilla son när som helst kan ryckas bort. Livet är inte rättvist.

Barnens Hjältar sa...

Åh jösses nu började jag grina igen :( Livet kan vara så jäkla orättvist

Märta sa...

Näe, det där är för hjärtslitande! Stackars människor!

Lippe sa...

Starkt repotage! Hoppas, hoppas de kommer på något!

Anitha Östlund sa...

Jag grät!
Min dotter har blåsljud i hjärtat sedan födseln, och jag känner så väl igen de där orden." Livet står på paus"
Exakt så känns det i det där läget när läkarna talar om att något är fel på ens nyss framfödda barn. jag hade dessutom nyss varit på besök hos sankte Per, och haft lyckan att återvända till jorden.

Stackars förälder, och om igen frågar jag mig...OM Gud finns, vad har då detta för mening?
Kram

Jinni sa...

Hej, det var tungt att se nyheten.
Vilken otroligt jobbig situation de är i.

Jag vet att många inte gillar såna här kommentarer, men jag är så nära att uppfylla min dröm och det skulle betyda så mycket för mig om du ville hjälpa mig.

Jag är just nu nr: 15 i Sverige. Får jag 4 röster till så blir jag nr 14. Jag känner inte massor av människor och jag har inte 1000 facebookvänner att fråga.
Så jag ber bloggare i hela Sverige om hjälp att rösta på mig så jag kan vinna min dröm.
Vinsten är en 4 dagars expedition med hundsläde över polarisen mellan Sverige och Norge. Mitt livs äventyr.

Jag skulle bli så glad om du ville rösta här:
http://www.fjallraven.se/friluftsliv/polar/tavling/tavlingsbidrag/bidrag/?uid=707

De som också vill sprida min dröm vidare länkar jag till med en stor bild på min blogg men jag är verkligen så himla tacksam för precis varenda röst jag får.

Jag hoppas att du vill hjälpa mig!
Kram Jinni

Milla sa...

Tårarna rinner och hjärtat värker. Hoppet är en stark drivkraft.
Jag kan ju bara instämma i att vikten av de tre minuterna.

Hoppas att ni får en fin lördag.
Kram Milla

Småländskan sa...

Ja jag såg det och jag förstår ditt "nej".