tisdag 4 oktober 2011

Ynk

Det är snabba ryck som gäller här!
Flexibilitet är av nöden.
Istället för att rycka in som "lekfröken" i kyrkan idag, snorar jag ner toarulle efter toarulle medan jag lider av Bam-Bams ljusa, gälla och glada stämma.

Ändå måste jag skärpa ihop mig och hämta fröken Majblomma i skolan för en koll av gårdagens olyckstillknycklade tänder hos tandläkaren, äntligen få tummen ur och boka ett släp samt hämta upp ett stycke storson från sen-sena bussen runt halv elva ikväll.

Imorgon är det bara att le och vara glad igen, pytsa ut små barn på rätt ställen, hämta släp, packa detsamma fullt och sedan bära ut allt i rätt lägenhet.

Imorgon är jag knappt någon "mångmamma" längre.
Med bara fyra hemmaboende telningar är det nästan läge att byta epitet på mig själv.
Men bara nästan.

9 kommentarer:

Märta sa...

Drabbas man av höstförkylning får man vara ynkig. Krya på dig! *kram*

Barnens Hjältar sa...

Jag tycker fyra räknas hyfsat in i mångmammebenämningen.
De flesta har ju trots allt ett till tre av varan :-)

anybody sa...

Stackarsstackarsstackars .. jag öser medlidande över dig och allt dalt och ynk jag kan hitta.

Visst vore det väl underbart om man kunde sätta familjen och livet på vänteläge under de första dagarna av en förkylning .. och rulla in sig i en filt tillsammans med en bra bok och livets nödtorft på ett bord bredvid??

Cissa sa...

Uschianemigdå, ibland vill man bara dra täcket över huvudet (ihop med lämpligt snorpapper) och få vara liten...

Mångmamma kommer du ju alltid vara, oavsett om de bor hemma hos dig eller inte, eller hur!

Krya på dig-kramar!

Lippe sa...

Precis som Cissa säger: mångmamma kommer du alltid att vara!! Du kommer aldrig undan det ;)
Kram

Ezter sa...

Jo men visst är du en mångmamma ändå :)
Förkylning är tråkigt...min hänger i efter 2 veckor, men ynkligheten har släppt :)Krya på dig!

Fröken Hulda sa...

Skickar över kryakramar i drivor. Själv har jag köpt Echinaguard för att kunna mota Olle i grind. Men för klen för att jobba var jag och gick hem vid lunch. Å du kämpar på ändå. Shit vilken klenis jag är...

Mångmamma sa...

Tack, tack!
Epitetet får hänga kvar, jag kämpar mot sömnen och slåss med toarullarna.
Egentligen känner jag mig mest trött och sliten i kroppen ikväll, mindre snörvlig?
Kram på er

Cicki sa...

Du får väl krya på dig mellan allt pyttsande hit och dit.