tisdag 22 november 2011

All makt åt folket

Visst är det signifikativt att när jag just orerat fritt om mina åsikter om hur viktiga läxor är, hur stort ansvar vi föräldrar har att lära våra barn att ta ansvar för sitt eget arbete och hur mycket tid jag lägger ner på mina barns skolgång, i dagens tidningskrönika i Smålandsposten, då blir det Kalabaliken-i-Bender av just dagens läxläsande!?

Tror jag haft höstens utbrott på retande, tjafsande, stökiga och vrångskalliga små som bara sätter sig på tvären.
Majblomman och Sheriffen är redan i säng och de två andra har fått pyjamas på och tandborstning avklarat i rent och heligt vredesmod.

Jag har hunnit igenom hela spektrat av en uppmålad potentiell nattsvart framtid för barn som inte gör som jag säger.
Inte för att jag vill dem illa utan för just tvärtom.

Så länge mina telningar inte har några diagnostiserade grava utvecklingsstörningar, psykiska funktionsnedsättningar, fått genomleva sin barndom med enfärgat Lego eller är uppfödda på en ensidig kost bestående av socker och fett, förväntar jag mig att de kan ta sig igenom grundskolans nio år med fullständiga betyg, ha en valmöjlighet framåt gymnasietiden och kunna se en framtid även därefter.
Något annat är fullständigt otänkbart!

Därför härjar jag duktigt med mina ungar om hur viktig skolan är.
Att de måste, måste, måste lära sig ett korrekt språk - svenska - för att kunna tillägna sig all övrig kunskap.
För så enkelt är det.

Kan en inte bara stava och staka sig igenom en text, utan även begripa innebörden av den, då kommer resten automatiskt.

Jag vägrar ha ett barn i min familj som tror att "dom" kategoriskt stavas med "dem".
Att ha en unge som inte kan pluttifikationstabellerna intryckta i ryggmärgen.
Eller en telning som inte har ett hum om hur engelskt uttal egentligen låter.

För visst, det går att överleva även med ett pissigt uttal i engelska, utan att kunna räkna 7 X 8 och utan att kunna skriva grammatiskt korrekt - men det är i mina ögon och utifrån min, om än snäva horisont, ett fattigt liv.

Och ett fattigt liv önskar jag ingen!
Inte ens mina griniga små!

Må fridens liljor blomma och vreden lägga sig i det Mångmamska hemmet, ty kunskap är makt!

(Och ja, emellanåt tar jag mig friheten att komponera ett mindre grammatiskt korrekt språk - men jag kan fortfarande grunderna - och anser mig ha rätten till konstnärlig frihet.)

16 kommentarer:

Gafflan sa...

Tänk att man kan bli så rosenrasande på sina barn bara för att man vill dom det allra bästa i livet. Jorå här har det sagts ett och annat dumt ord i vredesmod i samband med läxläsning och dess nytta. Min äldsta har alltid gjort sin läxa utan krux och med inställningen att hon ska kunna den. Min yngre har inte haft samma brinnande intresse. Det visade sig att hon hade dyslexi (när jag skällde som mest och hon grät vid läxläsningen). Jo mammahjärtat och hjärnan fick tänka om. Hon kan inte se ord och siffror så som sin syster men hon har hittat motorn i läxläsandet och det går bra för i all bedrövelse som var har hon insett att man MÅSTE göra läxa även om det är jobbigt. Jag förstår exakt hur arg du blir i din välvilja att vilja dina barn det bästa för jag är ju sådan själv.
Kram

Mångmamma sa...

Gafflan; Jag är högst medveten om att min Sheriff inte har lika lätt för sig som de två äldre men även om vi letat - och hittat - strategier för hur vi ska hantera inlärning, är det som förgjort när samtliga små samarbetar för att förstöra lugnet som krävs.
Då blir jag galen efter veckors tjatande och förklarande av vikten av lugn och ro, koncentration och fokus.
Så blev det i eftermiddags! Tyvärr.

Charlotte sa...

Min multiplikationsfröken lyckades inte! Ära i höjden åt miniräknaren! Vid möten med nämnda fröken brukar hon undra om jag lärt mej tabellen. Kan bara svara nekande! Då undrar hon om jag har ett lyckligt liv ändå å det har jag ju! Så bra, suckar fröken! Då tillhör inte du dom som behövde multiplikationstabellen! Däremot hade jag femmor i religion, svenska och textilslöjd! Det har ochså tillsammans med matte bidragit till min lycka!

Mångmamma sa...

Charlotte; Egentligen är just uttrycket "multiplikationstabellerna" - bara ett uttryck för grundläggande kunskaper i enklare matematik.
Om en inte kan de fyra räknesätten och har ett hum om procent - är det svårt att ta sig fram i dagens kommersiella samhälle.
Allt för att inte bli lurad i affärer - från dagliga matinköp till större transaktioner som hus- eller bilaffärer. Lån, räntesatser och amorteringar är rätt bra att ha ett hum om.
Anser jag.

Ezter sa...

Tack för det med att skriva dom som dem! Har de som föddes på 80-talet och senare, inte fattat att man skriver de flesta t.ex. istället för dem flesta? Hur kan man bara tro det är rätt! Jag vill skrika högt!
Har inte lagt märke till det förrän på senare år!

Mångmamma sa...

Ezter; För mig har det blivit så illa att jag "vänder i dörren" hos en del bloggare som inte kan skriva rätt. När det genomgående är "dem" utan urskiljning, blir jag trött. Visserligen är det inte helt enkelt men jag förväntar mig faktiskt att mina barn ska kunna särskilja de två stavningsformerna. Just därför blir jag rabiat när vi har onödiga diskussioner om det här hemma.

Ezter sa...

Jag tycker det är vansinnigt lätt :) Det är så självklart! Men själv slarvar jag med att skriva som man pratar, nån istället för någon och så, men det är inte för att jag inte vet bättre.

Mångmamma sa...

Ezter; Visst är det så.
Kan en skriva korrekt - är det helt ok att använda talspråk istället för skriftspråk.
Problemet som jag ser det är när barn inte ens lär sig grunderna och sedan växer upp och fortsätter skriva - förskylningar, dom, imon, alltid dem, han istället för honom eller liknande felaktigheter.
Jo, jag vet att jag är något av en språkpolis och ordfetischist men det bjuder jag på. :)

Inger Marianne sa...

Amen!

Barnens Hjältar sa...

Själv är jag så störd att jag läser mina egna inlägg flera gånger och går in och rättar eventuella stavfel flera veckor efteråt :P
Fast ibland fuskar jag med kommateringen men det skäms jag lite för också.

Eva sa...

Förutom mitt hatobjekt, folk som inte kan skriva de eller dem på rätt sätt - t.ex "hon blev så glad när hon kunde hjälpa de med datorn" eller "dem kommer o hämtar mig kl 18", (Då är det banne mig bättre att alltid använda dom för då blir det lite mer rätt.)så har jag ett till. Folk som skriver (och säger) "även fast".
Det heter även om eller fast än.
Så det så!

KaosJenny sa...

Hoppsan... det gäller att hålla fingrarna i styr ;-). Håller med om att det är viktigt men samtidigt är det också viktigt att inte fastna i eviga sargande konflikter. Som kuriosa var jag på ett skolmöte en gång med en tjej som tänkte hoppa av gymnasiet... Hon var hyfsat bestämd på den punkten och alla sa att hon inte borde. Efter en stund sa jag att man faktiskt KAN (även om det inte är en strålande idé) läsa igen. Då konstaterade rektorn att han själv hoppat av gymnasiet ;-). Själv insåg jag att jag nog skulle ha haft IG i något ämne av rent ointresse... Jo, det är andra tider nu men vi kom på att det nog ändå inte behöver vara så där hel-kört... Men visst, grunden är att skolan är otroligt viktig. Kram

Karin sa...

Brukar bli kallad bokstavspolis på jobbet, då jag ibland gnäller över till protokoll med stavfel eller andra språkliga konstigheter, namn med liten bokstav exempelvis.

Men det blir nog fel ibland då jag också håller i pennan.

Här spelas det bland annat Alfapet i tidiga åldrar - allt för att väcka intresse för bokstäver och ord.

Den matematiska sidan överlämnar jag varmt till pappan. Jodå, jag kan de fyra räknesätten och procenträkning var en favorit i skolan men i övrigt är inte siffror lika intressanta som bokstäver tycker jag. Men naturligtvis alldeles nödvändiga för att klara av livet.

Jo, nog kan det tända till ordentligt då vi vill våra barn alldeles väl!!! Men det brukar resultera i att det blir lugnare efteråt. Lycka till i eftermiddag!
Andas djupt..

Karin sa...

Ett språkligt fel var det ja'...
Bjuder på det så här på morgonkvisten!

Ezter sa...

Uppenbarligen är man inte ensam om att reta sig :)
Detta kan man nog diskutera i evighet. Klart konstigt att man klarar sig genom hela skoltiden utan att lära sig. Han istället för honom stör mig också till vansinne. Plus så mycket mer saker att det skulle ta hela dagen att räkna upp. Bättre att bara läsa där man vill :)

Småländskan sa...

Applåderar!