Svårsmält föda

Det är lite taggtrådsvarning över familjen för tillfället.
Ja, inte hos mig eller far-är-rar då men barnen börjar bli mer än lovligt kantiga, både morgon, middag och kväll.

De är duktiga på att gå i skift med sitt surande, vilket jag är tacksam för men lika säkert som amen i kyrkan kan jag förvänta mig ett katastrofutbrott från endera i tid och otid.
En lång hösttermin börjar kännas i kroppen på de små.

Imorse var det Pysselkungen som visst fått i sig något olämpligt för helt plötsligt hör jag mig själv stå och tjafsa med honom om vikten av att ha reflexer om han hade tänkt sig ut i trafiken.
Det hade han tänkt sig.

Att åka skolbuss till skolan är fortfarande riktigt roligt men reflexen var ful!?
Reflexväst var inte att tänka på.

Lösningen blev en kompromiss - sonen klev iväg först och far-är-rar som ändå skulle till jobbet - körde strax efter för att kolla att ungen hamnade vid hållplatsen.
(Som tur är - vilket sonen missat - har han reflexer på väskan så helt "osynlig" var han inte.)

Far-är-rar ja, han kom hem någon gång efter midnatt, trilskades med spjället till pannan så jag kan elda utan att anlägga en övningsplats för närmsta brandkårs rökdykare i min tvättstuga och stöp i säng som en klubbad oxe.

De två minsta huliganerna är fredagslediga och för första gången på tre månader ska jag få krama om min storadotter som kommer hem-hem över helgen!

Får jag bara plats för någon timmes sovmorgon också någon dag, kan den här helgen bli riktigt bra!