måndag 14 november 2011

En före detta julfanatikers avbön

Ju mer jag tänker på det - och tro mig - det vore lättare att förtränga om inte all reklam damp ner i brevlådan, desto mer övertygad blir jag om att jag verkligen inte vill fira en "traditionell" jul i år.
(Vad nu det är för någonting)?

Avbockade inköpslistor och tokträngsel i affärer - är en sak.
En helt annan aspekt som stör mig mer och mer ju äldre jag blir, är det fullständigt absurda i köpa hem tonvis med leksaker till egna och andras ungar, ha ett dignande julbord som gott och väl skulle kunna räcka för att föda en hungrig by i Afrika i en vecka i sträck, för att inte tala om det vansinniga i att det ska tindras så förbannat.
Varför skulle just den 24 december vara en så mycket mer lyckad dag än alla andra dagar?
Mina huliganer slåss och älskar med samma intensitet året om, oavsett datum i almanackan.

Även om jag vore gjord av pengar, kan jag inte med gott samvete bidra till sopbergets ökning, handlarnas höjda försäljningssiffror och det än mer svårstädade hemmet.
Vill inte.

I år kommer jag inte köpa en enda sak för att ge bort.
Bara för att "man" ska.
För det första undrar jag vem som är "man"?
För det andra känns det som om vi totalt glömt bort varför julen överhuvudtaget högtidlighålls.
Inte är det för att det satt en liten fet direktör i en leksaksfabrik en gång för några tusentals år sedan och gnuggade händerna i sin förtjusning av marknadskrafternas och reklammakarnas framgångar.

Mina barn kommer att få julklappar - sådant jag gjort själv.
De kommer att få mat - även på julafton.
Och jag kommer att finnas till hands för dem - även den 24 december.

Men om de inbillar sig att jag kommer att köpa hem klatschiga plastpryttlar i bjärta färger - då får de lov att bli besvikna.
Det kommer inte att hända!

13 kommentarer:

LillaTuss sa...

Skönt att inte vara ensam om inställningen att det är sjuklig hysteri med paket och mat kring jul. Folk är verkligen som galna. Riktigt så galen är jag inte... tack o lov!

Ezter sa...

Julen är ett stort spektakel. Jag skulle inte bry mig om den om jag inte hade barn och barnbarn!

Småländskan sa...

Nu så, nu börjar det likna nåt!
Jo, nån paket till lillen blir det, men det är också det enda. Ja, sen mat då, men absolut inte i överflöd.
Bra mångis!

Barnens Hjältar sa...

Jag köper fortfarande julklappar men har tänkt om. Förr köpte jag massor av pryttlar för att det skulle bli många paket. Nu får varje barn några få saker som de verkligen önskar sig. Kompromiss, javisst :-)
Jag upplever att de är mer rädda om sakerna nu också. De blir inte utmattade av att öppna paket och de håller sig sysselsatta själva länge och väl. De blir oerhört tacksamma och glada och jag känner mig som världens bästa mamma. Bra för samvetet haha

Eva H sa...

Sund inställning :) *gillar skarpt*

Karin sa...

Gud så bra skrivet! Du satte precis rätta orden på mina känslor inför den stundande så förbaskade tindrande julen. Eller inte tindrande!

Tack Tack Tack!!!!

~ ♥ AnnKatrin ♣ ~ sa...

Jag gillar din inställning! Och hade jag inte haft barn, så hade jag nog inte ens firat jul. Att fira jul numera, är bara en större kostnad, som jag gärna är utan.

Kramiz och önskar er en fin kväll ;)

Karl sa...

Sunda åsikter (som alltid)! Vi försöker ständigt begränsa julklapparna, men de lite äldre släktingarna har dessvärre inte riktigt samma inställning. Vi gör dock små framsteg varje år och man får väl försöka glädjas åt dessa.

Susann sa...

Jag älskar julen. Jag älskar när det tindrar och gnistrar. Jag älskar att få julklappar och jag älskar att ge. Där emot så har vi tagit bort mat som vi inte "tycker om" bara för att de ska finnas på julbordet och just i år prioriterade vi att njuta i Thailand nu i november i stället för att maken och jag ska ge varandra klappar. Men till nästa år... då vill jag slänga mig över högen under granen igen. Klapparna måste inte vara dyra, hellre ett par hårklämmor för 10-15 kronor än en tråkig vas som jag aldrig kommer att använda för många hundralappar.

Cicki sa...

Här avskaffade vi julklapparna för många år sedan. Främst av ekonomiska skäl men också för att det känns så onödigt. När vi berättade för alla våra "ungar" vad vi bestämt tyckte samtliga att det var en jättebra idé. Så har det varit sedan dess. Det har hänt att jag sytt någon liten grej, typ grytlappar eller varsin kasse. Men inte mer än så.

Julbordet är också numera bantat till enbart det vi vet att var och en vill ha. Det fungerar också suveränt bra.

Den bästa vinsten av allt är att julen är ganska lugn och skön här. Vi tar det som det kommer, helt utan stress. Det blir jul ändå.

Charlotte sa...

AMEN!

Madlar sa...

Tycker det är en förträfflig plan. Vi storstädar inte, tvättar inte fönster o köper endast klappar till döttrarna. Däremot satsar vi på maten. Har en lugn jul då vi umgås med dem vi tycker om. Alla "måsten" förkastade vi för flera år sen. Vi är vuxna o gör faktiskt själva vad vi tycker känns bra. Jag är övertygad om att det barnen verkligen vill ha är tid. Tid med sina föräldrar.

Rebecka sa...

Ja! Bra! Jag önskar mig en avokado. Kan du odla en sån?