onsdag 23 november 2011

... vanlig fast ovanligt fin ...

Innan läxläsningseländet for som en strömvirvel genom hemmet igår - och jag med den - hann vi med en värdig begravning.

Pappa Kanin som bott hos oss några år och dessförinnan ännu fler hos Freundin, hade dött av väl tilltagen ålder dagen innan.
Samtliga små fick i samlad tropp följa med för att se ut en fin gravplats.
Strax under den stora flädern fann vi ett bra ställe där det inte bara "växte" sten i marken på Småländskt vis.

Givetvis bör det sjungas en passande sång vid slika förrättningar och det bästa förslaget som kom upp var "Jag är en vanlig kanin".
Så fick det bli, tillsammans med de allra sista krasseblommorna vi hittade i krukor inifrån växthuset, fördes en stickelhårig gammal kaninhanne till den sista vilan.

Tack för de här åren, Pappa Kanin.

9 kommentarer:

Flugan sa...

Vila i fred pappa kanin, mamma kanin följer efter en dag i obestämt tid.

Anitha Östlund sa...

Det där låter väldigt gulligt tycker jag. Än så länge har inga djur dött i vår familj, men äldsta vovven trippar in på sitt nionde år snart...så om några år...
Här hemma har vi hosta och snor till sällskap. Jag har ont i hela kroppen, och struntade faktiskt i skrivandet igår kväll och lade mig framför teven,där jag snabbt somnade. Tihi...inte är jag roligt sällskap inte.
Nu skall jag ta tag i skriveriet igen, och njuta av tystnaden. Kram

Inger Marianne sa...

Visst är det något fint med kära djurs begravning. Vi har genom alla år, med minderåriga barn hemma, haft begravningar av olika karaktär, för kattor, hundar och kanin. Hästen ligger också på vår mark.
Kramis

Tankar vid midnatt sa...

Vill bara säga hej, att jag är åter i Cyber efter stora problem att fina hyfsat internet. Har inte haft råd att ligga med två abonnemang när Telia inte kan leverera. Hoppas u att det håller.

Barnens Hjältar sa...

Hej, här är en länk till min föreläsning, vill inte lägga den på FB eller i bloggen med tanke på anhöriga men tänkte att du kanske var intresserad.
http://www.youtube.com/watch?v=83Q5P_Wll0I&feature=youtu.be

Småländskan sa...

Vi hade en "Nin" när grabben var liten. Den hade både sommar- och vinterbur, mådde bra där på Öland i sitt sommarparadis. Lämnade den vissa arbetsperioder, men visste den mådde gott. En sen em när vi kom hem fanns den inte! Lång historia detta. Men vi hade blivit invaderade av en mård i ölandsbyn. Själv hade jag misstänkt detta en tid eftersom våra ekorrar, fasaner och andra djur bara "försvunnit"...
Jaja, jag var den som fick meddela sonen att "Ninen" inte längre fanns... det var inget kul uppdrag.
Vi köpte en ny "Nin" på Skälby... men, som det ofta blir, blev det inte detsamma. Vår nya Nin övertogs av en liten flicka med familj, en överlycklig flicka. Såklart de fick överta både sommar- och vinterbostaden också.
Gulligt med er Pappa-Kanin-begravning.
Kram mångis

Fröken Hulda sa...

Det är fint när man gör sånt med barnen. Att göra det fint och värdigt och inte undanhålla. Stora kramen till er alla ♥

Bokpaket kommer ;)

Mångmamma sa...

Jag tror att det blir mindre konstlat och tabubelagt med döden om barnen får ta del av den när den kommer.
Oavsett om det är ett husdjur eller en släkting som dött.
För begravningar kommer alla att få vara med om, förr eller senare.

Barnens Hjältar sa...

Tack själv för du tog dig tid! Kram tillbaka!!