onsdag 29 juni 2011

Det stramar lite..

Det finns ett litet aber med att leva mitt i en sommaridyll!
Förenat då med att de små-vilda-glada börjar bli anständigt dresserbara och går att släppa (nästan) utom synhåll, kortare stunder!

Så här var det;

Efter frukost samlades skocken och tillhörande handdukar ihop, troppen föstes med vänlig och bestämd hand mot bryggan och där ..släpptes de lösa!
Mångmamman satte sig på en tillyxad bänk och beväpnade sig med en ..bok!

Två timmar senare föstes skocken i riktning mot hemmet för att inta lunch.
Ytterligare någon halvannan timme senare blev det ett återtåg mot sjön.
Denna gång med en ny bok!

Nästan fyra timmar senare började barnen knorra om mat, och jag insåg till min förfäran att jag gjort det igen!
Försjunkit i en text så till den milda grad att jag totalt ignorerat den tilltagande stickande känslan över axlar och rygg!

Snyggt, klokt och vettigt?
Nix.
Inatt ska jag försöka sova på sida - om inte den sidans axel protesterar för ilsket!

Men böckerna var läsvärda!

Katerina Janouch - "Våta spår", en absurd historia som utspelar sig i Stockholms 90-tal med två parallella historier om vad som händer mor och dotter under några dygn.
Krocken mellan två generationer kvinnor, med helt olika förhållningssätt till vad "frihet" innebär, hamnar mitt i en maffialiknande våldsskildring där en dildo spelar en viktig roll!?

Och så John Ajvide Lindqvists "Lilla Stjärna" - som jag inte är riktigt klar med än.
En skruvad berättelse om två jämnåriga flickors långsamma väg mot varandra.
Den återkommer jag till när jag plöjt den sista fjärdedelen av boken.

Även en snabbläsare som jag har vissa begränsningar när det gäller antal sidor som hinner tas in under en dag!

Och för övrigt har jag total semester-o-koll på om världen håller på att gå under eller ej?
Är det något av vikt jag missat idag?

tisdag 28 juni 2011

Jag är så avundsjuk....

Är det ok att bli avundsjuk?
Om en blir det på sig själv, då?



Just nu sitter jag med ett fånigt smil på läpparna och njuter i fulla drag av att ha sommarlovslediga vildbasare som ännu tumlar runt uppe.
Njuter av att ha lyxen och förmånen av att ha vänner som tar sig an mina små, i omgångar.
Av att kunna harva upp och nerför backen genom hästhagen till den egna bryggan för att i lugn och ro kunna försjunka i en bok medan de små studsar runt, i och ur vattnet, upp och ner på stenar, i full färd med att leka vilda fantasilekar.
Av att verkligen kunna till fullo nyttja det här med sommar, sol, väder och vind.

Samtidigt tänker jag med ett sting av vemod på alla de som sitter fast.
I jobb.
I trånga lägenheter.
I stan.
I olika former av funktionshinder som begränsar.
I brist på fantasi.

Det sista ser jag nästan som det värsta.

Kanske för att jag inte suttit fast i allt det där andra men ändå har en livlig fantasi och god inlevelseförmåga!

Jag hoppas bara att jag kommer ha förmågan att hålla kvar den här känslan länge, länge.
För just nu är jag grymt avis på mig själv! :)

Veckans Kvinnliga blogg tar semester/Dag 12

Men hörrni, det här med sommarlov alltså, det tar så himla mycket kraft att jag har faktiskt inte riktigt tid att häcka framför datorn för att luska fram några nya fantastiska kvinnliga bloggar just nu.

Visst har jag några som ligger och guppar i bakhuvudet på en plats men de närmsta 5-6 veckorna tar jag faktiskt semester ifrån just den programpunkten.
Inte minst med tanke på att ni där i andra ändan också brukar ha en förmåga att ta er lite ledigt.
Typ, sola, bada, grilla, resa bort, få besök och så där.
Vem hinner lusläsa om superintressanta och duktiga kvinnor då?
(Obs, notera ironin)!

Nu får ni bara en liten tisdagsuppmaning med att titta igenom listan till höger över hittills listade kvinnliga bloggar och så går ni bums in på den, eller de ni missat!

För övrigt ses vi här som vanligt!

måndag 27 juni 2011

Tack men nej tack!

Det är spännande att ha en stor familj.
För andra gången har jag fått en förfrågan från Meter Film om jag är intresserad av att medverka i Familjen Annorlunda.

Tack men nej tack!
Dessutom är mina hemmaboende barn decimerade till antalet numera så någon stor-stor familj i egentlig mening kan jag nog inte påstå att vi är längre.
"Bara" fyra småhuliganer, som visserligen känns ymnigt förekommande mellan varven men ändå inte uppfyller de önskade antalskriterierna för att hamna i detta underhållningsprogram.

Ja, jag kanske är lite onödigt hård nu - men med handen på hjärtat - hur kul är det att se stora familjer med en myllrande skock barn hänga tvätt, åka till Turkiet eller måla om en vägg?
För fjärde eller femte året i rad?

Det finns säkert värre linslöss där ute med fler barn än jag som gärna exponerar sig på bästa sändningstid i tv-rutan.
Om jag ska bli "känd" vill jag hellre bli det för någon personlig färdighet, hellre än bli allmänt gods för att ha satt många barn till världen.

Hellre för mina litterära talanger - än jonglerandet med tvätten, eller för min förmåga att hitta rätt sätt för att plocka fram små personers styrkor - än hur duktig jag är som kan gå ut och gå med min skock barn och få med mig samtliga hem igen.

Senaste säsongerna har jag dessutom helt missat, inte sett något avsnitt alls av så jag har lite dålig koll på vad som verkligen utmärker en "annorlunda familj".

Är inte alla familjer lite annorlunda så där?

Dag 11

Det är ett hårt jobb att vara sommarlovsledig med ett gäng småhuliganer!
Idag har vi;

Såsat upp oss till sen frukost.
Kört far-är-rar till tåget, för vidare transport till "den-stora-staden-där-alla-viktiga-beslut-tas".
Ätit lunch.
Harvat nerför backen till bryggan, städat stranden från Canadagässens visitkort, badat och klättrat på stenar.
Ätit glass.
Ätit middag.

Löjligt jobbigt faktiskt!

Måste bara kasta småttingar i säng så jag kan börja aktivera tankeverksamheten igen.

Eller inte ...

söndag 26 juni 2011

Dag 10

Större delen av familjen har varit på långtur till närbeläget landskap idag, bara jag och Sheriffen som kunnat strosa runt i sakta mak och ta dagen som den kommer.

En djupdykning bland gamla sparade kartonger, renderade i en hög med "fina fynd".
Jag har sagt det förr, jag är en obarmhärtig hamster med en förmåga att inte bara lägga vantarna på bra-att-grejer, utan även använda mig av återfunna prylar.

Idag hittade jag en väska jag sydde för många år sedan, ett par byxor som var alldeles för stora, vill minnas att de satt jättebra när de var nysydda, runt -97 eller så..?
Kopiösa mängder tyg och en cowboyjacka i mocka med tillhörande fransar och spännen!?
Sheriffen föll givetvis i trans över jackan men fick inse att det skulle nog ta några år innan den hängde med honom, lite stor var den allt.
Tur!

En tur till bryggan med fikakorg på armen, besök av Freundin och lille J och ännu en djupdykning, denna gång i potatislandet - och så var familjen hemma igen.

Hoppas ni haft en skön helg, imorgon har vi mer sommarlov att njuta av!

Vila i frid.

Nej, nu blir jag ledsen.
Ordentligt och på riktigt.
Läser hos en gammal-gammal vän att hennes pappa hastigt gått bort.

Undrar hur många gånger jag satt med just pappa C i familjens inglasade veranda/bar och dryftade livets allvar?
Eller hur vi delade aversionen mot pålagda förväntningar av äldre generationer.?
Eller hur jag i smyg fnissade över hans passion för smalspårig järnväg men samtidigt tyckte det var råcoolt med en egen tågkupé i källaren?

I natt lägger jag all tid bakom mig och är 16 år igen.
Och sörjer...

Själv är bästa ...piga!

Det verkar som om jag äntligen lyckats!

Första gången var på hösten när jag gick i 9,an.
Pudlar var väldigt inne kan jag ju säga om jag vill vara snäll....
Andra gången resulterade det i att jag såg ut som Ingrid Bergman i filmen "Klockan klämtar för dig."
Tredje stolpade jag in hos den då lokala salongen och bad om att få se ut som en tvättäkta tant.
Fjärde - misslyckades jag.
Femte - fick stora dottern göra en insats.

Nu har jag lyckats själv!
Det eftersträvade "häxrufset" är på plats.
Ja - värre än vanligt - till en kostnad av 64 riksdaler!

Jag är löjligt nöjd med krafsigt och smygkrulligt hår!

lördag 25 juni 2011

På menyn idag; Krossat glas och kortklippt taggtråd?

Är det någon som har recept på motgift mot taggiga barn?
Något hemligt serum kanske?
Att gadda ihop sig två och två verkar vara senaste trenden här hemma.
Dessutom kan de olika två-och-två-konstellationerna hastigt övergå i nya, där andra syskon ingår maskopi med varandra.

De få minuter de inte legat i luven på varandra idag, är tyvärr lätt räknade.
Och ja, jag har kommit ihåg det där med sockerransonering och regelbunden utfodring.
Det brukar vara där skon klämmer i normalfall men idag tycks inget hjälpa.

Bättre väder skulle inte vara så dumt, då kan de gå ut och slåss istället!

Dag 9/ Stora-små barn

Tror ni att de små snällt kröp till kojs själva?
Knappast!
Istället trollade den snälla mamman fram en kvällssupé strax efter nio (nu snackar vi supé här - kycklingfiléer, kall potatis/potatissallad, bröd...)först sedan började de plocka undan i sina rum, ordna kvällsbestyren för att hamna uppkrupna i mitt knä (tre av dem) för att få höra fyra spännande kapitel ur "Jättespindelns hämnd". Bam-Bam stupade i fotändan, fröken Majblomma i min famn och bara Pysselkungen härdade ut till slutet - kvart i elva!

Nej, någon midsommarmordsfilm blev det inte!

Idag hoppas jag att den förlorade storsonen återvänder hem-hem för en natt, vore kul att se hur en heltidsarbetande ung man ser ut nuförtiden.
Det är ju bara två veckor sen sist men ändå har det skett en förskjutning i hierarkin här hemma.
Sheriffen tillhör inte riktigt de små-vilda-gladas skara längre, i egenskap av äldsta hemmavarande barnet.

Inte minst märks det på hans nymornade initiativkraft, tror att han laddat om diskmaskinen på eget bevåg tre-fyra gånger de senaste dagarna!?
Han jublar över tanken på att få en egen matlagningsdag i veckan och sköter sig och sina saker med beröm godkänt.

Himla kul när allt vett-inbankande ger resultat, den där tjatmajan till mamma som kräver en massa saker av sina barn - typ eget ansvar och sådär - verkar ha landat rätt den här gången med!

fredag 24 juni 2011

Kommande tider

Men åhh!
Kan inte den häringa midsommaraftonen bara ta slut nu!?

Jag har;
* bundit kransar åt barnen, efter ha löpt lätt som en hind över ägorna och plockat blomster.
* haft Sheriffen till att skrubba ett ton färskpotatisar, trillat (?) fram pannbiffar till barnen som inte gillar sill.
* klippt två hemodlade krukor med gräslök.
* ätit sill och sånt´.

* akuttröttnat på Helgdag och staplat sjuttiofjorton kubik kluven ved.

* tagit nya Helgdagstag och snurrat ihop en rabarberpaj, samt ätit densamma.

Nu kan det räcka va?
Nu vill jag att de små-vilda-glada nattar sig själva så jag kan få krypa ihop med en smaskig bok eller rota fram en uråldrig "Morden i Midsomer-film" som jag troligtvis aldrig sett men ändå har liggandes på lut.

Och vet ni vad?
Nu blir det bara bättre - i stället för alla tröstlösa kommentarer om att "nu vänder det, nu blir det bara mörkare och snart är det jul" - det är ju nu året börjar bli riktigt bra!
Det är ju nu det är sommar, snart helledigt för far-är-rar och sen är vi snart framme vid skolstart (vilket jag gillar), hela underbara hösten med alla sina vackra färger och som final - adventstiden!

Just julafton i sig är ju inte så värst kul men tiden innan ska jag pyssla sönder som vanligt!
Dessutom är det ett helt halvår innan jultomten ska stå och banka på dörren - och jag tycker att det är det bästa halvåret!

Dag 8/ Midsommar!

Eftersom jag tilltalas av anarki i ordnad form (se där, en paradox som heter duga), dissar jag allt vad grodskuttande heter idag.

Mina förväntningar inför dagen är;

Något varmare än 13 plus.
Lite mindre nederbörd än duschliknande hällregn.
Kanske en sillbit eller två.
Att min alldeles egna omhuldade färskpotatis är färdig att krafsa upp (trots att den inte blommat färdigt..?)
Spretiga och än så länge inte snigelbemängda blomkransar snörps ihop till hugade barn.
Glada barn!


Fast det där sista verkar vara det svåraste att uppnå?
I alla fall samtidigt och i alla konstellationer.
Två eller tre i stöten funkar - inte alla fyra på en gång.

Glad och skuttig/snapsig/sillig midsommar på er!
Må knätofsarna dansa över nejden och dragspelen gnirka på av hjärtans fröjd!

torsdag 23 juni 2011

Trevlig midsommarblot!

Nä hörrni, den här dagen har varit fylld av intryck och käkledshoppande så nu tar jag nog och säger god natt.
Dessutom ska jag roa mig med att skrubba ett ton färskpotatis imorgon, binda ris åt min egen rygg/kransar till barnens hår och nynna på "Rönnerdal som skuttar", "Olvon som ska lindas" och "Grönskan i dalens famn" - så ha en fantastiskt trevlig midsommar - med eller utan små grodor, fallossymboler, silluslingar och innehåll i små spetsiga glas!

Dag 7/ Gamla och nya vänner

Vilken trevlig och översocial dag!

Vänner med barn på förmiddagen som ramlade in med lyxfrukost i högsta hugg, ny potentiell vän med son som kom med en påse nybakade muffins till eftermiddagsfikat.
Tror faktiskt jag har pratat käkarna ur led idag.
Och lyssnat, fnissat och pratat ännu mer.

För att inte tala om alla kannor med kaffe jag hinkat i mig...

Det har det definitivt varit värt!

onsdag 22 juni 2011

Alla vägar bär till....Småland?

Som jag senast i förra inlägget berörde, är världen liten.
Bara det att jag inte fattat HUR liten den verkligen är!
Jag var nyss och handlade i den lokala affären.
Stod där i kassan och skulle betala när jag får syn på ett bekant ansikte.
Självklart hejar jag, så där som man gör på en liten ort, utan att ens försöka sätta namn på ansiktet.

Det är bara det att "ansiktet" kommer fram och undrar om det inte är jag som är jag?
Jag, som skriver krönikor och nu även ska skriva under sommarens lördagar - tillsammans med henne och ännu en kvinna?
Där och då faller polletten ner, jag inser med en gång varför hon känns så bekant.
Vi är i stort sett grannar sedan några år!

Imorgon finns det stor chans att jag och en "kollega" dricker kaffe ihop och pratar i mun på varandra!
Behöver jag säga att hon verkar supertrevlig?
Eller att hennes yngsta son är jämngammal med min Sheriff?
Eller att vi båda bott i samma stad, för länge sedan?

Kan bli bra det här, riktigt bra!

Dag 6/ Privatlivets helgd

I många vad-ska-du-bli-när-du-blir-stor tester jag gjort, har det ofta - bland annat - nämnts journalist eller agent.
Någonting säger mig att det är just nyfikenheten och det ihärdiga faktagrävandet som ligger till grund för det.
Jag har inte ägnat slika tester en tanke på många år, inte heller eventuella resultat, förrän igår kväll när jag systematiskt började nysta i ett skvaller.

Otäckt nog, hittade jag en hel del av det jag sökte efter.
Tack vara vårt fantastiska Internet och människors oförmåga att hålla tand för tungan.

Nej, det var inga statshemligheter jag var på spåren men hade jag suttit i den andra personens sits hade jag aktat mig noga för att yppa allra minsta om min situation via tangentbordet.

Detta ledde vidare till tankar på hur nära sammankopplade vi alla är, med eller utan Internet och sociala forum där vi häver ut vårt liv till allmän beskådan.
Det är sällan en "kändis" är längre bort än någonstans i kompisens kompis kontaktnät.
Naturligtvis gäller det även för mindre trevliga samhällselement också.

Problemet, som jag ser det, är när vi blir alltför frikostiga med vårt privatliv.
Är "15-minutes of fame" verkligen värt att vilken granne som helst ska kunna veta allt om vad som försiggår inom hemmets fyra väggar?

Vill vi verkligen veta allt om våra medmänniskor?

tisdag 21 juni 2011

Dag 5/midsommarsill och vinterkläder

Även om huset svämmar över av små och stora, egna och andras barn, känns det inte riktigt som sommarlov.
Kanske har jag blivit för van vid att ha huset fullt för jämnan, kanske är det vädret?
Fröken Majblomma leker hos bästaste vännen, vi andra har varit en sväng i stan för mathandling och för en gångs skull var jag smart nog att skaffa hem favoritsillen i god tid före midsommaraftonens totala tabberas i alla närbelägna affärer.

Tänk, det har tagit mig nästan 16 år att fatta hur det funkar utanför Stockholm.
Där - och då - var det bara att handla det jag ville ha och då jag ville.
I resten av Sverige, eller i alla fall de delar jag bebott, får jag glatt kasta mig över rätt storlek på vinterstövlarna när de kommer ut i handeln i september, trots att sommarhettan dröjer sig kvar.
Eller vara ute i så pass god tid för att få hem rätt senap från Apoteket till jul, lagom långt gul-blått band till student eller just sill till midsommar.

De första 10 åren begrep jag inte det där riktigt.

Att kunna handla dagen innan något evenemang, var mer regel än undantag i Tokholmen.
Varför skulle det inte funka i resten av landet?
Tja, kanske för att det bor lite färre antal personer på andra orter.
Lönsamheten är inte lika hög och därför finns det ett begränsat antal exemplar av samtliga storlekar, burkar, travar eller vad det nu kan vara jag vill handla.

Egentligen är det ett sunt beteende.
Samma sak som att äta säsongsbetonat istället för att förvänta sig färska jordgubbar i december eller saftiga apelsiner i juli.

Fast vad jag ska med tjocka vinteroveraller till i september, det begriper jag fortfarande inte?

Veckans Kvinnliga Blogg, vecka 25

Ännu en kvinna värd att uppmärksamma lite extra är denna.
Hon backar inte för sådant som verkar vara lite besvärligt, lite omständligt eller helt enkelt lite egensinnigt.
Och egensinnighet - det vet ni alla att jag uppskattar och gillar!

Om det inte är hönsen som behöver få ny inredning, är det en medeltida klädsel som ska sys för att kunna delta i Visbys stora årliga arrangemang, eller bären som ska saftas och syltas, trädgårdslandet som behöver skötas om för en god skörd eller ett litet ledigt och lätt byggprojekt i det egna huset.

Hos denna kvinna snickras, målas, bakas, sys, stickas och odlas det för fulla muggar!
Jag gillar det.

Grattis Fru Purjo!

måndag 20 juni 2011

Curlingföräldrar, igen!

Hur kan det fortfarande slås upp som nyheter att barn hjälper till försvinnande liten tid hemma och att flickor är minimalt bättre på det än pojkar?
Det är så uselt att de lata, överstressade, curlande föräldrarna fortfarande inte lärt sig att veta hut!
Och främst - sina barns bästa!

Själv börjar jag bli matt vid tanken på att ta upp frågan och ämnet ännu en gång här i min blogg - eller i någon av mina publicerad krönikor!

Barn vill vara behövda!
Barn vill hjälpa till!
Barn vill lära sig nyttigheter!

Om alla bara insåg att det är en självklarhet att alla boende under samma tak har ett ansvar att få det gemensamma att flyta - då skulle diskussioner om hur mycket det är värt att bära ut soporna, plocka av matbordet eller sortera in sin egen tvätt inte förekomma.
Inte heller förbittrade mammor (jo, pappor också fast inte lika ofta), som grymtar ilsket om hur jobbigt det är att styra upp hemmet efter alla andra.

Någon extra veckopeng får ungarna inte för att de tar ett varv med dammsugaren i sina rum, det är en självklarhet att de ska lära sig att ha det rent omkring sig.
Visserligen slåss vi ihärdigt om upplockningen varje kväll men någon gång framåt 12-årsåldern brukar det sitta, då inser de att mamma eller pappa inte tänker rota fram deras borttappade grejer åt dem!
Under resans gång mot vuxenlivet är det ju rätt bra om man som förälder bankar in lite matnyttiga kunskaper också, som hur en tvättmaskin eller diskmaskin funkar, hur man hittar fram till städskrubben och att byte av dammsugarpåsar inte är förenat med explosionsrisk.

Nej, jag tycker inte att barn ska ha något extra betalt för att de gör helt vardagliga sysslor hemma.
Vissa familjer har märkliga belöningssystem där varje hundpromenad, disktrasevarv över matbordet eller utbärning av sopor till soptunnan premieras.
Varför?

Resultatet blir ju bara på sikt ett evigt förhandlande om hur mycket det ska vara värt att bädda sin egen säng, klippa gräset på en radhusplätt eller vattna blommorna.
Jag begriper det inte!

Ska vi ta det en gång till?

Barn vill vara behövda!
Barn vill hjälpa till!
Barn vill lära sig nyttigheter!


Så enkelt är det!

Dag 4

Jag har Star-Warskrigare i trappan upp och ner till övervåningen.
Beväpnade med egenhändigt byggda pistoler av LEGO, jagar de fram och tillbaka under lyckliga tjut.
Samtidigt i en annan del av huset, sitter ett litet rosaklätt monster, nynnandes och ritandes.

Just det är mest anmärkningsvärt av allt - att hon ritar!
Det brukar vara Pysselkungens jobb.

söndag 19 juni 2011

Negativa och slarviga snabbläsare eller bara okritiska artikelskummare?

MEN så svårt folk har för att läsa innantill!
Den här lilla tjejen checkades ut SAMTIDIGT med en annan familjs barn, troligtvis upptäckte inte den familjen att det slank ut en unge till!?
Att ansvarig person bakom in- och utlämningsdisken inte hade bättre koll är naturligtvis illa men att därifrån ge sig på föräldrarna till tösen, det är barockt!

Det kommer de mest horribla kommentarer i fältet nedanför artikeln, allt spinner vidare på hur värdelösa föräldrarna är som lämnar in sina telningar på en barnparkering i en timme, istället för att frottera sig som stollar jämt och ständigt när barnen "slipper" dagis och de ÄNTLIGEN kan umgås!

Nu är det faktiskt så att jag har hyst in mina fyra yngsta en (1) gång på ett IKEA-varuhus.
På sportlovet i år.
Inte för att jag tycker så hemskans illa om dem eller för att jag ville "handla i lugn och ro" utan mer för att vi höll på att klättra på väggarna hemma och på varandra.
Efter en vinter som aldrig tog ledigt från halsflusser, förkylningar eller generellt snorande, var vi rätt less på varandra och vårt - i övrigt stora och fina - hem.
Att leka med kompisar var rätt svårt det med under en period eftersom det alltid var minst ett syskon som låg däckad i hög feber eller annan trist sjuka.
Vi behövde helt enkelt en utflykt!

Nu går inte mina små på fritids - skola och allmän förskola (15 timmar per vecka) - det är vad som gäller.
Därför hade jag inte ett dugg dåligt samvete för att jag lät dem leka av sig en timme i lekrummet.
För en timme, det är vad som gäller för barnförvaringen.
Tvärtom, det var mest för deras skull vi åkte dit.

Av veckan 168 timmar, är det väldigt få som tillbringas hemifrån för mina barn.
Nu vet jag att det flesta barn spenderar betydligt fler timmar på annan ort än mina huliganer men hur troligt är det att ett föräldrapar ränner på IKEA titt som tätt och parkerar sitt barn i deras lekrum, i brist på övrig barnpassning?

Nej alla kommentatorer, tänk om och tänk rätt.
Läs rätt framför allt!
Mina ungar har tjatat sig blå om att få åka och leka på "IKEA-lekland" igen.
Så kul var det, tyckte de.
Tyvärr blir det inte alltför många tillfällen att nyttja deras lek/passnings/förvaringstjänster för vår del.
Vårt närmsta Ikea-varuhus ligger cirka 12 mil bort.
Enkel väg!
Och så mycket och ofta handlar jag inte där att det berättigar en 24-mila tripp bara för att leka en timme!

Idag är ingen vanlig dag.../Dag 3

Den har vi sjungit idag, jag och de tre yngsta.
Självklart den gamla hederliga "Ja må hon leva.." också.
Bästa Freundin har blivit ett helt år äldre än igår och det firades med alldeles för gott fika, hopp-och-lek samt en nödvändig skogspromenad för att mota undan värsta sockerkickarna hos barnen och för att se hur Ärtan Lambert hade det med de andra fårskallarna i deras hage.
Det hade han.

Resten av dagen har det mest regnat ute, lekts eller lästs inne, lagats god söndagsmiddag och härjats en del på sammanstrålande syskon som ligger i luven på varandra.

Imorgon återställs ordningen något, när hemmet invaderas av extrabarn som får leka här istället för på fritids!

Kanske skulle fundera på att starta sommarkollo..?

lördag 18 juni 2011

Kalenderbitare?

Det här med att antingen vara en planerande-, eller icke planerande person, blir väldigt tydligt när det vankas ledighet.
Jag betraktar mig som en rutinmänniska, med stor anpassningsförmåga, vilket är en nödvändighet om man som jag har en knippa andra små att ansvara för.
Samtidigt har jag inga som helst problem med att sjunka käpprätt ner i såsighetsmooden.
Till att börja med . . .

Långa sovmorgnar, sena kvällar, lite för gott att äta och dricka, ta dagen som den faller sig - inga problem alls.
Ändå visar det sig som tydligast så här inför far-är-rars kommande semester, vem som har svårast för att boka in- och upp sig.
Att hela dagarna leva efter en tidsplan, med möten efter möten och dagliga deadlines att hålla, gör givetvis att han uppskattar att inte ha några som helst "måsten och borden" inplanerade.
Vare sig det gäller jobb eller trevligheter.

Tyvärr blir det frustrationskrockar av det hela.
Då spelar det alls ingen roll (i Skymningslandet) att jag fattar varför det ser ut som det gör.

Jag behöver en plan!!!

Dag 2

Ska de verkligen behöva slå ihop sig varje gång en längre ledighet vankas?
Just nu har jag bara de tre yngsta hemma, Sheriffen försvann bakpå hojen tillsammans med far-är-rar till en hojträff här i krokarna.
Jo, stora dottern är fortfarande hem-hemma och har inte hunnit murvla sig iväg än men det kommer under dagen.

Och det var just det här med de tre yngsta!
Som de gnölar, piper, retas, bankar på varandra och härjar.
Jag är alldeles matt och då har vi bara hunnit till klockan 11 än så länge!

Det är tur att de blir större!

fredag 17 juni 2011

Dag 1

Sovmorgon.
Gammelgrodan med vidhängande mor och syster på fika, gossen kvar i huset resten av dagen.
Freundin ramlade förbi lagom till lunch.
Fröken Majblomma fick samma sorts frisyr som storasyster.
Fikasmulande på verandan.
Ännu fler plantor omskolade i större pytsar.
Sheriffen fick hämta posten - expeditionsliknande utflykt med ryggsäck på ryggen och en knapp kilometer fram och tillbaka!

Jodå, vi har sommarlov!

torsdag 16 juni 2011

Avslutningsdag

De små har däckat efter en lång dag med avslutningskramar, fikande och skjorthaveri.
Stora dottern damp ner i hem-hemmet, far-är-rar är på drift och jag våndas!
Våndas, för att jag börjar inse mina styrkor och svagheter.
Jag är jättebra på inledningar, hygglig på att hålla "den röda tråden" en bit och komplett urusel på snitsiga avslutningar!
I alla fall just ikväll.

Att producera läsbara tänkvärdheter är inte det enklaste.
Klippa hår är enklare!
Det har jag just gjort.
Stora dotterns hår är avhackat med en dryg decimeter.

Får nog inse mina begränsningar och krypa ner mellan täcke och okissat lakan för en stunds Törnrosasömn.

(Jäpp, Bam-Bam är fortfarande duktig och torr!)

onsdag 15 juni 2011

Hattifnatt eller celldelning medelst kloning!

Efter kvällens avslutningssommarfest på fröken Majblommas avdelning, sänktes de små-vilda-trötta rätt omgående när vi kom hem.
Jag insåg snabbt att kvällen var min, min att disponera till tråkiga uppgifter - som tvätt, disk, undanplockning osv... eller till nödvändiga saker som - skrivande. Det finns visst någon som påstår sig arbeta med att producera texter här i krokarna? Typ, jag.
Eller till helt meningslösa saker, åtminstone av helt egal och underordnad karaktär just i kväll, som att plantera om femtiotolv små pytteplantor chili.

Vad gör jag?
Givetvis allting!
Först lite tvätt, disk och plock.
Sen lite omplantering.
Till sist lite skrivande och Heureka! Jag blev klar med en av två texter i alla fall.
Före utsatt tid, dvs samma sak som i god tid före deadline.

Nu ska jag stjälpa överbord med någon annans litterära mästerverk, vilket är samma sak som att gå och lägga mig med en bok!
Imorgon behöver jag genomgå celldelning för att kunna närvara på två olika gossars avslutningar och eftersom det är tekniskt omöjligt, tänkte jag ägna mig åt att prioritera.
I tur och ordning portionera ut mig själv i olika riktningar och i olika klassrum.

Sov gott!

På språng...

Sista rycket då inför morgondagens skolavslutning!
Blir en vända till förskolan ikväll för sommarfest för fröken Majblommas avdelning, ett akut tvättryck och framplockning av finstassen till skolgossarna.
Imorgon eftermiddag brakar sommarlovet över oss med full kraft och jag ser mest av allt fram emot sovmorgon på fredag!

Sen får det gärna bli lite sol, värme, bad, utflykter, picnic-korgar och familjetid innan det är dags för ny skolstart, hösttermin och vardag.
Chanserna är rätt stora att jag hinner sakna allt vad rutiner heter redan inom en tvåveckorsperiod!

tisdag 14 juni 2011

Nominerad!

Nu blir jag så rörd att jag nästan tänker gråta en skvätt!

Titta vad fina Madde med bloggen Barnens Hjältar har gjort!


*Jag tog mig friheten att nominera dig här:
http://www.veckorevyn.com/kandis/artiklar/2011/nominera-din-favoritblogg-till-blog-awards-2011/index.xml?mail-sent=1

Guldpennan
Kriterier: En blogg som utmärker sig i sitt säregna/intelligenta/vackra/målande/humoristiska eller på annat sätt intressanta språkbruk. Här premieras välskrivna blogginlägg, där skrivkonstens kvalitet går före uppdateringskvantitet.

Hoppas det inte gjorde något!*

Hur i hela fridens namn skulle det kunna göra något?
Jag blir bara stolt och glad att mina ord berör!
Tack vännen!

Veckans Kvinnliga Blogg, vecka 24

Vi är några stycken.
En del av oss har hittat varandra.
Kanske är det verkligen så att "kaka söker maka"?
Egentligen inget som avhandlas så djuplodande i Blogglandia men ändå finns den gemensamma avgrunden där - på helt skilda sätt och ändå så lika.

Några av oss har använt orden som befrielse, andra låter känslorna och tankarna dväljas, djupt inom oss.
Vi, de där mammorna som tillhör de olycksdrabbade 3 promillena av Sveriges mödrar!
Vi med saknade barn.

Jag vill på inget vis "hänga ut" någon men det känns ändå som om mammor-utan-alla-sina-barn-omkring-sig behöver uppmärksammas och därför vill jag börja med att tilldela en av alla dem som mist sina små, veckans kvinnliga blogg-utmärkelse.

Det är en stark - och samtidigt skör - kvinna som får slåss mot orättvist mycket i sitt liv.
Hon har en poetisk sida, en kärlek till det skrivna och lästa ordet med ett par utgivna böcker i bagaget, mängder av humor, empati, jäklarannama samt en fantastisk förmåga att vända minus till plus!

Grattis Madlar, du är ett föredöme.

måndag 13 juni 2011

Böcker

Nej, jag har inte ringt och bokat läkartid åt mig idag.
Däremot fick jag med mig Freundin och lille J hem på fika idag när jag hämtade mina egna huliganer, aka små-vilda-glada!

Dessutom har jag haft en halvtimmes kvalitetstid på bibblan alldeles själv och kommit hem med en oförsvarligt stor mängd böcker.
Givetvis satte jag bibliotekarien i extraarbete också genom att vara lite småbesvärlig och beställa hem andra böcker som vårt lilla bibliotek inte hade hemma.
Insåg till min glädje att jag lyckats få dem att till och med köpa in Hannas bok; Som någon annan bäddar.
Känns ju bra att kunna ta åt sig äran av det!

Nu ska jag bara kolla att de sköter sig och har Maria Engelwinges; En SHOT till tack och Desirée Fredlunds; Refuserad nästa gång jag ska dit.
Om en vecka eller två...

Stressfritt, än så länge!

Det är som förgjort, som min pappa skulle ha sagt!
Idag kan jag bara inte komma till skott med det jag föresatt mig.
De flesta som lever, eller försöker leva på sitt skrivande, brukar vittna om att det enda som duger är att enträget skriva, skriva, skriva.
Skit samma om det finns inspiration eller ej, det är bara att köra på.

Det funkar inte för mig.
Inte så att jag behöver sitta och vänta på någon form av stundens ingivelse eller snilleblixt utan mer för att jag behöver ytterligare en dimension - tidspressen.

Jag är väl medveten om att jag är en utmärkt inspiratör, en typisk igångsättare. Däremot är jag en usel slutförare om det där med deadline inte finns.
Jag misstänker starkt att jag, fel - vet med mig, att utan en slutgiltig tidpunkt när saker och ting ska vara klara blir jag inte sporrad nog att prestera.

På fredag morgon ska två texter vara klara för att skickas iväg för redigering, är det någon som är förvånad om jag säger att de kommer vara redo först under torsdagskvällen?

Jag är det inte i alla fall!

söndag 12 juni 2011

"Liljeholmens" blinkar till hos Mångmamma

Vissa dagar börjar bra, accelererar sakta upp till någon form av topp för att sedan därefter dala mot bottennivåer.
Idag var det en sådan dag.
Morgon med sovläge länge, lugn frukost eftersom minihuliganerna redan var utfodrade, supertrevlig lunch och lek med Freundin och co och så den sega nerförsbacken mot nattning.

Jag har de senaste veckorna blivit mer och mer irriterad över småttingarnas galopperande runt i huset när jag först vänligt men bestämt, senare mer och mer tjatbetonat, bett dem röja upp sina leksaker, studsa i pyjamas och komma in i badrummet för tandtrollsanering.

Vi pratar inte om några nymodiga konstigheter här!
Ritualerna ser likadana ut som på de två äldsta barnens tid.

Jag har blivit än mer störd över min egen oförmåga att "tagga ner" och istället regelmässigt begå generalfelen som stressade vuxna gör - höja rösten, höja den lite till, för att slutligen gasta så håret står bakåt på ungarnas huvuden.
Hjälper det tror ni?
Nej, knappast!

Nya grepp måste alltså till för att bryta ett snart välcementerat och trist beteende - både hos mig och mina små.
Efter ihärdigt grubblande kan jag se ett flertal anledningar till varför det ser ut som det gör just nu!

1) Jag är trött! Vårterminen har varit lång och känslomässigt påfrestande - av flera skäl.
2) Friheten är inom räckhåll - sommarlovet hägrar - vilket gör att de flesta barn rasar runt som ystra kalvar!
3) Jag längtar extremt mycket efter det där som brukar kallas för egentid - jag vill verkligen pilla mig i naveln i timtal utan att bli störd och avbruten var tredje minut! Jag har börjat vänja mig vid mitt eget sällskap och insett hur skönt det är att agera som en egen individ, vuxen till på köpet, utan ett krävande och uppmärksamhetspockande bihang i knähöjd!
4) Självklart har jag förträngt allt om hur mitt löjligt höga blodtryck påverkar mig - när det är omedicinerat - vilket det är sedan månader tillbaka eftersom jag aldrig kommer mig för att boka läkartid åt mig själv!

Det sistnämnda är faktiskt värst!
Av erfarenhet vet jag med mig att ett par tre veckor brukar kunna jämna till mitt humör så pass att jag är trevlig större delen av dygnet - istället för bara mellan 09.00 och 15.00!
Om jag knaprar låga doser av blodtryckssänkande medicin.

Egentligen är jag en rabiat tablettmotståndare, sämre pillertrillartant får man nog leta efter men just nu är jag beredd att droga ner mig till apstadiet för att bli lite "lugn och fin".

Min familj behöver det!
Troligtvis mitt hjärta också..?

Orgel, byrå, lunch och lek!

Jag har länge varit på jakt efter en gammal, riktigt gammal byrå med marmorskiva överst.
Inte för att jag har en något mer än diffus plan om exakt var jag vill ha den, mer för att de är så fina att jag länge närt en dröm om att äga en sådan.
När sedan bästa Freundin visade sig vilja bli av med en slik tingest samt en orgel, då kan jag ju inte tacka nej.

Orgeln var ju visserligen en liten oväntad bonus men eftersom jag inte behöver vara superförsiktig med den, kan den mot bättre vetande få stå mot en yttervägg i annexet.
Ja, jag är väl medveten om hur känsliga stränginstrument som piano är, därför har jag inte velat ta emot något, trots propåer från flera håll.
Det är synd att låta stämma ett instrument och sedan sabba det genom att ställa det mot en yttervägg eller alltför nära en rökkanal.
En skänkt orgel däremot...

Nu börjar mitt lilla annex bli riktigt välblingat med antika möbler.
Karin och Carl Larsson-varningen slår till!
Inte nog med att jag fick min byrå och orgel hitlevererad och inburen, vi hade en riktigt trevlig lunch och några timmars hopp-och-lek med barn och hundar, både på tomten och nere vid bryggan.

Fast det är bra kallt i vattnet än så länge, i alla fall i vår lilla skogssjö!

lördag 11 juni 2011

Matt och platt

Nej, jag ger mig.
Inte producerat en enda vettig rad på en hel dag, skandal egentligen men nu kom tröttheten dundrandes i full kareta.

Ett evigt socialiserande med barn - stora som små - samt matskyffling, vedjonglerande och legobyggen en hel dag tar faktiskt ut sin rätt.
Återkommer en annan gång.

Sov gott!

fredag 10 juni 2011

Vid viss eftertanke är vi där nu

Så landade klubbslaget exakt och precist på rätt ställe, i hjärttrakten.
Det här med att storsonen nu är utsläppt ur skolan och in i framtiden innebär också att han står i begrepp att flytta, givetvis.

Hittills har det varit något diffust och avlägset men plötsligt slog det oss bägge att nu, nu smäller det.
Eftersom extradotter P bor bättre till för kommunikationer till och från sonens jobb, är det enklare och billigare för honom att bo där. I väntan på egen lägenhet.
Och jobbet ja, det startar på måndag.

Vädret inbjuder till vemod och avslut.
Grått och kylslaget, lite luddigt inbäddat i fuktiga dimmor.

Här gäller det att ta djupa andetag och vara tacksam för de övriga småhuliganerna som kommer roa sig med att driva mig till vansinne mer än en gång till, under de kommande 10-15 åren, innan det är deras tur att leva vuxenliv!

Dagen efter

Ibland är det skönt att ha fel.
Bam-Bam lät bli med att kissa i min säng, sovmorgon fick jag också - längre än bara till klockan åtta.
Småttingarna rumlar fortfarande runt i pyjamas och det känns helt ok att det regnar idag.

Studenterna har börjat röra-på-sig med, jag har nog hört att duschen fått göra tjänst men än så länge har de inte visat sig vid något frukostbord.
Eftersom storsonen börjar sitt nya liv som vuxen på måndag med heltidsjobb, tänker jag inte grymta över sena morgonvanor en endaste dag!

Nu är det bara en vecka kvar av fulltecknad och dubbelbokad kalender, sedan börjar ett långt lov.

Nattugglan är nöjd, mätt och belåten!

Jag överlevde, kom ihåg baugetterna, såg till att ballongerna och träden vid ingången var på plats, struntade i att mangla damastduken men blingade bordet med blommor, fixade rosor att hänga runt halsen på både sonen och extradotter P, fick träffa hennes familj för första gången, kindpussades, jublade, rann bort i hettan och trängseln, hann hem med fyra barn i förväg och laddade fram silverbricka med välkomstskål i trädgården, plockade fram "det sista" i matväg och hann bli löjligt hungrig innan studenten äntligen kom hem efter sin skräniga traktorflaksfärd.

Fröken Majblomma åt sig mätt på gurka och nötter, Bam-Bam borde kissa ner en säng inatt efter sitt alltför vidlyftiga cider/läskintag - tyvärr blir det nog min, eftersom han sov där senast för en timme sedan i alla fall - strax innan jag åkte in till stan för att hämta hem sonen och extradottern igen efter studenternas gemensamma firande i hyrd lokal under kvällen.
Pysselkungen och Sheriffen stöp som två klubbade oxar framåt halv tio och kommer vara svårväckta imorgon.

Vädret gick från tropikvärme till åskknallar med tillhörande störtskurar under seneftermiddagen men regnet behövs verkligen så jag tänker inte gnälla om det.
Dessutom var jag lite återvinnings-och-miljövänlig som inte högg ner två lagom-stora-björkar-att-ha-vid-entré, utan nyttjade mina krukodlade träd istället.
En björk och ett körsbärsträd!

Nu är jag lite matt i pälsen!
I vanliga fall brukar mina nattliga inlägg vara skrivna i förväg och ha förinställd publiceringstid men just inatt sitter jag här i realtid.
Lite uppskruvad, en anings tempo i kroppen efter den sena bilturen på 9 mil och framförallt mycket nöjd med att dagen blev så lyckad som den borde bli.

Nästan hela skocken är samlad under mitt tak också, det gillar en Alfahona som jag!

Imorgon - då är mina tre yngsta lediga och jag tänker med varm hand överlåta åt far-är-rar att rådda morgonbestyren med Sheriffen.
Själv tänker jag hålla mig krampaktigt fast i täcket och ta sovmorgon.
I alla fall till strax efter 8...

God natt - eller kanske snarare; God morgon!
Och, tusen tack för alla glada grattistillrop jag och sonen fått!

onsdag 8 juni 2011

Världens bästa Freundin!

Jaja, jag vet att jag sagt att jag ska hålla mig härifrån på grund av tidsbrist men en speedad mångmamma blir så glad av gulliga sms att jag inte kan låta bli att dela med mig!

Imorgon blir jag bjuden på frukost hos bästa Freundin - dagen kan knappast börja bättre!
Tack!

Resten av dagen kommer bara att flyta på, om jag nu kommer ihåg baugetterna...:)

Sommaravslutningsochstudenttidshets...

Hörrni - jag har en gnutta dåligt samvete för att jag inte hinner med er.
Inte har jag grävt fram någon kandidat till denna veckas kvinnliga blogg heller men tiden är knapp och barnen ymnigt förekommande.

Imorgon ska jag se storsonen, med vita mössan käckt på svaj, komma utrusandes för sista gången ur skolan.
Självklart ska han firas med mottagning, hyggligt sanerat hem och relativt välsnutna småsyskon.
Samtidigt som jag river sallad, kör jag förtioelva tvättar, jagar runt med snabeldraken, hutar åt kvällspigga små rackare, repeterar logistikschema i huvudet och vet med mig att jag kommer glömma att köpa baugetter imorgon!

Om jag överlever morgondagen, har jag ännu en vecka kvar av avslutningar, sommarfester och packade fikakorgar innan sommarlovet tar vid.
Fram till dess har jag inga sysselsättningsproblem alls, bara något för få timmar.

Hoppas ni har överseende med ett något magert kommenterande hos er, jag läser det jag hinner och återkommer till blogg, mejlbesvarande och cybervärlden när livet varvat ner något.

Kram på er!

tisdag 7 juni 2011

Ett ögonblicks verk

Det här är bara förfärligt.

I vanliga fall anser jag att det är en omöjlighet, vare sig för föräldrar eller annan person, att ha ständig uppsikt över en treåring - dygnet runt.
Därför är domen rättvis.

Samtidigt förstår jag pappans behov av en syndabock, att någon tar ansvar för den ohyggliga tragedi som drabbat familjen i första hand men även det lilla samhälle där de bor.
Personalen på förskolan har ett enormt ansvar, det får bara inte inträffa dödsolyckor där.
De ska ha kontinuerlig uppsikt över barnen, det är deras jobb!

Det jag kan förvånas över, är att Martin hade en hockeyhjälm på sig?!
Varför?
Han klättrade ju uppenbarligen i och vid trädet, redan innan förskoleläraren gick för att hämta posten.
Och varför skulle han ha hjälm på sig när de lekte i snön?
I en isig kana, med många andra barn på hårda kälkar eller snowracers - ja det kan jag förstå men i ett sådant sammanhang lämnar man som vuxen inte ungarna utan uppsikt!
Men när de står och hoppar vid ett träd!?

Även om det sägs vara lag på att alla upp till 15-årsålder ska bära cykelhjälm när de cyklar, är jag mer rädd för vad som kan hända om barnet kliver av sin två- eller trehjuling med hjälmen på och börjar leka utan att ta av sig hjälmen än om de kavar fram och tillbaka utan hjälm från början.
För ute i någon trafik att tala om - där är inte mina barn ändå innan de kan båda ta på och av sin hjälmar själva!

Så länge det inte är ett säkerhetsspänne på - som jag ändå inte skulle våga lita på - är det samma sak med cykel- som hockeyhjälmar.
Uppsikt krävs eftersom även skyddsutrustning kan vara farlig om den används felaktigt.

Olyckor händer, vi kan inte och ska inte slipa av alla vassa kanter och farliga hörn för våra barn, då lär de sig aldrig att hantera risker och faror.
Men det här, det inte bara en enorm katastrof - det är urbota aningslöst och dumt också!

Och just därför tycker jag att pappan gör rätt i att överklaga domen!

Jag gillar verkligen inte tokhetta!

Såhär på tisdags eftermiddagen efter en långhelg tillsammans med hela familjen, där mina två yngsta varit lediga idag med, är jag komplett sopslut.
Värmen gör inte saken ett dyft bättre.

Imorgon ska jag njuta av en lugn och sansad vuxenfika efter avlämning av samtliga små huliganbarn, prestera mer än halvtänkta tankar och kanske även formulera några ord som har ett sammanhang, mål och mening.

Till dess ska jag drömma om en solosemester på Svalbard...

söndag 5 juni 2011

Semesterlunk och städovilja

Ännu en sen kväll när barnen mest for runt som yra höns istället för att städa upp efter sig.
Att leva livet ute, klängandes i träd och galopperandes över gräsytorna är ju mycket roligare än att sanera sina rum.
Lika klockren än min reaktion på deras ohörsamhet - stora stygga pappkassen kom fram!

Jodå, jag släpper alla pedagogiska formuleringar vid trettioelfte tillsägelsen om att hålla koll på sina egna saker och inte bära runt de i hela huset - och sedan släppa eländet rätt ner på golvet och lämna det där.

Ska jag nu plocka, behöver jag ju bara plocka upp det en gång.

Tyvärr är de smås reaktion lika klockren den, varje gång.
Genast börjar de vädra allvarsluft och ger sig i kast med att skyffla prylar omkring sig som besatta.
Tröttsamt att behöva skärpa tonen och sammanbitet börja stuva undan deras saker bara.
Varje kväll!

Annars kör vi fortfarande på semesterliv nattetid i stugan, fröken Majblomma stupade dock i sin egen säng, i stora huset efter förrättat städvärv, så henne ska jag vackla iväg och bära hit.
Sen.
När killarna hamnat på sina kuddar!
Vilket förhoppningsvis sker strax innan jag själv landar i horisontalläge!?

Nu är han stor!

Lika erbarmligt varmt idag med.
Jag hukar i skuggan och skakar på huvudet åt fröken Majblomma och bästaste vännen som, utspökade i hellånga maskeradklänningar, fikar i gassande sol.
Dockporslinet kom fram och pic-nickorgen packades omsorgsfullt.

Bam-Bam har rationaliserat bort klädsel helt idag, springer naken över nejden och sätter sig emellanåt i en hink med vatten, när han inte hjälper till med att bada växter i växthuset eller vattnar hästarna.

Den lille herren har dessutom helt slutat med nattblöja nu - äntligen!
Jag har varit bortskämd med tidigt blöjavvanda barn men med minstingen orkade jag inte roa mig med sängklädestvätt var och varannan dag.
Han har helt enkel fått bevisa att han kan vara torr efter en lång natts sömn.
Och nu - tada - anser jag att han kan betraktas som helt blöjfri!
Fem nätter i sträck - det är bevis nog!

Känns lite märkligt efter alla dessa år med dagliga blöjbyten på minst ett, ofta två, barn.
Nu är den epoken över.
För drygt två år sedan räknade jag ut hur lång tid jag ägnat mig åt, bland annat blöjbyten, under min mammakarriär.

Jag får väl helt enkelt lägga till ett "gäng" blöjor till, gånger en minut per gång!

lördag 4 juni 2011

Galenpannedag

Tjoho vad varmt det varit idag.
Givetvis roar sig far-är-rar med att kapa och klyva upp ett ton ved eller så - och det resulterade i ett oforcerbart berg med vedträn som behövde staplas.
Tur för mig att jag kroknade på de små-ilskebyttornas hyss, bröt ihop på dem och kom igen genom att trava den eländiga veden i ett rasande tempo, av pur ilska då!
Eftersom det åligger mig (enligt vedertagen arbetsfördelning) att stapla härket.

Fast före dess hade jag hunnit sopa verandan, bära möbler fram och tillbaka, göra en blixtutryckning till närmsta utskänkningsställe för alkoholhaltiga varor (en inte helt föraktlig expedition, enär vi bor bortom ära och redbarhet), utfodrat familjen vid ett flertal tillfällen samt gett attans i en folklig begivenhet i närbelägen by till förmån för att rya runt med barnen och äta glass i hembygdsparken.
(Förlåt Freundin - orkade inte frottera mig med folk i sällskap av mina huliganer just då!)

Medan jag svor så det osade om vedträna, somnade fröken Majblomma av ren utmattning och de övriga tre huliganerna fortsatte med sitt rantande i ringen.

Nu är ordningen äntligen återställd - vi har fortsatt med vårt semesterliv i annexet/lillstugan/drängkammaren - och jag njuter verkligen i fulla drag av att ha en stor stökig familj runt mig, delar av den djupt snusande!

Men inom parentes - är det inte galet varmt för att vara början av juni?
Nu när det är dags för telning nummer två att ta studenten, minns jag att det var ungefär lika tokvarmt och skönt när jag själv klev ut ur skolan med den vita mössan på huvudet - för ett kvarts sekel sedan!
Men ändå!

fredag 3 juni 2011

Myshelg

Jag tog visst ut mig igår med klyftiga formuleringar och desperat ordsamlande genom mitt bokfrossande, för idag har jag mest glidit runt ute i skuggan.
Räddat barnen genom att ta bort ett getingbo från deras lekstugeveranda, vattnat växter som börjat sloka i hettan, spikat lite och till sist tagit och snabbsanerat samtliga små-vilda-glada för att forsla samtliga familjemedlemmar in till staden, där vi mötte upp stora dottern som fick agera fotograf.

Storsonen och extradotter P var urtjusiga, uppklädda till tänderna med glitter och bling, välputsade skor, fiffad frisyr och färgkoordinerad näsduk i kavajfickan.
Jajemän - dags för traditionsenlig bal!

När vi hade kindpussats färdigt, forslade vi oss vidare till favoritmataffären och fyllde med lätthet en kundvagn modell större med förnödenheter.
Kvittot var ungefär lika långt som en ettåring!

Nu leker vi semester. Annexet är annekterat igen med spännande film, bäddar på golvet, eld i kaminen och familjen samlad på begränsad yta.
Här ska byggas familjerelationer igen, då är små utrymmen oslagbara.

Illvillja?

Ibland löper min skalle amok, av att läsa ett inlägg hos någon annan, lyssna på en låt, få ett erkännande.
Tittade in hos Lippe.
Fick en ny vän på Fb - som uttryckligen sparade sina "sista" platser till "snygga brudar".
"Knarkar" poppig musik.
Allt det här gör att jag går i spinn över hur sjuk och absurt utseendefixerad vår tid ser ut.
Kul för mig att jag är snygg - trist för någon annan som känner sig glåmig och beige.
Eller?

Men vad är det för fel på alla 40+ kvinnor?
Eller för den delen - alla kvinnor i fertil ålder och heterosexuella relationer?
Vad är det som gör att vi bevakar varandra så infernaliskt?
Inte ha för höga klackar, inte för kort kjol, inte för mycket smink, inte så iögonfallande smycken/naglar/utstrålning - då slår stilpolisen genast till.
Allt ska vara precis inom ramarna för det anständiga, det normala, det förväntade!

En kvinna som passerat 40-strecket, bör inte skratta för högt, ha dingliga örhängen, inte ta plats genom att tycka.
Hon borde verkligen ha vett att krypa tillbaka till köket och börja förbereda sig på att sticka raggsockor till barnbarnen och baka små piffiga kakor.
Eller klättra in genom dörrarna till någon behjärtansvärd organisation och "hjälpa andra".

Och om hon nu för guds skull vågar höja rösten, rakryggat sträcker på sig och hävdar sin särart, då går det utmärkt att döda henne genom att ge henne epitetet; Klimakterikossa!
Eller sucka besvärat något om att hon är ett billigt stycke!

Ledsen!
Jag köper inte det!
Varken att bli kallad vid namn eller dissad för att jag är jag!
Jag är inte ett dugg patetisk - eller vill hålla liv i någon form av flyktig ungdom!
Jag är så nöjd med att vara jag, precis där jag är i livet nu.
Tänker inte börja be om ursäkt nu för att jag tar plats, det har jag aldrig gjort.

Jag är bäst!
Lika bäst som alla andra kvinnor som står upp för sig själva!
Systerskap är allra vackrast - stötta varandra - vi är alla värdefulla!
Love <3

torsdag 2 juni 2011

Deckare

Idag har jag läst!
Boken som Madlar lottade ut; Hypnotisören av Lars Kepler.
En tegelsten i pocketutgåva på drygt 570 sidor om kriminalkommissarien Joona Linna och läkaren och före detta hypnotisören Erik Maria Bark.
Började imorse och läste ut den strax före middag.

Det här är en typisk sträckläsarbok, en stunds verklighetsflykt men inget som jag kommer att ligga och grubbla över inatt.
Fullt så trist som Madlar ansåg den vara, håller jag inte med om.
Karaktärerna är vältecknade men jag levde mig inte in i deras liv.
Relativt obehagliga våldsscener, en dos äktenskapliga problem, lite sex, några riktiga knäppgökar, den rart leende och effektiva polisen (av kvinnligt kön!) som drar kopior, letar reda på namn och adresser, åt den strängt upptagne kommissarien som jagar runt, kors och tvärs över Stockholm men även längre ut i landet, efter den riktiga psykopaten.
En hel del av de stereotypa personerna jag förväntar mig att hitta i en deckare, de finns där.
Andra är mer skruvade än vanligt.

För en exilstockholmska som jag, som senast för en vecka sedan rörde mig i delar av den miljö som beskrivs, är det lite av en nostalgitripp.
Miljöbeskrivningen levandegör.


Jodå, en välsnickrad deckare.

onsdag 1 juni 2011

Om sanningen ska fram...

Lite olik sommarens kommande plåga!
Samma upphovsman!
Imponerande.

Bäva månde ansvarig...

Det var väl själva den...
I förmiddags när jag loggade in, hade jag bestämt mig för att släppa gårdagens ämne helt.
Fine, ok, bra så - det finns somligt jag gillar och annat jag ogillar. Basta!

Och så visar det sig att en konstellation jag enträget bett om att slippa se, är precis den som kommer att uppstå.
Vid flera tillfällen, till flera olika parter i bestämmandeposition har jag framfört mitt (starka) önskemål om att just det här skulle undvikas.
Jag har påvisat alternativa utvägar, förhållningssätt och möjligheter.
Jag har varit öppen för alla andra alternativ, kort sagt.

Och vad händer?

Jag har inte stort hopp om att kunna ändra beslutet men jag tänker demonstrera mitt missnöje.
Med besked!

Och ja, jag har redan övervägt tanken på att bara låta udda vara jämt men det är inte i första hand mig själv det gäller - så jag tänker inte släppa det.
Än!