onsdag 31 augusti 2011

Cogito, ergo sum*

Hörrni, jag har tänkt på en sak.

Det här med fördomar alltså.
Visst är det så att vi alla lider av vanföreställningar!?
Utifrån hur vi själva vuxit upp, fostrats, gnidit oss socialt ser vi på vår omgivning med en viss sorts ögon.

Tänk bara på hur personer i rullstol ofta bemöts - lite som om de hörde sämre, begrep mindre eller långsammare och kanske till och med så illa att det hellre pratas rakt över huvudet på dem!?
Egentligen skiljer det sig inte nämnvärt från hur små barn bemöts.

Alltför ofta märker jag hur föräldern svarar i barnets ställe, när barnet skulle vara fullt kapabel att tala för sig själv.

Eller hur vi människor älskar att kategorisera vår omgivning på ett sätt som gör att fördomarna bara haglar.

Lastbilschaffisar är trögtänkta, feta och lyssnar helst på countrymusik.
Östermalmskärringar är snipiga, glider fram med en päls över axlarna och handlar sin inredning på Svenskt Tenn.
Lantisar är fetare än stadsbor och unga mammor måste per automatik vara arbetslösa korkade vårdbiträden.

Eller?
Är det kanske en enorm otjänst vi gör oss själva genom att försöka dela in vår omvärld i förutbestämda klyschor?
Hur många spännande, intressanta, roliga, bildande möten går vi miste om när vi bara håller oss på vår egen sida av planhalvan?
Att medelklassens människor bosätter sig i samma typ av områden, gräver ner samma typ av växter i sin trädgård och bara försöker framhäva sig själva som lite bättre än grannen genom sitt val av bil eller större grill, är inte det en enorm brist?

Eller att vi alltsomoftast är rädda för att sticka ut, göra oss märkvärdiga, avvika från mängden.

Kanske är det just därför jag älskar att provocera genom att varken bete mig som, se ut som eller ens uppföra mig som jag förväntas göra.
Jag vill helt enkelt inte tillhöra de fördomsfullas skara.
Troligtvis gör jag det ändå, även om jag försöker se på min omvärld på mer än ett sätt, innan jag låter min dom falla.

Min "samhällsklass" skulle påbjuda att jag hade två, max tre barn, bodde kvar i en villa i utkanten av Stora Staden där jag är uppväxt, arbeta deltid - troligtvis inom något pedagogiskt yrke och för övrigt vara klädd i högst normala kläder av lite bättre snitt än H&M, samt ha en page som klipptes var 8,e vecka.

Istället har jag freakat ut totalt med antal barn, flyttodysséer över landet, finns inte med i några som helst register över eventuellt anslutna till A-kassa, försäkringskassen eller arbetsförmedlingen.
Tycker att det är högst rimligt att tufsa till håret i dreads vid dryga 40-års ålder,
återanvänder möbler, kläder och grejer - både ärvda, fyndade och fådda.
Eller tillverkar det jag anser mig behöva själv!

Plockar fram den ena efter den andra mer eller mindre genomtänkta planen ur rockärmen i tid och otid, anser det är självklart att jag är kompetent nog att befinna mig på diverse ordförandeposter i olika sammanhang - utan egentligen ha någon som helst koll på ursprungligt syfte, mål eller mening.
Allt det där kan jag väl ändå lära mig vad det lider?


I mångt och mycket tror jag att min egen glupskhet över livet ligger och skaver någonstans långt ner i mitt inre!?
Jag hade bråttom ut i vuxenlivet, jag har bråttom nu för att hinna så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.
Inte för att upplevas som "syster duktig" utan för att hela jag är så spretig och vill så mycket hela tiden.
Allt är spännande och kul.
Mitt liv är troligtvis för kort för att hinna byta inriktning tillräckligt många gånger och då är det bättre att göra allt samtidigt, så jag hinner med en bråkdel av allt jag vill göra.

Skräcken jag som tonåring kände inför att bli en "vanlig Svensson", den ligger kvar.
Det enda som förändrats är att jag vägrar göra som alla andra bara för att det förväntas av mig.
Jag är inte, kommer inte bli, vill inte vara som "alla andra".

Och egentligen tror jag inte att någon annan heller vill vara som "alla andra"?

* Jag tänker, alltså är jag. René Descartes

Barfota?

Barn har en fantastisk vokabulär.
05.22 imorse, när jag helst ville sova en stund till, kom Bam-Bam krypandes upp från fotändan av min säng och krävde att få sova "barfota" med mig?
Eftersom jag andas och äter barnspråk till vardags, begrep jag att det var skavfötters han menade, trots mitt sömndruckna tillstånd.

På min vänstra sida låg fröken Majblomma och på den högra Pysselkungen så om nu Bam-Bam ville sova barfota/skavfötters med mig, passade det ju bra.

Det var bara det att han INTE ville ligga där nere vid mina fötter utan han ville ligga bredvid.
Efter lite ålande och klämmande hamnade han mellan mig och Pysselkungen, som i sin tur indignerat vaknade och försökte återta sin plats med en hel del upprörda ord.

Så där dags vill inte jag riktigt vara med, så jag tog min kudde och travade in till Pysselkungens säng istället, med den påföljden att båda gossarna förföljde mig.
Nåväl, en dryg timme senare var det ändå dags att kravla sig upp och starta morgoncirkusen!

Nu är dagen igång, tre små iväg, Sheriffen snorar och gör engelskläxan, jag ska gå och gapa med munnen och plånboken hos tandläkaren, innan Freundin med son kommer hem med min Bam-Bam från förskolan för lite hopp-och-lek.

Blir nog ordning på den här dagen med!





tisdag 30 augusti 2011

Slödag

Idag har jag faktiskt inte gjort någonting - med mina mått mätt.
Och då vet ni ju alla att jag har ett rätt högt tempo för jämnan.

Sheriffen fick bli hemma imorse med feber och halsont, bara de övriga två små skolbarnen som skulle skjutsas iväg.
Bam-Bam, som är ledig på tisdagar, hjälpte mig att tömma källaren på alla femtioelva kassar med kartonger och papper som ska till återvinningscontainrarna.
Sen sopade vi fram en snitslad bana, så att den stackars sotaren skulle hitta in till vedpannan för sotning under förmiddagen.

Lunchen skötte sig nästan själv, pasta och bacon till killarna, spenat och ostpaj till mig.
(Nej, jag köper ALDRIG färdigmat i affären, det är väl klart att pajen var hemgjord)!

Läste ut en bok om Amishfolket av en Erik Bengtson.
Mer för att jag började på den igår kväll, mindre för att den var tillräckligt läsvärd.
Sydde en väska.
Gräddade pannkakor och fattiga riddare till barnen eftersom små skolbarn brukar vara glupande hungriga när de kommer hem.

Snurrat några tvättar och diskar mellan maskiner, torktumlare och skåp.

Och klockan är redan halv fyra!
Herregud så mycket jag kommer hinna få gjort ikväll om jag bara skruvar upp farten lite!
Och vilken tur att jag inte "jobbar".

Veckan Kvinnliga Blogg, vecka 35

Det finns mycket att säga om den här kvinnan!
Främst skulle jag vilja ge henne en eloge för hur outtröttligt hon brinner för de som inte kan föra sin egen talan.
Barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, eller helt enkelt bokstavsbarn i dagligt tal, är hennes drivkraft och prio nummer ett.

Jag fascineras av en människa som krälat runt på botten, tagit sig upp, fostrar en driva med barn och samtidigt vägrar släppa taget om en egen identitet!
Gilla!

Bra jobbat Madde, fortsätt så!

måndag 29 augusti 2011

Nej tack. Går inte. Upptagen.

Ibland misstänker jag att det är bra att vara en hemmamamma som kan mota ovälkomna "kompisar" i dörren.
Det finns en kille, något äldre än Sheriffen som åker samma skolbuss som brukar småstöka med sonen.
Inget allvarligt men tillräckligt för att Sheriffen ska tycka att det är jobbigt.
Frågor, påståenden, lite retande, en del dragande i bältet, allmän förföljelse och så där.

Idag dök han och en annan jämnårig kille upp vid ytterdörren och "ville leka".
Sheriffens hela kroppshållning sa något helt annat så att påstå att det var läxdags var ingen uppoffring från varken sonens eller min sida.
Dessutom var det precis det vi roade oss med, så någon lögn var det inte heller.

Hade det istället varit någon av de killar Sheriffen brukar prata om, eller leka med, hade läget varit ett helt annat!
Då hade vi kunnat vänta lite med läxan.

Ska jag vara helt ärlig, tycker jag att det mest verkar vara ett utslag av eländig nyfikenhet och sådant är jag toktrött på, oavsett om den kommer från små eller stora människor.
Missförstå mig rätt här - det är skillnad på nyfikenhet och nyfikenhet.
Välvilligt inställda personer som faktiskt bryr sig om svaren, är givetvis välkomna i mitt hem men när det mest känns som en form av snokande komparerande intrång, då vänder jag taggarna utåt!

Givetvis är allt helt subjektivt.
Men i mitt hem är det min känsla som går först - oavsett om den stämmer eller inte!

Såtillvida stämmer det med; Mitt hem är min borg!

söndag 28 augusti 2011

Ny titel på visitkortet?

Jag tycker mig se en ny trend här!

När jag för en gångs skull inte måste skyffla runt möbler som besatt, roar jag mig med det i alla fall.
Flyttgumma kanske är min nya karriär?

Fröken Majblomma har fått överta storadotterns säng och den har jag just baxat upp för trappan och in i hennes pyttelilla krypin.
Det medför ju naturligtvis lite övrig möbelrokad där leksaker och tillhörande förvaring måste byta plats för att rummet ska bli beboeligt.

Nu blev det visst nytändning av vissa leksaker när de hamnade på ny plats.

(Och i smyg har jag passat på att slänga trasiga saker jag inte har för avsikt att limma/laga/lappa ännu en gång)!


Av bara farten kommer jag nog att fortsätta mitt uppröjningståg genom hemmet de närmsta veckorna, det finns några barn till i flocken som är i behov av tillhörighetssanering.

lördag 27 augusti 2011

Diagnos; Tilltagande ålder?

Men hallå!?
Klockan är bara barnet (ungefär halv elva) och jag sitter och kippar efter andan en lördagskväll?

Galet men sant.

Värre dagar har jag ju varit med om, varför ska jag krokna denna afton?
Måste vara samma fenomen jag nyligen upptäckt vid nålpåträdning av symaskinen - skumögdhet!
Eller?

Lite hederlig "tidens tand" som gnager på mig, kanske?

Honey, I´m home ...

Jag och mina armar har överlevt!
Strax efter 9 i morse styrde jag bil med släp söderut och efter ett tankstopp och tvåochenhalvtimme, cirkulerade jag runt centralstationen i Lund i väntan på stora dottern och hennes två vänner.

Min extradotter A och stora dotterns vän E, vars pyttelilla lägenhet nu är överbelamrad med möbler, kom, bar och styrde upp.
Sen lät jag den lagvidrigt parkerade bilen stå där den stod och gick och åt med tjejerna.

Hela centrala Lund var nedlusat med nollningsupptåg och utspökade studenter.
Instinktivt gillade jag staden, kanske inte så märkligt, eftersom precis alla typer av folk och fä befolkar en studentstad.
Tillåtande - kändes det.

Visserligen borde jag fått upp vanan av att backa och trixa med släp men sååå ofta gör jag det inte.
Max en gång per år, så när vi råkade hamna på en återvändsgränd med - givetvis - en parkerad bil på vändplatsen, höll jag nästan på att bryta ihop.
Eftersom det inte är något alternativ, var det bara till att hålla tungan rätt i mun och ta förtioelva omtag innan vi hamnade rätt igen.
Ja, jag är lite mallig för det - och med rätta anser jag!

Självklart led jag av ett litet nederlag också på min första tur till och från Lund.
Här tänker jag skylla på all evinnerlig ombyggnation av svenska vägar, eftersom jag hamnade helt åt helskotta, när jag tänkte ta mig hem.

Om vi säger så här; Jag har sett mer av skånsk landsbygd än vad jag behöver!

Dagens bästa var ändå extradotter A´s present som hon burit runt på i väntan på att vi skulle ses.
Ett par egna haremsbyxor, inköpta på hennes resa i sydostasien förra året.
Jag har varit grymt avis på hennes fina vinröd, hon haft i flera år så jag blev så himlans glad för att hon fixade ett par gröna åt mig!

Tusen tack tjejer för en jobbig, svettig och fantastiskt trevlig dag i Lund.
Stora dottern; Och om ... jag säger om...du skulle få för dig att flytta igen om ett år eller så, kan jag kanske tänka mig att "backa med släp" igen.
I alla fall om du raggar upp lite bärhjälp och packar lättare kartonger! :)



Hoppsan

Javisst ja, jag ska ju köra bil jättelångt och bära ännu tyngre imorgon.
Då borde jag kanske sova lite!?

Jag råkade visst sy en väska först!
Fodrad axelremsväska av 14 små färgmatchade stuvbitar.
Bara för att det kändes som en bra plan.

Sov gott!

fredag 26 augusti 2011

Muskelstatus

Mjölksyran är kvar!
Tänkte ni ville veta?
Och imorgon ska jag bygga på den lite till ...

torsdag 25 augusti 2011

Storbarnen flyttar

Mjölksyran i armarna vill inte ge med sig, trots att det gått mer än två timmar sedan den sista blytunga kartongen släpades nerför fyra halvtrappor och genom långa korridorer.

Men...släp är hyrt, påkopplat, lastat och hemfraktat för temporär förvaring på gårdsplanen till i övermorgon då jag ska lotsa mig och släp 20 mil söderut, kryssa mig fram i studentstaden och leverera alla kartonger och möbler uppför tre heltrappor och genom ännu längre korridorer.

Troligtvis har mjölksyran gått över till på lördag?

Om tre-fyra veckor är det dags att göra om bravaden - då med storsonens möblemang och mackapärer.

Snacka om effektiv punktinsats av träningskaraktär.
Nästa år får de lösa sina eventuella lägenhetsflyttar själva, för mig är det ok om det dröjer en 9-10 år innan nästa unge är flygfärdig.

Nu ska jag vila armarna lite - och kanske resten av kroppen med!?

Dagens brandtal mot fördumning

Det här är en av anledningarna till varför jag valt att leva utan tv!
Det går inte att säga det på något bättre sätt!

Smakfullt

God morgon!

Trots att flertalet små verkade ha ätit krossat glas under natten, kom alla i rätt tid till rätt plats!
Det känns att det drar sig mot slutet av första skolveckan, för attans så trötta och svårväckta de börjar bli - och jag med.

Då är det extra roligt med ett smakfullt exempel på skräckinredning som ligger och väntar på mig i mejlen när jag kommer hem för att starta datorn och dagen.
Se själva, notera särskilt den intrikata kombinationen av tre (!) ljuskronor, tätt intill varandra över matbordet.
För att inte tala om den genomgående trenden med djur av konstgjord karaktär som så fint smälter in i interiören.

Kan det månne vara så att det är någon med gott om pengar men med väldigt begränsad stilkänsla som inrett?
Eller är jag bara lite morgongrinig och bitsk?

onsdag 24 augusti 2011

Precis som vanligt

Så har den här dagen också rasslat förbi i höghastighetstempo.
Lämningar och hämtningar, världskrig och kompiskonflikter, flyttkartongsleveranser och släpbokning - ja och så lite kaffepimplande med stora dottern - så klart.

Imorgon ska hennes lägenhet stuvas in i ett släp, eller i alla fall hennes pinaler, fast först är det lite tandläkarbesök för barn, skola/förskola och sedvanlig kompislek som gäller.

Tror jag kommer ha att göra imorgon med.

tisdag 23 augusti 2011

Nöjd

Vet ni - inte för att jag tycker att det är så värst klädsamt med eget beröm - men jag tycker nog att det varit lite av en riktigt rolig prestation idag att hinna sy tre väskor och två lampskärmar, mestadels med en Bam-Bam sittandes i knät för att han också ville vara med och sy!

Dessutom hann vi städa undervåningen tillsammans - sonen jagade runt med snabeldraken - lekt ute, ätit, hämtat syskonen som varit hos kompisar och ändå hann de små komma i säng i dräglig tid, hyggligt rena och tandborstade.

Imorgon har jag några småbarnsfria timmar så då ska jag givetvis genast bege mig till mitt största barn.
Gäller att passa på de här sista skälvande dagarna, innan hon befinner sig något mer utom räckhåll.
5 mil är ju trots allt närmre än 20.

Nu ska jag kasta mig i riktning mot kudden och en bok, innan det är morgon igen!

Mani och BBB (BristandeBildBevis)

Att jag är en periodare, det står klart sedan länge.
Att jag är en sådan hemsk periodare som det senaste två dygnen - det hade nog inte ens jag koll på?

Antingen läser jag oavbrutet, skriver lika frekvent, hystar egna och andras barn, lagar mat eller kör taxi som en galning men min allra senaste vurm har varit att lappa, laga och sy nytt.
Väskor!

Attans vad roligt det har varit att botanisera bland mina pyttesmå stuvar och plocka ihop färg och form till olika typer av fodrade kassar, små handväskor eller som det vansinnesprojekt jag gav mig i kast med idag - en ryggsäck till Bam-Bam.

Just nu är jag lite ledsen i ögat för att jag slarvat bort sladden som behövs för att tanka över bilder från kamera eller mobil till datorn.
Jag har hela tiden hävdat att det är alltid någon annan som kan det där med fotografering bättre än jag och man kan ju inte vara bäst på allt som bekant!

Tyvärr flyttar familjens fotograf i veckan och nu om inte förr är det nog läge att snoka reda på den där förlupna sladden om jag överhuvudtaget ska ha några bilder sparade på någon någonstans.

Eller kanske ett annat år när jag inte syr, läser, skriver eller råddar runt i familjens hägn?

Veckans Kvinnliga Blogg, vecka 34

Nu är det verkligen på tiden att jag tar mig i kragen och drar igång "Veckans Kvinnliga Blogg" igen.

Så vad skulle kunna passa bättre än att göra två flugor på smällen samtidigt?
Självklart får denna veckas huvudperson tala för sig själv.

Välkommen Anitha Östlund!

En liten personbeskrivning av mig:
Jag är född 1964 i en by i Hälsingland, men flyttade till Stockholm 1984.
Numera bor jag ute i vackra Grödinge – Näs som ligger några mil utanför Stockholm tillsammans med min blivande man Peter och våra tre barn.

2009 gav jag ut självbiografin Tre änglar och tre mirakel och förra året deltog jag i Vildsintnovellsamling med novellen Betalningen. Lagom till bokmässan skrev jag dikt- och novellsamlingen Pappersskärvor.

Min karriär som utbildad filmmanusförfattare är precis påbörjad och just nu jobbar jag med ett nytt film- och bokmanus som jag startade med under min tid hos Manuspiloterna. Med mina böcker vill jag belysa problem som göms bakom stängda dörrar, och är extra intresserad av de psykologiska aspekterna i karaktärernas beteende. Jag älskar att gröpa ur hjärnan på dem, och hitta den yttersta känslan av sorg eller glädje i tanken att beröra, och få läsaren att fundera på innehållet långt efter att de lagt ifrån sig boken.

Mångmamma undrar hur jag klarar av att rodda tre småungar, skrivande av bok och filmmanus, min killes start av eget företag, plus ett helt hav av snickare som bygger
ut vårt hus på alla ledder.

Om vi börjar med mitt skrivande så skulle det ligga minst två böcker färdiga ute på bokdiskarna just nu om jag fick skriva så mycket jag ville.
Det är den där magiska tiden som saknas…åt alla håll.
I sommar har jag haft barnen hemma,
och skrivit på nätterna med blandat resultat.
Man blir rätt trött av att jaga barn, och skälla som en ilsken bandhund när saker går överstyr.
Ögonen går i kors en del kvällar, och kroppen liknar mer en urvriden trasa än en medelålders lite halvmullig kropp.

Peter jobbar i princip dygnet runt och hans nystartade plåtslageri Speed bygg & plåt går jättebra.
Sena kvällar står han och täcker vårt nya tak med falsad svart plåt.
När någon älskar sitt jobb syns det och jag är glad att han äntligen gjorde något åt sin situation även om läget just nu är lite ansträngt.

Själv söker jag jobb men får inte ens det obligatoriska mejlet ”Tack för visat intresse men…”
Antingen sitter Ödet och skrattar sig fördärva över mina trevande försök att ta tillbaka mitt liv som anställd och blickar på min framtid som manusförfattare, eller också går jag igenom något underligt livstest.
Fatalist som jag är stressas jag inte av mitt läge, utan väntar på vändningen.
Det löser sig säkert i slutändan, tänker jag och rycker på axlarna.

Boken jag just nu skriver på är mycket speciell och kräver mycket tankearbete.
Jag vill att det jag skriver skall beröra läsaren långt, långt in i hjärtat, och lämna en livslång tatuering där.
Kanske till och med förändra den människans syn på vissa saker.

Det har varit extremt mycket research för att återge sanningen och en del jag läst har gett mig mardrömmar.
När vi pratade om det här med att provocera läsare och publik på filmmanusförfattarskolan jag gick, kändes det som om det var något för mig.
Min lärare som haft ett finger med i mitt filmmanus skrattade när jag sade det och att min film med säkerhet skulle provocera både män och kvinnor.
Förhoppningsvis också informera.

Boken är för övrigt nästan en kopia av filmen.
Hemligheten för att klara den här karusellen av tre småttingar, skrivande av film och bokmanus, uppbyggnad och utbyggnad av hus, nystartad firma och dessutom handha rollen som älskad kvinna, det är rutiner.
Allt jag gör numera är uppbyggt av det.

Upp med barn prick sex, frukost, köra iväg ungarna till skola och dagis.
Göra hushållssysslor, utesysslor, kolla mejl, skriva skrivpuff och sedan skapa radioskugga över huset.
Skrivandet pågår tills klockan slår halv tre.
Då är det bara att hoppa in i bilen igen och tuffa iväg för att hämta ungarna som oftast är hungriga och extremt högljudda efter en dag i sällskap av tjugofem andra barn som också vill höras.

På natten när småttingarna sover och mannen rasat ihop i soffan, skriver jag med en deadline klockan två, annars blir jag övertrött dagen efter.
Det är förresten oftast nattetid det där magiska flowet kommer som tar bort hunger och törst och ger mig enorm energi, nästan euforisk sådan.
Orden strömmar över mig och fyller hjärnan in i minsta millimeter.

En del kvällar somnar jag med huvudet nere i datorn och vaknar i gryningen av kvittrande fåglar eller snickare som dunkar på huset med hammaren.
Jag skulle ljuga om jag sade att det är enkelt men det finns alltid någon som har det värre och jag är exakt där jag vill vara.
Mitt i centrum av tyfonen av händelser. Mitt liv är aldrig tråkigt, huset blir jättefint och skrivandet går sakta men säkert framåt.

Min blogg hittar du här:
www.novellbloggen--‐razaha.blogspot.com
Min hemsida:
www.anithaostlund.se

Min novellsamling PAPPERSSKÄRVOR kommer att finnas på bokmässan i samma monter
som VILDSINT och Eureka befinner sig.

måndag 22 augusti 2011

Väskor, böcker och papper!

Det har varit lite mycket nu i ett dygn.

Igår efter sen nattning, lagade jag 9 par trasiga jeans, fick upp ångan och började knåpa ihop den mycket försenade födelsedsgspresenten till Freundin - en väska.
Kvart i ett i natt insåg jag att jag behövde några timmars sömn före skolstart och vid strax före sju imorse stod jag i givakt igen.

Tre skolbarn som skulle ha nya väskor, fruktburkar och extrakläder med sig - och så då en liten gosse som skulle få återvända till förskolan efter ett långt sommarlov.

Diverse förvecklingar ledde till att jag sprang som ett skållat troll mellan de två yngre skolbarnens klassrum för att inte missa alltför mycket medan Bam-Bam levererades till förskolan endast iförd byxor och skjorta.
Jacka och regnkläder låg i min bil - inte i den bil vars ägare hystat av gossen på rätt plats!

Trots allt blev det ingen fara på taket då fröknarna klätt på sonen extrakläder som förskolan tillhandahåller vid krissituationer - typ regn - så med lånade rosa galonbyxor och en matchande röd regnjacka lekte han förnöjsamt ute.

Jag hastade hem, sydde färdigt väskan, uträttade en del ärenden, åkte till Freundin för supersnarrig lunchkantarellmacka, innan det var dags att sopa ihop flocken igen.
Det vill säga, jag hämtade minstingen på förskolan och de övriga tre fick snällt ta skolbussen hem.

Samtliga barn hittade hem!
Två nya fodrade kassar att ha sina extrakläder i är nytillverkade under eftermiddagen, ännu två tillklippta och ska snörpas ihop imorgon.

Sommarlåneböckerna skulle återbördas till biblioteket också så jag passade på att beställa några av mina författarvänners böcker.
Tycker att den lokala bibblan behöver lite nytt i hyllorna.

Till exempel:
Maria Engelwinges - En shot till tack.
Anitha Östlunds - Pappersskärvor
Desirée Fredlunds - Refuserad
Jan-Eric Ullströms - Vägen till Umbria

Roligt är att samtliga har debuterat i år och som jag tidigare nämnt, är även Hanna Lans representerad i bibliotekshyllorna numera!

Nu är samtliga miljarder papper påskrivna som ska få återvända till skolan om allt mellan oallergier av matkaraktär, till allmäna kontaktuppgifter och var barnen bor samt vem som ska berätta för vem om vad telningarna gör!

Tror jag tänker känna mig nöjd efter denna första höstterminsdag!

Sov gott, hörrni!

Kort rättelse bara; Anitha är inte debutant i år, hon har faktiskt gett ut en självbiografisk bok redan 2009.





söndag 21 augusti 2011

Sommaravslutning, rent kalendariskt

Årets sista sommarlovsdag och jag och mina små-vilda-inte-fullt-så-glada-längre-utan-mest-trötta-på-varandra-stökiga har varit på utklädningssommarfest.

Sheriffen och Pysselkungen var givetvis cowboys, fröken Majblomma en icke utklädd prinsessa, Bam-Bam riddare och jag till en tuffare tant än vad jag är med mitt hår som vapen.
Bam-Bams tjej L ville gärna avsluta sommaren med buller och bång och så fick det bli.
Ytterst vältajmat också med ett riktigt hejdundrande barnkalas med lekar, upptåg och badning på halkbana, vilket gjorde mina små både gladare och tröttare än vad de varit på länge.

Nu är det uppställning i skonummerordning för hårtvätt, nagelklippning och öronkrafsning så att de små liven är någorlunda presentabla inför morgondagens skolstart.
Jag fasar lite för att behöva ge mig i kast med 80 stycken vildvuxna klor ...

Däremot njuter jag av tanken på att slippa yla upp i ottan före tuppen och köra ett stort barn till någon okristligt tidig klockan-sjubuss.
Det kommer faktiskt dröja sex år innan jag behöver fundera i de banorna igen.
Det är väl den stora vinsten med att ha utflugna vuxna barn, annars tycker jag nog att flocken decimerats oroväckande fort.




lördag 20 augusti 2011

Bokbussen och IRL-träff

Här började dagen med lite lätt uppvärmning, några kubik huggen ved behövde staplas.
Efter förrättat värv utfodrades familjen och jag och de två yngsta gav oss iväg för att göra lite vansinnesaffärer.
Något som dessvärre sprack eftersom den lille gossen inte hade den minsta tanke på att hålla sig inom synhåll.
Han fick återvända hem och istället fyndade jag och fröken Majblomma några anskrämliga krukor, en knippa julänglar och en prydnadskvast.

Just prydnadskvasten hoppas jag går ett snabbt öde till mötes som demolerad sådan.
Alternativt hamnar i barnens lekstuga.
Det behövs väl inte sägas att det inte var jag som "fyndade" just den?

Väl hemma möts jag av far-är-rar med en hel låda böcker under armen som just levererats av min fina läsare Eva med make.
De var just dem jag mött på vägen, så jag kastade mig raskt i bilen igen för att jaga ifatt dem - och då möts vi än en gång.
Galet stopp mitt på vägen, stora kramen och så vända bilen hemåt igen för att slänga på kaffe-macka och ett par timmars babbel i munnen på varandra.

Nu behöver jag inte gnälla om att inte ha något att läsa på ett par dagar och dessutom har vi setts på riktigt och inte "bara" på nätet.

Eftersom Eva försett mig med många pocketböcker det senaste halvåret, tänkte jag att det kunde vara vettigt att låta böckerna gå vidare efter att jag har läst dem.
Alla som är läshungriga kan ju lämna sin adress hos mig på min mejl (står här till höger), så skickar jag ett överraskningspaket vad det lider!
Sen vore det ju kul om vi alla som läser boken, skriver en kråka i den innan den får gå vidare.
Miljövänligt och bra, eller hur?

Fröken Hulda har redan namngett fenomenet; "Vandringsbok" - Sååå bra namn! :)




fredag 19 augusti 2011

Pumpor, gurkor och kommande vansinnesaffärer

Jomenvisst!
Idag har jag gett mig i kast med de däringa pumporna jag fick i måndagskväll.

Två av tre skar jag upp i småbitar, kärnade ur, skalade och så där som man bör göra.
Ner i en stor kastrull - typ jättestor - för mycket pumpakött var det.
I med lite vatten, pytteliten bit ingefära, mycket socker och så koka, koka, koka i nästan 2 timmar på svag värme.

Kalasbra blev det!

Innan jag satte igång med husmödisbestyren, hade killarna doppats i sjön för sista simskolegången.
I 13 grader och ihållande regn, knappast skönt!

På väg hem med två skallrande och klapprande käkar (medföljande kroppar också så klart) i baksätet, svängde jag förbi samma snälla granne som försett mig med pumporna och hämtade upp ett gäng kilo med spretans färska Västeråsgurkor.
Han stod i köket med uppkavlade ärmar för att börja baka bröd medan frun i huset, regnklädd och fin, stod på huvudet i uthuset och rotade fram bra-att-ha-saker tillsammans med barnbarnen.
Stängselstoplar och sådant!

Av bara farten svängde jag ihop en saltlag och pickade gurkor av hjärtans lust ända tills alla husets glasburkar och andra trevliga och lämplig förvaringskärl tog slut.

Nu har jag hunnit en sväng förbi byn för akutinförskaffning av ättikssprit - som var totalslut sedan förra årets husmoderliga bestyr.
Imorgon ska här läggas in gurkor på längden och tvären, utöver den efterlängtade och årliga "auktionen i Backhorva"!

torsdag 18 augusti 2011

Tager du denna...

Men nu behöver jag lite hjälp här!

Har just fått en inbjudan till ett bröllop kombinerat med ett dop och insåg just att jag inte riktigt kan komma på något lagom personligt och fiffilurigt i bröllopspresent.
Doppresenten ska jag nog kunna klura ut själv, där börjar jag få lite rutin, inte minst med tanke på alla mina egna barns doppresenter som vandrat in i hemmet genom åren.

Men jag är förhållandevis orutinerad på att bevista bröllop.
Utöver mitt eget, i all hast och ytterst hemligt, har jag nog bara hummat med i kyrkan och skålat vid borden ett fåtal gånger.
Vid närmare eftertanke går det nog att räkna på ena handens fingrar.

Hjälp hitåt, hiva iväg era bästa förslag, vettja!

Gammal skåpmat och gummigubbar

Satt och surfade runt lite bland mina egna blogginlägg och hittade ett jag faktiskt inte kunde hålla mig för skratt när jag läste.
Dels för att jag faktiskt skrev mycket roligare då än nu men också för att jag minns episoden med all önskvärd tydlighet!

Eller vad säger ni?

Dessutom påminns jag om hur storebror var för ett år sedan och hur lik hans lillebror Bam-Bam börjar bli.
Inte för att bröderna Marx-känslan infinner sig lika lätt med hans eskapader, mer för att det alltid är skrammel och brak omkring honom.

Efter den här sommaren ser ungen misshandlad ut.
Lika bra att säga det nu - i god tid före nästa veckas förskolestart - jag har inte slagit min son!
Men med tanke på alla hans bulor och blåmärken, skrapsår och blessyrer skulle jag inte bli förvånad om någon misstänkte det.

Att han inte (peppar, peppar) inte brutit en arm eller ett ben, får jag nog bara tacka högre makter för med tanke på hur han skuttar och far omkring.
En tanke som slår mig ofta när det gäller familjens minsting är hur lik han är en sådan där gummigubbe som alltid gungar upp på rätt köl igen, hur mycket man än försöker välta den.

Och det är nog tur att den likheten finns!

Uppdatering 19.17: Vad var det jag sa? Just när jag postat detta inlägg, kom den rara lille gossen ner från barnkammaren och visade hur han re-dekorerat om sin enda VITA t-shirt, den enda utan omöjliga fläckar. Han hade resolut klippt fina mönster i den, på framsidan!
Nu får detta sommarlov gärna ta slut, nio-och-en-halv-vecka känns som något helt annat än en film från 80-talet i sällskap med mina småhuliganer!

onsdag 17 augusti 2011

Bloggnominering!

Vilka rara bloggvänner det dräller runtomkring mig!
Det här har Hulda gjort idag, tack!

Fast ... är jag verkligen en mammablogg?
Mamma är jag.
Bloggar gör jag.

Fast vad spelar det för roll?
Jag är i gott sällskap i alla fall - Ketchupmamman Karin Lindell vann visst förra året och hon är ju både vettig och rolig - och mamma!

Kram på er

Rotat oss?

Idag är vår spruckna planering fullständigt befäst.
Den där Sovjetiska 5-årsplanen vi hållit oss till under hela vårt gemensamma liv, far-är-rar och jag, finns inte längre.

Under alla våra år har vi aldrig stannat på en och samma plats mer än fem år i taget.
Idag har vi bott i detta hus i exakt 6 år.
Då åt vi frukost på köksgolvet första morgonen, köttbullar och potatismos har jag för mig att det var.
Möblerna kom under dagen och jag hade startat vid femtiden på morgonen med att tvätta ur hästtransporten innan maken återvände till Östergötland med den, för ytterligare två veckors jobb på den gamla arbetsplatsen.
Jag och fyra barn dirigerade kartonger, möbler och kokade kaffe till ett gäng flyttgubbar hela dagen och som final på kvällen, började jag och stora dottern packa upp 15 kartonger i köket för att hitta slevar, tallrikar och kastruller.

Kommande dagar var spännande, ingen telefon fanns efter Gudruns härjningar tidigare samma år och mobiltäckningen lämnade en del övrigt att önska.
Strömavbrott inträffade och innan jag begripit var säkringar, elstolpar och ledningar gick, hade jag också förstått att det inte bara var något ytterst lokalt utan en transformatorstation som lagt ner.
Något stängsel till hästarna hade jag inte, så den snälla arrendatorn fick rycka ut med extra pinnar och snören.
En provisorisk hage fipplades ihop så att fyrbeningarna kunde få slippa stallet.

Skolan skulle kollas upp och varifrån gick skolbussen?

Lagom till lördagsmorgonen var vi uppe före tuppen och tog oss i rasande fart hem-hem till gamla gården för att riva häststängsel och plocka med oss "det sista".
Något vi roade oss med i stort sett varje helg under september, med undantag av de två första, när vi fick långväga besök som skulle härbärgeras någonstans bland alla möbler på trekvart och kartonger!

Nu, efter 6 år på samma ställe, känns det att det är dags för en sanering av hemmet från tak till grund.
Eftersom jag aldrig bott så här länge på ett och samma ställe tidigare, har alltför mycket saker samlats som tidigare helt naturligt fått en ny plats och sorterats om.

Och skam att säga, vi har fortfarande flyttkartonger som inte är uppackade.

God morgon!

Jag blev väckt, mitt i en bisarr dröm om jämförelsen; Sveriges mest köpta kött, falukorven och svenskarnas favoritlitteratur, deckare.
Mitt i denna analytiskt djupa dröm (!), undrade far-är-rar var hans svarta jeans fanns.
På riktigt.
Nästan lika knepigt som drömmen.

Inte kunde jag somna om heller eftersom jag låg i sängen och memorerade en köplista över oumbärliga ting jag alltid glömmer att köpa.
Tops, tvättlina och barntandkräm.
Att ost och bregott var slut, det har jag koll på och kommer säkert ihåg att köpa men det där andra ...

Nåja, får jag bara en skvätt kaffe i mig kanske jag blir som folk.

tisdag 16 augusti 2011

En livsviktig kamp

Jag har jättemånga bloggvänner som återkommit efter semestern och alla är produktiva näst intill i överkant med att posta inlägg om hur sommaren varit.
Jag hoppar hej vilt emellan er, tro inget annat, även om jag inte hinner med att lämna avtryck överallt.

En blogg värd att puffa lite extra för är Kristians I kroppen min

Här pratar vi om en kämpe av sällan skådat slag som slåss mot det otäckaste otäcka.
Dessutom är han begåvad med ordets makt och kan med små åthävor beskriva sin tillvara på ett fantastiskt sätt.
Jag tycker ni ska marschera in hos honom och lämna kloka och peppande kommentarer, precis som ni brukar göra hos mig!

Han behöver det!

måndag 15 augusti 2011

Och jag gillar att det är ...

... höst!
Den gemensamma semestern är slut, simskolan är på sluttampen, jag har varit iväg på första kvällsmötet för terminen och fått tre fina pumpor av en snäll granne.
Tänkte ge mig på att koka pumpamarmelad av de imorgon, det hade han gjort - grannen alltså.

En stor balja te och sen ner i säng, har bara några futtiga kapitel kvar av Karin Brunk-Holmqvists; Rosa elefanter.
Sen får det nog bli en ny tur till bibblan imorgon, för nu är de fem böckerna jag lånade förra tisdagen utlästa, dessutom börjar det bli dags att skifta lite av barnens alla sommarlån mot nya.
Där har jag också hunnit högläsa oss igenom merparten.

God natt!

(Uppdatering 23.55 - Jag erkänner! Har aldrig kokat marmelad i hela mitt liv men nu j-r ska det bli av. Surfade runt och fastnade i massa olika varianter av busenkla recept. Återkommer med mitt - för det är väl klart att jag tänkte skjuta från höften - som jag brukar med alla matlagning!)


söndag 14 augusti 2011

Omöjligheter

Helt apropå det här med min längtan efter ommöblering och upprensning i hemmet, kom jag att tänka på vissa inredningsfenomen som aldrig kommer att komma in i huset.
Inte för att jag löper amok när jag ser det hos någon annan, oftast bryr jag mig inte ett dyft om andras hem, mer för att jag själv har en klar bild om vad jag gillar och ogillar.

För en del är det ingen nyhet att jag varit inredningsmagasinsknarkare i snart 15 års tid.
Först nu har jag lyckats krångla mig ur alla prenumerationer jag haft släpandes efter mig och då pratar vi om 6-8 stycken i månaden, i flera år!

För att återgå till omöjliga detaljer hemma hos mångmamma;

1) Svart hörnskinnsoffa - kan inte vara mer otänkbart än så
2) Glasbord
3) Fläkt och lampa i ett
4) Kitschiga afrikanska masker och liknande
5) Stormönstrade tapeter, företrädesvis i orange och brunt
6) Vattensäng
7) Sänggavel med speglar, inbyggd radio i högblankt lackat spånskivematerial
8) Brontusariestor tv/dvd/spelkonsolsanläggning
9) Glansiga satinlakan med matchande överkast i sovrummet - Hua!
10)Ryamattor

Annars är jag inte så knusslig att jag inte kan ändra mig - eller möbeln/prylen/tygsjoket med färg, sax eller trälim!

Vad har ni för inredningshatobjekt?

Skojig inredningsstil - eller inte!

Även om kvällstidningarna kommer med motstridiga uppgifter om huruvida sommaren är slut eller ej, känner jag att jag satt på mig höstögonen.
Kanske inte så konstigt med tanke på att allsköns bråte, krafs och bra-att-saker som seglar runt överallt i hemmet efter den senaste tidens bouppteckning, stora dotterns förestående flytt och småttingarnas långa sommarlov.

Det finns få saker som får mig att gå så pass i spinn som ett rörigt hem.
Dammråttor som attackerar benen, klistriga fläckar på golven och fönster det inte går att se ut igenom är illa nog men det allra värsta är när fel sak ligger på fel plats.
Morr!

Just nu har jag 4 stolar för mycket, en radiogramofon, en stor flyttkartong med lp-skivor och en hel bänk belamrad med stenkakor i matrummet.
Och det är det lilla!

Annexet ska vi inte ens prata om eller för den delen sovrummet, där Bam-Bams utdragssäng fortfarande står sedan han fick en riktig storsäng för någon vecka sedan.
Visserligen bor vi stort men vi är många också!

Jaha ja, slut gnäll och hugg i bara, är det säkert någon som tycker!?
Jo, jag gör det.
Men jag har väldigt god hjälp med att sprida ut alla andra saker också av de små, så merparten av tiden går åt till att nödtorftigt sanera fram lite fri golvyta så jag kan sätta ner fötterna någonstans.
Dessutom tycker jag faktiskt att den som drar fram möbler och kartonger, kan ställa undan det också!

Eller är det för mycket begärt?

Någon gång ska jag bo i en nunnecell med helt kala väggar - då om inte förr kanske jag kan lära mig att uppskatta hela havet stormar - som är vår nuvarande inredningsfilosofi!

Och höstögonen?
De syftar på min återuppväckta längtan efter ordning och reda, var sak på sin plats och lite hederlig ommöblering, ett tema som återkommer i slutet av varje sommarlov!

Honungsfällan

Jag undrar vem jag försökte lura igår?
Det är väl självklart att jag inte tröttnar (mer än högst temporärt) på det skrivna ordet.
Idag har jag läst Unni Lindells; Honungsfällan och även om det är obehagligt att läsa om barn och djur som far illa, har hennes deckare upprättat min tro på välskrivna kriminalromaner igen.

Och ja, det går utmärkt att läsa en roman samtidigt som jag fixar lunch, hutar åt barn och plockar mig fram genom hemmet.
Det är bara en fråga om väl uppövad simultankapacitet!

lördag 13 augusti 2011

Ordmätt

Denna lördag måste nästan gå till historien som en av de slöaste dagarna för min del på mycket, mycket länge.

Visserligen har jag handlat lite mat, lagat ännu mera i omgångar, snurrat igång disk- och tvättmaskiner men mestadels har jag suttit rätt upp och ner och läst.
Idag plöjde jag igenom Marie Jungstedts senaste deckare om Anders Knutas, självklart har jag redan glömt bokens titel men som lättsmält underhållning gick den väl an.
Jag är ingen större anhängare av deckare rent generellt men visst slinker det ner en och annan då och då.

Någonstans halvvägs in i boken kom jag på mig själv med att försöka göra en jämförelse mellan Jungstedt och Läckberg.
Lite rent analytiskt sådär men jag gick faktiskt bet på det, antagligen för att jag inte riktigt berörs av någon av dem.

Emma Hambergs; Brunstkalendern har jag också plöjt under den gångna veckan och den var väl lite småtrevlig sådär.
Trassliga syskonrelationer som eskalerar innan försoning uppnås.
Lättsmält.

Känner att jag för tillfället är lite mätt på andras ord - visserligen bara temporärt - men jag har nog läst fler böcker denna sommar än någon gång tidigare.
Arne Dahl x 2
Hanna Lans
Emma Hamberg
Läckberg
Jungstedt x 3
Desirée Fredlund
Anitha Östlund

Samt ett otal tidningar, är bara de senaste två veckornas skörd.

Utöver det har jag själv producerat ett och annat blogginlägg, några krönikor och ytterligare några korta texter.

Tror jag ska ta en kort läs- och skrivpaus.
För i natt i alla fall.


fredag 12 augusti 2011

Refuserad

Jag fick ta en vända förbi biblioteket i måndags igen (förra torsdagen var ju senaste gången dessförinnan) och passade på att låna hem ett gäng böcker till.
Det hade jag inte behövt göra så snabbt.
I tisdags damp nämligen Desirée Fredlunds bok Refuserad ner i brevlådan.

Jisses vilken fantastisk inspirationsbok hon presterat.
Rolig, underhållande, självutlämnande och med ett framtidshopp och ett jäklar-anamma som få kan efterleva.
Att denna kvinna vägrat ge upp sin dröm om att se sin stora debutroman om My i tryck, är en prestation i sig.
Nu blir det av, inte som debut men som ett projekt genom egen försorg.

Ett ordspråk som osökt kommer för mig när jag läser om Desirées vedermödor och den allt annat än spikraka vägen till utgivning, är det där om Mohammed.

Om inte Mohammed kan komma till berget, får berget komma till Mohammed.
Eller om det var tvärtom?

I vilket fall som helst är det lite av att upphäva naturlagar Desirée ägnar sig åt.
Att ha en dröm, hålla fast vid den och vägra låta sig nedslås - det går att praktisera i vilken bransch som helst.
Om bara viljan och modet finns.

Ett helt underbart avsnitt i mitten av boken avhandlar mat.
Faktum är att författarinnan smugit in en liten minimal kokbok mitt bland bokmässenederlag, refuseringsbrev, novelltävlingsbidrag och dragna erfarenheter.
Motiveringen till detta är lika genial som logisk.
Om detta är den enda bok Desirée får ge ut, måste hon ju få med recept.
ALLA publicerade författare med självaktning får ju ge ut en receptsamling, så varför inte hon?

Duo Dito förlag står bakom utgivningen och även deras insats i förlagssverige bör uppmärksammas.
Men det är ett annat blogginlägg.

Alla hobbyskribenter, alla med många ord inom sig som inte hittat sin väg att kanalisera sina drömmar, alla som överhuvudtaget bär på en stark önskan om att nå fram och ut med sin dröm - läs boken.

Och Desirée; Lycka till med My.
Jag ser fram emot ett rykande färskt exemplar så fort hon fått lämna tryckeriet!



Efterlängtat jobb!

De där småcowboysen jagades iväg till sin simskola idag i sällskap med far-är-rar så jag kunde nyttja tiden till lite arbete.
Nej, inget trist städande/tvättand/diskande inte.
Skrivande däremot.

Höstens familjelivssidor i lokalpressen drar igång på tisdag igen så det var upp till bevis med ett tema i handen.
Efter sista punkten, ca 2000 tecken senare, hade det blivit omstrukturering på redaktionen så en "annan" krönika efterfrågades med ursäktanden i drivor om hastig omplanering.
Inte mig emot, fantasin har i alla fall inte gått på semester, så för att ge min redaktör lite huvudbry mejlade jag iväg ytterligare två krönikor hon fritt kan välja mellan.

Deadline, det är nog min allra bästa vän i skrivträsket!

Nu däremot har jag satt snurr på samtliga hushållsmaskiner hemmet äger och far-är-rar hjälper till så gott han kan genom att fara fram och tillbaka över ägorna i vilt slagsmål med växtligheten som benämns gräsmatta.

Cowboysarna?
Leker så klart.
Ännu en vecka kvar av sommarlov för deras del, sen stundar allvaret!

Nu ska jag leta efter något gott, lättlagat och snabbfixat i kylen.
Typ, middag kallas det visst för!

torsdag 11 augusti 2011

Go West

Vi tryckte ner våra westernhattar djupt i pannan och pep över pölen för ett besök i Vilda Western och Mexico idag.
I New Mexico hittade jag en sådan där glesvävd randig anorak, som passar så bra både på mexicanare, indianer och medelålders tanter med dreads.
Bam-Bam högg en värja och nyttjade torget till att duellera med samtliga barn högre än en meter över havet.

Småhuliganerna var huliganigare än någonsin och utmanade allt och alla med sina införskaffade pang-pangvapen.
Fröken Majblomma hade en idé om att agera indianprinsessa men tack och lov föll den planen i glömska relativt snabbt när hon fick syn på en Lucky Luke-hatt och ett snajdigt gevär!

Under tågrånet skrattade jag så hejdlöst att tårarna skvalade, vilket gjorde banditen något förgrymmad och krävde att få se om jag hade några guldtänder värda att skjuta ut!
Det hade jag inte.

Vad jag däremot hade med mig var en far-är-rar och det var nog tur, annars hade inte alla barn kommit med hem.
Att fösa en skock kalvar mot grönbete är betydligt enklare än att hålla barnaflocken samlad.
Var det inte Bam-Bam som försvann som en avlöning runt närmsta knut, var det en Pysselkung som skulle gulla med stadiga nordsvenskar.
Och om de mot all förmodan höll sig i skinnet, stolpade Sheriffen iväg med sjumilakliv eller så halkade fröken Majblomma på efterkälke och konverserade andra besökare.

Den enda jag inte riktigt känner igen så här vid hemkomsten är faktiskt mannen?
Vi åkte iväg med en skönlockig reslig man men det var en nysnaggad som kom med hem?
Måste ha varit barberaren på Main Street som bytte ut min man under en av alla tjurrusningar jag gjorde efter förrymda barn!

Banken rånade vi i alla fall och även om bytet blev magert, fick de små-vilda-glada varsin guldpeng, ätbar sådan.


I indianreservatet hjälpte Sheriffen och Bam-Bam till med att dansa en regndans tillsammans med de riktiga rödskinnen men något regn fick vi inte.
Inte förrän på hemvägen men då satt vi stadigt i våra plåtdiligenser så det bekom oss inte det minsta.

För att få de tre små i min vagn att somna, spelades Barry White vilket blev så sömnpillerartat att jag var tvungen att byta till disco, om inte jag skulle slockna före dem.
Kan berätta att det är spännande att höra Pysselkungen och fröken Majblomma sjunga med i Alcazar-låtar på spanska!?
Allrahelst som ingen i familjen kan spanska, utöver "ingifta" extradotter P, fast det är ju fusk - hon är ju tvåspråkig - med spanska som ett av språken!

Kravallvolym och med latinotakter mitt i discobeatet kan ju hålla vem som helst vaken.
Utom Bam-Bam då, som somnade någonstans två mil hemifrån!

Pysselkungen sover med sin "mysse och sin bysse".
Bam-Bam har sina vapen nära till hands och det var med milt våld jag separerade hatt från huvud på fröken Majblomma.
Sheriffen sköt nyss några nu-är-jag-hemma-skott i sitt rum och jag har lovat den där kortklippta rackaren som sitter vid samma bord som jag att inte sova i min nya mexicanska/passar-så-bra-ihop-med-dreads-jacka inatt!

Howdy!


onsdag 10 augusti 2011

Slutspurt

Här gäller det att krama ut det sista ur sommarens semester.
Utöver killarnas tappra simskoleövningar i dag, i halv storm och med den modesta temperaturen av 13 grader i luften, har jag genomfört en snabbräd in till stan för att lämna post till storsonen, handla mat och köpa nya skolväskor till tre av barnen.

Far-är-rar kämpar tappert vidare mellan regnskurarna med stängselfix varvat med häckklippning.

Kalendern därbak i skallen börjar göra sig påmind, med mötestider, jobb och annat som ska petas in i rättan tid.
Känns att det inte bara är höst i luften utan även i min biologiska och mentala sfär.

Men än är det lite sommar och semester kvar.


tisdag 9 augusti 2011

Första gången!

Ok, nu känns det lite bättre.
Tack!
Småttingarna och jag fick en mysig nattning med många kramar, långa sagor och en hel del "förlåt".
Bra så!

Nu till något annat.

För precis 21 år sedan gick jag och la mig för allra sista gången som Eva.
Inte Mamma Eva, utan bara Eva.
Visserligen Eva-med-den-gigantiska-magen-som-nästan-petat-sig-över-100-kilos-sträcket men likafullt bara som en fullständigt oansvarig enda person.

Det hann ju ändras raskt under det kommande dygnet.

Mitt i natten vaknade jag - som så många gånger förr - men denna gång av att det inte kändes riktigt som det skulle.
Eller vad jag var van vid.
Nähä nä, det var inte vattnet som gått, jag blödde istället!

Ringer och förvarnar om vår ankomst, baxar in mig i bilen och rullar fram till förlossningen där jag utsätts för allehanda plågor som stå-på-vågen, ta-blodprov, kolla-med-ultraljud och som final leds in i ett förråd med tillhörande blinkande lysrör där vi ska försöka sova några timmar!?


När det äntligen drar igång och ska bli lite spännande, är far-är-rar så erbarmligt hungrig att han jagas iväg på en jorden-runt-tur mellan korvmojjarna i semesterstängda Solna för att hitta något ätbart, medan jag blir ännu mer nålstungen, innan slutligen strumpstickan tas fram och hinnorna spräcks.

Sen gick det undan!
Från start till mål sprang vi på tre timmar och trekvart!

Tyvärr gastade jag ilsket och ihärdigt om alla-tänkbar-smärtlindring ca 3 sekunder innan krystvärkarna tog i, så jag hann få Petidin vilket gjorde att bebisen ramlade ut, lyfte på huvudet och tvärslocknade.
Sov sedan gott under flera timmar innan hon visade några glada försök till att kravla sig fram till maten!

Imorgon 16.46 blir min förstfödda 21 år!
Om mindre än tre veckor flyttar hon än en gång, denna gång till Skåneland för att fortsätta bli klokare på ett av Sveriges äldsta lärosäten!

Jag tycker ni ska gratta oss bägge.
Vi har överlevt så här långt i relativt tajt sällskap med varandra - och det mina vänner - det är en prestation!




Onixdag

Kikar runt lite här och var i Blogglandia och upptäcker att det inte bara är jag som har en skitdag!
Det var väl skönt då.
Så jag slipper känna mig så ensam med alla ilskekänslor som rasar runt i kroppen och får mig att tappa både vett och sans så det står härliga till.

Kan det vara så enkelt att avsaknaden av rutiner och några timmars barnfrånvaro från hemmet saknas?
Jag är böjd att tro det!

*Onixdag är Lotta på Bråkmakargatans uttryck om otursdag, något som känns fullt applicerbart på denna dag i det Mångmamska hemmet!

Hanna Lans "Som någon annan bäddar"

Jag har äntligen satt tänderna i Hanna Lans debutroman "Som någon annan bäddar".

Det första som slår mig är hennes berättarteknik.
Att den skrivs i tredje person är oväntat av någon som berättar om sitt liv och sin flykt hem-hem till Sverige.
Ett kort tag undrade jag om Hanna ville distansera sig från sin historia men jag bestämde mig för att det troligtvis var ett stilistiskt sätt att ge berättelsen en mer allmängiltig karaktär.
För det är den.
Allmängiltig.

Ramberättelsen är; svensk kvinna möter amerikansk man, tycke uppstår, löften ges om att leva tillsamman i Sverige, förhinder skapas av mannen, barn tillkommer, svek, brutna löften, omöjliga avtal ingås, tragiska tvister och slutligen en efterlängtad hemkomst till det älskade hemlandet MED sonen i behåll och faktiskt också en enorm nyvunnen styrka.

Kan tyckas låta som ett typiskt Disney-manus med "Happy Ending" men egentligen är det en fantastisk skildring av en mors kamp för sitt barn och i ännu högre grad en kvinnas resa genom en fullständigt okänd djungel av märkliga lagar, skapade av ett ännu märkligare land.

Nej, jag har aldrig någonsin haft någon längtan till det så kallade förlovade landet i väster och det hade inte den unga Hanna heller!


Det andra som slår mig, är hur märklig förläggarbranschen ter sig?
Hur kan det vara möjligt att inget av de stora förlagen slagit klorna i denna, mycket välskrivna, bok?
Författarinnan har istället sett till att själv ge ut sin bok, något som på sikt kommer att vara hennes vinst och exempelvis Piratförlagets förlust.
Mark my word!

Det tredje som slår mig när jag läser Hannas bok, är hur märkligt det är att jag bara en vecka tidigare fick förfrågan om att skriva en annan kvinnas historia där parallellerna nästan är kusligt lika.

Någonting säger mig att det finns fler där ute som är i stort behov av bli peppade av Hannas driv, styrka, juridiska kunskaper och manipulativa kraft, som till slut får hem henne och sonen till Sverige.

Läs den!
Beställ den, antingen på Adlibris eller som jag gjorde; se till att den köps in till ert lokala bibliotek!

Själv ser jag fram emot en fortsättning!

måndag 8 augusti 2011

Tomt på ord

Möten och samtal med andra får mig genast att spinna vidare på en tråd jag behöver få ner på pränt.
Oftast som ett blogginlägg men även på andra sätt, eller i senare sammanhang.

Stundtals drabbas jag av total skrivlåsning.
Som om samtalen i sig är nog?
Som om allt redan sagts och tänkts och inte behöver vandra vidare genom tangenterna eller pennan.

Sedan i fredags har jag haft stora dottern hemma och vi har böljat fram och tillbaka genom samtal, tystnad, läsning sida vid sida, måltider och däremellan allmän småttingsåthutning.
Jag har verkligen inte haft ork, kraft eller ens lust att läsa andras inlägg eller prestera något själv.

Och precis som jag utlovade i torsdags kväll, när jag hade varit förbi biblioteket, har jag läst de tre böcker jag lånade.

Snabbläsare!?
Jajemän!

När jag sorterat tankarna något ska jag återkomma med en rapport av mina läsupplevelser!

lördag 6 augusti 2011

Vokabulär och trängsel

-"Mamma, kan vi få farkost"?
(Sheriffen står och drar i knäckebrödsburken.)
-???
- "Vi ska leka pirater på surfingbrädan och behöver mat"!
-"Aha, ni menar FÄRDKOST."

Det är spännande att leva med barn!

Och surfingbrädan är en gammal kvarlämnad historia från tidigare ägare, utan mast, som legat och samlat damm på en vind.
Nu behövdes utrymmet till annat så den fick åka rutschkana nerför trappan och kana ut i gräset, till småttingarnas fromma.
Blixtsnabbt förvandlades den till ett piratskepp på ett stormpiskat hav.

En sak har slagit mig denna sommar.
Stick i stäv med vad man kan anta att barn vill göra - efter ett långt läsår vid skolbänken eller allmänt inomhus - att få rasa som vilddjur ute i det fria, bemästra stora ytor och sprida ut sig.
Istället ska det frottera sig på så liten yta som möjligt, skulle jag vilja påstå.

Jo, visst rasas det här med men alltsomoftast knökar de ihop sig och verkar vara helnöjda med den ordningen.

Är det inte i en yttepytteliten husvagn, där vi snarare räknar ytan i luftvolym per liter, än i kvadratmetrar, är det en fullständig ormgrop av barn som trängt sig ner i samma säng för natten (förslagsvis min), eller en kasserad vindsurfingbräda där alla ska balansera istället för att sprida ut sig över den nästan 8000 kvadratmeter stora tomten.

Det känns att vi kommit till stadiet; flockbyggarstatus.
Snart nog hamnar vi i; Ge-fanken-i-mina-saker-läge!

Besök från Gotham City

Men det var väl typiskt!

Nog för att jag är van vid att hemmet är befolkat av knepiga individer men att bli attackerad av en vilseflugen fladdermus i övre hallen, efter tandborstning, tar väl ändå priset?

Intet ont anande tänkte jag tassa till sängs, när jag i ögonvrån ser en skugga, lite för stor för att bara tillhöra en nattfjäril.
Vid en närmre titt, inser jag att det är Batmans kompis som förirrat sig in i huset.

Gissa om jag blev klarvaken och inte ett dyft sugen på att gå och lägga mig?

Just nu sitter jag och trycker i matsalen tillsammans med de andra nattugglorna, far-är-rar och storadottern, medan fönstren står på vid gavel och alla lampor är släckta.
Förhoppningsvis hittar den ut själv.
Annars vette tusan hur jag ska kunna somna med gott samvete med en stackars irrande "vampyr" i hallen.

Nu inser jag också förträffligheten med insektsnät i fönstren, inte mot mygg och knott - det har vi inga större problem med boendes på en kulle där det alltid blåser - men mot större flygfän.

Kanske dags att snickra lite?

Nattdags

Nu blir jag inte mer spirituell ikväll.
Dagen har gått i socialiserandets tecken med långväga lunchgäster, storadotterhämtning och sommarlovslediga barn som leker så att det gungar.

Dags för att kontrollera att de sist vakna huliganerna äntligen lagt sig på örat och dra upp täcket på mig själv.
Jag kommer att vara i gott sällskap av diverse små söner och Hanna.

fredag 5 augusti 2011

Mer nostalgi ...

Fortsätter att bombardera er med min tonåriga musiksmak, jag nu får uppleva via raspiga Lp-skivor!





Allt var inte bättre förr - men en del!

Från fornstora dar´

Far-är-rar har en gammal skivväxlare.

Nu är den hem-hemma igen, efter nästan 20 år i förskingringen - eller rättare sagt, i svärfars källarförråd!

Efter ha varit i otjänst under lång tid, kärvar den lite här och var.
Även uppspelningshastigheten lämnade ett och annat att önska, så efter en del surfande på gamla nördsidor om grammofoner, hittade den kluriga maken ett användbart tips på hur han skulle kunna renovera pjäsen.

Just nu lyssnar jag på det här!



Inte helt "mint" hastighet men så nära man kan komma och troligtvis inget som ett otränat öra kan höra.

Jag?
Jag hör det men är larvigt glad för att kunna njuta av en hederlig gammal Lp!

Har jag sagt att det är få saker som far-är-rar inte kan fixa?
Hittills har han inte gått bet på något av teknisk karaktär som jag kan påminna mig om.

torsdag 4 augusti 2011

Kaffe- och bokbristen

Lite kort bara; den temporära molnigheten kombinerat med kaffetabberaset i skåpet, gjorde att jag fick ta diselvagnen till byn.
Väl där insåg jag att biblioteket öppnat igen efter semesterstängningen, så raskt svängde jag in på parkeringen för att fiska upp lite mer läsbart.

Jag har redan betat av alla sommarlånade tegelstenar samt några hyllmeter med egna gamla böcker som jag kände att jag behövde läsa om.

Nu har jag plockat med mig fortsättningen om Ramona och Theo i deras resa genom tiden till snapphaneland av Kim M. Kimselius åt barnen, några romaner av Arne Dahl, rekommenderade av en vän samt ett alldeles sprillans nytt exemplar av Hanna Lans "Som någon annan bäddar".
Känns exklusivt att få det lokala biblioteket att köpa in den boken på min förfrågan och dessutom vara allra först ut med att läsa den.

Så nu är de närmsta tre kvällarna räddade igen, läsmässigt.

Sommarliv

Det är ett hårt semestrande här, hos familjen Mångmamma.

I morse runt klockan 4 vaknade jag av att Bam-Bam kravlade fram från sin sovplats på golvet under föräldrasängen i husvagnen.
Reste sig ostadigt upp, såg sig kring och bestämde sig för att att kräla tillbaka.

Själv gick jag ut och sträckte på mig med utsikt över dimman som rullade in från sjön och konstaterade att gårdagens flängande upp och nerför backen samt möbelbärande hade resulterat i ont i vänster benhinna.

Vi roade oss med lite säng- och soffrokader mellan husen i värsta hettan, innan vi återtog bryggan, sjön och husvagnen som natthärbärge.

Hade det inte varit för tider att passa varje dag för simskolan, hade jag nog helt ignorerat hemmet här på kullen.
Städa, det ska jag börja göra framåt skolstart eller så.

Nu när djur och växter är vattnade, tänker jag återgå till sommarlivet vid - och i sjön.
Ses en regnig dag eller framåt hösten sådär!

tisdag 2 augusti 2011

Drypande fett

Jag tycker det är dags att sticka ut hakan lite vad det gäller mat och kosthållning igen!
Jag och de tre yngsta har just ätit något som vagt kan påminna om middag.

Om vi för ett ögonblick bortser från sådant där trams som dieter, tallriksmodellen, kostcirkeln och andra moderna påfund, kan jag frankt meddela att det verkligen stämmer att fett mättar bättre än sådant som inte är kolesterolbombshaltigt.

Idag delade vi på två grillkorvar, en hamburgare, ett paket bacon och några vilsesimmade pommes frites som fick sköta sig själva i ugnen på en plåt.

Innan någon ringer socialtjänsten och anmäler mig för vanvård av barn, kan jag också nämna att lunchen bestod av toast med riven ost.

Mellanmål, både morgon, middag och kväll brukar vara frukt och grönsaker på längden och tvären!
Och att frukosten är viktig vet väl varenda människa!?
Själv vill jag ha kaffe, baljvis, för att kunna starta dagen men även kokta ägg, mackor, juice och fil eller yoghurt brukar finnas.

Något som aldrig någonsin kommer över tröskeln i mitt hem är dock alla former av lågkaloriprodukter eller konstruerade matfetter av annat än rent animalisk karaktär.
Det ska vara äkta smör eller Bregott på mackan och i stekpannan.
Så hög fetthalt som möjligt i mjölkprodukterna.
Jag kan ta åt mig äran av att vår lokale ICA-handlare har gammeldags mjölk i standardsortimentet, året om och inte bara till julen.

Står det "utan socker" på förpackningarna, blir jag genast misstänksam och måste lusläsa innehållsdeklarationen.
Aspartam är inget värdigt alternativ.
Faktiskt används det ämnet för att öka aptiten hos grisar som ska gå till slakt och då kan man ju raskt räkna ut att det är en större fetmabov än raffinerat socker.

Tyvärr verkar de flesta gått på myten om att fett är skadligt, lågkalorialternativ bra och socker fatalt.

När det faktiskt är tvärtom!
I lagom stora doser ...

måndag 1 augusti 2011

Gefle, Gustafsberg, Rörstrand, Bavaria, English Academy, Import, Made in China ...

Märkligt hur smak kan förändras över tiden.

De flyttkartonger med svärfars samlade porslin, glas och husgeråd som jag botaniserat i idag är en provkarta över min (hittills) förändrade smak.
Alltifrån raka, strama linjer till krussidulligt blommigt.
Från märken av kända designers och från minst lika kända fabriker till helt "random" stormarknadsvaror, arvegods av kantstött karaktär och enstaka guldkorn.

Hittills har jag doppat händerna i diskbaljan och betat av tre av sju flyttkartonger med julaftonsliknande skatter!

Mitt unga nyhemifrånflyttade jag var larvigt ointresserad av husgeråd.
Fat var bra att äta på och det var ju trevligare att dricka ur ett glas än att halsa direkt ur förpackningen.
Bestick underlättade inskyfflingen i munnen.
Mest var det trist att behöva diska, resten brydde jag mig inte så mycket om.

10 år senare drabbades jag av den blå-vita eran som svepte över landet under 90-talet.
Därifrån har jag sakta men säkert tagit mig till udda/lite fel/gärna konstigt/alltför sirligt-läget.
Pyttesmå kaffekoppar, som inte används till kaffe, släpas hem från allsköns loppisar.
Blommiga fat, knepiga skålar och utrymmeskrävande karotter är hårdvaluta.

Allt finns och lite till i dessa fyndlådor som hamnat hos oss.

Nu ska stora dottern och storsonen få fynda till sina "brudkistor", innan jag parkerar mig på första bästa marknad som en första klassens porslinsknalle!

Och mina (våra) egna skåp är till bredden fyllda av fina-bra-att-ha-saker!