lördag 31 december 2011

Ellos-katalogen och tid

Livet är fyllt av tillfälligheter.
Lagom till frukost (hm, klockan kvart över tio), slet jag upp plastförpackningen kring en av postorderkatalogerna som redan ramlat ner i brevlådan med sina vår- och sommarkläder.
En snabbt bläddrande och sedan tillbaka till första sidan för att ta ett varv till bara för att verkligen konstatera att jag inget ska ha!

Då slår det mig att modellen på omslaget känns väldigt bekant!?
Inte så att det är ett ansikte jag sett på många reklamtavlor eller i liknande sammanhang, utan mer som en hastig glimt i bakhuvudet om hur hon såg ut för en sju-åtta år sedan!

Då sprang hon kalvbent runt på våra ägor, ärvde kläder efter min storadotter, klappade våra kaniner och var alltid översvallande glad.
Då ingick hon i periferin av min storadotters krets, ännu en unge jag stundtals hämtade upp för en övernattande tjejhelg hemma hos oss.

När jag såg henne idag igen insåg jag också hur himlens fort åren rullar på.

Apropå tid; är det nödvändigt att vara vaken ända fram till tolvslaget?
Mina småhuliganer tänker jag nog stoppa ner i sina sängar långt tidigare.
Annars kommer jag nog att hinna bli knottrig både en och tolv gånger på deras överskottsenergi som för tillfället mest omvandlas till vi-springer-som-galningar-och-tjoar-på-övervåningen-ända-tills-någon-gör-sig-riktigt-illa beteende!

Det är ok va?

Och ni - gott slut/nytt/grått och så där, igen!

Inför tolvslaget ...

Egentligen borde jag besitta något slags lugn, efter en dryg veckas sovmorgnar, sena frukostar, god mat och evigt läsande.
Istället är jag presto-stressad av att jag inte vill umgås med folk, inte har något behov av att frottera mig på nätet mer än halvhjärtat, inte känner någon spänning inför tanken på att skriva, knåpa eller knepa.

Det är ett såsigt och märkligt tillstånd där glaskupan verkar ha slagit ner över familjen Mångmammas hem.
Var jag inte stundtals i trängande behov av att handla bröd, posta räkningar eller köpa toapapper, skulle jag inte ha visat mig utanför ägorna på betydligt längre tid än vad som hittills gått mellan varven.

Tror jag beslutar mig för att det här är vad jag och mina barn behöver just nu - jag behöver tanka ord och de behöver tanka syskonskap.
På andra sidan skolstart kommer jag troligtvis återuppstå och börja springa runt som en yr höna igen, något jag saknar litegrann!

Och alla ni andra som trots allt står ut med min temporära mentala och fysiska frånvaro, ni ska ha ett extra Gott Slut och ett ännu bättre Gott Nytt År!

fredag 30 december 2011

Lite mer om kläder

Det blev en del reaktioner på min magra klädbudget.
Att handla på secondhand har jag roat mig med sedan tidigt 80-tal, när slika affärer dök upp som svampar ur jorden i varje gathörn med självaktning i Stockholm.
Tyvärr är det som Karin så klokt säger, det tar sin lilla tid och för att göra fynden bör man ha veckolig koll på utbudet och sååå kul är det inte att åka 9 mil fram och tillbaka till stan.

Dessutom blir det dyrare än att handla nytt.
I alla fall om man som jag helst stannar hemma och klickar hem reafynd från min favoritleverantör - La Redoute.
Allt mellan extrabilligtskit till designersuperdyrt finns.
Jag brukar bespetsa mig på det som är lite mittemellan i pris.

Annaa morrade lite över en väns kommentar om att "sy om".
Jo, sy kan jag men att sy om är ju så förbenat tråkigt.
Nästan lika illa som att lappa och laga.
Sy nytt däremot är bland det skojigaste som finns.
I stort sett alla mina klänningar har jag sytt själv.
Tyvärr är det mest praktiskt att harva runt i jeans och tröja när man lever som jag med barn och djur och ved som ska jagas fram och tillbaka.

Nästa år ska jag försöka räkna ihop för hur mycket jag köper kläder och skor till mina småhuliganer, det lär inte heller bli några större summor.
Vi är några mammor som skyfflar runt urvuxna kläder oss emellan och alltid fyndas något i kassarna.
Det som blir över, brukar jag lämna till Kupan eller Sankt Erikshjälpen och så kan alltid någon annan fynda på secondhand!

Skor brukar vara en något tyngre utgift eftersom mina små verkligen sliter sina skodon och dessutom har den lilla egenheten att de växer så de knakar.

torsdag 29 december 2011

Min far och jag

Så här i årets sista skälvande minuter, dräller det av sammanställningar, listor och resuméer av det gångna året.
Själv har jag slutat försöka minnas alla böcker jag läst, jag tappade räkningen någon gång i mars.
Däremot är det betydligt lättare att räkna ihop vad jag köpt i kläder under 2011.
I reda pengar!

En klänning (att ha på svärfars begravning) - 200 kr.
Två stickade tröjor - sammanlagt 250 kr.
Ett par skor - 100 kr.
10-pack med strumpor - 80 kr.
Två par jeans (rea) - 150 kr.

Öhhh....?

Ja, det var nog faktiskt allt!
Summa summarum, 780 riksdaler!

Svindlande summor - min far hade varit stolt över mig!
Han som nötte ner sina kostymer till bortom trasstadiet, alltid gick i nedkippade skor och ansåg att kläder mest var ett nödvändigt ont att skyla sig med eller ha som skydd mot kyla.
Hatten, glasögonen och slipsarna han hade köpt 1900-kallt (typ 50-tal), dög mer än väl för honom och hans syften.
Något modelejon kunde en inte beskylla honom för att vara!

Han förfasade sig över min slösaktighet när större delen av lönen/födelsedagspengen/julklappsdito/eller studielånet gick till nya paltor att mannekänga i.

Undrar om jag kommer kunna spräcka denna budget nästa år?
Eller tror ni att jag skulle må väl av ett års köpstopp när det kommer till klädkontot?
Själv är jag rädd för att jag snart kommer att blandas ihop med närmsta "Bag-Lady" om jag inte genast satsar lite mer på min image!

onsdag 28 december 2011

V.L.D.

Typiskt.
När jag för en gångs skull bestämmer mig för att det är helt rätt att lufsa runt utan fickor på kläderna - vilket innebär att jag inte har plats för någon mobil - då har jag femtioelva missade samtal!

Nåja, eftersom det faktiskt mest troligt var förfrågningar om lekdejter mellan mina och andras barn, har jag inte så värst dåligt samvete.
Vi har nämligen haft en riktigt V.L.D. här hemma.
Viktig Lek Dag!

Sheriffen hjälpte sin yngsta bror på med kläder så att de kunde löpa ut och härja på ägorna, Pysselkungen har haft fullt upp med att hjälpa sin syster med att lära henne läsa och skriva.

Efter ha varit ute i vindpinat småspiksregn och både fått in ved, matat djur och företagit oss en kilometerexpedition till brevlådan, var just varm choklad och bulle välbehövligt.
Bäst då att slå på stort och servera eftermiddagsfikat på riktigt finporslin och leka kafferep!

Tyvärr märks det att vi har förfärligt lätt för att vända på dygnet.
Sent har det blivit om kvällarna varje dag sedan lovet började och även om jag oftast vaknar till först om morgnarna, är det sällan frukost serveras före tio numera.
Halv elva hann visst klockan bli idag innan alla var på benen men då var det ju inget barn som sov före 11 igår kväll efter juldansen!

Kan bli spännande om en dryg vecka när det är dags att försöka vända tillbaka åt rätt håll.
Än så länge är det ingen i familjen som sover, däremot leks det lite tyst i vissa rum, trots att nattningsproceduren avhandlades för timmar sedan!

Vi har lov!
Väldigt lekigt sådant.

Kvinnliga förebilder inom litteraturen - eller en recension av My

När Pippi Långstrump - trots sitt krumelurpiller - vuxit upp och blivit stor - gick hon en biodynamisk/ekologisk kurs där hon lärde sig om vad naturen har att erbjuda i mat- och medicinväg.
Dessutom pumpade hon sina gamla släktingar på all tänkbar info om "hur man gjorde förr", lästa allt hon kom över i ämnet och kanske viktigast av allt - tänkte efter själv!?

Egentligen skulle jag kunna sitta här och påstå att det är mig själv jag beskriver men den jag avser är faktiskt My!
Desirée Fredlunds obändiga, levnadsglada, orädda, fantastiska huvudperson ur boken med samma namn.

Visst, det finns beröringspunkter mellan mig o My men där jag blivit vuxlig och lite trött, tar hon ut svängarna rejält.
Att lägga en lapp på bordet i köket till sin pojkvän, kasta sig hals över huvud naken utför backen, med endast en flaska vin i handen, för att ta sig i land på närmsta ö och sedan oroligt fråga mannen i hennes liv om han blivit förföljd av några zombies, när han äntligen dyker upp för att "rädda" sin kvinna i nöd - det är inget annat än fullständigt glimrande!

Ett annat underbart grepp Desirée använder sig av, är att låta en hund få komma till tals.
Tyvärr förstår jag att de etablerade förlagen inte vågat satsa på utgivningen.
Det går verkligen inte att mainstream-fack-placera denna bok.
Omöjligt att sätta ett och endast ett genreepitet på den.
Lite deckare, lite relationsroman, lite läromedelslitteratur, lite alltmöjligt?

Sammantaget är jag överförtjust!
My är en karaktär jag skulle vilja vara fullt ut och inte bara lite då och då.
I näst bästa fall vill jag ha en fortsättning av Mys liv och leverne.

Tack Desirée - både för din fantastiska historia, att jag fick en ny "litterär kompis" och ett stort grattis till att du själv är så Mylik att du spottade i nävarna och gav ut din bok själv!

Och ni som inte kan få nog av starka, galna, kloka, kunniga kvinnor inom litteraturen - köp boken.
Attans snabbt!
Finns bland annat att hitta på Bokeri.se eller att få signerad av författarinnan själv via hennes blogg; My Myself and I.

tisdag 27 december 2011

I nykterhetens tecken

Så har ännu en jullovsledig dag passerat.
De två yngsta skrotade runt i pyjamas hela dagen fram tills det var dags att klä på sig finstassen och åka på årlig och traditionell juldans i närmsta by.
De något äldre gossarna hade hunnit vara ute i det vårlika vädret och klängt runt på stenmurar, byggt kojor och skjutit med pilbåge en lång stund innan finskjortorna åkte på.

LitenSara hittade jag i trädgården när jag skulle ut och baxa in ved, hon hade givetvis passat på att slinka igenom den uppblåsta grinden från närbelägna hagen och ut på tomten.
Självklart, skulle jag vilja säga!
Gräsmattans gräs är mycket grönare och saftigare än vad hagen har att erbjuda i betesväg.

Sällskaplig som hon är, hade jag henne nästan på trappan innan vi vände om mot kompisarna på rätt sida stängslet.

Juldansen ja.
Den är en historia för sig själv.

Jag är en löjligt lekig mamma, det har vi nog kommit överens om tidigare men det där med ringdanser är inte riktigt mitt område.
Utom just en gång om året.
I den gamla (100 år) IOGT-NTO logen i närmsta nordliga by, ordnas det varje år en dans kring granen, prydd med gammaldags halmpynt och levande ljus, fika, chokladlotteri och tomtebesök till barnen.

Bofasta, hemvändande barn och barnbarn i bygden missar inte gärna detta evenemang.
Svettigt, gemytligt och Astrid Lindgrenartat är bara några av de epitet jag kan sätta på tillställningen.
Så även i år.

Den stora nyheten för kvällen och året, var att Sheriffen knep en av förstaprisernas stora pralinaskar och att far-är-rar gav sig i kast med att hoppa "små grodorna" runt granen!
Jag lovar, det var verkligen en syn för gudarna.
Mycket går att säga om min äkta hälft men taktkänsla är inte en av hans främsta talanger.
De små-vilda-glada var givetvis överförtjusta.

Sent kom vi hem, nyss kom barnen i säng och jag ska försöka ta mig i kragen och recensera några av alla de böcker jag hunnit plöja senaste veckan - innan jag glömmer vad jag läst.
Tre romaner parallellt är tydligen mer regel än undantag numera.
Utöver det har jag nog en hel del glitterdrivor att jaga i endera riktningen, berg med tvätt och en skrivdeadline att passa den här veckan.

Men det blir ju en dag imorgon med, eller hur?
Tror jag nöjer mig med en glögg i kväll!
God afton!

måndag 26 december 2011

Annandagen

Det tar på krafterna att umgås intensivt!
Visserligen drev de små-vilda-glada runt i olika konstellationer, mellan leksaker, lekar och rum under förmiddagen men klockan 14.00 var det dags för uppställning och vattenkamning!

Majblomman sjöng i den ytterst minimala barnkören i kyrkan idag.
Tre flickor och en vansinnigt förkyld liten kille hade slutit upp men de kunde ta ton i alla fall.
Efteråt var det fika, dans kring granen och tomtebesök med tillhörande godispåsutdelning.
Det var nog tur att tre av mina småhuliganer var med, annars hade det inte blivit så värst många barn att dela ut påsar till.

Just dansen runt granen blev rätt oortodox med Bam-Bam som ansåg att det bästa sättet var att break-dansa, liggandes på golvet just nedanför granen.
Fyra tappra föräldrar drog runt på sina telningar och försökte förgäves komma ihåg texterna och helst sjunga någorlunda i takt också.
Tomten gjorde givetvis succé och tapprare tomte får vi nog leta efter - Märta 91 - kommer troget år ut och år in i full tomtemundering, lykta och vandringsstav.
Fantastiskt!

Kvällen avslutade vi med att - hör och häpna - krypa upp i barnkammarens soffsäng för att tittade på film tillsammans!
Alla numera hemmaboende familjemedlemmar.
Pansarbjörnar, flygande häxor och tillfångatagna barn var givetvis superspännande - Guldkompassen kan jag rekommendera om ni inte redan sett den.

Barnen i säng, julhelgen över och imorgon är det vardag fast jullov och vi ska INTE mellandagsreahandla!

söndag 25 december 2011

Glitter och glamour i drivor!

Juldagen brukar vara en långtråkig dag, vanligtvis.
De flesta år har jag snurrat runt min egen julblingaraxel sedan slutet av september och just juldagen brukar få representera ett antiklimaxslut.
Det där med julefrid är liksom inget jag är alltför bekant med.

Istället är jag mer som en punkterad ballong som äntligen sänker axlarna och känner att allt pyssel och knåp jag inte hunnit med före jul - det får jag ta till nästa år.
Inte helt sällan har jag lagt upp strategier för vilka vändor jag ska ta på stan för att hinna vittja fyndlådorna på julpynt till reapris, för att lägga på lut inför kommande jular under mellandagarna heller.

I år har jag promenerat runt hästhagens stängsel med tre kusar i släptåg, knutit om elrep, lagat ståltrådsvajrar och kollat att vatten och foder finns.
(Ja, deras vinterhage är löjligt stor så det tar en stund.)
En snabbexpedition till byn för att fylla på lagret av toapapper och julmust blev det visst också.
Men mest har jag lekt.

Majblommans "glittermaskin" till Barbie-dekorerade-kläder behövde ju testköras.
Piratskepp måste få komma till och från hamn och piratborgar ska intas.

Nu har vi fortfarande en ohemul mängd papper och emballage som inte haft vett att kliva nerför trappan och parkera sig på rätt plats (det vill säga i bakluckan på bilen), för vidare transport till återvinningen och som om det inte räckte, finns det drivor av löst glitter i samtliga rum efter Majblommans Barbiefärd genom hemmet.

Men hörrni, städa det är en världslig sak och dessutom anser jag att det alldeles för lite glitter och glamour i mitt liv så några vilsesimmade glittriga drivor i hörnen, det piggar bara upp.

Tre små har jag stoppat ner i badet där de ömsom kör med piratbåtar, ömsom försöker dränka varandra.
Finurligheterna bara trillar ur deras munnar - Pysselkungen har doppat hakan i badskummet och leker "Elak-tråk-vardags-tomte.
-"Nehej, ni får inga leksaker, bara tandborstar och strumpor i julklapp. Ni har inte varit tillräckligt snälla i år"

Undrar var han har fått det ifrån?

lördag 24 december 2011

Julafton

Ytterst märkligt!
Antagligen bara för att jag så bestämt sagt ifrån mig allt julblingande, hysteriskt julklappshandlande och matdito, blev det väldigt trevligt att plocka fram lite sill, koka en kastrull potatis, steka ett gäng köttbullar och plocka fram bröd, smör och ost till kvällsmat.

Avspänt, ostressigt och ändå en nyans av julbordskänsla.

Fast det är klart, vi gjorde som jag utlovade förra julaftonen - åt pizza till jullunch!
Samtliga familjemedlemmar blev både mätta och nöjda med den tågordningen och sedan fick de små-vilda-glada bli ännu lite gladare när de fick paketera upp sina klappar.
Ja, far-är-rar handlade lite från barnens lååånga önskelistor förra helgen.

Sheriffen "hade en båt att passa" som han så fyndigt uttryckte sig efter kvällsmaten och inte hade ro i kroppen att sitta kvar vid matbordet.
Han hade fått sitt efterlängtade piratskepp i julklapp!
Det tredje i ordningen eller så ...

Pysselkungen och jag satt på gossens golv i timtal och monterade ihop en piratborg i Lego, så han var också överlycklig.

Majblomman hamnade i Barbieträsket med stor förtjusning och Bam-Bam, den lille entreprenören, ställde upp sina jordbruksmaskiner som den värste härförare på övervåningens hallgolv.

Själv blev jag inte heller lottlös - en sådan däringa pampig-färgat-glas-ljuslykta från Indiska hamnade i mitt paket!

Nu är delar av barnaskocken skyfflade mot sina rum och i förlängningen sina sängar och jag tänkte nosa upp en glögg, lite choklad och kanske en clementin.

Fortsatt God Jul på er!

fredag 23 december 2011

Isbjörnar och eltandborstar

Mitt bidrag i 1av3,s tävling om "Isbjörnar och eltandborstar" var inte ett av de 10 vinnande.
Istället publicerar jag det här, en krönika i brevform, med i allra högsta grad mina funderingar inför julen.

//Kära Tomten.

Nu när det lackar emot jul har jag några små önskningar som jag tror att du kan uppfylla.
Eftersom jag sett till att alla mina små-vilda-glada borstat sina tänder noga hela året, både morgon och kväll, kan du väl vara så snäll och lyssna på mig?

Jag vill inte ha en stor säck ståendes på kökstrappan fylld med allsköns plastkrafs, miljontals nya Barbieskor eller ens nya Legobitar till dem.
Jag vill heller inte ha några nya pussel, spel eller teknikprylar.
Inga nya attiraljer till hemmet behövs heller.
Huset svämmar redan över av barnens alla leksaker som dessutom verkar ha en förmåga att dupliceras under nätterna.
Varken jag, barnen eller dammsugaren vill bli matade med fler trasiga och förlupna leksaksdelar.
Eller behöva lägga ner en massa tid och energi på att sköta om, skyffla runt och plocka med alla dessa nya pinaler.

Vad jag däremot skulle önska, hett och innerligt är att mina barn kommer att få växa upp i en värld där det inte är sommarväder på vintern och vice versa.
Där årstidsväxlingarna får fortsätta att avlösa varandra och där naturens mångfald inte decimeras för varje år.
Att utrotningshotade djur och arter inte bara är något de kommer att kunna läsa om i skolans böcker eller kunna se som uppstoppade reliker på något dammigt museum.

Det är inte bara gulliga djur som pandan, tigern, fjällräven och isbjörnen som står inför ett totalt utdöende.
Lika illa, eller värre beställt är det med den kinesiska svärdsfisken, flodpärlmusslan,vietnamantilopen, för att inte tala om alla slags amfibier som sakta men säkert trängs undan av människosläktets hänsynslösa skövling av Moder Jord.
Kihansai Spray-paddan i Tanzania till exempel har försvunnit helt.

Men allt det här vet du ju redan, Tomten.
Idag vet ju minsta förskolebarn om att vi måste vara snälla, inte bara mot varandra, utan även mot naturen.
Annars har vi snart ingen natur kvar.
Och då tror inte jag att det är "först till flest dataspel på julafton" som vinner.
Tvärtom, skulle jag vilja påstå.

Så min önskan inför julen blir; Skippa minst hälften av alla potentiellt utfunderade julklappar och inse att ingen blir lyckligare av ännu en omslagspappersfylld soptunna lagom till juldagen.
Läs på, var frågvis, var kritisk och fundera lite över vilken typ av värld våra kommande generationer ska få växa upp i.

Oavsett om vi nyttjar eltandborstar som frestar på miljön, eller kör med hederlig gammaldags handkraft.//

God Jul på er!

torsdag 22 december 2011

Jullov!

Nu.
Nu äntligen vankas det sovmorgnar, långa frukostar, mysiga hemmakvällar och tindrande barn som ystert rasar av sig i snön, som åker pulka under glada tjut och stillsamt leker med sina (förhoppningsvis kommande) julklappar.

Eller kanske inte?

Imorgon kommer jag krampaktigt hålla mig fast i täcket, samtidigt som Pysselkungen kommer att sakta gå svältdöden till mötes om han måste vänta till efter halv åtta med att få dagens första ranson av blodsockerhöjande föda.
Majblomman kommer att lurva upp i pyjamas och sätta sig för att titta på en Barbiefilm - för 378 gången.
Bam-Bam kommer att ha hunnit beväpna sig med "snopp och gevär" - som favoritramsan numera heter.
Bara Sheriffen kommer att lättjefullt ligga kvar i sängen, som den tonåring i vardande han nu är.
Troligtvis bläddrandes i en vältummad Kalle Anka-tidning.

Ändå ser jag till att börja med, fram emot att slippa ut och fara med dyngtrötta barn, efter ha tillämpat mutor, hot, lock och pock för att få upp dem ur sina sovvarma sköna sängar.
Högst sannolikt kommer jag börja räkna "pinnar-muck" strax efter Annandagen.
Och troligtvis kommer vi hinna bli osams både en och trettiosjutton gånger innan skolan börjar igen!

Dagen har varit fullknökad med tider att passa, allt skulle klämmas in innan barnen började mingla runt benen på mig igen och i nästan tre veckor framöver.
Dessutom var Majblomman i behov av en körning till kören på eftermiddagen.
Lite överkurs kan tyckas eftersom det endast var hon och "bästaste vännen" som infann sig.

Kvällen avslutades på ett mycket rart sätt i alla fall.
Sheriffen tog på sig att natta sina två yngsta syskon.
Han läste högt för dem, stoppade om dem i tur och ordning och till och med sjöng!?!
Till saken hör att just den sonen är komplett omusikalisk i en annars relativt tonsäker familj.
Det gäller att ta sitt uppdrag på största allvar och göra som det brukas!

Ändå fick jag stoppa om - och ner - Bam-Bam ytterligare några gånger och då kommer dagens mest fantastiska barnlogik fram.
Gossen pekar på sitt öra och säger segervisst att där inne, där finns det en såg, en hammare och en spik!

Tycker det är bra att barnen får experimentera på förskolan och senast har det visst handlat en hel del om ljud!?
Tydligen var just stigbygel och städ okända fenomen för ett barn som växer upp med en mamma som underlåter att sko sina hästar och dessutom anser att nybörjare får bäst balans av att lära sig rida barbacka!

God kväll på er och om ni inte orkar/hinner/vill ramla in mer innan stundande kommersiella och glitterbemängda helg går av stapeln, anbefalles en synnerligen - GOD JUL!!!!!

onsdag 21 december 2011

Men vi sjunger många julsånger i alla fall ...

Det här med kärringfrukost är ett trevligt sätt att börja dagen på.
Imorse stod både jag och Freundin i givakt strax före nio på tröskeln till C,s hus.
Värdinnan själv hade på en knapp halvtimme hunnit baka scones, duka fram, koka kaffe, tända ljus och ändå har hon en liten skruttbebis på dryga fem månader att ta hänsyn till.

Själv hade jag betydligt längre startsträcka bakom mig, samtliga småhuliganer skulle dels vakna, äta och klä på sig här hemma innan det var dags för leverans på skola och förskola vid halvniotiden.
Lite mittemellan hade jag en väskleverans också.
Bra det där med stadiga kunder som behöver akutjulklappar och som bebor samma ort som jag!

Ett utvecklingssamtal med Bam-Bams fröken avhandlades också innan det var dags att skyffla ihop skocken för hemfärd, utfodring, lek och nattning.
Skolbusschaffisen kom farandes 10 meter fram till min bil där jag väntade in mina skolbarn och grymtade glatt att det var dags att sluta med falsk marknadsföring, innan han önskade God Jul och backade tillbaka till busshållplatsen!?

Jo, han - som så många andra - tycker att det är dags att jag byter ut min bildbyline i tidningen, eftersom jag inte är igenkänningsbar längre.
Kanske det ja?

Väl hemma för brevlådevittjning, insåg jag till min stora glädje att det för tredje dagen i rad, låg ett paket från en blogg/skrivarvän och väntade.
My Myself and I´s bok om My har anlänt.

Här ska läsas!

Jul?
Det blir det säkert - maken har kommit på att han får styra upp tillvaron något - och det utan att ha läst gårdagens kloka bok om hur "Familjens Projekledare säger upp sig".
Kanske för att jag varit extremt tydlig med att JAG inte tänker blinga, fixa och dona i år!

Och boken - den är redan utlånad med köbildning av presumtiva läsare efter sig!

tisdag 20 december 2011

Projekt: Familj!

I brevlådan idag låg "Familjens Projektledare säger upp sig" av Gunilla Bergensten.
En tidig julklapp från en skrivarvän.
Naturligtvis var jag tvungen att plöja igenom den på stört.

Hög igenkänningsfaktor - men ändå inte.
Skillnaden som jag ser den är att jag inte har ett arbete med fasta tider att passa.
Inget utom-hems-engagemang, där jag förväntas infinna mig på vissa bestämda tider.

Den största behållningen var nog författarinnans tankar om de absurda skillnader mellan manligt-kvinnligt familje-projekts-planerande.
Där känner jag igen, inte bara min familj, utan även många fler runtomkring mig.

Sannolikheten att det är "hon" som har koll på urväxta kläder, kalaspresenter, avlägsna släktingars bemärkelsedagar, städstatusen i badrummet och "viktiga-papper-att-skriva-på-och-lämna-in-i-tid-biten" är stor.
Självklart finns det avvikelser men om vi tillåter oss att generalisera, är det inte ovanligt att nyblivna mammor omedelbart tar på sig planeringskoftan och påbörjar ett livslångt familjeprojekt den dagen de kommer hem från BB.

Läs den, så kan vi ha en intressant dialog om hur, varför och vad att göra åt det sen!
Om inte annat frambringar den en hel del fniss - stundtals satta i halsen.

måndag 19 december 2011

En tvättäkta idiot - jag!

Just nu, nyss hemkommen från ett möte i stan, är jag så rasande ilsken på mig själv så jag önskar att jag kunde sparka mig hårt på smalbenen härifrån till Häcklefjäll.
Och inte begrep jag vad jag tackat nej till förrän på hemväg heller.

För att komprimera historien något; jag är förtroendevald inom Svenska Kyrkan sedan förra kyrkovalet.
Sitter med i både kyrkoråd och fullmäktige.
I mitt tidigare Östgötska liv var jag ordförande i Svenska Kyrkans Unga under några år.
Behöver jag säga att jag sällan är tyst om sådant jag tycker och tror på?


Mitt barndomsjag hade relativt lite med kyrkan att göra och utöver svenssonreligiösa händelser såsom dop, bröllop och begravningar, var jag ingen flitig kyrkobesökare.
Men ... min bästis pappa var präst.
Han både konfirmerade mig, vigde oss och stod ut med att jag och hans dotter åt oss igenom hans frysinnehåll under tråkiga skolluncher eftersom han bodde granne med vårt högstadium.

Mina barn däremot har fått finna sig i att bli släpade fram och tillbaka till kyrkan och i första hand all form av småbarnsunderhållning den har kunnat bidra med.
Aftonböner används som ett mantra efter saga och sång varje kväll och är minst lika effektivt som någon av Anna Wahlgrens "ramsor".
När sedan vår son dog i fullgången tid, drabbades jag av grymma existentiella frågor.
Frågor jag försökte få svar på genom att läsa allt jag kom över i, även Bibeln.

Nu står kyrkan inför en omorganisation och jag är en av två som är utsedda till att representera vår församling.
Naturligtvis hade det varit fiffilurigt om jag hade tagit plats i arbetsutskottet för att kunna föra fram vår lilla församlings önskemål - så vi inte blir alldeles överkörda av de stora drakarna inne i centralorten.
Så var tanken!

Jag fick också frågan om jag ville vara med och leka.
Dum som jag är, missförstår jag frågan, hör hälften av samtalet på grund av små snurrande barn som måste trycka på telefonens alla knappar och bestämmer mig oövertänkt för att rata all form av inblandning i vad jag tror är något helt annat än vad det verkligen är.
Idiot-Eva!

Istället har vi nu (förlåt så mycket I - vem du nu än är?), ingen tungviktare i utskottet, kommer få hänga med på köpet och bara gilla läget utan att ha möjlighet att påverka.
Eller nästan i alla fall ...
Jag är ju inte med och pekar med hela handen - vilket är nästan samma sak!

Och ja, jag vet att jag lider av en lättare (svårare) form av hybris. Får jag inte vara med och bestämma vill jag inte vara med alls.


Nu kan jag dessutom bara vara arg på mig själv och det är det värsta.

En liten ängel i mitt paket

Vilken skruvad dag.
Gick ut hårt imorse med en frukost i ensamt majestät - vilket kanske inte var så märkvärdigt med tanke på den arla morgonstunden jag slog upp mina gröna i.
Halv fem brukar större delen av familjen sussa gott!

Skyfflade runt barn, åkte på synupphämtarfärd, fikade lite hos storsonen, vimsade runt mitt-i-city och kände mig löjligt nöjd med att det verkligen inte fanns någonting som kunde få mig att vilja hysta upp plånboken för att se sedlarna fladdra.

Hämtade hem Bam-Bam en halvtimme i förväg, bar ved, fodrade djur, matade på barnen och nu har jag landat en stund innan det bär av mot kvällsmöte i stan igen.

Jo, posten kom jag ihåg att hämta på väg hem också.
Tusen tack fina Hulda och Iris för julkort och tillhörande pyttepaket, nej, jag kunde inte hålla mig till dopparedan´ utan kände ett starkt behov av att slita upp paketet redan idag.

Just det här gulliga runtskyfflandet av böcker, kort, små och stora paket med påminnelser om att vi faktiskt finns till för varandra, även om vi aldrig setts i verkligheten, är så charmigt.
Jag gillar det.

På något sätt misstänker jag att det förmodade minskade paket- och brevskickandet har fått sig en törn, i och med att åtminstone jag har börjat skicka mer snigelpostbetonade försändelser sedan jag började hänga med er!?
Eller vad tror ni?

söndag 18 december 2011

Ibland händer det ...

Jag har julstädat!

Japp, det stämmer.
Fast ... i mitt fall innebär det att jag gnuggat kaklet något mer noggrant än vanligt och att en flaska, "Herr Muskler" fått stå till tjänst i ugnen!

Ni som hängt här ett tag vet att av alla hushållssysslor/städuppdrag som förekommer i ett hem, är det just ugnsrengöring och fönsterputs som får mig att slingra mig som en mask på kroken.
Fönstren är lätta att ignorera så länge inte solen skiner men ugnen används lite för flitigt i det här storhushållet för att den ska vara lika lätt att förtränga.

Ikväll har det hänt.

Troligtvis kommer det att dröja till minst nästa jul igen - om inte längre - innan bravaden upprepas.
Det får ju inte bli någon vana!

lördag 17 december 2011

Textmassa och vinnare!

Jag vet att jag är fanatisk.

663 sidor senare och nu kan jag bara vänta på fortsättningen av Sofie Trinh Johanssons vampyrtrilogi.
En bättre recension av Halvblod kommer när jag hunnit smälta den.
Barnen har lekt och lekt och lekt och jag har läst och läst och läst!
Typiskt bra dag med andra ord.

Utlottningen av en "Aina-väska" hade jag nästan förträngt men när sista sidan var läst, satte jag mig med små lappar, lät Bam-Bam dra en och Desirée med bloggen My myself and I stod som segrare.
En adress - och jag hivar iväg den fodrade olivgröna i din riktning!
Grattis!

Visserligen är klockan mycket men det är dags att ta en raid genom huset och se vad jag underlåtit att styra upp under dagen när jag bara begravt mig mellan boksidorna, ni vet sådant där som brukar föröka sig genom celldelning såsom disk, tvätt och mångduplicerade leksaker på fel plats.

Ha en trevlig fjärde adventsmorgon också!

fredag 16 december 2011

Har tagit del av - förstår ej! (Superinternt skämt)!

Idag har jag misslyckats med en hel del.
Först och främst gick jag bet på att få med mig de två yngsta in till stan för en ny-syn-hämtar-tripp.
De lekte alldeles för bra för att jag skulle ha mage att slita upp dem från deras fantasivärld.
Mina glasögon lär ju ligga och vänta på mig ett tag till.

Sen misslyckades jag kapitalt att ha mobilen till hands när en av mina allra bästaste favoritförfattare försökte få en pratstund.
(Och ja, det är definitivt jag som omnämns som "testläsaren")

Till sist misslyckades jag med att vara den ultimata lekmamman som orkade engagera mig i barnens abnorma nu-är-det-helg-och-vi-är-trötta-lekar.
Istället morrade jag bara hotfullt åt dem, djupt försjunken i Sofie Trinh Johanssons första del i en kommande trilogi, Halvblod.

Hittills är jag förtjust.
Eftersom jag slöt Twilight-serien till mitt hjärta, är det inte märkligt att jag fångas av denna story.
En del känns igen, annat är nya och spännande grepp på ett gammalt favorittema inom litteraturen - vampyrer!

Säkerligen har det skrivits spaltmil om fenomenet som sådant.
Att olika genrer kommer tillbaka cykliskt, är lika förutsägbart som att vissa förnamn åter blir populära efter en viss tidsrymd.
Ändå är det här med det ockulta, övernaturliga, magiska en fascinerande del av vår litterära historia.

Om jag är mer än lovligt frånvarande ett tag framöver ska ni inte bli förvånade - jag bara frossar i ny och spännande litteratur.
Kanske mer än vanligt?

torsdag 15 december 2011

En enstörings misslyckanden

Ledsen, jag har stängt av lite.
Både det sociala tjattrandet, djuplodande läsandet av era bloggar, lekandet med andra mammor och barn dagarna i ända.
Tror jag befinner mig i en period av mental uppladdning inför stundande jullovshysteri.

Med ett hem som svämmar över av små-vilda-extremt-glada, större delen av tiden, har jag ett i förväg ackumulerat behov av självvald ensamhet.
Att få fiffilura ifred, pilla mig lite i naveln och tugga på pennan.
I alla fall bildligt - eftersom jag helst parkerar mig vid min dator när jag åtnjuter ensamt majestät.

Ändå har jag inte kunnat undvika trevliga möten idag heller.
För ett socialiseringsfreak som jag, behövs det inte många minuter för att jag ska kunna hamna i intressanta samtal.

Arbetsmiljö, litteratur och bokade lunchdejter.
Allt detta skedde för att jag;
1) hämtade Majblomman från kören!
2) gjorde en raid in på biblioteket
3) handlade i mataffären

Tror jag lider av för god social kompetens för mitt eget bästa!

Imorgon ska jag äntligen kunna se stjärnklart igen, mina glasögon är klara för avhämtning.
Hoppas mina linser kommer snart också?

Till sist; kul att flera av er vill vara med och hoppas på väskvinst - jag väntar till på lördag med att dra en vinnare så än är inte chansen ute!

onsdag 14 december 2011

Julklapp?

Nej, hörrni.
Vädret är trist, nyhetsflödet likaså och inte är jag ett endaste dyft sugen på tindra-för-fanken-helgen Jul heller.

Ska vi ta och pigga upp oss lite med en utlottning?
Någon kanske skulle tycka det vore kul med en extra gratis julklkapp.

Ni kikar in på min "produktiva blogg", lämnar en kommentar där om vilken väska ni helst vill ha och jag drar en vinnare mot slutet av veckan.
Då hinner jag få den med posten så att den förhoppningsvis landar hemma hos vinnaren före jul.

Ska vi säga så?

Elände

Jaha ja.

Mordet i Ljungby på den 4-årige pojken kanske är löst?
En trebarnsfamilj blir utvisade efter 11 år i Sverige.
Uppemot 100 elever kan vara felaktigt placerade på särskolan.
En vettvilling löper amok i Belgien och skjuter hej vilt omkring sig.
Att livet är skört bevisas än en gång när trafikolyckor skördar offer i en krasch mellan en buss och en lastbil utanför Jönköping.


Jag vet inte om det är så upplyftande att ta del av nyhetsflödet just idag.
Och inte har jag någon lust att grötta ner mig i något av ämnena heller - det blir liksom lite för mycket av det negativa och onda emellanåt.

tisdag 13 december 2011

Då var det 1984 ...

Nu är det klubbat.
Slussen ska byggas om.
Kolingsborg går i graven och fler filer ska leda trafiken genom denna blåsiga och nedgångna plats.

De främsta minnen och känslor jag har av just Slussen, är alla oändligt många gånger jag vinglade upp-och-ner för Götgatan, från Medborgarplatsens anrika Ritz, till nattbussarna hem, från just Slussen.

Dessförinnan hade jag vid några få tillfällen hängt på Bobbadilla och sett några konserter på Kolingsborg.
Bäst minns jag hur jag och en vän åkte för att se Lustans Lakejer och snubblade över några söta pojkar i rulltrappan på väg hem därifrån.

Jag vet faktiskt inte om det egentligen berör mig så värst mycket?
Ombyggnaden alltså.
Det är fruktansvärt många år sedan jag passerade platsen och redan då reagerade jag på hur sunkigt och sjavigt det var.
Samtidigt är det lite intressant att en ombyggnad kan uppröra, eller att ett murket gammal träd får ett sådan enormt stort symbolvärde, eller att protester och demonstrationer genomförs för att "rädda det som varit" överlag?

Det enda som är säkert är ju annars att allt förändras.
Alltid, är ett högst relativt begrepp!

* rubriken är givetvis en parafras på Eyvind Johanssons, Nu var det 1914

måndag 12 december 2011

Rättelse länkar

Sorry, misslyckades med att länka rätt.
Här är en del adresser!

Gåvoshopen
Nötkräm

Den här bloggposten innehåller nötkräm

”Det pågår en tyst katastrof. En katastrof som varje dag dödar 21 000 barn under fem års ålder. De flesta barnen dör av näringsbrist, diarré eller andra sjukdomar. De dör av orsaker som med enkla medel skulle kunna förebyggas. Det som saknas är vaccin, medicin, rent vatten och näringsriktig mat. Saker som UNICEF kan leverera. Saker som vi tillsammans kan leverera.

Den här bloggposten är mitt sätt bidra. För i och med att jag publicerar den här bloggposten blir inte bara fler uppmärksammade på dentysta katastrofen utan dessutom innebär det att re:member skänker sex påsar av den nötkräm som UNICEF använder vid behandling av undernärda barn. Tre påsar nötkräm om dagen är allt som krävs för att ett barn som lider av undernäring ska kunna överleva.

Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

Ps. Vill du köpa fältprodukterna som räddar barns liv, besök UNICEFs gåvoshop. Du kan välja ett snyggt gåvobevis designat av bland annat Tove Styrke eller Elsa Billgren att ge bort i julklapp.

Inlägg-mellanlägg-utlägg

Av någon märklig anledning har jag frångått mina principer idag.
Det där med deadlines.
Inspirationen tog och rörde om ett varv och vips - så veckans skrivjobb klart.
Fyra dagar i förväg!!

Antingen är jag sjuk eller så är jag sjukt uttråkad?

söndag 11 december 2011

Stör ej, läsning pågår.

Det kan vara lite vanskligt att dryfta sitt läsintresse med folk.
Nu har jag helt plötsligt lånat tre tegelstenar av en vän, bara för att vi pratade böcker förra helgen.
Och lite för att tillfälle gavs, när jag lämnade och hämtade Majblomman från vännens dotters kalas idag.

Jag har ju inget annat att läsa som ligger på lut eller så. ...
Ja, givetvis har jag redan plöjt 100 sidor i den första.

lördag 10 december 2011

"Ner med kungahuset"?

Tänk, jag visste inte att jag var republikan!?
Har roat mig med en del mejlreplikerande med en äldre man, vars hållning är pro-kungahuset.

Naturligtvis intar jag den motsatta positionen blixtsnabbt.

Lite hederligt mothuggande livar alltid upp!

Hit the road Nobel ...

Visserligen är det baluns i Stockholm idag.
Visserligen firas det.
Ändå tycker jag inte att det firas av riktigt rätt anledning.

Min pappa skulle blivit 90 år idag - om han levt.
Han gjorde en häftig klassresa som jag är rätt imponerad av.

Fattig skräddarson med läshuvud, enveten som få, välutbildad som ännu färre.
Hans litterära kunskaper var enorma, hans språkliga förmåga värre ändå.
Vid ett tillfälle räknade vi efter hur många språk han egentligen kunde, både till fullständig grammatisk fulländning men även till mer turistbetonade kunskaper.

16 stycken!
16 stycken språk lika bra som en infödd!
Ännu några till för att fråga efter vägen till närmsta restaurang.

Slå det om ni kan!
Själv kommer jag aldrig ens försöka ta upp kampen om en första plats i den ligan.

Men den pappa jag saknar, är inte den lingvistiska ekvilibristen, utan den där sagopappan som kunde börja i en ände av en saga och sluta någon helt annanstans, i en historia som inbegrep sjörövare, nallar, tomtar, talande åsnor och smugglare.

Vilket egentligen är samma sak?

Med en far som doktorerat två gånger inom engelskspråkig litteratur - först på ondskan i Shakespeares samlade verk och sedan i Thoreaus texter - har jag en del att leva upp till.
Sagorna och fantasin behärskar jag, svenska språket likaså.
Men det där med den empiriska, väl underbyggda forskningen, de akademiska termerna, det dammiga i att gneta och älta formuleringar - det mäktar jag inte riktigt med.
Tyvärr.

Hursomhaver - grattis pappa!
Hoppas du ser oss och att du väntar på oss med dina sagor i behåll, att du tar hand om Elias - min lille ängel - och att du gläds åt att det fortfarande flaggas runtom i vårt land, denna din dag!

Och du Nobel - släng dig i väggen!
Men skål, för fanken!

fredag 9 december 2011

Varde - och förbliv - ljus! Snälla.

När alla "normala" (vad nu det är), människor flyr katastrofområden - typ Göteborgstrakten ikväll - då åker min spritt språngande galna stora dotter dit för att leka med kompisar.

Vi har hukat i blåsten, läst oss hesa - ja, Pysselkungen får faktiskt hjälpa till med att läsa godnattsagor numera - laddat om samtliga snurrande maskiner som går att ladda om och insett att min marknadsståndskompis är strömlös - 5 km bort och närmre "byn" än vad jag är.

Kannor med vatten, tändstickor och ljus, filtar och raggsockor är lokaliserade och bara därför blir det säkert inget nattsvart ellöst elände inatt!?
Eller är det bara mitt sätt att försöka blidka vädrets makter?

Motvilligt men dock ...

Ok, jag fick ge mig något idag inför barnens tjat om julpysslande.

Plastruskan framtagen!
Julstrumporna upphängda!
Tre dekorerade glasburkar med värmeljus brinner på trappan!
Papperssallad tillverkad!
(Vilket betyder snöstjärnor och löpare klippta av silkespapper.)
En julgirlang av egenproducerade vimplar, dekorerade med Madonnamotiv, upphängd!

Så - är vi klara nu?

torsdag 8 december 2011

Rymling, lyx, billigt och voodoo

Jag hade visst glömt att knyta ett extrasnöre längst ner, under de två eltrådarna i grinden in till hästhagen.
LitenSara hittades i alla fall i trädgården imorse, lagom till att jag och de tre yngsta redan var snubblande nära att bli duktigt sena till skola/förskola.

Tur att det går att lura de flesta fyrbeningar i familjen med en tuss hö!

Lyxfrukost hos Freundin efter barnsläpp och före optikerkoll.
Jag har länge trott att jag som närsynt, någon gång skulle kunna kompensera de där för "korta armarna" som alla över 40 brukar prata om, med att helt slippa glasögon!?
Att synskärpan liksom skulle mötas på mitten någonstans?

En ögonläkare upplyste mig häromsistens att det inte riktigt funkar så.
En gång närsynt, alltid närsynt och sällan i behov av progressiva glasögon.

Nu har jag beställt två par nya glasögon, bokat tid för att fixa nya linser och är förvånad över slutsumman?
Fortsätter det i den här prissjunkartakten, kommer jag snart få betalt för att bära synkorrigering.
Det blir bara billigare och billigare för varje gång jag kliver iväg till en optiker, vilket jag kanske inte gör så himla ofta ändå.
Senast var nog för en tre år sedan.

Barnaskocken är ihopskyfflad, utfodrad och vederbörligt åthutad och nu börjar nedräkningen till jag blir släppt på grönbete, vilket är detsamma som den årliga glögg-, pyssel- och smörgåstårtekvällen med andra föräldrar från kyrkans hopp-och-lek.
Helt barnfritt, med undantag av de allra minsta små som får följa med maten, dvs sina bröstmjölksfyllda mödrar.

Själv ska jag utföra voodoobesvärjelser med hjälp av nåltovningsnålar eller också limma fast fingrarna i något trevligt papper.
Jag ser fram emot kvällen!

onsdag 7 december 2011

Ur Ainas Gömmor!

Det här är vad jag roat mig med idag.

Välkomna in och kika på min produktion av unika väskor, sydda av tyger som inte längre går att uppbringa, i mönster som försvann ut ur handeln för decennier sedan.

tisdag 6 december 2011

Äntligen! Som ni väntat på detta. :)

Det är fantastiskt kul - och tålamodsprövande - att pilla ihop en ny blogg.
Precis det jag roar mig med ikväll.
Min tanke var att jag skulle följa efter i andras fotspår, här i Blogglandia och hålla mig med en egen försäljningsblogg.
Kan de - så kan väl jag!

Så fort jag känner mig hyggligt nöjd med resultatet, lovar jag att bjuda in er också men fram till dess får ni nöja er med det här:



Nu blev ni nyfikna va?

Finns det någon doktor ombord?

Jag brukar verkligen inte gnälla i onödan.
Nu måste jag bara få yla av mig lite dock.
De senaste nätterna har jag - som alltid sagt att jag kunnat stå och sova om det kniper - inte fått mer än två-tre timmars sammanhängande sömn.

Inte finns det något litet barn att skylla på heller.
Bara en sprängande värk i övre delen av bröstbenet när jag efter några timmar i horisontalläge behöver hosta till.
(Vi är lite småsnoriga här hemma, som sig bör under vinterhalvåret.)

Stört omöjligt att kunna somna om direkt.
Bara tanken på att behöva hosta, ger mig stora skälvan.
Känns som om hela bröstkorgen ska expandera och brisera.
Däremot har jag inte ont i lungorna, inte svårt att andas (jag och min astma är kompisar) och inga andra sjukdomstecken såsom feber, illamående eller andfåddhet.

I förrgår satt jag i soffan mellan tre och fem innan jag slumrade till, inatt mellan två och fyra.
Halvliggande går bra, hostandet - som är måttligt - väcker mig ofelbart.

Så, min fråga; Vad är det?
Att googla på eländet får mig att misstänka allt mellan kranskärlsförträngning till muskelkramp?
Dessutom är jag en urusel hobbydoktor, lider inte av hypokondri och gillar inte att springa ner sjukvården i "onödan".

Är jag mer döende än vanligt?

Ett litet steg för människan men ett enormt stort för Mångmamma ...

Ok, jag erkänner.
Jag är sist i världshistorien med att begripa mig på/orka/våga testa - eller annan valfri bortförklaring?!
Nu har jag i alla fall börjat komma på tricket med att tanka in bilder från mobil till datorn och sedan vidare.

Snart kanske jag får äta upp mina ord om en bildfri blogg med råge?
Vi får väl se ...

Nu ska jag bara leta reda på kameran.
Sist jag såg den, någon gång runt 2000-kallt, låg den i städskåpet.
Ja?
Var ska den annars ligga?
God morgon.

måndag 5 december 2011

Galningarna invarderar mitt hem

Vad är det är fel på kombinationen barn och mat?

Antingen lider de av akut blodsockerfall och behöver tankas med mat - eller så speedar de runt som galet ostknaprande råttor och fäller allt i sin väg.

Dags att plocka ner de små liven både på jorden och i sina sängar - om inte den här mamman ska löpa amok, modell värre.

Och för övrigt har det snöat ...

De fyra små-glada-vilda har varsin chokladkalender.
Som förväntat sköter de två äldsta gossarna det med bravur, en bit om dagen och från rätt lucka.
Majblomman har kontrollöppnat i stort sett varje lucka för att se om det verkligen finns en godisbit bakom varje och Bam-Bam har plockat åt sig valfritt antal chokladbitar från valfritt antal luckor.
Hans valfrihet!

Det fick mig att minnas min barndoms chokladkalender som var helt tom?
Första och kanske andra biten fanns men sen var det stopp.
Inte bit.
Mamma gick tillbaka till affären och klagade på produktionsfel och visst fick jag en ny.
Många år senare tillstod min godisråtta till lillasyster att hon helt frankt pillat upp förslutningen högst upp, petat ut alla bitar, ätit upp dem och lagat kartongen igen.

Innovativt, minst sagt.

söndag 4 december 2011

Rapport från Julmarknaden

Så var premiären avklarad.
Med mycket fniss och prat, ännu mer snöblandat regn och en hel del nya och gamla vänner och bekanta som strömmade till, har jag och min marknadsståndskompis krängt smycken och väskor på Julmarknaden.

Majblomman lekte så det gungade hos sin vän under tiden och de tre yngre sönerna tog med sig sin far och kom och terroriserade oss på marknaden en stund.
Vädret kunde ha varit roligare men vi som lekte knallar hade i alla fall tak över huvudet.

Egentligen skulle en behöva klona sig i adventstider om en ska hinna med att pricka in alla julmarknader som duggar tätt i buskarna.
Bara idag har det varit tre stycken julskyltningsarrangemang/julmarknader inom en radie av knappa två mil.
Utökar vi radien något, går det att hitta ytterligare några i närområdet.
Även om jag har en del osålda väskor med hem igen, kan jag mycket väl tänka mig att hänga på marknader i framtiden.

Allra helst i sällskap av fina Maria som var min ståndaktiga kompis idag!
Tack till dig, Maria och tack till alla som kom förbi vårt stånd!

lördag 3 december 2011

Sax, nål och tråd

Som jag för länge sedan konstaterat, jobbar jag bäst under press.
Deadlines får mig att uträtta stordåd.
Det senaste knappa dygnet har jag gjort som Cicki, sytt så maskinen glöder.

Hennes produktion idag har tydligen varit mängder med fina mobilfodral, själv har jag pillat ihop ett gäng små väskor och fodrade kassar av olika storlekar.
Min svärmorsmors fantastiska tygskatt har dränerats flitigt, uppblandat med diverse spetsar, virkade blommor och annat bling jag hittat i mina lådor.

Imorgon smäller det och antagligen kommer jag hunnit fippla till ännu ett par tre förhoppningsvis säljbara alster till dess.
Ett huliganbarn kommer att lämnas in på effektförvaring hos min marknadsståndskompis familj imorgon, medan vi mammor leker knallar.
Praktiskt.

Återkommer med en rapport om hur mitt livs första marknadsknalledag varit imorgon.

fredag 2 december 2011

Julmarknad

Tiden går rasande fort, inte sant?
Speciellt när en har roligt.
Ikväll har jag petat ihop tre väskor till, inför helgens evenemang som går av stapeln på söndag.
Gammaldags Julmarknad!

För inte så många år sedan var jag en av alla de som snickrade upp alla marknadsstånden, svor över trasslig julbelysning, ringde runt och jagade "tomte", tände marschaller och raggade knallar.
Då i egenskap av medlem i Samhällsföreningen, som står bakom arrangemanget varje år.

Nu som en av alla "sedvärdheter" som knalle betraktat.
Premiär för min del.
Tur att jag kan luta mig mot min marknadsståndskompis, en kvinna som pillar ihop egna smycken och tillika råkar vara en av min Majblommas kompisars mamma!
Hon är mer rutinerad på den här fronten.

Blir nog bra det här.

Just det; Ni kanske undrar var i världen jag kommer att befinna mig?
Braås Hembygdspark, söndag 4/12 mellan 15.00 och 17.30.
Välkomna!

Ledigt

Fredag och slödag.
I alla fall för de två yngsta.
Pyjamasen kom inte av före lunch och mängder med böcker, spel och någon enstaka film hanns också med.
Nu är ordningen återställd, samtliga vildingar är hemma, veden insläpad, skymningen faller och helgen är fulltecknad.

torsdag 1 december 2011

Aktiviteter

Incidenter inträffar oavbrutet i en stor familj.
Av vitt skilda slag och av olika stor dignitet.

Pysselkungen har börjat kunna öppna sitt igenmurade öga, efter gårdens närstrid med en förrymd bandyklubba på idrottslektionen.
De två "gulingarna" (allmänt kallade Werner unt Werner), aka fjordingarna, fick följa med litenSara in i den hage hon hade tyckt varit trevligare och grönare att ta sig in i på egen hand.

Majblomman bara kraxade när jag hämtade henne efter dagens körövning, förkylning månne?
Till och med Bam-Bam hade varit i handgemäng idag på förskolan, dock utan egen förskyllan.
Fröken hade ryckt in till sonens försvar och krävt en ursäkt av den lille stridstuppen som tyckte att det var kul att utdela slag.

Så vitt jag vet har Sheriffen stått för dagens händelsefattigaste tillvaro idag, bara veckans längsta dag i skolan och med vikarie istället för ordinarie lärare.

Och jag - jag antingen tänder eller släcker bränder, beroende på om vi avser kakelugnar och värmepannor eller små och stora sår!