fredag 20 januari 2012

Blogglandia har mist en lysande stjärna

Jag är konfunderad över min egen reaktion idag?
En kvinna, vars blogg jag bara sporadiskt följt, har plötsligt gått bort.
Hennes bloggkrets har jag bara nosat mig in i, mestadels genom att läsa, sällan kommentera.

Tittade in hos henne idag, mös åt hennes underfundiga och spetsiga funderingar, klev vidare till en av hennes trogna vapendragerskor och ser till min oförställda förvåning att Annaa dött mycket hastigt för bara några dagar sedan.

Även om jag inte var någon av hennes mer stadiga läsare och hon bara varit inne och vänt hos mig några gånger, känns det obehagligt att börja referera till henne i imperfekt.

Livet hänger verkligen på en skör tråd, förr än man anar, går den av.

Lev väl och ta hand om varandra.

7 kommentarer:

Märta sa...

Visst är det konstigt att fastän man bara möts genom ord på en bildskärm skapas ändå någon slags band.

Och den där påminnelsen om livets förgänglighet tror jag aldrig man vänjer sig vid. Ena dagen här - nästa dag borta. :(

Och du har alldeles rätt - det enda man kan göra är faktiskt att leva väl och ta hand om varandra. <3

Cissa sa...

Vänner och nära kan man bli på många sätt och med dagens teknik är möjlighetern a för detta nästan oändliga. Tänk bara på hur många par som har knytit de första trevande kontakterna i cyberspace. Inte så konstigt att man knyter an till andra bloggskrivare, det är ju ett ganska utlämnande sätt att mötas, man lär ju "känna" personen efter ett tag.

Och detta med att ta hand om varandra och livet är nog det viktigaste vi människor ska tänka på! Livet är verkligen skört! Min fars mycket nära vän gick bort i mellandagarna efter en kort tids sjukdom. Han blev pensionär i somras och hela hlsten höll han och pappa på och planerade för alla fisketurer de skulle göra nu i vår när pappa också var pensionär...

Ta hand om dig och din underbara, stora familj och kom dessutom ihåg att njuta av livet!

Kram

Författarvisionären Ebba sa...

Blir mycket berörd<3

Karin sa...

Hua, ja, man ska inte ta dagarna för givet..

En dag, ett ögonblick händer det som förändrar.

Att ta vara på stunden - en konst jag ständigt försöker förkovra mig i.

Kram!

Fröken Hulda sa...

Tanken har slagit mig till och från. Livet ÄR skört och vi vet inget om morgondagen. Vad händer med våra bloggar, mail- och FB-konton om/när vi går hädan? Så fel det kan bli om ingen nära har alla lösenord och kan radera allt.

Kram ♥

My Myself and I sa...

Ja, ta hand om varanadra. Kram

Hanna Lans sa...

Detsamma hände med en blogg jag tittade in på då och då. (Nu kommer jag inte ihåg exakt namn tyvärr). Hennes dotter skrev ett inlägg på bloggen om at thennes mamma hastigt gått bort i bröstcancer, men att hon ville låta bloggen stå kvar som ett minne. Oj, vad jag grät. :(