onsdag 28 mars 2012

Apropå sjunde budet ...

Snart skulle jag nog kunna ta en sovsäck och börja campa i valfri kyrka i "byn".
Gårdagen spenderade på två olika kyrkliga ställen i fyra omgångar i sammanlagt dryga nio timmar!

Dagen idag har också gått i "kyrklighetens tecken", även om det mer har varit av räfst-och-rättning-i-leden-samtal.

Minns ni vår församlingspedagogs mackel med sin uteblivna och hittills felaktiga lön?
Idag sammanträdde Personalutskottet på förmiddagen och eftersom jag inser att anfall är bästa försvar, stegade jag frankt in och frågade om jag inte kunde få störa en liten kort stund med en fråga jag hade?
Jodå, det skulle gå bra, även om samtliga ledamöter kliade sig mentalt i huvudet över min oannonserade ankomst.

Förbindligt inledde jag med om de inte kunde räta ut ett frågetecken jag hade om hur de hade resonerat kring den ytterst modesta begäran från församlingspedagogen angående sin möjlighet att få ut korrekt ersättning retroaktivt?
Den begäran de beslutat hänskjuta till Svenska Kyrkans Arbetsgivarorganisation.

Här vidtog en unison försvarsställning, kyrkoherden ville berätta om hur det såg ut nu och hur det skulle se ut från och med i höst - ordföranden i utskottet hävdade bristande kompetens inom utskottet och det korrekta i att bolla frågan vidare, samtidigt som det framhölls att utskottet i sig inte var något beslutande organ utan bara rådgivande.
Rådgivande till nämnden som hade som ansvar att fatta beslut i personalfrågor!

Det intressanta här är att samtliga ledamöter i utskottet, även är ledamöter i nämnden!?
Vissa av dem till och med i Fullmäktige som är den sista utposten i denna obändiga hierarki, vars uppgift är att fastställa de slutgiltiga ekonomiska transaktionerna!?

När jag påtalade detta - efter ha fått bekräftat att kontakt verkligen hade tagits med adekvat person inom arbetsgivarorganisationen - och även kyrkoherden att personligen ta på sig ansvaret för att ha haft denna kontakt - då började det skruvas än mer besvärat i stolarna.

Någon fräste till om att jag hade ju fått svar på min fråga!
En annan började yra om antalet timmar och procentuell tjänstgöringstid och när tjänstgöringen eventuellt hade förändrats.
En tredje hävdade sin okunskap om det mesta eftersom vederbörande inte varit med när församlingspedagogen hade anställts för drygt 12 år sedan.

Fortfarande ytterst förbindligt poängterade jag då att jag var inte riktigt klar!

Jag fann det i sammanhanget högst märkligt, att nämndens protokoll daterat två veckor senare, hade en formulering där församlingspedagogens begäran "bestreds, eftersom helgtjänstgöring ingick i tjänsten".
Nämnden var tydligen kompetenta nog att avgöra frågan, utifrån utskottets rekommendation, trots att det knappast är fler drivande personer som sitter i den förra konstellationen än i den senare?

Härefter höll jag en kort lektion i skillnaden mellan så kallad "oreglerad arbetstid" kontra en fastslagen timtjänstgöring - givetvis på ett mycket pedagogiskt sätt där jag även exemplifierade så att minsta småbarn borde ha begripit hur jag menade.
Ett litet anförande om hur arbetsmarknaden brukade förhålla sig till sådana moderniteter som OB-tillägg fick ingå också!

Slutligen återkom jag till frågan om vems ansvar det var att saker och ting ställdes till rätta och om bollen fortfarande låg hos arbetsgivarorganisationen?
Eftersom det hävdades att det förhöll sig så, tackade jag för mig, bad om ursäkt för att jag stört dagordningen, önskade ett fortsatt trevligt möte och vände på klacken!

Jag lovar - det tog inte två minuter efter att jag lämnat rummet så hämtades fikat in - trots att det brukar ta minst en timme eller en dryg halvannan i vanliga fall.
Undrar bara hur länge de var tvungna att skramla med kopparna och spy galla över en uppnosig uppkomling som vågar tränga sig in på det där oborstade sättet och ifrågasätta, innan de hade lugnat ner sig?

Som i en liten bisats måste jag få fundera högt över om det verkligen inte finns något som kallas för jäv, inom förtroendevaldas led?
En av ledamöterna sitter som ordförande i ett utskott som i sin tur ger rekommendationer och förslag till nämnden (där personen sitter med som ledamot), som i sin tur fattar beslut och bollar till sist vidare till fullmäktige( där personen är ordförande igen), där allt ska ytterst klubbas.
Utöver det har personen i fråga parkerat sig på en ledamotsplats även i ett av pastoratets två församlingars kyrkoråd?
Kan man sitta på fler stolar?
Samtidigt?

Imorgon ska jag ha ett litet snack med arbetsgivarorganisationens representant!

11 kommentarer:

4U2 sa...

Stå på dig, så kan det inte gå till!

Anitha Östlund sa...

Heja, heja

Kramar

Märta sa...

Heja dig!! :D

Issa sa...

Jag tror jag är trött för jag fattar inte men hejjar glatt på ändå!

Tobias Gustavsson sa...

Eva! Jag har synat dig på håll som den uppkomling du är. Bra, bättre, bäst. Jag gillar människor, ja nästan avgudar de som vågar sätta sig upp mot de gamla ordningarna som bara finns där men ingen vågar ifrågasätta. Det som jag känner stor likhet med dig är fakta. Du vräkte över dem rena fakta och resten bör ju blivit bara patetiskt för dem. Dessutom, vilken vän/väninna du också faktiskt är, uppkomling där! Kram ///

Mångmamma sa...

Jag tackar för alla hejarop och Tobias; Du får mig att vilja fortsätta slåss mot allehanda oegentligheter genom dina fina ord! Tack!

Milla sa...

Underbart befriande känns det bara av att läsa om detta. Jag har redan målat upp bilden framför mig och jag kan nämna att personalutskottets medlemmar för mig avbildades i satirisk karaktär ;)
Kram

Charlotte sa...

Och jag är inte förvånad! Inom kyrkan kan allt hända. Själv jobbat i en kyrklig organisation. Att få vänta på lönen i ett par veckor var inget ovanligt. Ej heller kommentarer när man hade rast, skulle det vara nödvändigt, jag var ju ändå där för att jobba! Till slut hade jag lunch och fika på stående fot. Sen slutade jag med det,lyxen att få i sej näring var förbehållen innan jobbet och efter jobbet. Kanhända inte underligt att jag stressade mej till en stroke....

Fröken Hulda sa...

Begreppet "jäv" kom upp i min lilla hjärna långt innan du själv kom dit. Jag blir bara ledsen och bedrövad när det kommer i dagen att det fungerar på det här viset hos er och säkert på många andra ställen. Där kanske man inte har en Mångmamma som vågar ifrågasätta. Bra gjort vännen ♥

Ezter sa...

Detta är ju en av de saker vi talat om och jag hejar såklart på dig :)

Tankar vid midnatt sa...

Även kyrkan har sina skamfläckar. Gillar att du protesterar och inte accepterar! I min församling brukar de ungdomar som arbetar gratis i församlingen åka på en ungdomsresa varje år till ett självkostnadspris på 500 kr samt fickpengar. De har rest i Arns fotspår, till Auschwitz och till Kiruna. Resor med tåg, boende på vandrarhem mm ingen lyx men gemenskap. Nu i år ska de resa till London. Församlingen betalar resa och boende men mat, entré, teaterbiljett får man betala själv. De beräknar att det behövs ca 4000 kr/pers. Detta innebär att endast 6 ungdomar kan åka. Hur 17 tänker man - kyrkan selekterar bort dem som har sämst ställt! Svenskan Kyrkan är verkligen inte till för alla! Är ag som ett bi. Har skrivet till församlingen och klagat samt tagit upp det i kyrkorådet!Ingen kan ge ett ärligt svar! Funderar att ta det till lokalpressen!