måndag 23 april 2012

Handgemäng

Det här med att få en liten stund på sängkanten med vart och ett av barnen innan de släcker, där är ovärderligt.
Ikväll dryftades ett råkurr min lilla Majblomma varit inbegripen i idag med några äldre tjejer och nej, min lilla ängel var definitivt inte helt oskyldig!
Det satt långt inne innan jag lyckade locka ur henne historien och vem som sagt och gjort vad.

Sådan tur att även Pysselkungen var i närheten när det hände, så jag kunde få berättelsen verifierad av honom när det var hans tur för sängkantsprat.

Nu har jag ett litet brev att skriva till en fröken i skolan också, kan ju vara bra att de får reda på varför några småtjejer skyr varandra som pesten, alternativt flyger varandra i strupen!

10 kommentarer:

Susann sa...

Ring fröken i stället! Det skrivna ordet kan så lätt misstolkas och göra situationen besvärligare än den är.

Mångmamma sa...

Klokt, Sus!
Självklart! :)

issa sa...

Såg precis senaste mad men där de slogs i mötesrummet. Vuxna karlar i kostym. Hör egentligen inte hit bara tänkte på de.

KaosJenny sa...

Mm, den där stunden på sängkanten är ovärderlig!! Kram

Esbe sa...

Bra att lära sig säga allt!


En ny variant på teodicéproblemet: Om det inte finns någon Gud, vad gör att vi vill skilja på gott och ont? Utifrån vilka premisser gör vi det?

Kram!

Ezter sa...

En egen pratstund är viktig! Hoppas det går bra att prata med fröken...

Mammahäxan sa...

Sängkantsprat det är fint. Hoppas skolfröken är till hjälp för en liten Majblomma.

Milla sa...

Hahaha, ja nu skrattar jag förstås inte åt detta inlägg men jag läste om dina tidgare elastiska gymnastikövningar varpå jag sitter här med ett stort leende. Det första denna vecka :)
Ja, nu kom jag helt av mig om vad jag hade tänkt att skriva om detta inlägg så jag avslutar med att sitta här leendes då jag önskar er alla en fin dag! Kram

Fröken Hulda sa...

De där lugna stunderna på kvällen kan jag sakna ibland. Dottern och jag i hennes säng med massor av böcker och go´nattvisor. Mmmm.....

Maria Engelwinge sa...

När jag läser det här känner jag bara hur skönt det är att småbarnstiden är över och att dottern är vuxen. Och hur mycket jag än älskade mitt yrke som lärare saknar jag inte alla konflikter som aldrig tog slut och sällan gick att reda upp till fullo för att det inte fanns tid.
Puss på dig vännen!