torsdag 28 juni 2012

Paddprinsen och Majblomman

Jag är inte särskilt förtjust i amfibier, kräldjur eller fiskar.
Jag kan inte mycket om grodor och paddor heller.
Möjligen att det sällan blir en prins om man pussar på dem och att en hel del är på väg att utrotas på grund av de ändrade livsbetingelserna i vår miljö, det har jag förstått.

Här i krokarna märks utrotningshotet inte så värst mycket av.
Majblomman har just hittat den största padda jag sett i vilt tillstånd och som den händiga och djurälskande lilla tös hon är, vill hon helst behålla den.
Det innebär givetvis att hon försöker bygga bo åt den, bär runt på den och testar till och med prinsfaktorn genom att pussa den.

Jag vet inte vem jag tycker mest synd om?
Paddan eller mig själv.



6 kommentarer:

Ezter sa...

Det kan vara oavgjort ;)

Fröken Hulda sa...

Å jag får gåshud och tänker på mormors varningar vad gäller grodor och paddor: VÅRTOR

Småländskan sa...

Får mig att tänka på de åren då vi nästan-bodde på Öland, i det stora huset som renoverades av oss under ett tiotal år. Där, just i trappan till jordkällaren, fanns vår padda! En JÄTTEJÄTTESTOR vårtig sak, så jäkla söt faktiskt... *s*. Den hade vi på besök i många år... numera vet jag inget om den.
Kram

fegpoeten sa...

Men du det är ju bara ett substitute för Issa.Issa försvann hem igen och Majblommans pussar och klappar måste ju ta vägen någonstans, har hört att den där Issa är en riktig ladda så hon hittade ju rätt.

Fru Venus sa...

HA HA HA HA! Förlåt ;-) men jag ser det framför mig :-))

LyckligaPraliner sa...

Det hade jag jättegärna önskat få se! En stor padda med dinglande ben i små barnahänder. Ljuvligt!

Kram Ann-Louise