fredag 16 november 2012

Energitjuvar

Jag betraktar mig inte som nämnvärt sentimental.
Visst har jag lite svårt för att rensa ut gamla, uttjänta men älskade plagg ur garderoben.
Visst finns det sparade kartonger på vinden med uråldriga dagboksanteckningar, julkort och fotografier från en tid då en ung Mångmamma trampade runt på Stockholms gator.
Visst återkommer gamla ungdomssynder i minnet när jag hör vissa gamla låtar.

Men att bryta upp, ta mitt pick och pack och flytta med hela familjen i omgångar har jag bara sett som en utmaning.
En chans att se något nytt, på djupet, eftersom vi ändå stannat och försökt rota oss en tid på varje ställe.
Visserligen mister vi något varje gång vi rört oss vidare men samtidigt har vi vunnit så oändligt mycket mer.

Det är kanske det som skrämmer mig lite med människor som stagnerar?
Att de bara långsamt men säkert inrättar sig i tingens ordning, slutar ifrågasätta, upphör att utvecklas, ser inte längre möjligheterna utan bara hindren.
Om de dessutom försöker förklä sin ångest, vånda och sitt missnöje med att nyttja en raljerande ton, ett bitterljuvt "jaja-jag-får-väl-ändå-vara-nöjd-med-det-jag-har-fast-alla-andra-har-så-mycket-mer-resonemanget", då blir jag rabiat!

Ingen, verkligen ingen kan leva en annan människas liv.
Ingen har rätt ätt döma eller fördöma men jag kan välja om jag vill vara delaktig i det, om jag vill tillåta mig att bli upprörd å någon annans vägnar.
Att ge råd är vanskligt, det är alltid lättare att leva andras liv än sitt eget.
Däremot måste jag inte vara delaktig, eller ens åse andras gnälliga förfall.
Inte om det stör mig!

Därför tar jag och städar lite i min vänskapslista på vissa sociala forum, därför sorterar jag bort en del bloggar som bara får mig att bli arg eller uppgiven.
Alla har ett eget ansvar för sina liv, vi kan inte förvänta oss att "Någon Annan" ska fixa allt åt oss.
Inte skylla på Staten, våra Föräldrar, Enfärgat Lego eller den där taskiga killen i parallellklassen när vi gick i lågstadiet.
Inte hela livet!

Själv tänker jag vägra bli bitter och förgrämd, inte gömma mig bakom något dravel om "ödets lott" eller "yttre omständigheter" som begränsar mig.
Det kommer inte hända!
Jag styr mitt eget liv - och tänker fortsätta stå vid rodret.

11 kommentarer:

oumberligating sa...

Hjälp.....tänk om du "städat bort mig" på din blogglista....går in och kollar..... jag finns inte där....fast å andra sidan kanske jag aldrig funnits där (ler)

Fast vi klarar oss nog utan varandra du och jag....fast lite tråkigt skulle det nog vara (ler)

Ha en fin helg!
Kram ifrån Oumberlige Peter!


Mångmamma sa...

Peter, min oumbärlige vän - inte städar jag bort dig inte! :)

Ezter sa...

Tack och lov att man är kvar :)

Jennie Johansson sa...

HEJJA!! :D

margaretaborjesson@telia.com sa...

Energitjuvar är det ju bara jag själv som kan städa bort - så heja på med städningen! Jag känner igen, har fortfarande en gammal (vänskapsmässigt) sådan kvar - men det kostar! Jag vill inte heller använda min energi till sådant som du beskriver - kram och lycka till!

Märta sa...

Kloka, kloka människa! Alltid lika välformulerad! <3

Nu peppade du mig att fortsätta min egna utrensning och förhållningssätt till relationer där ömsesidigheten saknas.

Å hoppas för sjutton gubbar att jag blir kvar!

*kram*

Småländskan sa...

Oj, vad nervös jag blev, med tanke på mitt gnällmejl till dig :).
Och jo, jag tror det gick ganska bra igår. Oavsett så slår jag till! Nu har jag hela kontoret liggandes på sängen bakom mig. Måste ringa alla andra än den där "givna" som jag inte kan göra så mycket åt. Men hur lätt är det att få tag på myndighetspersoner en fredag?
Jag kommer att berätta för "de jagande" om ett par timmar då jag ska besöka dem.
Vi hörs - hoppas jag!
Kram du fina mångis!

Hanna Lans sa...

Bra inlägg och något jag behöver läsa just nu! Inte för att jag brukar gnälla på andra över min situation, men just nu funderar jag alldeles för mycket på hur jag själv snärjer in mig och lägger skulden på mig själv. Och det är faktiskt lite tungt. Nu ska jag skärpa mig!

Fru Venus sa...

Jag vågar inte ens se efter :-))
Men jag förstår hur du tänker, brukar göra det mellan varven jag också, rensa. Men flytta, det vill jag inte göra! Ha en fin fredag!

Mångmamma sa...

Ingen av er som kommenterat hittills tillhör någon riskkategori för att bli bortstädade!
Det finns andra som inte ens kvalat in på listan som raderas.
Helt!
Kram och trevlig helg!

Cicki sa...

Jag tycker du är klok som gör den där rensningen. Är så självgod att jag inte ens tror att jag blir raderad......:-)

Men själv är jag inte lika klok som du. Har några energitjuvar som jag av olika skäl inte kan rensa bort. Däremot mot har jag börjat hantera dem genom att bli obstinat och säga ifrån. Det har givit lite resultat i att jag blivit mer respekterad, både av mig själv och andra.