måndag 31 december 2012

Inne i glaskupan

Nu har jag hunnit bli efterlyst både en och tolv gånger den senaste veckan.
Jag bara la ner all cyberaktivitet och har roat mig med att ligga runt.
Ja, ligga runt i olika rum och på olika golv i huset.

Förmiddagarna i sängen med välbehövligt långa sovmorgnar.
Eftermiddagarna tillbringas oftast uthälld på ett golv eller i soffsängen inne i barnkammaren och kvällstid på vardagsrumsmattan framför kakelugnen som sprakar muntert.

Tänkte bara önska er alla ett riktigt gott slut och ett ännu bättre nytt!

Nu återgår jag till jullovsnöjet - att hasa runt mellan olika platser att vräka omkull mig i horisontell ställning på!

söndag 23 december 2012

Oortodoxa traditioner

Det allra bästa med jullovet är verkligen sovmorgnarna.
Inga trötta barn som måste jagas upp medan natten ännu ligger mörk över nejden, utan små-vilda-glada som vaknar i sin egen takt och tar sig an dagen.

Denna dan-före-dan har jag kokat största grytan med tomtegröt, bakat scones och muffins i min rosa kärringfrukostmaskin och kört Majblomman till och från ett barnkalas.
Ingen julstress, ingen hets.

Imorgon ska jag krama om alla mina finaste Alphamammor efter julgudstjänsten och sen ska familjen äta traditionsenlig julpizza.
Om en upprepning för andra året i rad kan räknas som en tradition?

God Jul på er!


fredag 21 december 2012

StinaFina

Ni minns katten-vi-inte-har, va?
StinaFina också kallad.

Den där lösdrivande kattrackaren som mannen i huset mest fräst åt och helst velat jaga iväg.
(Han är larvigt allergisk mot just katter)
Troligtvis är den en kvarlämnad sommarkatt som adopterat oss sen några år tillbaka, ingen jag frågat i grannskapet känner igen beskrivningen eller saknar någon katt med hennes utseende.

Just den katten ligger för det mesta ihoprullad som en liten boll på en yllefilt ute på verandabänken om kvällarna och sover tryggt.
De senaste vintrarna har just den katten varit räddningen för mina sadelgjordar och  hästtäcken i sadelkammaren, eftersom den haft någon form av avskräckande effekt på små ettriga och gnagiga möss.

De senaste veckorna har mannen slutat fräsa åt den och igår erkände han till och med att han gosat med den!?

Nu kan jag äntligen byta namn på StinaFina till Katten-Vi-Har!
Fast det har både hon och jag fattat för länge sen.

Världsbildskollision

21/12 -12 och världen har inte gått under.
Än.
Däremot var det nära att Stenkrossarens värld gick under när hans avdelning var stängd på dagis i morse och han istället fick vara på en av de andra med de få barn som inte redan tagit jullov.

Utåt sett var han ytterst ilsken och förgrymmad men egentligen förstår jag att hans, på förhand, uppgjorda världsbild fick sig en törn när det inte var som det brukar.
Intressant.
Först drabbades jag av samvetskval en millisekund för att jag lämnade honom i fröknarnas händer, på fel ställe när han egentligen skulle ha kunnat stanna hemma.
Sen besinnade jag mig och beslöt mig för att ett konsekvent handlande ändå var bättre än att låta honom få bekräftat att det är farligt att lämnas på ett nytt ställe - som inte ens är nytt, eftersom han vanligtvis gärna går in och leker på just den avdelningen när han får.

Uppenbarligen hade jag inte full koll på att han är så pass beroende av rutiner som han verkar vara?
Och även om det kan tyckas hårdhjärtat att lämna en frustrerad och vilt skrikandes unge och bara åka därifrån, är jag övertygad om att det varit värre att plocka med mig honom hem igen.
Vilka signaler ger det?

Att så fort det inte är som det brukar - är det farligt.
Själv tycker jag att det ligger en styrka i att kunna improvisera, att ha möjlighet att tänka flexibelt och att vara anpassningsbar.
Det som ter sig skrämmande är oftast inget annat än att ta sig an.
Att bara man skriker och visar sitt missnöje - får man sin vilja igenom.
Tyvärr funkar inte världen så, ibland måste man bara kunna kompromissa, till och med relativt ofta faktiskt.


Så när mitt förnuft slogs med mina instinktiva känslor under bråkdelen av en sekund, är jag glad att jag lät förnuftet vinna.


Sonen är i trygga händer och har fått en liten lektion i att det oväntade och nya inte är något annat än att förhålla sig till.
Något jag är övertygad om kommer att gagna honom i det långa loppet!

torsdag 20 december 2012

Den Rosa Manicken

För ett år sen, ungefär, landade en makalös manick hemma hos min kärringkompis C - ett cupcakesjärn!
Oftast används det till sconesmuffins, nygräddade och varma, på alla dignande kärringfrukostar hon bjuder på.
Jag har varit lite lagom avis sådär sedan dess.

Idag har jag införskaffat en likadan, fast bubbelgumsrosa!
Provkörd givetvis.
Med sconessmet i till kvällsfikat.

Jodå, de blev helt klart ätbara!
Och jo, jag har hört att världen ska gå under imorgon och att det blir julafton om några dagar men det rör mig inte i ryggen.

Jag ska bara lukta på mina blommor under korkeken...sconesmuffins hädanefter!




onsdag 19 december 2012

Könsförvirring

Egentligen är det bara skrattretande att jag stundtals svarar på marknadsundersökningar, konsumentåsikter och ger synpunkter på nya produkter - fiktiva eller högst reella - på nätet.
Jag känner ingen som är så grymt kritisk till all form av reklam som jag.

Adblock är givetvis installerat på min dator, Spotify Premium ordnade jag ju förra veckan, reklamblad i brevlådan duger inte ens att tända pannan med utan åker direkt ner i återvinningskassarna, reklampelare är vi förskonade från här ute i obygden och staden besöks ytterst sällan.
Tv-reklamen är jag lyckligt ovetande om eftersom själva tv,n saknas!

Då blir det lite fjantigt att svara på slika undersökningar.
Allra helst som jag dessutom är en urusel konsument av allt annat än det mest basala - mat, eventuellt ordinerade mediciner, bränsle till bilen och skor till de små-vilda-glada.

Och allra-allra fånigaste är det när undersökningarna börjar med en fråga om vilket kön jag tillhör, med efterföljande uppmaning om att endast välja ett alternativ!?
Utan att vilja trampa eventuellt identitetsförvirrade hens på tårna, borde det vara rätt enkelt att bestämma sig för vilket kön man tillhör?
Välj ett bara.

Fast helst en uppmaning till alla dessa företag om att sluta fråga efter könet!

Det är ju knappast min östrogenhalt som väljer variant av mjölk, bensinpump eller som ratar lightprodukter.
Att ta varje tillfälle i akt till att fackindela människor, oavsett om det handlar om kön, ålder, vikt eller bostadsort känns så förlegat!

Sett ur det perspektivet blir det tydligt, i alla fall för mig, att  jag bara slösar bort kreativ tid på att svara på idiotiska och redan på förhand ledande frågor, där jag förväntas lämna åsikter utifrån mitt kön/ålder och inte min o/kunskap om allehanda företeelser.

Skönt att det finns en deleteknapp!


tisdag 18 december 2012

Vov Vov...

Det är inte fullt så illa att jag drabbats av skrivkramp eller ordbrist, bara så att orden och formuleringarna nyttjas i sin talade form och inte i sin skrivna för tillfället.
Jag pratar oavbrutet nu - i telefon, i verkliga möten och nästan jämt annars också.
Även i sovande tillstånd.

En sak jag grubblat mycket på de senaste dagarna är hur det ska vara så svårt att få Stenkrossaren att förflytta sig från punkt A till B utan att hitta på sattyg under tiden?
Han har ett ganska gravt rörelseenergiproblem för närvarande.

Med begriplig svenska: han är stört omöjlig att få att 'gå fot'.
Jag har hittills kunnat dressera både hästar, vilsesimmade katter, nappflaskuppfödda lamm och fem barn att förstå sambandet mellan att göra som jag vill - och att göra som de själva vill.
Ett visst mått av totalitär lydnad är av nöden om små människor ska kunna vistas i det offentliga rummet, såsom ute i trafiken, bland andra små och stora människor och för att inte oavbrutet vara en vandrande katastrof i vardande.

Jag brukar lite lakoniskt säga att 'det kommer att gå bra för det barnet - om han överlever' och det är just det där sista som oroar mig.
Han har inte mycket till självbevarelsedrift eller säkerhetstänk.

Nu är det bara att snabbt finna ett sätt - utan alltför mycket konflikter involverade - som får sonen att förstå vitsen med att vara samarbetsvillig.

Alternativet är ju koppel eller sele...


fredag 14 december 2012

Majblomman, the rednosed singer

Gårdagens tempo skruvades sakta men säkert upp till normala Mångmammatakter.
Från förmiddagens middagslagning, till mittpådagenröjet för att hämta den lilla rödnästa Majblomman och åka till sjukhuset för att se vad för typ av eksem/allergi hon lider av.
(Bara känslig hud i allmänhet - atopisk hudtyp.)
Till hetsen för att hinna hem och hämta tärnlinne, glitter och ljus och sedan leverera den skönsjungande tösen för repetition före kvällens Luciafirande.

'Hela familjen gick ut med geten', vilket är detsamma som att vi satt bänkade längst fram och njöt av ljusen, rösterna och musiken.
Jag slapp hälla hinken med vatten över Lucian också, trots att det uppdraget tillföll mig om utifall att...
Majblomman kom lite fel in i första takten av 'Nu tändas..' men med lite hjälp från sina körkompisar, kom hon rätt och sjöng en vers solo för en fullsatt kyrka.
Modigt och stort!

Att sen få hem fyra uppskruvade små-vilda-glada och få ner dem i sina sängar var en bedrift i sig.

Idag är det än så länge bitande kallt ute och både sprattliga fyrbeningar och mer immobila vedpannor behöver utfodras så det är väl bara att rusta sig för en tur på tundran - Spotify i öronen och ett evigt rännande mellan vedbod och källare.

onsdag 12 december 2012

Sitt Fido..!

Eftersom jag tycker att det är ungefär lika upphetsande att släpa ved, som tanken på att korsa Sydpolen i kortkort och högklackat, angrep jag situationen på en något annorlunda sätt idag.
'Alla andra' är ju sååå nöjda med sin Spotify i fjantofånen så jag kan ju inte vara sämre än att jag testar, tänkte jag.

Med ett litet delfacit i handen kan jag bara säga att det är ju tur att det går att lära gamla hundar sitta!

Vända efter vända över tundran med fullastad pulka och en säck i den lediga handen och vips! fanns det ved inne för åtminstone två dagar framöver!?
Uppenbarligen var det en finfin idé att  frångå mina småländska principer.

Jo, jag är faktiskt inte bara bosatt i detta landskap, jag är till hälften Småländska, av födsel och ohejdad vana.
Pappa växte upp inte långt härifrån.
Antagligen är det på grund av min börd som jag anklagas för att åldras baklänges - fast den ekvationen är ju enkel - som halvsmåländska vänder jag ju givetvis inte bara på slantarna, utan jag spar en del av årets 365 dagar varje gång jag fyller år!

Men att vara dumsnål och undvika Spotify Premiumkostnaden fortsättningsvis, det tänker jag inte vara.
Det var snudd på ett nöje att dra ved idag!

Men bara snudd på... 


tisdag 11 december 2012

Tova, Kleva och Kotte

Tre små-vilda-glada och jag ligger uthällda i barnkammarsoffsängen och har en adventskalenderfrossarkväll.

Trolltider är och förblir den allra sötaste kalendern genom tiderna.




söndag 9 december 2012

Jul-o-stämning

Så här års brukar de flesta familjer härja runt i affärerna och leta klappar, planera julmaten, plocka fram allsköns pynt och febrilt leta efter Luciakläderna.

Inte jag.

För andra året i rad gör jag mitt bästa för att förtränga att det ska smälla till och bli en 24.e den här månaden också.
Tack och lov kommer de små-vilda-glada hem med drivor av pyssel från skola/förskola och en fantastisk pappersjulstjärna som Pysselkungen gjorde, kom inte ens ner från fönstret förra året.
Inte de röd-och-vit-rutiga gardinerna i köket heller, så det kan nästan betraktas som färdigpyntat för mitt vidkommande.

Och julmaten - jag röstar på pizza - som förra året!

Däremot kan jag mycket väl tänka mig att ösa på med levande ljus, brasa i spisen och glögg-pepparkakor härifrån och fram till januari.
Någon av mina krukodlade granar som har sin sommarhemvist i växthuset kan få komma fram på trappan också men resten lever jag gärna utan.
Det duger va?

lördag 8 december 2012

Jessica Dress/Pinup Girl Clothing

Stundtals drabbas jag av akut habegär.
Sällan faller jag för köphets.
 
Nu har jag drägglat länge nog på den här klänningen så idag klickade jag hem den, tvärs över Atlanten!
Jäpp, en kommande julklapp till en Mångmamma som kommit på hur kul det är att kliva ur jeansochtröjträsket!


fredag 7 december 2012

Eldens tjusning

Börjar dagen med att lirka med trilskande småttingar.
Fortsätter med dagiskörning och återvänder hem, bara för att börja med min absolut favoritsysselsättning - vedbärande!
När pannan fått fart och jag huggit en kopp kaffe, hittar jag det här!

Är det ok om jag inte kan låta riktigt lika entusiastisk?

torsdag 6 december 2012

I surrender

Ok, jag kapitulerar!
Snön slutar inte att ramla ner i backen och eftersom jag inte är gift med en miljardär, inte har bytet från ett bankrån undanstoppat någonstans eller ens den faktiska möjligheten att fly landet 6-7 månader per år, så får jag väl helt enkel återuppfinna poängen med vintern.
I år med!

Solen försöker ju i alla fall titta fram.

Eller gjorde i alla fall, innan dagen bestämde sig för att gå och lägga sig igen.

Eländesveden, den jag kommer att muttra om härifrån till april månad, är i alla fall insläpad för idag och märkligt nog har jag bara ett litet kvittrande barn hemma än så länge.
Gossarna är parkerade på bortalek och skola.

Nu blir det sedvanlig läxläsning och matjonglerande!




onsdag 5 december 2012

Tråkgnäll

Jag är faktiskt helt toktrött på kyla, mörker, snö, vedsläpande, bilavborstande - skottande roar jag mig inte ens med - istället trampar jag mig fram igenom drivorna, vilket verkar vara ett släktdrag!
(Min syster har samma taktik för att få det att se skottat ut runt huset).

Det enda försonande draget jag kan se med vintern är att all vardagsmotion blir mer effektiv och eftersom jag i grund och botten är en idrottsanalfabet som avskyr allt vad träning och sporter heter, är det ju bra att vara tvungen att kämpa för överlevnaden (läs; värme, skolavlämningar, dagishämtningar, mathandlande).

Och ja, jag lovar att verkligen försöka hitta något charmigt drag med livet på landet vintertid igen.
En gång i tiden tyckte jag att det var ytterst pittoreskt att leva i en vykortsbild under snötyngda granar med skuttande rådjur över tomten men nu vet jag faktiskt inte längre om det är så himla Jenny Nyströmgulligt?




Kantrad inställning?

Jag vet att det kommit mer snö vid tidigare vintrar.
Att det varit än mer kaosbetonat men just nu är jag brutalt trött på att pulsa fram genom vadhög snö, att sopa fram bilen och hoppas på att kunna ta mig de 350 metrarna ut till den större och plogade vägen.
Efter bara fem dagar!?

Hur attans ska det bli framöver om jag totalt ska ändra inställning till kyla, snö, jul och vinter?
De senaste åren har en successiv kantring skett mot mer längtan efter värme, sol, snöbrist och att få slippa allt krimskrams kring julpyntandet.
Tidigare var det jag som löpte amok och började drömma om tomtar och glittrigt pynt i varje vrå, tre dagar efter sommarlovets slut.
Jag som verkligen föredrog kyla och snö framför hetta och stekande sol?!
Inte längre.

Nu är de små-vilda-glada huvudansvariga för att se till att det blir julstämning i detta hus - vilket de för det mesta sköter med bravur genom sitt sedvanliga "tindrande" - eller kanske brist på..?

Å andra sidan kunde det varit värre - jag kunde ha bott i Tokholmen och varit beroende av SL...
Tänker på er, alla Stockholmsvänner idag!

tisdag 4 december 2012

Vintervägar

Så här såg Stockholm ut, sent i fredags kväll:

Valhallavägen runt halv tio, snöigt, halt och blåsigt!

Så här såg vägen ut mellan Kosta och Lenhovda ut idag på förmiddagen:

Behöver jag säga att det var snöigt, halt och blåsigt?

Känner att jag fått min dos av vinterväglag - redan - och då har vintern bara börjat.






söndag 2 december 2012

Hemma

Efter en extremt intensiv Stockholmshelg med känslosvängningar som heter duga, nattpratande och god mat, är det skönt att komma hem och vara en efterlängtad mamma.