onsdag 29 februari 2012

Små ettriga baciller sätter käppar i mina planers hjul

Ok, vi får väl ställa in oss på Plan B här hemma.
Bam-Bam har visst fått med sig en liten ettrig magsjukebakterie eller två hem.
Eller kanske någon helt annan familjemedlem som ännu inte råkat trilla dit synligt än?

Hursomhaver, det blir ingen mysfrukost med Ezter imorgon och knappast tomt i tvättmaskinen ett par dagar framöver.

Håll tummarna för att jag lyckas hålla bort eländet från mig i alla fall.

Temporär utrikisk afasi och frukostdejter.

Nya tidningen Skriva damp ner i min låda idag.
Dessutom behöver barnen hämtas, utfodras och läxläsas, så tiden har varit knapp för blogginlägg idag.
Inte har jag hunnit surfa runt hos er andra heller men det kommer fler dagar.

Imorgon till exempel!
Då ska jag frukostera med Ezter!
På lokal.
Trevligt som omväxling till vardagens alla övriga fantastiska hemma-hos-frukostar.

Idag körde vi på en trespråkig variant, svenska, tyska och engelska i en salig blandning när jag studsade förbi bästa Freundin på jakt efter hemvärpta ägg, trevligt sällskap och blöta hundpussar.
Hennes tyska väninna hade kommit ett par timmar tidigare.
Fullastad med tyska delikatesser, bland annat en smältande god "Alpenkäse".

Insåg också till min förskräckelse att inte bara min tyska är erbarmligt ringrostig, inte kan jag skifta så snabbt mellan språken och hitta rätt ord heller, längre.

Måste nog ta itu med lite utrikiska om jag inte ska tappa läs- och talförmågan alldeles.

Bis morgen!

tisdag 28 februari 2012

Tävlingsbidrag i Skriva

Tidningen Skriva har i varje nummer en novelltävling.
Att kasta iväg ett bidrag är en nyttig övning, oavsett utfall.
Vinnarbidraget går att läsa på tidningens hemsida och mitt bidrag här nedan!

Festen

Lite mer mascara bara, så skulle hon vara redo.
En sista titt i spegeln, ett försök till leende mot sig själv som bara resulterade i en grimas men skam den som ger sig.
Margit var redo för ett hejdundrande kalas.
Fullt av vuxna människor mitt i livet som samlats för att fira firmans börsintroducering.
Någongång måste det ändå vara hennes tur att träffa Mr Right.
Väl?
Snabbt ner med fötterna i de alltför höga och trånga men ack så snygga pumpsen, en mobil i ena handen och nycklarna i andra.
Nerför trapporna till den väntande taxin och så med en djup utandning sjönk den festklädda kvinnan ner i sätet.
Medan staden flöt förbi utanför rutan, pladdrade chaffisen på om det politiska läget, klottrarna och de höga skatterna.
Framme vid rätt adress betalade hon, gav dricks och klev uppför gången mot den upplysta entren.
Ett ihärdigt kindpussande och mängder med nya ansikten och namn fladdrade förbi Margit, samtidigt som hon febrilt letade efter honom med stort H.
Han som skulle rädda henne från ensamma middagar, oändligt sorgsna helgmorgnar och kylan i den stora tomma sängen.
Ingenstans verkade han finnas.
Sakta minglade gästerna mot det dukade bordet och Margit fann sig placerad mellan en skinntorr professor i kemi och en alltför rundmagad och välkomstdrinksförfriskad kamrer.
Med en suck koncentrerade hon sig på skaldjurstoasten.
Vinet var välkylt, maten god, serveringspersonalen alert och sakta började kvinnan känna att axlarna sjönk ner i takt med att stämningen i salen höjdes.
Ganska trevlig tillställning ändå, tänkte hon för sig själv.
Eld, eld, det brinner! skreks det plötsligt från köket.
Alla rusade upp, tumultet gjorde att stolar föll, glas revs ner och handväskor glömdes kvar.
Gästerna försökte tränga sig allra först genom ytterdörrarna, sirenerna hördes redan på avstånd och inom loppet av några minuter var de stora röda bilarna framme, skyddsutrustade välbyggda brandmän rullade ut slangar och hojtade kommandon till varandra och de skärrade men nyfikna gästerna.
Mitt i hopen, tillräckligt långt ifrån elden men ändå så pass nära att hon kunde se ordentligt, stod den ensamma kvinnan i sina för trånga pumps alldeles som förhäxad.
Han fanns.
Han fanns verkligen.
Visserligen hade han inte uppenbarat sig på en vit springare som hon i sin romantiska enfald förväntat sig som ung flicka men en brandbil duger väl så gott när han nu äntligen hade dykt upp mitt framför hennes fötter.
Målmedvetet trängde sig Margit fram för att kunna ta kontakt med Mannen.
Omedveten om brandens spridning och rasrisken från det numera övertända huset, tog hon sig ända fram till den provisoriska avspärrningen, böjde sig ner för att krypa under, då en stor bjälke kom rasandes ut från husets veranda.

Mannen som inte ens visste om att han var svaret på Margits böner, var först framme.
Han tog i för att lyfta bort den enorma tyngden som pressade ner den festklädda och svårt skadade kvinnan.
Hennes en gång så vackra ansikte var krossat, benen låg i en onormal vinkel och andningen var svag och flämtande.
Hennes sista ord, knappt hörbara, blev; - Så du kom till sist.

Markus skulle länge efteråt fundera på vem kvinnan egentligen riktat sina ord till.

måndag 27 februari 2012

My

Mitt föregående språkpolisinlägg väckte mängder med reaktioner.
Kul att jag inte är ensam om att störa mig på språkliga avarter.

Något helt annat nu.

Underbara My, Desirée Fredlunds karaktär, går att fynda på bokrea denna vecka, direkt av författarinnan.
Ta chansen att få hem ett stycke feelgoodhistoria med ett tempo, driv och stundtals skruvat förhållningssätt visavi sin omvärld.

Jag önskar att jag var ännu lite mer lik den galenpannan till huvudrollsinnehaverska än vad jag faktiskt är.

Pekpinnar från fröken Eva

Med risk för att kasta tonvis med stenar i ett glashus, dristar jag mig till att poängtera ett inte alltför sällan förekommande stav- och skrivfel jag stöter på.
"I stort sätt" - istället för det språkligt korrekta "i stort sett".

Samma sak gäller för "svämmat över alla breddar" - som rimligtvis borde stavas "svämmat över alla bräddar".

Ofta ser jag sådana här små felaktigheter direkt när jag läser, omedveten registrering handlar det nog om men ibland blir jag tveksam till om jag har rätt, eller bara är larvigt petig, allrahelst när det är en skribent som rimligtvis borde kunna uttrycka sig korrekt?

Ett fel som många gör när de skriver är att underlåta att korrekturläsa sin egen text.
Visserligen är våra hjärnor så lättförledda att de ser vad vi tror att vi skrivit och inte alltid det vi verkligen har plitat ner.
Ett enkelt sätt att kringgå det hela är att dels nyttja stavningskontrollen i datorn, ett annat att läsa texten högt för sig själv innan man låter den gå i tryck/publikt.

Tyvärr tyckte jag inte att grammatik var något som riktigt rörde mig i skolan.
De vedertagna termerna är jag rätt kass på, däremot är det sällan jag skriver helt galet.

Att jag blir knottrig av särskrivningar, det har ni redan begripit.
Några övriga käpphästar jag håller mig med, utöver direkta "kontaminasammanblandningar av idiomatiska uttryck", är bland annat kommatering vid - och samt eller men.
Ajabaja!

Och det här med kontaminasammanblandning... är ett högst internt skämt.
Fullt jämförbart med min förkärlek till tautologier ...



Cissa tog i kommentarsfältet upp ett kärt ämne; de, dem eller dom.
Den här länken är toppen för de som är tveksamma till hur det ska vara.

söndag 26 februari 2012

Bokeri, bokera, bokeralla

Jag är lite matt i pälsen ikväll.
Att köra 11 mil enkel väg gick fortare än jag trott, även om vi pratar slingriga backe-upp-och-backe-ner-vägar i Småland.
Men trots att jag är härdad av mina små-vilda-gladas ihärdiga tjatter här hemma, är det en annan sak när ett 20-tal kvinnor pratar böcker, utgivning, tryckeri, framtidsvisioner och redan avslutade litteraturprojekt.

Förlagsinvigning hos Duo Dito förlag i Forserum var precis lagom glittrigt och glamourigt på en söndag.
Desirée och Hanna hade den goda smaken att vara där, liksom en hel radda till med skrivande personer jag stött på lite här och var på nätet.

Nu ska jag bara sopa ihop den stirriga och mycket vakna barnaskaran och försöka att med milt våld tvinga ner skocken i sina sängar - imorgon är det världens bästa dag igen!
Måndag och Vardag!

Då ska jag nog kunna sortera lite intryck och börja dra i rätt trådar i textmassan som vill ut och ner på pränt!

lördag 25 februari 2012

God natt

Sent omsider kom samtliga barn i säng, vi var ju bara tvungna att beta av fem av åtta sidor matte, bädda ner alla Barbiedockor, tävla om vem som var snabbast ur kläderna, i pyjamasen och först till tandborsten, innan sagoläsandet kunde ta vid.
Våra vättar, troll och andra magiska väsen fick vila sig lite, till förmån för ett par söta godnattsagoböcker istället.

I morgon ska jag på en av de få ensamutflykterna jag ger mig ut på.
Jag ska åka för att träffa andra skribenter hos förläggarparet Helena och Peter Dahlstrand.
Ska bli fantastiskt skojigt!
Antagligen kommer jag hela tiden känna att jag glömt något hemma, typ handväskan, mobilen, nycklarna eller ett eller annat barn!

Troligtvis är det nyttigt för mig.

Lördagen i korthet

Bra dag!
Strålande vårsol, mysfika hos storsonen med överlämnande av födelsedagspresent till lillebror Pysselkungen, pizza till middag.

Eftersom dagen bara innehållit trevligheter fortsatte jag med att sy en mjuk Barbiekropp till ett kroppslöst Barbiehuvud och nu är Majblomman lycklig med sin nya "sovBarbie".

Sheriffen har jag satt i arbete med matteuppgifter - lite hjärngympa är aldrig fel, inte ens på en lördagskväll!

fredag 24 februari 2012

Estelle Silvia Ewa Mary, hertiginna av Östergötland

Säga vad man vill om lillsessans namn men häftigt är det att så uppenbart skippa traditionstyngda och förväntade Drottningnamn.
Att hedra sina mödrar var kanske inte så oväntat men att peta in ett Mary i slutet fick mig att förvånat höja på ögonbrynen!?

Estelle kommer bli ett larvigt poppis namn de närmsta åren på små nyfödingar.
Sanna mina ord!

Vit fläck på kartan

Bara lite snabbt.

En skulle kunna tänka sig att min äkta hälft framlever sitt liv i någon mörk och otillgänglig bergstrakt, alternativt är helt isolerad nere i en gruva bortom ära och redbarhet.
Det här med vad som har varit gårdagens snackis med relativt stora mått mätt, har gått honom spårlöst förbi.
Ända till dess jag - med en vag aning om att det kunde förhålla sig på det viset - frågade om han kände till kungahusets tillökning?

Det gjorde han inte.
Inte innan jag upplyste honom.

Känns ju bra att kunna vara nyhetsankare inom familjen i alla fall.

torsdag 23 februari 2012

Nej tack, ingen dokusåpa hos oss inte!

Jag har en iögonfallande nick på bloggen.
I alla fall om jag ska dra någon slutsats av alla de förfrågningar jag får ifrån olika produktionsbolag som vill övertrumfa varandra i projekt av dokusåpor-med-storfamiljs-karaktär.

Senast idag hade jag en mejlväxling med en kvinna som ville få till vinklingen; Orutinerad-pappa-försöker-rådda-hemmet-när-mamma-jobbar.
Jag förklarade på mitt mest milda och timida sätt att, nej, vi var inte familjen de letade efter.

Det gick inte riktigt hem.
Jag var troligtvis alltför vän och huld.

Vad jag egentligen menade var att;

1) Jag har ytterst sällan behov av att lämna hemmet för jobb, enär jag jobbar hemma.
Max en gång per månad för möten och då endast några få timmar i sträck.

2) Efter nästan 22 års föräldraskap är min man inte så värst orutinerad längre.
Han hittar i köket, kan leta sig fram till tvättmaskinen och känner igen en tandborste i barnstorlek när han ser den. Bland annat.

3) Vi behöver varken byta blöjor eller snurra välling.
Det var rätt länge sedan blöjor behövdes och välling har aldrig använts!

4) Jag ogillar den underliggande förnedringstevegrejen.
Att skratta åt fumliga män i hemmet är inte mer ok än att fnissa åt klantiga bilister av kvinnligt kön. Den typen av humor, baserad på snedvridna och förutsägbara könsrollsindelningar går fetbort!

Jag har sagt det förut - och jag säger det gärna igen; Jag. Kommer. Inte. Att. Hänga. Ut. Min. Familj. På. Något. Sätt. I. Tv. Någonsin.
Ok?

Vårsol

Vårsolen, värmen och nyheten om den nyfödda prinsessan fick mig att komma av mig när det gäller rensande och röjande.
Att hjälpa våren på traven genom att hacka i isen är mycket roligare.
Att hänga upp sjöblöta ytterkläder är också roligare än att begrava sig i dammiga leksaksbackar och mörka garderober.

Sen ska jag inte förringa det faktum att jag har en krönika att skriva, ett manus att korrekturläsa, en bok att recensera, en författar- och förläggarträff att åka på och helst några läxor att se över med främst Sheriffen, innan nästa veckas vardag och skola börjar igen.

Dessutom är vi bjudna på lunchfika hos storsonen med sambo på lördag så veckan hinner nog rassla iväg innan jag hinner blinka.
Eller städa ...

onsdag 22 februari 2012

Planer och prylar

Dagen har verkligen varit lång, trevlig och fartfylld.
De mångmamska telningarna är förpassade till horisontalläge och själv tänkte jag följa deras exempel.
Morgondagen innehåller staketlagning (j-kla kusar till att ramponera stängsel) samt allmänt sanerande av hemmet.

Känns som om det finns mer än en sak som borde få byta slutdestinationsort bland både barnens saker och kläder.
Dessutom saknas det ett och annat hyllplan/hylla/bänk/förvaringsmöbel i stort sett varje rum - av okänd anledning!?

Hm ...
Kan det vara så att ett hem med många invånare genererar en ofantlig mängd prylar?
Prylar som bör härbärgeras någonstans?
Helst där jag slipper snava över eländet?

Ja, kanske är det så.
Då är det hög tid att göra sig av med onödiga pryttlar!

Kärringfrukost

Jag älskar Kärringfrukostar som långsamt övergår från tidig förmiddag till eftermiddag, innan extrabarnen med mammor masar sig hemåt.
Inte är det trist med gäster som tar med sig hembakta frallor och semlor heller!

Fem vuxna och tio barn har huserat i hemmet sedan halv tio i morse och fram till för en timme sedan.
Glittret ligger i drivor efter Majblommans Barbielekar men annars är det förvånansvärt välsanerat efter dagens stundtals vilda ommöbleringslekar.
Mina små-vilda-glada är supernöjda med sin dag och tre av dem har varit ute i vårt innanhav på gårdsplanen, med dyngsura ytterkläder som resultat.

Själv är jag så mätt att bara tanken på att ställa mig och laga mat är direkt frånstötande.
Lite energipåfyllning behövs nog ändå.

tisdag 21 februari 2012

Star Wars och Sparvsprättar?

Klockan 21.50 slutade jag och Pysselkungen att bygga StarWarsSkepp i Lego!
21.51 sov han!

Själv påstod han att dagen varit "helt perfekt" och då har det inte funnits minsta tillstymmelse till egenkompis i närheten, bara de egna syskonen!
Dagens inplanerade lunchmacka hos PastaMia blev till allmänt jubel omvandlat till rulltårta-semla-saft-och-sockerchock!
Med mammas goda minne!

En lyxtur till närmsta Gyllene Måsen - 9 mil - för "nödvändigt" kaloriintag, före den beställda köttfärs-pastamiddagen och efterföljande tårtan och dagen ansågs vara lyckad.

Imorgon är det bäst om samtliga barn i det Mångmamska hemmet står uppradade i skonummerordning, vattenkammade och fina, när detsamma (hemmet alltså) invaderas av de närmast sörjande vännerna med barn.
En sisådär 15 personer ska utfodras med frukost.
Kan ett sportlov vara bättre?

Skulle möjligtvis vara om vintern bestämmde sig för att antingen stanna kvar - eller gå - inte hatta fram och tillbaka under ett och samma dygn som nu.
Dagsmeja och moddsträngar på vägarna dagtid, förbyts raskt till knöggelis och mer kylslagna temperaturer, nattetid.

Halt!
Och svårframkomligt!

Men våren är på väg - jag hörde göken ikväll.

Kan också ha varit någon annan märklig fågel, typ mesoxe eller fulfink.
Jag är inte så bra på fåglar ...

2004.02.21 klockan 16.14

Idag är ingen vanlig dag för idag är det Pysselkungens födelsedag, hurra, hurra, hurra!
En häftig förlossning där barnmorskan och uskan mest fick agera statister, parkerade någonstans bakom mig på varsin stol.
Maken tog emot bebisen och hans tröja blev sig aldrig riktigt lik igen efter den eftermiddagen.


Jag stannade kvar på BB över natten och höll på att bli galen av sömnbrist.
Kvinnan jag delade rum med var förfärligt täppt i näsan och snarkade något enormt.
Hennes förstfödde son var en stadig klump på knappa fem kilo som behövde extrapåfyllning av modersmjölksersättning varannan timme och till slut gick jag ut i korridoren och hotade en stackars barnmorska med ond bråd död om hon inte genast trollade fram en läkare som kunde skriva ut mig och den elva timmar gamla sonen.

Det gjorde hon inte, däremot fick jag husera i ett av dagrummen där jag och sonen sov i en soffa några timmar.
Direkt efter frukost krävde jag hemgång och blev utsläppt med viss lättnad från personalens sida - jag är sällan särskilt medgörlig när jag bestämt mig för att få åka hem.
Tjatkampanjer lönar sig, alternativt hot om att ta ungen under armen och trava ut i vilket fall som helst, vare sig en läkare kommit och glott eller inte.

Nu har åtta år rullat iväg, Pysselkungen hunnit bli storebror två gånger inom loppet av 3,5 år och går redan i första klass.
Kan läsa, skriva prydliga bokstäver, stavar sällan fel, räknar och gillar Lego, pyssel, piratlekar och fotboll.

Lika ofta som han kan sitta still långa stunder och bara rita och fixa, lika ofta behöver han rasa ut ordentligt.
Sin lillasyster Majblomman står han närmst i syskonskaran - inte bara beroende på hur nära de är i ålder, utan lika mycket för att de delar en hel del intressen och leker bra tillsammans.

Ibland hittar jag dem sovande skavfötters i samma säng.

Som sig bör har födelsedagsbarnet fått bestämma dagens mat och jag hade förväntat mig fiskgratäng vilket brukar vara poppis men köttfärssås och pasta beställdes - och det får det bli.

Och tårta, såklart!

måndag 20 februari 2012

Ett typiskt Lassie-inlägg!

Vet ni?
Ibland är världen väldigt, väldigt liten!
Eller också full av ytterst märkliga sammanträffanden?

Den här mannen som hittats i en totalt översnöad bil på en skogsväg bortom ära och redbarhet i Umeå-trakten - han har samma efternamn som jag "borde" haft.
Ja, "borde" om inte min makes farfar blivit bortadopterad till en barnlös faster.

Den delen av släkten som lille farfar lämnade, hade tagit sitt namn efter orten de bebodde.
Några få avlägsna släktingar med "rätt" efternamn har jag träffat - dock inte denne man.
Men det är klart - släkten har ju en förmåga att föröka sig ...

(Jag mötte Lassie - från 80 och 90-talets Expressen, om nu någon minns det)?

Sportlov, dag 1

Det var inte med några hoppsasteg jag vältrade mig ur sängen i morse.
Minst lika trötta var de två äldsta killarna och valde att stanna hemma, medan jag, Majblomman och Bam-Bam åkte till Missionskyrkan och PastaMia för ett par timmars pyssel, fika och lek.

Trots kopiösa mängder kaffe, en hel del frisk luft och tidvis strålande solsken, är jag inte ett dyft piggare.
Bara glad att jag tagit mig igenom större delen av dagen redan.
Längtar efter uppiggande choklad och en skön kudde under huvudet med en bok i högsta hugg.

Istället återstår det några timmars härjande, plockande, tvättande och slutligen nattande innan det kan bli verklighet!
Å andra siden rasslar timmarna på rätt kvickt så innan jag vet ordet av är det morgon och födelsedagsfirande som står på programmet.

Hemmet ska begåvas med en åttaåring imorgon!

söndag 19 februari 2012

Helgslut och framförhållning

Så.
Nu är extrasonen hemlevererad och jag kan lova att det var ett kärt återseende mellan mor och son.
Här hemma har lugnet lagt sig och de små-vilda-glada var stjälpta i säng när jag kom hem igen.

Jag tror att det får räcka med en tvättrockad, en avspolning av mig själv och en stund på kudden med lampan tänd och bok i hand - innan jag anser att dygnet och denna helg kan pensionera sig.

Det är ok att vara lite trött va?
Även tokspeedade mångmammor som älskar att ha hemmet nedlusat med små och stora kan faktiskt bli lite matt ibland.

Apropå att ha hemmet överbefolkat för jämnan har jag givetvis slagit på stora gong-gongen och sammankallat de närmast sörjande mamma-pappa-barn-fröken-varianterna till "kärringfrukost" på onsdag.
En lagom stor skara på 7 vuxna och 10 barn!

Det ingår också i min skojiga sportlovsplanering!
Det ska bli jättekul!

Blöjor och teckenspråksfilmer

Jag är inte van vid att byta bajsblöjor klockan halv två på natten!
Inte heller att stå i givakt klockan sju på helgmorgnarna.
Längre!
Alltså bytte jag nattblöjan men överlät åt mina stora-små-vilda-glada att styra upp två timmar i morse, när extrabarnet var vaken och pigg.
Aldrig har det tittats på så mycket teckenspråks-vis-filmer på dvd,n som idag.

Skönt, jag fick en antydan till sovmorgon med bara ena ögat på glänt.

Nu har några av oss varit ute och pulsat i snön, byggt snögubbe, klappat hästar och bara njutit av drippdroppandet.

Ikväll ska extrabarnet levereras till sin adress och imorgon är det sportlov!
Någon sovmorgon att tala om blir det inte då heller, på förmiddagen ska vi åka till PastaMia och pyssla, äta korv och leka.
Ska det vara fullspäckat så ska det!

Mitt i natten!

Njutningsfullt!

lördag 18 februari 2012

Jag sa ju det ...

Jag förvarnade faktiskt!
Att de närmsta dagarna skulle vara fulltecknade med skojigheter.

Morgonen startade med frukost, föreläsning och scoutbus i Missionskyrkan.
Precis lika skojigt, gott och trevligt som vanligt.
Lagom till hemkomsten rasslade det till i dörren och ett av mina favoritextrabarn landade på mattan - Freundins son ska sova över och leka dagen lång imorgon medan mamma är på resande fot.

Att få en extra liten herre på fem år i hemmet märks inte nämnvärt mycket i det allmänna kaoset, inte ens om det är en sådan liten finurlig person som lille J.
Visserligen är han trött, tandborstad och pyjamasad men hans längtan efter sin mamma gör att det är knepigt att somna borta.
Inte blir det enklare när mina småhuliganer härjar runt som vanligt heller.

Tror jag stoppat ner honom och hans bästastekompis - min Bam-Bam - i diverse sängar en sisådär trehundrafemtioelva gånger.

Just för tillfället ligger J i Bam-Bams säng, Majblomman är inmotad i sitt rum, Pysselkungen har fått överge "hundkojan" på Bam-Bams golv och bör befinna sig i sin säng och Bam-Bam himself har annekterat min säng.

För övrigt har jag förstått att Ranelid visst klev direkt till final, vilket delar befolkningen i tvenne delar!?

Själv har jag fått - efter förrättat nattningsvärv - njuta av bubbel och små eländiga vitlöksmarinerade räkstjärtar.
Samt lite "huvudrättsbetonat", franskt slottsvin och en smula Rouquertfort!
Gör inte ont alls, inte alls!!

fredag 17 februari 2012

Living in a dreamworld ...

Det här känns lite märkligt?

Nu känner jag inte till någonting alls mer än vad jag kan läsa mig till i denna notis men min spontana reaktion blir att det lika gärna hade kunnat vara jag som stod anklagad.

Jag älskar barns förmåga till magiskt tänkande, deras sätt att hantera det okända genom sitt sätt att betvinga makterna, besjäla träd, stenar och leksaker.
Deras sätt att befolka sin närmsta omgivning med småfolk, vättar, troll och monster.
Jag till och med uppmuntrar det.

Sagoberättandet och magin i det osynliga och okända är ett sätt att öka barns förmåga till fantasi.
Fantasi är bra.
Utan fantasi utvecklas inte samhället.
Utan fantasi skrivs inga skönlitterära verk, filmer spelas inte in, musik skapas inte.
Vi får inga nya innovativa uppfinningar som kan förenkla vår tillvaro eller minska lidande och sjukdomar.

Visserligen är mina barn inte autistiska - så vitt jag märkt - men de har alla fått växa upp med vissa figurer som implementerats i deras barndomshistoria.
Ugglan, räven och ekorren som följde med genom flyttarna och hittade nya ställen att bo på i vår närhet.
Hustomten Albin-August som trivs i pannrummet, Jättetrollpojken Buff som vaktar över sovande små, det mindre snälla Rödjetrollet, Bergakungen som bor i grannbyns bergiga skogar, gårdsälva Tindra som behöver mjölk och kaka på midsommarafton för att snällt fortsätta se till alla smådjur eller senaste nytillskottet - Albin-Augusts avlägsna kusin Carl-Sverker, den vresige vedbodstomten.

För att inte tala om de monster man kan stöta på när man minst anar det - Parkeringstrollet till exempel som trivs i parkeringsgarage och gnager på alla röda bilar eftersom det tror att röd färg är synonymt med söt hallonsmak.

Att dessutom ha förmånen att bebo en plats med ett avlägset sus av historiens vingslag, gör att min fantasi triggas igång direkt.
Gustav Wasa har givetvis haft en Riddar Hubertus i sin tjänst, en budbärare som annonserade kungens ankomst till sin geografiskt avlägsna gård i Dackeland!

Utan fantasi skulle allas våra liv vara betydligt fattigare.
Så med risk för att bli anklagad för lögner och att smälla i mina barn dumheter, tänker jag fortsätt med det!

Vem ska annars förvandlas till Häxan Esmeralda och ta hand om Enhörningen Sigrid?
Och hur skulle det gå för den vimsige Trollkarlen Lurifax om ingen stängde alla dörrar han glömt på vid gavel mellan vår högst normala värld och Sagovärlden?

Oups, dags att mata Dinosaurierna i Drakarnas Dal nu ...

torsdag 16 februari 2012

Mångmamma leker hackare

Hittat filen!
Bra.
Då-ska-jag-bara-lägga-den-på-ett-bra-ställe-där-jag-inte-tappar-bort-den-igen!

Flexibilitet är bra grejer

Ja, inte blev dagen som jag tänkt mig men attans så bra den blev ändå!

Ursprungsplanen var att skyffla iväg alla barn, mata djur och parkera mig med sortering och redigering av texter.
Lång ensamdag skulle jag hinna få också, eftersom Bam-Bam skulle följa med "sin tjej L" hem efter dagis.

Först lockar C med "kärringfrukost", som jag givetvis inte kan motstå, sen visar det sig att just lilla L inte mådde så bra och lekdejten ställdes in.
Sheriffen hade varit slö med sina läxor och behövde en duvning med engelskaglosorna för att få de på plats och mitt i alltihopa återfyndades en kär och sedan länge borttappad leksak som behövde förvisas och lekas med.
Bam-Bams älskade Star Wars-figur.

Nu har vårt sportlov smygstartat med två små fredagslediga och de närmsta fem dagarna är fulltecknade med roligheter!

Fast först ska jag leta rätt på en borttappad fil som jag lyckats lägga någonstans på datorn?
Märkligt kan tyckas, med tanke på att det inte är någon direkt liten fil heller - typ 194 MB, eller så ...

onsdag 15 februari 2012

Dagens kunskap

Så.
Nu har jag förkovrat mig!

Beck och tjära!

Block och talja!

Tamp.
Tåt.

Fast innan jag kom så här långt, fastnade jag i "sedan-länge-bortglömda-låtar-från-sent-80tal-tidigt-90tal".

Minns ni de här?








Med risk för att behöva hålla krampaktigt i en skämskudde;



Utfodring av myllrande mängder barn, djur samt sedvanligt sanerande efter de samma, har också hunnits med.

Jag roar mig faktiskt nästan hela tiden!

Ska nog googla lite i eftermiddag ...

Inga besynnerliga drömmar inatt men ofantliga mängder snö att forcera på väg till bilen och vidare mot skola/förskola.
Nu är barn utpytsade, hästar utfodrade, gångar skottade (150 meter eller så ...), tvätt skiftad mellan maskinerna och jag tänkte njuta av en kärringfrukost med bästa Freundin!

Som kuriosa kan nämnas att jag engagerade maken i mina funderingar på vad som är skillnaden mellan beck och tjära, vilken del som heter vad av block och talja och vilket som är vilket av tamp och tåt klockan 20 över sju i morse.

Tänk vilka bra funderingar som kan slå till när en minst anar!

God morgon!

tisdag 14 februari 2012

Drömtydare hitåt, tack!

Jag minns väldigt sällan mina nattliga drömmar när jag vaknar.
Oftast slits jag motvilligt ur sömnens grepp genom mobilens ihärdiga alarmsignal, bara för att i nästa ögonblick befinna mig i upprätt ställning, färdig att gå till anfall mot yrvakna små, ett berg med frukostmackor, borttappade läxböcker, avigvända strumpor eller något annat lika upphetsande.

Just därför var det mer än en sensation att jag kom ihåg fragment av mina drömmar i morse och fortfarande har relativt klara minnesbilder!?
Å andra siden borde jag nog genomgå någon form av sinnesundersökning med tanke på innehållet i dessa diffusa och besynnerliga drömsjok.

Grannbyns scoutledare uppträdde, iförd grön militärrock med sin tama tvättbjörn på en kringresande cirkus!
En illgrön papegoja gungade besinningslöst fram och tillbaka i ett Tibetanskt flaggspel som i sin tur hängde från en takbjälke i ett rum med många meter upp till taket!
Och någonstans i mitten hamnade jag som observatör!?

Och nej, vi varken pratade om eller såg några papegojor eller tvättbjörnar igår, så jag hittar inte kopplingen och förstår inte symboliken?

måndag 13 februari 2012

Pensionsföljetongen går vidare

Jag misstänkte att ni delvis skulle hoppa högt av min uträkning, baserat på Det Orange Kuvertet!
Saken är den att; Någonting i inkomst är alltid bättre än Ingenting.
Eller hur?
Och just Ingenting (eller nära nog ingenting) är min befintliga inkomst.

Alltså - utifrån vad jag en gång i tiden har arbetat in samt med de ekonomiska förutsättningar som gällde 2010 och även föregående år - kommer jag att som pensionär i alla fall få Någonting!

Och jag kan hoppa upp och sätta mig på någonting, alternativt slå mig i backen på att samtliga övriga bloggläsare här, kommer att ha mer pengar i plånboken den dagen det smäller än vad jag kommer att kunna inkassera.
Tro mig!

Minns ni för övrigt Prostinnan i böckerna om Morfar Prosten?
Hon gnetade på och tog hand om hem och hus samt den stundtals koleriske maken.
Ända fram till 65-års dagen då hennes folkpension damp ner som en glad överraskning!

Precis så!

Och rik - det är naturligtvis en sanning med grym modifikation!

Jag kommer ju att bli rik vid 65!

Apropå det här med pensioner, åldrar och olika politikers synvinkel på hur det ska se ut framöver, har jag fått Det Orange Kuvertet idag!

Mycket intressant läsning.
Så pass intressant att det är totalt ofattbart.

Om jag går i pension vid 61-års ålder, kommer jag ha samma månadsinkomst som idag.
Väntar jag till 65, fördubblas inkomsten och drar jag på att kliva in i pensionsåldern till 67 år och 10 månader kommer jag ha trefaldigat min nuvarande inkomst.

Som sagt, mycket intressant.

Allmän Pension i kombination med inkomstpension är finfina grejer, tycker jag!
Och just det, ingen tjänstepension eller eventuell eget pensionssparande är medräknat i denna summa!


Kan vara läge för att gratta en nybliven pensionär idag också - grattis Anna!

söndag 12 februari 2012

Speed, som sig bör

Det rör på sig - som Fingal Olsson förhoppningsvis skulle ha gjort.
Tre av fyra små blöter ner hela badrummet, jag har tokröjt barnkamrarna, en ny vecka lurar om hörnet och ett flertal nytillkomna aktiviteter är redan inbokade.
Det går undan när det väl rasslar på.

Trevlig kväll!

Vintersöndag med blöta Svinhugg

Det där med tidsbrist för läsning var jag ju tvungen att ta itu med igår.
Alltså läste jag ut Svinhugg av Marianne Cederwall.
Nja, jo, sådär.
En småsöt historia, med ett något för abrupt slut för min smak!
Läsvärd men kanske inte något som kommer att stanna kvar i minnet så länge.

För övrigt är det en strålande vacker vintersöndag med precis lagom temperatur för att de små-vilda-glada ska ha hunnit blöta ner sina ytterkläder ordentligt, när de dragit pulkor, rullat snöbollar och tumlat runt ute.

Och imorgon är det måndag ...

fredag 10 februari 2012

Jag skulle behöva vara fler ...

Det är mycket nu!

Inte alltför sällan snurrar det på i höghastighetstempo men för tillfället skulle jag verkligen behöva klona mig.
Om jag säger så här; Jag hinner inte ens läsa böcker - då förstår ni säkert digniteten i mitt celldelningsbehov?!

Jag vantrivs inte, därtill har jag inte tid.

torsdag 9 februari 2012

För + Mot = Röra?

Jag har lagt ner alldeles för mycket tid på att debattera idag.

Jag skulle inte vilja påstå att det varit ett fullständigt slöseri med tid, även om jag kanske kunde ha varit mer produktiv än så.
Jag har nämligen samtidigt kunnat studera vissa mänskliga egenheter och vissa särskiljande karaktärsdrag.
Intressant.

Egentligen ligger jag lite på "minus" just nu men det är inget jag tänker hetsa upp mig över.
Har jag en deadline, kommer jag att hålla den.
Har jag ett förtroendeuppdrag att delta i, kommer det att genomföras.

Fast först och främst tänker jag stoppa ner mig själv under täcket och ladda för nya tag, tidigt imorgon bitti!

onsdag 8 februari 2012

Reinfeldt försöker ju i alla fall räkna!

Att det kan vara svårt att förmedla ett budskap - utan att riskera missförstånd - när en text skrivs och senare läses, det är en sak.
Att det uppenbarligen är lika svårt att i rörlig bild med tillhörande ljud, kunna föra fram ett budskap utan att missförstås - det har jag svårare att begripa!?

Nu har jag försökt penetrera bloggar, sociala forum, nyhetssajter osv i min jakt på "vad-Reinfeldt-egentligen-sa", utan att begripa vad den här masshysteriska stormen i ett pyttelitet vattenglas handlar om?

Var, exakt, har Fredrik sagt att ALLA ska jobba till 75 års ålder?
Var, exakt, har Fredrik hävdat att ALLA ska omskola sig till dyra studiemedelskostnader?
Var, exakt, har Fredrik hävdat att det är detta regeringen ska lägga allt krut på för att få igenom?

Jag begriper inte problemet?

Att många arbetar för att leva och inte tvärtom - är ett faktum.
Att många är fullständigt slutkörda i kroppen vid betydligt yngre år än min högst oaktningsvärda, är också ett obestridligt faktum.
Att det finns lågstatus- och låglöneyrken samt tuffa kroppsarbeten där det verkligen inte fungerar med samma typ av tempo i decennium efter decennium är väl inget vi behöver orda om?

Men de där som har levt för att arbeta?
De som faktiskt känner sig förbrukade, kastade på soptippen vid fyllda 65 eller 67 och som gärna skulle ha velat ha kvar en fot på den så kallade arbetsmarknaden?
Eller de som efter 20-25 års harvande i ett mindre välbetalt och fysiskt slitigt yrke, känner att det kan vara värt några års omskolning för att få ett lugnare avslut på sitt yrkesliv?
Ska de inte få den möjligheten?

Att forskare idag ser tendensen till att vi lever allt längre, samtidigt som vi studerar/dräller runt i alltför många år, innan vi inträder på arbetsmarknaden leder ju per automatik till att vi faktiskt spenderar fler år i livet med att INTE arbeta.
På sikt alltså.
Enkel matematik råder i detta sammanhang.

Saxat från Dn 8/2-12
Lena Lundkvist från Statistiska Centralbyrån. Hon fortsatte med matematiken för att såväl skissera andra lösningar som att illustrera problemet.

Räkneakten är enkel. Alla 0–19-åringar och alla över 65 divideras med alla 20–64-åringar – de mest förvärvsaktiva åldrarna. Det ger en ”demografisk försörjningskvot”. För Sveriges del har den siffran legat tämligen stadigt på 0,7. Men den är på väg uppåt. För att få den att stanna på 0,7 skulle – enligt Lena Lundkvist – pensionsåldern behöva höjas successivt med sammantaget tre år fram till år 2033. Om Sverige på frivillig väg kunde vinna ett eller kanske ett och ett halvt år i början av yrkeslivet i stället, skulle inte pensionsåldern behöva höjas lika mycket.


Jag tycker att vår statsminister är osedvanligt förutseende när han vill försöka "rita om den mentala kartan" och ge sig i kast med någon form av framtidsvision.
Att han har en stor poäng i sitt; "Jag tror inte att svenska folket är beredda att göra allt för stort avkall på sin levnadsstandard."

Ska vi fortsätta hålla fanan högt med en sjukvård, skola, infrastruktur som är rimligt tillgänglig för alla, bör vi se över våra utgifter.
Att det skulle finnas en enda totalsumma med jobb - och alltför många som ska fördelas på uppgifterna - är en missvisande sanning.
Omprioriteringar, rörlighet och innovativa lösningar är inte endast uppkomna i stunder av kriser och nöd, även om Nöden ofta beskylls för att vara uppfinningarnas Moder.

Jag känner till flera av mina ovan nämnda exempel, på personer som dels;
1) velat jobba längre upp i åren men sett sig tvungna att sluta på grund av ålder.
2) faktiskt omskolat sig efter ett kvartssekels arbete med tungt fysiskt arbete som lett till förslitningsskador och som nu har möjlighet att få avsluta sin yrkesverksamma bana på ett stillsammare sätt.

Nej, tänk om, tänk rätt och framförallt - lyssna till det faktiska budskapet innan drevet släpps loss.
Rom byggdes inte på en dag.


Nu återstår bara att se på vilket sätt ni som läsare kommer att förfasa er, misstolka och uppröras av detta mitt inlägg!?

tisdag 7 februari 2012

Aujourd’hui

Ibland kan jag ge sken av att allt bara lunkar på, i sakta mak.
Dag ut och dag in med barnskjutsande, vedsläpande, tvätt, disk och utfodringar till höger och vänster.

Inget kunde vara mer fel.

Vardagsdramatiken ligger aldrig långt borta.

Idag har exempelvis;
*Katten-vi-inte-har återfunnits efter ha varit instängd i ett uthus några dagar.
*Kanin som rymde för nästan ett år sedan skymtats vid god vigör i de yttre utkanterna av vår mark.
*Sheriffen inte drunknat inte under dagens simhallsutflykt, utan befunnits vara relativt simkunnig.
*Majblomman bara haft ett större utbrott och inte hunnit smuggla in mer än två hopkokade shampo-parfym-tvål-sörjor i sitt rum.
*Killarna gjort sina läxor tillsammans - och lyckats hjälpa varandra.
*Min redaktör fått ett nytt spännande jobb och kommer att "go west" inom kort.
*Bam-Bam hunnit sätta större rotation på fler vuxna i sin omgivning än vad jag lyckas åstadkomma på en vecka.
*Jag blivit både hissad och dissad för mina nedplitade åsikter.

Morgondagen bjuder nog på fler spännande incidenter och skeenden men nu får det vara nog med dramatik för idag.

Bonne nuit!

Tisdagstempo och Mary Potter

Fullt ös hela dagen.
Från alarmet gick vid halv sju, fram till nu.

Upp, på med kläder, ladda frukost till de små-vilda-glada, ut och fodra hästar, jaga på de små så vi skulle hinna i tid, hopp-och-lek i kyrkan, lunchmacka i farten hos pastaMia, eftermiddagsutfodring av alla småhuliganer, ved, disk, tvätt, mera djurmatande, middag, läxor, disk, mera tvätt, plock, plock och plock.

En fullständigt normal tisdag.

Men Anders Lords e-bok om Mary Potter hann jag allt läsa klart igår innan jag släckte lampan.
Den var absolut värd de extra gäspningarna i morse, när det var motigt att kliva upp.

Två saker som slog mig, utöver den snyggt ihopvävda "storasysterhistorien" som följer parallellt med J.K. Rowlings originalverk, var att Anders verkar ha en vurm för engelsk fotboll och gillar Metallica.
Om inte annat så är det två av Marys främsta intressen.

En riktigt charmig sak med denna e-bok är att den är fri att ladda hem - mot att en slant doneras till ett behjärtansvärt ändamål - gärna "Läkare utan gränser".
Snyggt!

Kan definitivt rekommenderas.

måndag 6 februari 2012

Odlingsdrömmar

Det här med vinter alltså!
Jag är lite kluven.
Visserligen är det väldigt skönt att spreta med tårna i solvärmt sommargräs men det finns en stor portion tjusning i överlevnadskänslan i sträng vinterkyla också.
Ett visst mått av välbefinnande när veden är insläpad och knastrar hemtrevligt i kakelugnen.

En känsla av lyckad kamp mot naturens krafter när bilen välvilligt hoppar igång och faktiskt vill göra tjänst.

Ändå har den en begränsad tjuskraft på mig.
Ett dygns strömavbrott är mysigt, fler bara stökigt.
En veckas sträng Sibirienkyla är lite charmigt - men sen räcker det, tack!

För min del får det gärna vara det omvända förhållandet som gäller, vad beträffar svenskt klimat.
Istället för kyla, regn och mörker åtta-nio månader per år och fjantigt få soliga, ljusa, ljumma dagar, kunde vi väl enas om att vi vänder på steken?

Jag längtar också efter skir grönska, spirande knoppar och jord som reder sig.

Dessutom längtar jag efter att få börja dra igång odlingssäsongen i mitt växthus.
Pronto!

Eftermiddag

Tänk så fort det går att vänja sig vid kylan.
16 minus när vi satte oss i bilen, 19 när vi var framme vid skola/förskola och "bara" 7 när jag tog varvet åt andra hållet!

Jag har lyxätit semla hemma hos storsonen idag och inte mycket mer än hunnit dra in lite ved, eftermiddagsutfodra barnen, ladda in middagen i ugnen och landat framför datorn en snabbis.

Tycker att ni som ännu inte hittat in till Iris, ska kika in där.
Hon håller sig med en liten utlottning av en finfin sjal!

Nu ska läxor raskas av, badkläder inför morgondagens simhallsutflykt letas fram åt Sheriffen och ätas middag.

Och snart var det kväll igen!

söndag 5 februari 2012

Tack Leif. Och grattis Anders - till en väl berättad historia!

Ok.
Nu är jag så där jobbigt lyrisk igen!
Så där euforisk som jag stundtals blir när jag snubblar över något riktigt, riktigt bra!
Egentligen vet jag inte ens om jag får häva ur mig detta men jag är larvigt rörd, hedrad och stolt över att få läsa en förläggarväns författarfynds publicerade fortsättning/parallellhistoria till J.K. Rowlings dundersuccé Harry Potter.

Fyra kapitel in i E-boken och jag drabbas av rysningar.
Välbehagliga sådana.

Det här är bra.
Riktigt bra!

Återkommer med fler detaljer när jag hunnit penetrera texten ordentligt!

Motvillig magsjuka, monark och nitarmbandsförsäljare!

Sheriffen mådde inget bra sent igår kväll.
Den där millisekunden när jag såg hur hela familjen däckade successivt i magsjuka, fladdrade förbi i mitt huvud innan jag tog ett djupt andetag, spritade händerna och hoppades på det bästa.

Tack och lov var det nog bara falsklarm.
Spretig - och självvald - mathållning för sonens del, intensivt lekande med två kompisar under dagen och lite för lite vätska, resulterar gärna i huvudvärk och illamående för hans del.

Vi har, som alla andra, haft det kallt denna helg.
Veden minskar i rasande fart ute i vedboden och både panna och kakelugn får göra tjänst.

Utöver kompisar på lekbesök har vi ätit gott, läst en hel del, lagat trasiga kläder (jeans - suck) och hunnit trixa och fixa lite inne.

Den motvillige monarken har jag plöjt i helgen och ärligt talat - allt smaskigt skvaller har liksom redan varit ute och valsat i pressen så någon enormt läsvärd historia är den inte.
En ganska lång del, avhandlar den unge kronprinsens uppväxt, hans morfars samröre med nazisterna och kompiskretsarna runtomkring honom.

Resten är mest massmedial historia.
Kurtisanen träffade jag innan hon blev La Camilla med hela svenska folket, kungen har jag passerat på håll när jag genade genom Alexandras vip-rum en gång för många många år sedan.
Och intressantare än så är det inte.
Då var det nästan roligare att Sten Hedman - den gamle skvallerjournalisten - samma kväll jag såg kungen försökte köpa mina nitarmband, där vi stod och hängde i baren.

Nu återstår bara blötläggning av barn och rutinmässigt sängstoppande - sen är det snart en ny vecka.

Och jag - jag är hembjuden till min storson för att gnaga på semlor imorgon.
Det ser jag fram emot!

fredag 3 februari 2012

Ok, nu tar jag sats ...

Men suck vad jag är tröttsam.
För en herrans massa år sedan råkade jag "klicka" hem ett par svarta kraghandskar i skinn.
Tyvärr var jag inte riktigt "om mig och kring mig" så jag kollade inte av storleken som levererats förrän det hade passerat en hel del tid efter bäst-före-skicka-tillbaka-datum.

Synd att jag har så stora (?) händer att nummer 8 är för litet och 8,5 alldeles lagom.
Självfallet var det halvstorleken för liten jag fick.

Irritationen gjorde att jag hystade in handskarna längst in i garderoben och försökte förtränga de allt vad jag orkade.
Ännu mer tyvärr städade jag runt lite på hyllplanen idag och återfyndade de snygga men ack så små handsmyckena.

Nu har jag gruvat mig halva eftermiddagen för hur jag ska göra med de trånga men spretans nya och sååå fina handskarna och även om de ligger bredvid mig - med en framplockad vass sax ovanpå - har jag svårt att flinkt och resolut klippa bort fodret för att göra dem bärbara.

Hur svårt kan det vara?

Betalda sedan länge, dammsamlande på en hylla och troligtvis ett potentiellt älskat attribut om jag bara tar mig samman och schnippar bort det trånga innandömet.

Varför känns det då som om jag tänkte begå ett lustmord?

På förekommen anledning och som ett svar till redan anlända samt kommande kommentarer; Jag har tänkt tanken att skänka de vidare men något inom mig tar emot.
Dels har de helt rätt utseende, en modell jag hade ett likadant par av i 20-årsåldern och saknat sedan dess, dels har jag faktiskt försökt men stött på patrull eftersom de varit "fel storlek för mottagaren, eller helt enkelt av det skälet att de varit i äkta skinn och inte vegankorrekt i fuskvarianten".
Så - jag ska ta mig i kragen och pilla bort fodret och nyttja dessa handskar till dess de faller i bitar.

Kaffebristen som kom av sig

16 minus och en svårstartad bil när Pysselkungen skulle iväg till skolan.
15 minus och tre hungriga hästar hängandes över staketet när jag kom hem efter dagens tripp till "byn".
14 minus och solsken men tomt i kaffeburken tjugo minuter innan affären ens öppnar och dagens besök skulle anlända.

Tur att det finns tekniska kontaktmöjligheter och att dagens gäst sladdade in på affären på sin väg hitåt.
Tror att en femtedel av paketet gick åt under våra tre timmars babblande och kloka-huvuden-ihopslaganden.

Tack M.

torsdag 2 februari 2012

Tack för idag!

Jag har haft en toppendag.

Starten var väl i och för sig bara sisådär.
Först höll jag på att byta bort min gallblåsa till 6-åring mot en skoltrött 14-åring - men kom av mig.
(Majblomman var förhållandevis gratis och en förskolelärares dotter likaså, så ett eventuellt byte diskuterades.)

Sen träffade jag Ezter och fikade, pratade och skrattade i tvåochenhalvtimme och hade vi inte båda två haft annat inbokat under dagen, hade vi antagligen suttit där vi satt än.
Samtalsämnena tröt ju inte direkt.

Efter det roade jag mig med att låta en försäljare köra hela programmet, utan att jag mer än småleende tackade för engagemanget men; Nej tack - jag skulle inte ha något idag.
Slutligen sopade jag ihop min barnskock, utfodrade den, underhöll den, hutade åt den och nu är det dags att stoppa oss i säng, mig med!

Jag är nöjd med dagen, nu vill jag sova.

onsdag 1 februari 2012

Vem är det som kommer mest i kläm?

När det kommer till separationer och vårdnadstvister, står sig de flesta pappor slätt.
Oavhängigt om de funnits med som närvarande fäder eller inte, har de mycket liten rätt till kontakt med sitt barn - om nu mamman sätter käppar i hjulet.

Jag har en bekant som står mitt uppe i en smutsig och näst intill hatisk situation, där mamman lämnat sådana uppgifter till socialtjänsten att pappan inte har mycket att göra än att stå tillbaka, medan tiden går.
Visserligen har föräldrarna gemensam vårdnad men mammans utsago har större trovärdighet i myndigheternas ögon.
Trots omgivningens vittnesmål om ett labilt beteende, akuta poliseskorter till psykakuten och ett eskalerande ätstörningsproblem, anses mamman vara en bättre förälder än pappan.
Att pappans kontakt med barnet är i princip omöjliggjord, genom mammans vägran till samtal och samarbete, undanhållande av barnet och smutskastande av mannen, gör att hans chanser till fortsatt delad vårdnad, eller egen, blir än svårare.

Anklagelserna haglar, redan uppgjorda överenskommelser bryts och skitsnackandet tar oanade proportioner
Omgivningen befinner sig mitt i ett regelrätt krig där kvinnan står för anfallet och mannen för reträtten.
Att förhålla sig neutral är detsamma som att begå högförräderi.

I centrum står ett litet barn som behöver båda sina föräldrar.

Hur var det nu med FNs barnkonvention och socialtjänstens "Barnperspektiv"?

Ett ord!

Måste bara testa den här, som jag hittade hos Märta, bland andra!

1. Var är din mobiltelefon? Fickan
2. Var är din andra hälft? Jobbet
3. Ditt hår? Kalufsigt
4. Din mamma? Någonstans
5. Din pappa? Ängel
6. Det bästa du vet? Barn
7. Din dröm i natt? Glömd
8. Din dröm/ditt mål? Styrka
9. Rummet du är i? Mitt
10. Din hobby? Ord
11. Din skräck? Sorg
12. Var vill du vara om sex år? Här
13. Var var du igår kväll? Hemma
14. Vad är du inte? Harmlös
15. En sak du önskar dig? Diskmaskin
16. Var du växte upp? Lidingö
17. Det senaste du gjorde? Diskade
18. Dina kläder? Svarta
19. Din tv? Ingen
20. Ditt/dina husdjur? Hästar
21. Din dator? Livsviktig
22. Ditt humör? Lycklig
23. Saknar någon? Frånvarandebarn
24. Din bil? Skitig
25. Något du inte har på dig? Skor
26. Favoritaffär? Ica
27. Din sommar? Idyllisk
28. Älskar någon? Många
29. Favoritfärg? Svart
30. När skrattade du senast? Idag
31. När grät du senast? Minnsej