måndag 30 april 2012

Grattis storsonen, idag fyller du "Systembolag"!

För tjugo år sedan låg jag i ett litet rum, högt över gatunivå, på Karolinska i Stockholm.
Att solen sken och körsbärsblommorna stod i knopp bekymrade mig inte nämnvärt.
Att sänggrannen kved vid varje liten droppe mjölk hennes nyfödde son sög i sig, desto mer.
Hennes eftervärkar efter sitt sjunde barn var betydligt värre än vad jag upplevde många år senare efter mitt.
Sjunde barn, alltså.

Att hela hennes familj invaderade rummet vid besökstid, gjorde att jag tjatade hem mig fortare än kvickt med min lille men inte förrän 1;a maj blev jag frisläppt.
Då hade sonen hunnit uppnå den aktningsvärda åldern av 28 timmar.

Idag har vi fikafirat hemma hos storsonen och hans sambo, panikhandlat lagom stora skor till alla småhuliganer och låtit dem sätta sprätt på sparade månadspengar på det förfärliga stora amerikaniserade leksakstemplet!
Samtliga majbrasor, talare och fackeltåg undviks ikväll.
Jag är trött som en gnu och vill helst  sova.

Å andra sidan är det fullständigt ljuvligt med den sommarvärme som slog till med full kraft idag.
Sheriffen skrudade sig i t-shirt och shorts och mer i persedelväg var verkligen inte nödvändigt!
Imorgon ska jag leta shorts till resterande familjemedlemmar.
Och förhoppningsvis fortsätta krafsa i trädgårdslandet, vilket var vad jag roade mig med under förmiddagen idag.

Trevlig Valborg och må vårens värme drabba oss alla!



söndag 29 april 2012

Issa, Mimmi, Karin och Esbe!

När jag hastade in på bloggen igår morse, möttes jag av en utmaning från Joanna!
Att prestera en lista på 8 saker jag var bra på!
Hm, tufft även om jag inte tillhör de buskablygas skara.

Ett ärligt menat försök måste jag ju ändå kunna komma upp med?

1)  Jag har en fantasi som är oomtvistad - det ser jag som en styrka.
2)  Jag är nästintill löjligt kreativ - skriver, syr, pysslar och kreerar oavbrutet.
3)  Jag är en god inspiratör - inga svårigheter med att få andra att plocka fram sina styrkor här inte.
4)  Jag vägrar se motgångar som oöverstigliga hinder - allt går att lösa - är mitt motto.
5)  Jag anser att jag är en lojal vän som kan lyssna in, vara medkännande och pusha där det behövs.
6)  Jag blir högst upprörd över orättvisor och måste genast upp på barrikaderna för att veva lite.
7)  Jag är allmänbildad, vilket gör att jag har lätt för att "tala med bönder på bönders vis" - och så vidare.
8)  Jag föredrar att se det goda hos mina medmänniskor, istället för att misstänksamt betrakta min omgivning, vilket egentligen hänger ihop med punkt 3 och 5.

Ska jag vara egenkär, är jag på det hela taget rätt nöjd med att vara jag - det skulle liksom inte vara så kul att försöka vara någon annan!

Eftersom jag sett denna utmaning cirkulera runt lite, är det svårt att skicka vidare men jag skulle vilja se Issa, Mimmi och  Karin samt Esbe anta utmaningen.

Om ni vill?


lördag 28 april 2012

Fulltankad boknörd - det är jag det!

Jag borde tacka, bocka och buga samt hugga tag i Joannas utmaning men just nu är jag fulltankad av intryck av en fantastiskt trevlig dag hos Helena och Peter med många likasinnade skrivnördar.
Att ha förmånen av att tillbringa tid i bil med Issa gjorde verkligen inte dagen sämre.

Vi har fnittrat, pratat i mun på varandra, knutit nyttiga kontakter, pratat samarbete, ätit och inhämtat information av vitt skilda slag!
Och så pratat lite till.
Och ännu mera ...

Det här blir bra hörrni.
Dessutom har jag skaffat mig ännu en blivande frukost- och lekkompis, visserligen fem mil bort men vad attans - det går ju att leva med!

Nu ska jag alternera mellan nätet och mobilen för att fortsätta fnittra med mina nyinförskaffade kompisar!

Egenutgivarträff

Ja, inte vet jag vad ni tänker roa er med en dag som denna?!
Själv ska jag åka iväg och hämta upp den här tjejen, för att sen fortsätta uppåt i landet och träffa den här, hemma hos de här!

Jodå, de är bara några av alla de likasinnade jag kommer att få frottera mig med idag!
Det kommer inte att bli tråkigt alls!

fredag 27 april 2012

Ronja och Birk

En typisk vårfredagskväll i det mångmamska hemmet ser ut som följer;

Mor rantar runt och planterar om växter, drar lite i krukor och tänder ljus i växthuset.
Far-är-rar dråsar omkull på sängen efter maten med en bok - alternativt går ut och pillar med något i garaget, typ en motorcykel eller...en annan motorcykel!
Sheriffen tuggar chips i raketfart, samtidigt som han hänger framför sin dator.
Alternativet är att vara ute och tillverka pilbågar.
Pysselkungen tuggar också chips men inte lika snabbt och ränner mest runt mellan rummen för att hämta "den-där-speciella-Lego-biten".
Även han kan återfinnas ute men då oftast cyklandes eller högst upp i ett eller annat träd.
Majblomman kvittrar runt ute, bygger kojor, plockar blommor och skitar ner sig.
Stenkrossaren hänger efter Majblomman och kommer oftast på vansinniga idéer såsom att ha chips- och äppelpicknick ute, gärna i kaninburen eller i ett träd.

Slutklämmen är att det känns bra med tvättmaskin, varmt och kallt vatten i kranen och stora ytor som gjorda för att släpa ut våryra småhuliganer! 
Allt ackompanjerat av ett litet vårskrik, kanske?

Smile

Jag övergav försöken till att minnas personer från förr och scrollade igenom tidningarnas sidor i jakt på nyheter.
Det första som slår mig är att min vän S, som i veckan meddelade att hon helt och hållet undviker nyhetsrapporteringar, har en poäng.
De stora världsomvälvande händelserna når oss i alla fall men den dagliga dosen av hedersrelaterade mord, bestialiska brott mot barn, gamla, kvinnor och djur, gänguppgörelser med yxa som vapen, inbördeskrig i otaliga fjärran länder och inte minst den stora terroristjakten som pågår och pågått det senaste decennierna, allt sammantaget är bara ännu ett sätt att tanka negativism.

Visst finns guldkornen.
Heroiska insatser, räddningsaktioner och borttappade-barn-med-lycklig-utgång.
Tyvärr är det en tydlig övervikt för de som skrämmer, äcklar och lämnar oss läsare illa berörda.
Å andra sidan får jag kanske min dos av thrillerartad underhållning genom de skildringar ur verkligheten, vilket gör att jag aldrig när någon längtan att se slika fiktioner filmatiserade?

Världens lidande går bara att mota med små punktinsatser av positiva och upplyftande händelser, börja med att le och se vad som händer!
Dessutom så skiner solen nu och jag tänker vårstäda verandan!





Förlorat eller bara förträngt?

Var kan jag reklamera mitt minne någonstans?
Sitter och har en förnimmelse, en vag doft, en hastigt förbifladdrande skymt av människor och platser från tidigare bostadsort och märker till min stora bestörtning att jag glömt!
Glömt namn, glömt ansikten, glömt, glömt, glömt.

Kanske gör jag plats för alla de jag möter dagligdags, alla de kontakter jag har över nätet, alla barnens vänner men samtidigt är det lätt frustrerande att jag inte kan gräva tillräckligt djupt i minnets arkiv för att hitta det jag söker.

Det handlar verkligen inte om några nära vänner som är förlorade men de där perifera personerna vars vägar ändå korsade mina mer eller mindre ofta.
Hon med de fyra barnen som bodde på en arrenderad gård, bakom det stora godset vars namn jag också tappat!
Eller de där kvinnorna som var lekfröknar i den kyrkans församlingshem?
Y minns jag men de andra?
Och vad hette vaktmästarens fru och två söner?
Ändå är det inte frågan om några eoner av tid som hunnit passera sedan jag flyttade därifrån - knappt sju år bara och ändå är många människor jag lämnade bakom mig höljda i dimma och dunkel.

Slikt sitter jag och funderar över medan de två yngsta huliganerna gör bus i storebror Pysselkungens rum, allt medan storebror själv är i skolan.

Tror inte det är helt nyttigt/normalt/vanligt att jag ska ha åttatimmarsnätter i sängläge, känns ovant!


torsdag 26 april 2012

Från noll till hundra ....

Sådant där tjafs som "nedvarvning" och "avslappning" har jag ingen koll på.
Jag är mer lik en uthållig och samtidigt stadigt accelererande stridshäst.
Från 13.30 till 21.30 ökade jag lite i tempo för varje kvart som gick.

Nu är det pyspunka!
Eller ventilgummihaveri?

God natt!

"Nalles stora blåa hus"

God morgon.

Tänkte äta knytis-kärringfrukost med nybakta scones och hemkörd pumpamarmelad och några hemvärpta ägg  hemma hos fina C!
Ni får roa er med det här så länge;




onsdag 25 april 2012

Kvällslektyr

Eftersom jag fortfarande är trött och mest av allt sugen på att lägga mig och läsa hopkrupen under täcket, får ni hålla till godo med en novell på temat; Grannen!
Finalisterna hittar ni här!

Mitt förslag nedan!


Sakta återtog gardinen sitt läge när handen släppte kanten.
Asta satte sig tungt ner på stolen och lyfte sin kopp mot munnen, läppjade försiktigt på det heta kaffet och andades ut.
Inte hade hon fått någon skymt av den nya grannen idag heller.
Hukande hade den nya skyndat mot porten.
När hon och Arne flyttat in på 60-talet hade det varit annorlunda.
Grannarna hade hjälpts åt att bära in de nytillkomnas möblemang, alla hade samlats för grillfester under ljumma försommarkvällar men kräftkalas, städdagar och gemensamma nyårsfiranden hade tydligen helt gått ur modet?
Sällan sågs några barn i dungen längre och de barnfamiljer som bodde i kvarteret hastade mellan hem och dagis, tidiga morgnar och tillbaka igen sena kvällar.
Nej, det hade varit bättre förr.

Jelena sprang mot porten för att inte dra på sig onödigt mycket ilska för att det tagit så lång tid att komma hem.
Trots att hon fått skjuts av sin kusin och sluppit betala bussen, visste hon aldrig vilket humör han skulle vara på när hon stack nyckeln i dörren.

Han tände ännu en cigarett och väntade, han hade nog sett henne komma.
Det fanns ju inget rim och reson i att hon skulle lära sig språket, hon skulle ju ändå bara vara hemma och ta hand om honom.
Varför kunde de inte bara få slippa en massa konstiga regler och krav som kunde leda till att deras kvinnor började ta efter de inföddas sedeslösa beteende?
Jojo, hon skulle noga förhöras om hur lång tid det tagit från skolan och hem, kunde hon inte ge klara besked om färdväg och exakta tidpunkter skulle hon nog få veta vem det var som bestämde.
Än så länge var han mannen i familjen.

Asta tog ännu en klunk av kaffet och återvände till tiden innan Arne drabbats av sin eländiga sjukdom, som så hastigt tog honom bort från detta jordeliv och lämnade henne kvar att bese områdets successiva förfall.
Soppåsar lämnades utanför återvinningslådorna, portarna var fullklottrade av ord på obegripliga språk och alla verkade vara rädda för varandra, låste och haspade in sig med säkerhetskedjor.

Jelena försökte känna av stämningen i lägenheten så fort hon kom in.
Det verkade lite spänt men ingen katastrof under uppseglande.
Oförsiktigt vågade hon på sig ett leende mot Honom, vilket genast resulterade i ännu en kommande färgpalett hon med möda skulle kunna sminka över.

Vilken slyna hon var.
Våga komma hem och le, skamlösa stycke.
Här ska hon huka underdånigt och vara tacksam för att han överhuvudtaget lät henne gå på undervisningen i svenska.

Änkan reste sig och stapplade mot toaletten, när det hördes en duns från våningen ovanför.
Ännu en duns, ett skrapande läte och ett kvävt ljud men hur skulle hon våga ta reda på vad som egentligen hände?

Sakta släpade hon sig ut i tamburen, denna gång hade han inte nöjt sig med att ställa till ett färgspektra i hennes ansikte, det kändes som om hela ansiktet var krossat och andningen var ansträngd.
Så tyst hon förmådde drog hon ner handtaget och kröp ut i trapphuset, fortsatte flämtande ner för en halvtrappa innan hon vågade ringa på dörren närmast.
A. Johansson, stod det på brevinkastet, det sista hon hann notera, innan mörkret så barmhärtigt omslöt henne.

Asta öppnade dörren på glänt, kedjan fick ligga kvar och den syn som mötte henne, skulle hon aldrig glömma.
Nu fick hon äntligen chansen att se sin nya granne, något hon gärna sluppit.

Sture böjde skenheligt på huvudet när han defilerade förbi kistan.
Imorgon skulle hans nya kvinna komma till Arlanda.

Träsmak

En typisk mellandag idag, tempot är långsamt och jag kommer inte göra mer än nödvändigt, typ; laga mat, läsa läxor, mata djur och nödtorftigt sanera efter fem småhuliganers vilda lekar på övervåningen.
Onsdagskompisen Gammelgrodan är här och för tillfället är alla barn mätta och därmed förhållandevis hanterbara.

Hade jag ägt en bekväm slapparsoffa, hade jag antagligen krupit ner och gömt mig i den, istället får jag hålla till godo med köksgolvet, en av mina favoritplatser i hemmet!
Ja, jag vet att jag inte är som "alla andra"!  


tisdag 24 april 2012

Maskrosbarn

Vad jag inte berättat för er, är jag släckte lampan kvart i tre inatt.
Att läsa Morgan Allings barndomsskildring har lätt den effekten, har jag förstått av andra som läst den.
Vilken resa den mannen gjort!
Från vanvårdat och oönskat barn/fosterbarn/barnhemsbarn till firad, duktig och omtalad skådis var vägen verkligen inte spikrak
"Kriget är slut" är verkligen läsvärd.

Kvart i sju ringde klockan och talade om att det var en ny dag - en rätt lång och innehållsrik dessutom.
(Som om jag hade osociala och introverta dagar överhuvudtaget, någonsin)?

Just nu känns sängen rätt lockande, innan det drar igång igen.



Slutet gott, allting gott

Det finns lärare och så finns det lärare!

Det blev ett brev till Majblommans fröken, jag insåg att jag inte skulle hinna haffa henne innan skolan startade per telefon.
Jag och Stenkrossaren damp ner på kyrkans hopp-och-lek och hade sådan tur att just den flickan,  vars panna drabbats att Majblommans pricksäkerhet igår, just hennes mamma och syskon kom också för en stunds lek.
Självklart berättade jag vad min dotter gjort och undrade om hennes tjej sagt något hemma?
Det hade hon inte men det kan vara viss språkförbistring inblandad också, eftersom just den här mamman inte är fullt så hemma i svenska språket än.

Dessutom hade jag turen att få syn på brevets mottagare på skolgården när vi fortsatte mot pastaMia för en lunchmacka och hann bli uppdaterad om hur det hade avlöpt!
Bra, mycket bra.

Inblandade små kombattanter och deras fröknar hade haft enskilda samtal och sedan ett gemensamt där vederbörliga "förlåt" utdelats och mottagits.

En mycket lättad och stolt liten Majblomma kom hem och höll med om att jag hade haft rätt, det hade känts bättre att få lätta på trycket för mig igår kväll och för fröknar och barn idag.

Som sagt, det finns lärare och så finns det lärare.
Dessutom är jag mäkta stolt över att min lilla tjej uppenbarligen har lärt sig att stå för vad hon gjort, även när det är dumt och fel.



måndag 23 april 2012

Handgemäng

Det här med att få en liten stund på sängkanten med vart och ett av barnen innan de släcker, där är ovärderligt.
Ikväll dryftades ett råkurr min lilla Majblomma varit inbegripen i idag med några äldre tjejer och nej, min lilla ängel var definitivt inte helt oskyldig!
Det satt långt inne innan jag lyckade locka ur henne historien och vem som sagt och gjort vad.

Sådan tur att även Pysselkungen var i närheten när det hände, så jag kunde få berättelsen verifierad av honom när det var hans tur för sängkantsprat.

Nu har jag ett litet brev att skriva till en fröken i skolan också, kan ju vara bra att de får reda på varför några småtjejer skyr varandra som pesten, alternativt flyger varandra i strupen!

Frukost för en kärring

Vi har våra frukostrutiner, precis som alla andra.
På helgerna äter vi tillsammans i matsalen, på vardagarna rantar jag runt och portionerar ut mackor och juice på sängkanten hos telningarna, hugger emellanåt ett tugga i farten men nöjer mig oftast med en kopp kaffe innan alla ska ut genom dörren.

Om det inte vankas kärringfrukost någonstans i grannskapet, kan det hända att jag slår ihop frukosten med lunchen framåt 11-tiden.
Idag var jag hungrig.

Pasta med ädelostsås är väl en bra start på dagen?
Klockan nio!

söndag 22 april 2012

Gummidamen!

En enorm nackdel jag kan se med det nya utseendet hos blogger, är att det blivit så bökigt att klicka sig fram till vad alla andra gjort på sina bloggar under dagen.
Jag har full förståelse för att jag inte har lika många kommentarer eller besökare som "vanligt" eftersom jag själv tycker att det är omständligt att titta in hos er.

Ändå önskar jag nästan att ni hade haft en livekamera hos er i eftermiddags, när jag skulle snabbsanera tjänstebilen inför far-är-rars lilla jobbutflykt imorgon!

Regnet stod som spön i backen, himlen öppnade sig och till och med en skur av hagel kom nedrasande över mig när jag med friskt mod attackerade bilens innanmäte.
En blixtvisit i framsätet med stängd dörr, skurtrasan i högsta hugg och snabba svep över de värst anfrätta ställena.
En lika snabb vända in i baksätet, igen med dörren till skydd för vätan och noggrannare avtorkning innan försök till att öppna dörren för att ta mig ut!?
Ridå!

Inte en chans att det går att öppna en bil inifrån med barnspärren tillslagen!
Inte en chans att nå både kopplingspedal, växelspak och starthål för nyckeln från de bakre regionerna.
Enda alternativet var att klättra fram och ta sig ut genom en framdörr.

Gissa hur enkelt det var?
Visserligen är det en förhållandevis rymlig bil (V50)  men akrobatik på hög nivå och jag, är inte fullt så kompatibla som jag vill inbilla mig!

Nåväl - jag kom ut, bilen är hyggligt ren och maken fick sig ett gott skratt när jag berättade om mina gymnastiska övningar i baksätet!

Slika idrottsevenemang kan jag undvika i fortsättningen!

Bloggstafett

Detta inlägg är en del av Centrum för lättläst bloggstafett på temat språk, makt och demokrati.

När Helena Dahlstrand lämnade över stafettpinnen till mig, började jag genast fundera över hur det hänger ihop med språk, makt och demokrati.
För mig är det självklart att demokrati inte kan praktiseras utan språk, att makt bygger i första hand på kunskap och att kunskap inte kan existera utan språket.

För många år sedan jobbade jag som lärarvikarie.
Redan då hävdade jag envetet att språket är en förutsättning för att kunna skaffa sig makt.
Makt som i kunskap.
Har vi bara möjligheten att läsa oss till kunskaper, finns det inga begränsningar alls när det gäller att kunna lära oss något nytt.

Det synsättet gällde inte minst för egen del, när jag kastade mig handlöst in i vikarierollen i ämnen som definitivt inte tillhörde mina starkaste.
Det jag inte kunde - fick jag helt enkelt blixtsnabbt läsa in mig på - för att kunna vara trovärdig i rollen som pedagog. 
Den som besitter orden, har makten i sin hand.

Just därför är det extremt viktigt att vi ger riktigt små barn ett språk så fort det bara går.
Genom att prata med dem, läsa, sjunga, rimma och ramsa i tid och otid, läggs en bra grund till en förhoppningsvis spirande kärlek till språket.
Vara uppmärksam på det gensvar det lilla barnet ger och svara därefter.
Utifrån mitt synsätt, finns det inget värre än tokförställda röster som "pjataj bebisspjåk" med små barn - gör rätt från början!
Respektera barnets intellektuella kapacitet och lägg ribban ännu lite högre.

Jag själv hade förmånen av att växa upp i ett litterärt hem, ett där bokhyllorna bågnade av böcker, ett hem där det bara förutsattes att de så kallade "klassikerna" ingick i den elementära undervisningen.
Självfallet var- och är - det minst lika mycket hemmets uppgift, som skolans, att tillhandahålla kunskap och undervisning!
De där första sex åren i livet innan telningarna börjar hänga på sig ryggsäcken för att äntra trappan upp till studenten bör ha varit fyllda av erfarenhetsöverföring.
Från stor till liten.

Den största gåvan vi kan ge våra - och alla andras -  barn är inte dyra och flashiga presenter, inte det senaste i teknikväg, inte designerkläder eller mängder med materiella ting.
Den största gåvan är vår tid och vår erfarenhet.
Och allt börjar med språket ...

Det här blogginlägget ingår i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt
och demokrati. Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter
och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om
bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs hemsida.
Nu vill jag lämna över stafettpinnen till en annan bloggare
som ska fortsätta debatten. Nästa bloggare är min vän författaren, förläggaren och ordkonstnären  Leif B. Frid med bloggen http://leifbfrid.wordpress.com/






Osynliga Mångmamma?

Men attans så slöa ni varit ikväll!
Hallå - finns jag?

Själv tror jag att jag existerar - men helt säker kan jag ju inte vara?

lördag 21 april 2012

Läsa Skriva

Så var Sheriffen hemhämtad efter en övernattning hos sin storebror.
Obligatorisk pizza, spännande bio och ganska mycket godisätande innan han hade somnat.
Bortskämd som tusan hade han blivit med frukost på sängen, efter att storsonen hade löpt iväg och handlat färska frukostfrallor.

Själv har jag roat mig med att läsa senaste numret av Skriva, samtidigt som Majblomman producerat små märkliga sugrörs-flirtkule-fjäder-pärlfigurer.
Och faktiskt begripa lite till av blogger.com (inte se - som jag felaktigt skrev igår), nya utseende och funktioner.

Imorgon ska jag ta upp stafettpinnen jag fått av Helena Dahlstrand och skriva om språk, makt och demokrati!

fredag 20 april 2012

Go with the flow, eller en riktigt bra dag!

Nu rullar det på i riktigt snabbt tempo - rena rama ketchupeffekten faktiskt!
Enda smolket i bägaren är att jag ogillar det nya typsnittet som Blogger.se håller sig med - eller om det är jag som inte begriper hur jag ska kunna få snygga styckeindelningar - istället för en kompakt textmassa, svårläst dessutom!?

Ett eventuellt kommande samarbete som frilansande skribent åt en PR-konsult i Stockholm.
En intervju om hur vi flerbarnsföräldrar löser tidspressen med alla avslutningar, utvecklingssamtal och gemytlighetsfikor på våra barns avdelningar och i deras klasser under maj månad, som publiceras i DN söndag framöver.
Flera förfrågningar om författarcoaching samt deltagande i en bloggstafett startad av "Centrum för lättläst", där den nu så omstridda kulturministern inledde 15 april, tätt följd av Mats Svegfors och Susanne Osten.

Känns bra!
Nu skulle dygnet bara ha några fler timmar också så skulle tillvaron vara komplett!

(Hurra! Jag lyckades begripa hur jag skulle få till styckeindelningar)!

Aprilfredag

Attans så hårt det satt med dagens jobbtext men nu är det klart.
Samtidigt som hjärnan filat på formuleringar, har jag motat upp och iväg två småttingar till skola samt en liten överlycklig Majblomma till hennes "bästaste vän" för några timmars lekdejt.

Ett par turer i bil fram och tillbaka till "byn" och en kanna kaffe senare, känner jag mig redo för att höja blicken från tangentbordet och betrakta de sorgliga resterna av hemmets förfall.
Snabeldraken behöver rastas - akut.
Stenkrossaren med ...

Den nyblivne 11-åringen, Sheriffen, är spänd inför kvällens bus hos storsonen och vädret lämnar en hel del övrigt att önska.
Borde vi inte få slippa snöblandat regn och siluetterna av isbjörnar runt husknuten snart?

Ha en fin fredag, ändå!

torsdag 19 april 2012

Tillfälligt avbrott och förnyade syskonrelationer

Jag är inte riktigt lika mycket kompis med orden som Sheriffen är kompis med sin dag idag.
Han tackar för alla gratulationer och låter (i sitt sovande tillstånd) hälsa att han är ytterst nöjd med sin födelsedag.

Imorgon blir det mer firande då han ska få sova över hos sin stora idol och bror i dennes lägenhet.
Killbus, soffhäng, filmtajm och alltför sent nattsuddande - om jag känner mina söner rätt!

Och min vänskap med "orden" ska återtas imorgon.

Sheriffens födelsedag och "inkorgen" full!

Idag ska jag försöka trycka in så mycket det bara går på dygnets ljusa timmar.

Sheriffen fyller år och har redan fått frukost på sängen och morgonraspig sång.
Syskonpresenter ska inhandlas, önskad middag tillredas, jobbtext skrivas och mejlas, nya projekt undersökas, försenade låneböcker återlämnas och allt det där andra vi lyxfruar med många barn roar oss med bör väl också klaras av.

Om det finns ett råd min pappa gav mig, som jag aldrig lärt mig att följa, så är det just att; "skjut inte upp någonting, gör det direkt."
Jag som är så bra på att skjuta upp saker till sista stund!

Vi ses på andra sidan midnatt, eller så!

onsdag 18 april 2012

Ego-boost

Trots en hel del tid bakom tangentbordet har jag varit dålig på att producera text idag.
Ändå verkar det som om tidigare års textmassor genererar en del uppmärksamhet!?

Kul att få intressanta förfrågningar från journalister och Pr-konsulter om eventuella samarbeten.
(Ja, i plural)!

Ber att få återkomma i ämnet vad det lider!

tisdag 17 april 2012

Tvättstugan, författaren och döden

Han dyker upp lite överallt nu i media.
Hans trettonde roman avhandlar pappans sista tid i livet, innan den gamle avlider hösten -10 på ett äldreboende i Solna.

Ett högst angeläget ämne och en skam för svensk sjukvård.
Men även en tankeställare till oss alla.
Hur vill vi att våra äldre ska ha det på ålderns höst?
Hur vill vi själva ha det?
En återgång till forna tiders undantagsstuga, ättestupa och fattigvård är kanske inte ett åtråvärt alternativ men dagens sätt att förvara åldringar på, verkar mest vara ett enda stort systemfel?!

Första gången han dök upp i mitt liv, var i en tvättstuga.
Jag plockade ihop tvätt ur torktumlaren och han laddade in i tvättmaskinen.
Eller om det kanske var tvärtom?
En nyinflyttad granne och fascinerande person; författare, berest, gift med en konstnärligt begåvad kinesiska och väldigt trevlig att umgås med under spontana grillkvällar i närbelägna parker, bouleturneringar och en del barnvagnsrullande.

Det är kul att han uppmärksammas, även om ämnet för hans senaste bok är mer än lovligt tragiskt!

måndag 16 april 2012

Måndagmorgon och språkvård

Visserligen vaknade jag till när maken tassade upp men inte förrän strax innan min mobil skulle börja tuta, vaknade jag på riktigt.

Alla små-vilda-glada är utportionerade, första tvätten/disken är igång och rester av Majblommans safttillredning är bortsanerade.
(Skåpsluckorna var fint rödstrimmiga av hennes spill och dräll.)

Dags att hålla fanan i topp och jaga runt snabeldraken ett varv över grustaget som flyttat in i hallen, innan jag börjar roa mig på riktigt.
Så länge kan ni ju kika in hos den här kloke mannen och fundera på om inte er skola eller ert företag kan behöva en upplysande föreläsning i ett angeläget ämne!

Och detta helt oavsett om ni gillar, eller ogillar, begreppet "hen".

söndag 15 april 2012

Smyckestillverkning och cirkuskonster

Sovmorgon - lika med noll!
Pysselkungen är morgonpigg och lyckas väcka övriga familjen i ett huj när vi leker stugliv.

Pysselverkstad - hela dagen!
Majblomman har varit fastknuten i lintråden och pärlburken.

Cirkuskväll - lika rolig som vanligt!
Jo, varje år kommer den lilla familjecirkusen "Bambino", bestående av familjen Weisheit - pappa, mamma och sex barn till byn och lika säkert är det att vi går dit för att titta på deras konster.

Vardagsmåndag - kommande!
Far-är-rar ska på snabbtripp till "Unter den Linden", bland annat.
Jag kommer inte kliva ur sängen fullt så tidigt som han dock, klockan fyra i natt hoppas jag att jag fortfarande sover.

God natt!

lördag 14 april 2012

Enhörningens hemlighet

Jag har tydligen ramlat in i ett kreativt flöde.
Sydde en väska till Barbie, efter Majblommans anvisningar, pillade ihop ännu en liten barnväska och begravde mig i pärlburken tillsammans med de två yngsta huliganerna på eftermiddagen.
Halsband producerades på löpande band kan jag lova.

Den senaste Tintin-filmen besågs tillsammans med kopiösa mängder popcorn (som spreds över golvet) i annexet.
Nu försöker fyra illbattingar komma överens om hur, var och om - de ska sova!

Kaminvärmen och alla tända ljus är mysiga och om bara de små kan sluta ranta runt, kommer nog även jag att kunna sova gott snart.

Och imorgon ska vi träffa gamla bekanta!

fredag 13 april 2012

Lapp på lapp

Jag har hittat tillbaka till symaskinen igen, efter en längre tids uppehåll.
Dessutom har jag gjort djupdykningar i mina gömmor av band, spetsar, knappar och annat bling-bling!

Majblomman har fått ett par jeansshorts med brodyrkant, Stenkrossaren (B-B) en ny ryggsäck och jag har tydligen snöat in på små överdekorerade väskor som med nöd och näppe rymmer en plånbok, mobil och nyckelknippa!

(Ja, så fort jag skaffat mig en bättre kamera, ska jag lägga upp bilder.)


De små-vilda-glada tuggar popcorn och tittar på Nalle Puh-film och jag ska fortsätta sy fast bollfransar med spetskanter och undvika att sticka mig i fingrarna!

torsdag 12 april 2012

Halv åtta hos oss ...

En hel dag i ryggen och många turer fram och tillbaka till "byn" och "stan".
Hann med en frukostvända hos storsonen, diverse upphämtningar på dagis/skola/kör och ett föräldramöte inför höstens ommöblering i femårsgruppen på dagis.

När jag väl har handlat och kommit hem är klockan nästan halv åtta, samtliga små-vilda-glada kikar på film och far-är-rar har vänt upp och ner på Sheriffens rum!?
Två timmar senare, sover samtliga små efter min attack av dörrposter, ovansidor på hyllor, gardinstänger och skrivbordsskivor med trasan i högsta hugg.

Maken har lyckats smuggla undan fem papperskassar med pappersmakulatur, trasiga kartonger/leksaker/annan-random-skit, häftat upp sladdar, skruvat sängben och dammsugit.
Ny nödgardin är uppe, sängen renbäddad och leksakerna sorterade och på sina platser.

Nu hoppas jag att det räcker med en totalsanering av sonens rum om ett år igen - till dess får han städa själv!

Och jag som hade tänkt blogga lite, läsa ännu fler och pilla mig i naveln - eftersom jag inte skulle behöva natta små ikväll!
Jojo, så kan det gå, bara en vänder ryggen till ...

onsdag 11 april 2012

Vapen - smörkniv?

Det finns ju olika sätt att fördriva tiden på!

Ett sätt kan ju vara att grädda pannkakor till ett kompani utsvultna vargar (små-vilda-glada + extrabarn), mata djur, tvätta, diska, plocka, släpa ved och gripa in mellan kombattanter.

Ett annat sätt kan ju vara att göra allt det där - och samtidigt försöka penetrera dagens dom som föll tidigare idag i Eksjö tingsrätt, rörande det uppmärksammade gruppvåldtäktsmålet!

Det är sällan jag tar till svordomar i skrift men här är jag ömsom mållös, ömsom heligt förbannad!

Jävla satans vidriga pack!

Det är den lindriga versionen.

Den mindre rumsrena, den vill ni inte ens läsa och jag långt mindre skriva!

Egentligen skulle jag vilja hänga ut gärningsmännen med namn, personnummer och bild men eftersom jag anser att det inte gagnar brottsoffret det minsta, kommer inte jag att länka - andra gör det redan så frikostigt.

Måtte nu domen inte överklagas - för kvinnans skull - och om så blir fallet (troligtvis, tyvärr), hoppas nästa rättsinstans dömer till längre fängelsestraff och ännu längre tids förvisning från Sverige.
I mitt tycke är straffen alltför korta - både fängelsevistelserna och den tids förvisning från landet som är stipulerad - men å andra sidan är jag inte jurist.

Tur är nog det, för jag hade helst dömt till omedelbar kastration.

Med slö smörkniv!

Lättja, kontra flit

Första "riktiga" vardagen efter ett långt fint påsklov och alla mina goda intentioner om höghastighetstempo kom av sig.
Jag hade en massa idéer om vad jag skulle hinna med under tiden som samtliga små-vilda-glada var placerade i sina respektive barngrupper och klassrum.

I stället har jag låtit mig uppslukas och förfasas av oroligheterna i Syrien, Nordkoreas förmodade och förestående raketuppskjutning, Europeiska länders svåra ekonomiska problem, presidentvalet i Frankrike och jätteskalvet under havsytan i Indonesien.

Bäst jag släpper det alltid lika trista världsläget och börjar "sopa framför egen dörr".

tisdag 10 april 2012

"Hela familjen går ut med geten ..."

Det vore nog att ljuga om jag helt plötsligt påstod att jag hade drabbats av träningsvärk.
Närmre sanningen kommer vi om jag lite vagt hänvisar till tonårstidens intensiva jazzdansande som sabbade mina benhinnor och överansträngde ett knä så illa att det aldrig mer blev sig likt.

Ändå bråkar mina benhinnor med mig idag.

Jag vet precis varför också.

I söndags tog vi en "över-stock-och-sten-promenad", vilket är detsamma som terrängklafsande i egna skogen.
Med en hoper småhuliganer i släptåg blev det omständligt och svårforcerat mer än en gång när fallna furor skulle bestigas.
Dessutom tog vi det längre varvet och hamnade en bra bit bort från vår lilla grusväg, vilket gjorde att de sista 600 metrarna vandrades på asfaltsväg.
Mina benhinnor gillade inte det.

Jag är fullständigt övertygad om att asfalten är boven i dramat.
Att kliva med sjumilakliv i skogen är en helt annan sak och inget som stört mig hittills men hårt underlag är värdelöst att "promenera" på.

Lustigt nog kändes det igen från förr, då när vi bodde mitt i civilisationen och inte som nu, mitt i spenaten.
Då, i mitt förra stadsliv, kunde jag lida av värkande ben men sedan vi flyttade ifrån betongdjungeln, har jag varit förskonad från det.

En hel del nedblåsta träd finns att ta rätt på här och var och ett skifte bör planteras på, ett annat slutavverkas inom kort.
Fanns orken, tiden och den brinnande glöden, skulle det vara fint att samla ihop allt ris också men med tanke på allt annat vi har att styra med, är det fråga om extrem överkurs.

Något ska väl ändå Moder Natur ha att jobba med?

Tillbaka i vardagen.

Precis som jag trodde, blev det en kaotisk morgon när lovvanor skulle bytas ut mot vardagsdito.
Majblomman är ingen morgonmänniska och Pysselkungen fick ett bryt över tanken på att behöva ha täckjacka på sig och inte jeansjackan han bott i på sistone.
Med 2 plus, ihärdigt regnande samt en utedag i skolan framför sig var det inte mycket att bråka om.
Tyckte jag!
Tyvärr var vi inte helt sams om klädseln, även om den varma jackan åkte på till slut.

Stenkrossaren (Bam-Bam) och jag åkte hem och sydde fast oss i symaskinen efter barnavstjälpning.
Hans fina fodrade ryggsäck jag sydde på sommarlovets allra sista dagar innan dagisstart, är puts väck sedan jullovet?!
Dags att knåpa ihop en ny men när jag började fundera fyra extra varv om hur jag skulle placera axelremmarna på bästa sätt, gav vi upp och åkte till PastaMia för en snabb lunchmacka.

Snart är det hemkomst för alla skolhuliganer och dags för läxor och mat.

Och så var den första skoldagen över ...

måndag 9 april 2012

Stugliv

Tiden har liksom förändrats de senaste dygnen.
Blivit långsammare och mer utdragen men ändå helt i takt med vårt tempo.

Stugliv på hemmaplan har klara fördelar.
Allt som eventuellt glömts, behövs akut eller känns som en kul idé finns på krypavstånd.
Skira spetsgardiner för fönstren släpper in morgonsolen och frukosten laddas fram lite vartefter.
Barnen slåss, leker och går på upptäcktsfärd med en "ny" utgångspunkt i ryggen.

Årsgamla inredningsmagasin bläddras igenom, filmer avlöser varandra och påskharen värper i trädgården.
Att laga mat i ett litet spartanskt kök med bara de mest nödvändiga redskapen och känslan av att doppa händerna i blöt flera gånger om dagen för disk är ursprunglig på något vis.

Att det skulle vara en vanlig aprilvardag imorgon igen känns märkligt, mentalt sett befinner jag mig någonstans i mitten av semestertider.
Ingen koll på omvärlden, ingen mobil i fickan och heller ingen klocka som ger mig tidsangivelser.
Dagsformen och mat- och sovklockan har fått styra helt.

Ändå vet jag att det blir bra med en rivstart imorgon där de normala gängorna trillar på plats igen.
Snart är det helg igen.

lördag 7 april 2012

On the dancefloor

Snöande i sidled, snålblåst och en temperatur som knappt orkar över nollan.
Familjen har slocknat i olika sovställningar i Annexet och jag har kravlat mig upp till "stora huset" för att kolla värme, vatten och internetstatus.

Scrollade över nyhetssidorna och okade inte fördjupa mig i de, inte heller några fabulösa program jag villigt missat på tv gjorde mig nyfiken i överkant.
En snabbvända förbi Let´s dance och ett lika snabbt konstaterande att fullt så åldrad som Henemark är jag inte - trots att vi är snudd på jämngamla.

Ändå kan jag inte låta bli att fascineras av den kvinnan.
Som jag tjatat tidigare om, träffades vi då och då på "den gamla goda tiden", dvs 80-talet.
Då var hon ännu en ung, snygg, intressant modell med ambitioner om att ta sig fram i livet.
Nu känns hon mest som en typisk föredetting!
Tragiskt - eller?

Är det mina fördomar och vanföreställningar som ger sig till känna om hur en sådan (fd) uppför sig och ser ut - eller är det verkligen så att det finns en mall att följa?

Först lovande, sen upphöjd/glamorös/spännande för att sakta men säkert låta kurvan plana utför via skandaler, bortglömdhet, misär och slutligen sista rycket genom tv-rutan i ett folkligt program?

I så fall är jag larvigt nöjd med att aldrig ha varit "på toppen av min karriär" än!

Undrar bara om det verkligen är någonting att stå efter och om jag i så fall någonsin kommer dit?
Å andra sidan är jag världskänd i hela-halva-delar av min närhet - och det räcker och blir över!

Och om La Camilla har jag bara gott att säga - det lilla jag träffat henne.
Hoppas hon själv är tillfreds bara!

fredag 6 april 2012

Done

Så har jag äntligen avbördat mig nästa "omöjlighet", kommande veckas krönika satt långt inne innan den hade vänligheten att rassla ner på pränt.

Nu tar vi och bygger lite familjerelation i Annexet resten av påskhelgen.
Eller tills vi tröttnar på att trängas och diska för hand!
Tur att stugan ligger på krypavstånd från "stora huset".

torsdag 5 april 2012

De dimhöljda bergens hemlighet

En "omöjlighet" avbockad från listan.

Jag tog min häxväska på armen, knölade in mig i häxfodralet, hängde ett par krokodilörhängen i öronen och tog med mig mina yngsta två små häxbarn för att bege mig till skärtorsdagssagostunden i skolan hos fritidsbarnen och deras fröknar.

Väl på plats improviserade jag som vanligt.
Mitt alterego Esmeralda berättade om vanföreställningar om häxor, trollkarlar och Blåkullafärder.
Jag tar till exempel inte kvasten när jag åker mot årets påskbegivenhet på Blå Jungfrun ikväll - jag tar dörren!
Om nu inte Lutrifax har glömt den öppen någonstans ...

Dessutom fick jag tillfälle att prata om våra vänner Albin-August, Carl-Sverker, Grottormarna, Eldormarna och pysslingen Arne Svenningsson som "lånar" alla viktiga små Legobitar, vilka har en förmåga att försvinna när de som bäst behövs.

Nu är alla små häxbarn utfodrade och det är dags för nästa "omöjlighet".
Fast ... ingenting är omöjligt på riktigt, det brukar bara ta olika lång tid att lösa.

onsdag 4 april 2012

Fritt fall

Jag verkar samla på omöjliga uppdrag.
Sådana som jag helst förtränger allt om, in i det längsta - och slutligen löser ändå.
Om jag inte hade varit så sjukt kittlig i magen hade jag antagligen roat mig med bungy-jump eller fallskärmshoppning, nu kastar jag mig bara handlöst ut lite mer mentalt sådär.

Återkommer när jag samlat ihop mig och bockat av några utlovade "omöjligheter".

tisdag 3 april 2012

In God (and music) We trust

Det är ju "Stilla Veckan" inom den kristna världen och stilla är allt annat än vad min vecka är!
Påsklovslediga små håller mig alert, oavbrutet.
Ändock har jag snöat in totalt på Andrew Lloyd Webbers musikal från tidigt 70-tal; Jesus Christ Superstar.
Passande, eller hur?

Innan jag börjar att mässa om varför vi firar Påsk i den kristna delen av världen, tänkte jag att ni skulle få ta del av mina musikaliska referenser.
Visserligen är jag uppfödd på Baff, satige Mosart och Betovlen * - men jag har trots allt vidareutvecklat min musikaliska smak något sedan fyraårs åldern.
Tack-och-lov!

Sedan tidigare är Ian Gillians studioversion en klar favorit men nu har jag surfat runt som en stolle och letat rätt på andra sångares varianter.

Fortfarande tycker jag att Ians version "leder" men det finns "uppkomlingar", vars röster får mig att hicka till!
För den allmänna terrornbalansens skull, tänkte jag låta er avgöra vilken (av mina utplockade sångare) som är "bäst"!

Först;

Sen;

Och;

Men bäst;

Det finns många fler men jag har selekterat (helt envåldsmässigt) fram de jag anser vara de allra mest intressanta rösterna.

Så - vad tycker ni?

Vinst? En puss i påsk?


*Bach, Mozart och Beethoven - givetvis!

Påskhäst och sjövilda huliganer

Medan de små-vilda-glada gjorde sitt bästa för att riva Missionskyrkan, försökte jag och PastaMia prata ikapp efter en veckas babbelbrist.
Utöver en nerhoppad väggklocka som inte hängde kvar på spiken av barnens vibrationer i trappan och en skarp reprimand om att inte löpa gatlopp inne i själva kyrksalen, gick det förhållandevis bra.

Väl hemma igen har vi fått i oss lite älggryta och dragit ett varv kring markerna med djurutfodring, vedsläpande och utelek.

Majblomman verkar ha övertagit pyssseltarmen från sin storebror och producerar fjäderbemängda kort, flirtkulor och leksaker på löpande band.
Det mest innovativa är nog en liten leksaksponny som transformerats till en flygande påskPegasus.
Mycket tjusig med olikfärgade fjädrar till vingar och en piprensare som svans!

För tillfället är det relativt lugnt.
Det går nog snart över ...

måndag 2 april 2012

Fjädrar och dammoln

Det här med att ha påsklovslediga små alltså.
Det är verkligen ingen pic-nic.

Har jag inte "suttit i klistret", har det varit pannkakor som gräddats och däremellan gäller det att idka brandkårsutryckningar för att medla mellan kombattanterna.
Och så tillbaka till pappersalladsbordet för mer hoplimning av fingrar med bordsskiva - eller tummar med piprensare!

Finfint påskpynt har tillverkats i alla fall.

Avslutningsvis fastnade jag givetvis i Sagovärlden, än en gång.
Nu vet barnen allt om hur man botar grodors hicka till hur viktigt det är att vara försiktig med ullpärlor i pyssellådan!

"Stisse" är nämligen återfunnen.
Den lilla dammråttan som ville bli ett stort dammoln och trodde att det bästa sättet att växa fort på var genom att fara upp och ner i skorstenen.
Av denna eskapad blev han ju bara mindre, ungefär som en hårt tovad filtpärla.
Han är återfunnen i all fall, bland alla andra vanliga pärlor där han låg och tryckte!

Dessutom har jag en dejt i natt!
Jag och mina små-vilda-glada ska ses på Häx- och Trollkarlsgatan ...

(Inget fel på fantasin, inte)!

Soligt klister

Solsken
Sängfrukost
Påskpyssel
Pannkakor
=
Påsklov, dag 1.

söndag 1 april 2012

Ja se det snöar ...

Jo, jag kan erkänna att det är lite trångt i hallen.
Alltifrån vinteroveraller och varma vantar/mössor/stövlar till jeansjackor och gympadojjer är framme.
Till fyra små-vilda-glada och två vuxna!

Där trängs eländet med skolväskor, skridskor och hjälmar som inte är undanstuvade, vedkassar med kakelugnsved, makens stora jobbväska, halvt-om-halvt borttappade riddarsvärd, skohorn, avdragna strumpor och den obligatoriska skålen på byrån som skulle samla upp småmynt och nycklar - men som istället är överfull av hårspännen, kvitton, Legobitar, fina skruvar och trevliga-pinnar-som-kanske-kan-vara-bra-att-ha!?
Inte att förglömma den minst lika obligatoriska kassen med urvuxna kläder som egentligen är på väg någon annanstans.

Just i år var det ytterst taktiskt av mig att inte drabbas av vårstädivern och kasta ut ungen med badvattnet, aka vinterkläderna in i annexets garderob.
Jojo, det är till att vara förutseende, skrockar jag belåtet.

Dubbdäcken är också kvar på bilarna, om nu någon undrade.

Och ute är allt vitt ...

Palmsöndagen med krasse och sång

Allra först - och viktigast; Masa er in till Cicki och läs hennes klokheter om egna erfarenheter av diagnoser!

Så!
Har ni läst nu?
Bra, då lämnar jag detta engagerande ämne för ett tag och går vidare med att skryta lite!

Majblomman kom hem med egenodlad smörgåskrasse från skolan i torsdags.
I morse serverades familjen krassemackor och juice på sängkanterna av den stolta lilla odlaren!
Inte illa av en liten sexåring!
Visserligen var det inte helt enkelt att skära raka brödskivor eller att dimensionera smörmängden i förhållande till höjd över skivan men sådant får jag ju bara hålla klaffen om.
Initiativet bör uppmuntras!

Sen blev det en snabbsanering av mor och dotter innan det var dags för uppställning i skonummerordning i kyrkan för barnkören.
Det är ingen större uppslutning i de här sammanhangen.
Bara fyra små som härdade ut under en relativt lång högmässa.
Å andra sidan är de barn som är kvar och engagerade i kören, rätt tonsäkra.
Vågar ta plats och sjunga ut gör de också, vilket är befriande att höra.

Nu tar vi påsklov, barnen har redan hittat in i en något lugnare lunk och småpular i olika konstellationer.
Pysselkungen och Stenkrossaren i ett rum, Majblomman ute och Sheriffen ugglar i ensamt majestät på sitt rum.

I morgon hoppas jag på ny frukost på sängen ...