fredag 31 augusti 2012

Godnatt

Det blev verkligen inte många knop gjorda idag.
Visserligen svängde jag ihop en rätt snarrig middag med ungsbakad fläskfilé, potatis, stekta kantareller och varm yougurtsås med thaichili och honung i, som flertalet barn bara plockade ut sina favoriter ur.
Pysselkungen åt ju givetvis allt men sen var det spridda skurar mellan köttätarna och grönsakstuggarna.

Visserligen upptäckte jag att mitt onsdagsinlägg, var dagens mest lästa text på 1av3.se, vilket var kul och smickrande.
Och visserligen fick jag fnatt och spontanbeställde illrött läppstift av en kompis som säljer men annars har jag inte mer än matat kaninen, familjen, tvättmaskinen och diskdito ett par tre gånger idag och nu tänker jag faktiskt ge upp.

Försöker uppbåda intresse och engagemang för "Djävulen bär Prada" sen ett par dagar tillbaka men den är faktiskt rätt trist - och då har jag inte sett filmen heller!
Förhoppningsvis blir det lite mera drag i den snart, annars ska jag slänga mig över något annat i läsväg.

Lite mer drag i mig med skulle vara bra att hitta imorgon, jag blir bara ännu tröttare av att "slappa" en dag!
 

Stoppa pressarna - vi har slappat idag, jag och Stenkrossaren!

Ruggigt väder idag, som gjort för att få sitta inne och spela spel med Stenkrossaren som är fredagsledig.
Freundin tittade förbi på snabbfrukost och efter det har inte många knop gjorts.
Jo, Svante är vederbörligt klappad och matad men annars tar vi det larvigt lugnt, vi behöver det efter den gångna veckans aktiviteter. 

onsdag 29 augusti 2012

Lågvattenmärke i nöjesbranchen

En välbehövlig ensamstund, efter alla dagar med jätteroliga besök och möten, var vad jag tog mig i förmiddags.
Passade på att undvika allt vad "nyttigheter" heter och försökte istället uppröras av usla dokusåpor/förfärliga lågvattenmärken av tv-seriekaraktär.
Jo, jag har scrollat igenom "Ung och Bortskämd" samt "Svenska Hollywoodfruar".

Det var precis vad jag hade förväntat mig, med andra ord inte ett dugg svårt att uppröras.
Den fiktiva skämskudden satt fastklistrad i famnen.
U&B hade mycket riktigt totalt handikappade föräldrar som trillat dit så det sjöng om det.
Vad jag inte begriper är hur någon normalt funtad människa kan hamna i den situationen att barnen - eller barn och barn förresten, de är faktiskt myndiga personer vi har att göra med - styr över hela vardagen?

Hur kan en ensamstående förälder bara tycka att den gör något bra om den hela tiden servar, tvättar, diskar, fixar och trixar åt sin vuxna telning?
Jag har sagt det förut och säger det igen - det är misshandel!
Vanvård och en direkt egoistisk handling!

Att vilja sitt barn väl är en helt annan sak.
Förhoppningsvis vill de flesta föräldrar att det ska gå bra för barnet, att det ska kunna klara sig själva när de flyttar hemifrån, att de har förmågan att se om avloppet behöver rensas, kylen fyllas på eller märka av skillnaden  mellan disk- och tvättmedel.
Helst också att de ska kunna köra ett snabbt överslag i huvudet medan de går i en mataffär, så de kan ha koll på vad som kan tänkas vara rimligt att betala för en matkasse.

Visserligen kan det kanske tyckas vara överkurs men ett visst hum om hur full en stekpanna kan vara innan den anses vara överfull, hur en spisplatta ser ut och att diskborstar sällan biter i fingrarna om man kommer i närheten av den, kan vara bra att ha.

Att det är ett egoistiskt handlande, dolt bakom omsorgens gester är bara förnamnet. Föräldern vill vara omtyckt, få känna sig behövd och försöker kompensera för något - antingen en frånvarande förälder eller bara det faktum att någon måste tjäna ihop pengar i familjen och därför inte kan serva fullt ut, dygnet runt.
Jag tycker bara synd om samtliga inblandade.

Det går inte att förvänta sig att en 20-åring ska förstå av sig själv att den bör gå ut med soppåsen eller bre sina egna mackor om den aldrig någonsin tidigare i livet behövt se en smörkniv eller förstått att det inte bor ett litet sopätartroll under diskbänken, utan att det är "någon annan" som tar hand om det.

Hollywoodfruar så.
Det är nog ett sådant program som de flesta kan fnissa generat åt, hoppas jag.
Jag vet att det är lätt att normalisera en tillvaro man lever i, oavsett om det är i fängelse eller i ett slott.
Det här med kaka söker maka och att omgivningen sätter upp osynliga gränser, regler och ett visst mått av acceptansnivå för medmänniskornas beteende, ni vet.

Men att se Maria Montazami dra en 75,a grönt te om dagen för att det ska vara...öh, bra (?), utan att själv riktigt veta varför, eller hennes uppenbara sandlådejämförande med sin nya kompis Mindy, det är bara pateteiskt.
Allt ska vara likadant men helst ännu lite värre.
Någon mer än jag som får lite Orwell-vibbar här?

Eller hur anknäbben Isabell ger sig på ragatan och slavdrivarmorsan Gunilla hos det senaste stjärnskottet i serien, Margareta, ger ett ännu hårdare tag i skämskudden och ett äckelblandat kikande bakom spretiga fingrar.
Som en tidningsrubriksolycka ungefär - man vill inte gotta sig i den men kan inte låta bli att vara lättad över att det inte drabbat en personligen.

Vore ju synd att hävda att det skulle vara sevärt.
En stunds tidfördriv - ja kanske - om nu alla andra möjligheter är uteslutna.
(Typ "Språka på serbokroatiska" från 1975 eller "Anslagstavlan" från samma år.)
Som ett tidsdokument över hur det verkligen är, hur svenskor "lyckats" i Hollywood, eller med någon annan form av konstruerad anledning till varför jag ska öda tid på att glo på eländet - nej.
Ett högt och rungande sådant.

Och barnmisshandel har jag alltid haft svårt att se eller höra talas om...



tisdag 28 augusti 2012

Måndagsbarn

Jag blev ett måndagsbarn, hela livet var en...
Precis som Veronica, har jag inte fattat att helgen har tagit slut.
Sen i lördags eftermiddag har jag socialiserat, skrattat, pratat och umgåtts med fantastiska människor.
Galenskapsfinalen ikväll var när K lovade att sluta sova med ärmpuffar - men absolut (!) komma iförd flytväst nästa gång vi ska ses.
Det kommer att klä henne!

Fråga inte - det är för galet!

Ska sopa ihop de här sorgliga resterna av mångmamma som har skrattkramp i magen och träffat nya och gamla vänner i dagarna fyra nu och stoppa ner henne i en säng.

måndag 27 augusti 2012

Koffeinmissbruk

Imorse kokade jag tre kannor kaffe!
Inte för att hemmet var invaderat av samtliga "kärringar" i grannskapet, utan för att jag och A-M inte setts på babbelnivå på över ett år!

Vi var liksom tvungna att ta igen lite.

Resten av dagen har jag varit akutförgiftad av koffein och lidit av kaffedarren.

Imorgon ska jag koka mer kaffe!

söndag 26 augusti 2012

Übersocialt

Vilken rackarns översocial helg vi petade in, bara sådär!
Middagsgäster som stannade kvar och även blev frukostgäster, en helskojsig kysksöndag med ohemult många barn som ville vara med på söndagsskola, överdådig lunch i vansinnigt trevligt sällskap där de nya grannarna följde med hem på fika-lek-middag, innan små-vilda-glada kördes in i en välbehövlig tvätt och sen bums ner i bingen.

Av bara farten trollade jag ihop veckans jobbtext under ivriga plaskanden av blötlagda barn - men nu har ångan gett upp.
Den här pratglada, upptågslyckliga och socialt tillfredställda Mångmamman tänkte skippa kvällens tvättexpedition och leta efter en läplig flik täcke och en hörna eller två av en kudde!
Snart!

lördag 25 augusti 2012

Hård mot de hårda!

Stenkrossaren är fortfarande salig för sin, av mamma spontaninköpta, kanin Svante!
Däremot är han lite bister för att jag envisas med att man måste stå för det man gjort - om det blivit dumt eller fel.

Det där spöt jag köpte igår, det ligger i två bitar i soptunnan nu.
Oanvänt till det jag tänkt mig nyttja det till.
Använt i någon hållfasthetslek inne i stallet av den lille "rare" gossen!

Jag tänker fortsätta envisas, har man sönder något för en annan person, måste man försöka ställa tillrätta.
Hur ska han annars kunna bli något annat än en ung slyngel som skulle kunna kvala in i "Ung och Bortskämd", av 2027-års upplaga?

Hej, jag heter Eva och jag är en periodare!

Det är märkligt det här med min, för tillfället, fokuserade vurm!
Den varierar rätt kraftigt över vitt skilda områden och över tiden?

Om jag inte läser som besatt, syr jag väskor, kläder, knasiga hattar som om symaskinen skulle dö om den inte fick motionera.
Eller så gräver jag ner mig i jorden i femtioelva krukor, hinkar och pottor i växthuset.
Ja, om jag inte ska ta med de år då jag roade mig med att spotta ur mig en unge vartannat år ...
För att inte tala om när jag stänger av helt och knackar tangentbord så det visslar om det.

Nu har en nygammal last attackerat på bred front - hästar!
Jo, de har alltid funnits i mitt liv med undantag av en period i sena tonåren - men från att ha trånat efter en egen häst (med stort H), till att bebo ytor som lätt och ledigt skulle kunna husera en ridskola, och dessutom numera härbärgerar tre fyrbenta rackare, är steget förhållandevis långt.
Nu har vi våra tre hötuggare på plats och dagens tripp in på stadens Hööksaffär gav grym mersmak efter skojsiga attiraljer.

Några köp blev det ju!
Westernsadelgjorden är ju i hamn, likaså tyglar av samma karaktär - äntligen!
Självfallet behövde Stenkrossaren en egen borste till litenSara.
Grön. Illgrön!
En lång piska (eller egentligen ett långt dressyrspö), kändes som en god investering om jag ska kunna mana på den lilla envetna damen med en liten unge ovanpå.
Ny grimma-grimskaft var så billigt att det kändes som rena fyndet att få betala för det.

Nu sitter jag här och drömmer om bomlösa sadlar, barbackagjordar, spöhållare, sadelväskor och hönät.
Är det någon som tvivlar på min nuvarande periods hobby?


*dessutom hoppas jag att ingen som kämpar på i AA-möten tar illa upp av min rubrik, det är inte min avsikt!


fredag 24 augusti 2012

Stenkrossarens Svante

Gårdagens tur till stan resulterade i att fyra av sju par skor passade, samtliga jeans, strumpor och underkläder satt också där de skulle men de tre par skor som var för små, behövde bytas.
Jag och Stenkrossaren styrde alltså färden in mot staden igen, bytte skor till bättre storlekar, fixade äntligen en ny sadelgjord till Verner istället för den som råttorna åt upp en mörk vinternatt för några år sedan och sen...

Sen gjorde jag en generaltavla.
Jag ska inte gå in i Zooaffärer.
Ska inte.
Ändå klev vi in genom dörrarna "bara" för att titta!

Fiskar, undulater, små söta möss, tråkiga hamstrar som bara sov, tjattrande nymfparakiter och kanariefåglar trängdes med några kaniner.

Nu har Stenkrossaren fått sin födelsedagspresent, 20 dagar i förväg.
Sonen är salig, syskonen smygavis och jag kom just på vilka djur jag var allergisk emot!
Jag stoppar för det mesta, utom häst och kanin.
Hästar har vi ju redan men det där med kanin hade jag förträngt sedan Pappa Kanin dog av hög ålder för ett knappt år sedan.

Lilla svarta kaninungen Svante är installerad i en av hästboxarna och har redan blivit ordentligt kramad, klappad och pussad på.
Själv nyser jag som besatt och kliar sönder mina redan nariga och eländiga händer.

Men söt är han!

torsdag 23 augusti 2012

I kroppen min - dåligt, dåligt besked

NEJ!
Kristian har blivit sjuk igen.
Jävla cancer och hoppas, hoppas han fixar det den här gången med!

Om vådan av att inte bo i ett totalt barnanpassat hem, dvs utan madrasserade väggar

När varken förväntat tema eller gudomlig skrivinspiration behagade anlända, tog jag ett stadigt grepp om plånboken och styrde kosan in mot staden.
Barnen brukar ha en förmåga att duscha i Substral eller annan näringshaltig vätska sommartid och således var allt i sko- och byxväg för litet.
Nu är en del av det mest akuta garderobsbristerna avhjälpta och jag slipper förhoppningsvis para ihop "nästan-likadana" strumpor till de små.

Mannekängande, hemkomna skolbarn travade runt och provade sina nya persedlar innan de ramponerade ett antikt konsolbord i sin iver att nå den guldförgyllda spegeln ovanför.
Hm!
Lite Karlssons klister eller slikt kan nog hyfsa till de värsta skavankerna men det kommer nog aldrig mer bli vad det en gång var.
Tyvärr.

Avslutningsvis försökte de natta varandra i sin iver att ställa allt tillrätta igen men vissa hårda ord hade redan flugit genom rummet om olydiga och vilda barn som inte har vett att inse sina begränsningar när det gäller konsekvensanalyser.

Om vi säger så här - jag är glad att det dröjer några timmar innan vi behöver tampas igen - även om vederbörliga "förlåt" har utdelats!

Xlash, ännu ett mirakelmedel, eller?

Om någonting låter för bra för att vara sant - är det oftast något lurt med det!
Är det inte mirakelmetoder för att gå ner 14 kg på en kafferast så är det undergörande krämer som ska få mitt medelåldersansikte att se ut som rumpan på en nyfödd bebis - minus blåtonen - efter fyra timmars användning, morgon, middag och kväll!

Som det här med Xlash då!
Ögonfransnäring som ska få ögonfransarna att slå i ögonbrynen av växtkraft och glädje för att få buska till sig ordentligt!
Låter för bra.
När det dessutom rekommenderas av alla hippa, så kallade, storbloggerskor med vidhängande rabatt om bara bloggerskans namn anges vid beställning, då drar jag öronen åt mig ordentligt.
Som självutnämnd rabiat skeptiker till allt vad reklam och marknadsföringsknep heter, måste jag ändå komma med en bekännelse! 

Ok, jag har fallit för ett mun-till-mun-knep när jag stötte på produkten hemma hos min vän C .
Jag har betalat hutlösa summor för något som antagligen kommer att få mina ögonfransar att antingen ramla av helt, eller inte visa upp någon som helst ökad längd, volym eller färgskillnad.

Bara för att ni ska få ett hum om hur (illa)/bra det kan gå, ska jag lägga upp typiska före-och-efter-bilder på mina futtiga fransar, helt osminkade!

Här, före:
Bortse ifrån det usla ljuset, samtliga nålfina streck under, över och omkring fransarna så ska ni få se om jag har några fransar kvar alls om en vecka.
Och om ytterligare någon månad...

Hm, även en skeptiker av rang kan tydligen gå på en mina lite då och då ...

onsdag 22 augusti 2012

Blöta barn?

Vimsiga mamman fraktade fyra små-vilda-glada till fyra olika adresser i tron att alla hade med sig vad de behövde!
Jo just det.
Det regnar här kan jag meddela och två av barnen har INTE med sig annat än fleecejackor.
Sheriffen fixar sina prylar själv och Stenkrossarens dagiskrok är garderad med extrakläder men de där två mellersta ...

Tur att det är ganska varmt.
Och att barnen torkar - så småningom!

tisdag 21 augusti 2012

Andra skoldagen

Stenkrossaren var så trött att han fick fortsätta sova hemma när jag körde barn till skolan i morse.
Ett vagt handviftande var allt han mäktade med när jag varligt förklarade att han fick stanna hemma själv i 12 minuter eller så!
Sen blev det desto mer fart på sonen.

Båtbyggarens son kom hem med Pysselkungen och de andra huliganerna, utfodrades, jagades ut, härjade och lekte så det gungade i takkronorna.
Mest mina små-vilda-glada som stod för skrammel-och-braket!

Far-är-rar var hemma och vände innan han försvann norrut i landet med ett gäng kollegor och jag har stampat hårt i marken för att få småttingar och inte fullt så små att dämpa sig något.
Sängkastning hägrar.

Jobbtextpresto börjar tränga sig på och självklart tycker jag att det är av högsta vikt att misshandla håret å det grövsta, hellre än låta fingrarna dansa fram lite lagom mycket klokheter!
Typiskt mig.
Deadlines kommer dock hållas.

Ska bara plocka fram lite bänkpapper, påminna om gympapåspackning och ställa klockan för att kunna manövrera upp fyra morgontrötta huliganbarn själv i morgon bitti!



måndag 20 augusti 2012

Välkommen normaltempo - du har varit saknad. Tror jag?

Jo tack - det känns med all önskvärd tydlighet att höstterminen startat.
Alla dessa trevliga kontakter jag knutit med folk och fä de senaste åren, löper amok för att återknyta efter en lång, slö och avskärmad sommar.

Sedan sena eftermiddagen idag har jag styrt upp ett antal lekträffar mellan mina och andras barn, bokat in vuxenmöten, lånat om/nytt och önskat inköp av nya böcker på bibblan, fastnat i telefon med  fundersam son om möjlig inriktning i karriären, pushat en skrivarvän i sin strävan av marknadsföring av sin bok, skvallrat med kreti och pleti i affären, handlat, tvättat, diskat, skrivit på lappar, plockat fram lagom stora idrottskläder, vattnat fålar tre, nattat barn x dito, förträngt allt om kommande dagars hets för att få ihop lämpligt antal tecken till förväntade krönikor och däremellan utfodrat lite här och var - inte att förglömma den sedvanliga tandborst/pyjamascirkusen före sängjakten vidtog.

Är det ok att jag  tar och stoppar huvudet på kudden ett tag och ser om det ligger kvar där när klockan ringer imorgon?




Skolstart

Kopiösa mängder barn och föräldrar drällde in på skolgården i morse för att starta höstterminen.
Stenkrossaren skulle byta förskoleavdelning och jag hade räknat med att vara med en stund men det ville inte den lille herrn som resolut krävde leverans av sin far till nya fröknarna.
Själv tassade jag bara in med extrakläderna och smet ut igen lika snabbt utan att störa sonen som med blixtens hastighet funnit sig till rätta.

Första barnlösa förmiddagen på dryga nio veckor, spenderade jag hemma hos C, hinkandes kaffe och tokbabblandes.
Majblomman har fått överta Pysselkungens fröken - som i sin tur fått en helt ny sådan -och lyckades givetvis fastna i en lek på skolgårdens baksida, istället för att stå där hon skulle för att få hjälp över vägen till den väntande skolbussen hem.
Fröken G ringde och anmälde att hemleverans skulle ske.
En väldigt bra skolstart tyckte dottern.
Sheriffen har ännu inte hunnit hem eftersom han går betydligt längre dagar i skolan från och med i år.

På onsdag ska jag börja ta tag i "livet efter sommarlovet" på allvar, då är jag helt barnlös härnäst och med tanke på veckans två deadlines för krönikor, vill det till att jag sätter lite rotation på tangenterna och hjärncellerna!
Dessförinnan ska i runda slängar trehundra papper fyllas i och skrivas under om allt från adresser, matallergier och tillstånd att någon annan hämtar mitt/mina barn i skolan/förskolan.
Samma cirkus varje år och alltid ont i fingrarna efter att krampaktigt hållit i en penna.

lördag 18 augusti 2012

Ridskola

Jag har gett mig katten på att se till att mina små-vilda-glada lär sig rida och därför nyttjar vi hästarna i olika konstellationer varje kväll numera.
Igår fick Sheriffen visa att han kunde hantera häst in och ut ur hage, på och av med grimma/träns, borsta och slutligen sitta upp.
Både på kravelvänliga litenSara och på min gammelfarbror Verner.
Gick strålande.

Så pass strålande att jag beslöt mig för att ge Pella, det spattiga stoet, en riktig genomkörare.
Vanligtvis föredrar jag att rida barbacka och envisas med att ungarna ska lära sig att rida på det viset men igår tog vi sadel på madamen.
Bara att få tyngden på ryggen av ett okänt åbäke, gjorde henne stressad.

När hon väl lugnat ner sig ett par hekto, avancerade vi till att spänna sadelgjord också.
Därifrån till att ta sig upp i sitsen trodde jag skulle bli ett projekt men döm om min förvåning när allt bara flöt på och gick hur smidigt som helst?
30 minuter senare hade vi kört igenom ett enkelt dressyrprogram utan att jag blivit avbockad och med en obegripligt lydig och tjänstvillig häst.

Idag fick Pysselkungen och Stenkrossaren visa upp sina talanger med att styra litenSara.
Pysselkungen är en försiktig general, vågar inte riktigt ta tag i tyglarna, inte riktigt klämma till med benen medan Stenkrossaren mestadels satt och skrattade högt och lyckligt vad än lilltösen tog sig för.

Men det här med att leda nybörjarbarn till häst i grimskaft, det roar vi oss inte med längre.
Rida får de göra själva, oavsett storlek på hästen.


Ung och bortskämd - igen!

Hjälp.
Nu drar snart cirkus-usel-dokusåpa-med-lyteskomikssugen-miljonpublik igång igen.
Ja jisses.

Jag vill minnas att jag vomerade högt sist det var aktuellt.
Det ska bli mig ett sant nöje att få såga även denna omgång - om jag mot all förmodan orkar glo på eländet!

fredag 17 augusti 2012

Rutan, Prickan och Randan

När jag var liten lyssnade jag på den här skivan.



Många gånger har jag sjungit för bångstyriga barn vid tandborstning om Vita Bergens Polis och idag letade vi upp den på Youtube!
Underbar nostalgitripp!

torsdag 16 augusti 2012

Utan draghjälp

Det går framåt med ridkunskaperna hos barnen.
Samtliga små, inklusive Stenkrossaren, fick rida helt själva idag utan att jag drog i snöre därfram på litenSara.
Skritta, trava och följa ridvägar (på uppgjord bana) funkade finfint.

Vad som inte är lika enkelt är att samsas om vem som ska få äran av att tränsa av, grimma på och släppa ut i hagen!
Det kommer nog vartefter.
Hoppas jag.

Spontanbesök av fina C med liten dotter förgyllde eftermiddagen dessförinnan.
Fika på filt i skuggan och en badtur till sjön innan det var dags att utfodra hungriga små med middag.
Hoppas verkligen att det fina sommarvädret fortsätter ännu ett par dagar, att äntligen kunna gå barbent in till kvällen är livskvalité.

Knappt torr bakom öronen

Jag har blivit gammal.
När sotarmurre kom för att göra en besiktning av eldstäder, panna och skorstenar i morse, insåg jag till min förfäran att jag undrade om han verkligen var "stor nog" för att få köra bil!
Högst sannolikt var den gode Anton, vilket Stenkrossaren givetvis förhörde sig om att han hette, dryga 20 men med fjunig skäggväxt kunde han lika gärna varit 17.

Utöver denna insikt av eget åldrande och felplacering i ålderstillhörighet hos mina medmänniskor, kan jag meddela att myggbett på skinkan kan få en sjusovare som jag att klia mig halvt fördärvad halva natten!

tisdag 14 augusti 2012

Go´förmiddag!

Nope.
Ingen träningsvärk än.
Däremot en fantastiskt god natts sömn, glada barn, soligt väder och en vag planering som guppar i bakhuvudet om höstens kommande aktiviteter.
Troligtvis mitt sätt att ladda av sommaren och börja närma mig den annalkande skolstarten.

måndag 13 augusti 2012

Fortfarande lite sommar kvar.

Med en knapp vecka kvar till skolstart, skruvar vi upp tempot något.
Lördagen tillbringade vi på väg till, på plats, eller på väg hem från High Chaparral.
Dillegenstur, hjulångare, indianer, Luky Lukeshow, Westerndito, tågöverfall på järnvägen, fika i Mexico City och en himla massa hopp-och-lek, gjorde att vi var rätt möra under söndagen.

Den gemensamma semestern är över för den här sommaren men Freundin med son kom på spontanfika i förmiddags, vi hann med en vända ner till sjön för ett dopp efter lunch och fyrbeningarna har äntligen motionerats ordentligt.

Samtliga små-vilda-glada har skumpat runt på gärdet på litenSara, det går utmärkt att rida två och två barbacka på Verner.
Pella, det fjompiga stoet, fick sig en genomkörare med lite markarbete till sist.
Själv har jag testat lydighetsfaktorn på gammelfarbror Verner, vilket utföll till belåtenhet.
Han och jag är fortfarande ett radarpar där lösa tyglar och enbart sitsen/rösten funkar för att ta oss fram på det sätt jag önskar.

Undrar bara vilken del av kroppen som kommer att uppvisa okända muskler hos mig i morgon?
Att träningsvärken kommer att komma som ett brev på posten, räknar jag iskallt med.

Vi lever fortfarande sommarstugeliv ett par dagar till, lillstugan huserar oss alla och fönstermålningskaoset i stora huset börjar dra sig mot sitt slut.

Än är det inte slut på sommaren.

fredag 10 augusti 2012

Go West, again!

Imorgon smäller det.
Om storadottern är på Way out West, tänkte inte vi vara sämre än att bege oss halvvägs dit, härifrån räknat.
Årets westernbegivenhet ligger framför oss och småcowboysarna har laddat upp med förra årets hattar och snusnäsdukar.
Nya pickor och nya skott ska inhandlas och sen ska Big Bengts stad göras osäker!

Yiiiha!

Min förstfödda

För precis 22 år sedan var jag 22 år, 9 månader och 5 dagar gammal.
Tung och otymplig var jag också med min stora mage.
16.46 var jag några kilo lättare, lika lång, lika gammal och begåvad med en dotter som idag befinner sig på Way out West.

Grattis storadotter - hoppas du har en trevlig helg!

torsdag 9 augusti 2012

Tyrolen, Alvesta (Olles onsdagar)

Jag är ungefär så långt ifrån en musiksnobb jag misstänker man kan vara.
Samtidigt som jag kan lyssna på det mesta - eller inget alls -  är jag totalt akut knotterallergisk mot dansbandsmusik.
I alla dess former.

Det brukar räcka med en tre-fyra takter och jag är blixtsnabbt där och byter kanal, rymmer någon annanstans eller måste hålla för öronen.
Att då hitta mig på en gammal dansbaneplats är ju inget att förvänta sig.

Ändå åkte jag alldeles frivilligt till en helt fantastisk sådan igår kväll.
Tyrolen, strax utanför Alvesta.
Samma ställe som The Ark hade sin allra sista spelning på förra sommaren.

En makalös rotunda med takmålningar, små bodar, skjul och stånd där tiden verkade ha stått stilla de senaste 50 åren.
Varmkorvgubbe, glasskiosk, våffelförsäljning, loppisbord, gamla fina veteranbilar som fick köra in på området, motorcyklar, trevligt fik och barnteater på scenen.

Sheriffen och hans syskon löpte runt som stollar, far-är-rar stötte ihop med jobbarkompisar och jag och PastaMia tjattrade ikapp för att hinna avhandla vad som hänt de senaste fem-sex veckorna sen vi sågs sist.
Majblomman förälskade sig i en gammal dammig och loppäten mjukishund som fick följa med hem för 15 kronor, nu efter en sanering i tvättmaskinen är det ok att ha den i huset också!
Stenkrossaren tog sig illa kvickt upp på scenen under pågående teaterföreställning, till min klädsamma rodnad.
Pysselkungen kom hem med en Wunderbaum i Spindelmansform som den händige lille gossen raskt hystade in i sin storebrors rum för att "det luktar godare då".
Sheriffen hetsåt kladdkaka och njöt av att sätta sprätt på egna pengar vid bollkastarbordet.

Dansbandsmusik var vi tacknämligt befriade från och självklart körde vi ända in på området med våra gamla finbilar.
Kan nog tänka mig att åka dit igen i gammelbil och finfika i gott sällskap!

tisdag 7 augusti 2012

Jamen då, jag vill ha mer av solig sommar!

Uselt väder, kallt och regnigt.
Det enda bra med det är att barnens skinnställ är lagat, tvätten välsköljd ute på strecket, barnkammaren städad och den gamla modelljärnvägen upptar hela matrumsbordets yta.

Kvällsmaten fick intas på picnicfilt på köksgolvet.

Men annars vet jag inte om det varit så överväldigande lattjo just idag!?

måndag 6 augusti 2012

Vi reste till medeltiden

Varje sommar ordnar Kalmar Slott med aktiviteter anpassade för barn - Barnens Slott.
Sagofen berättar historier för de små, i Wasaverkstaden kan det pysslas, de lite äldre barnen kan följa med på spökvandring och kanske roligast av allt - i Slottskampen kan små väpnare förtjäna en upphöjd titel till prins/prinsessa/riddare/slottsfru/hertiginna eller hertig genom att klara av sex av tio utmaningar.

Quintan till exempel, som samtliga mina tre små väpnare fixade med bravur.
Stenkrossaren har inte åldern inne än så han for runt och utförde de flesta utmaningar "vid sidan av"!

Slutligen efter ha fixat 9-10-9 i slutpoäng, dubbades Prins Sheriffen, Riddar Pysselkungen och Prinsessan Majblomman av Anna Wasa, dotter till Johan III vid en högtidlig ceremoni i riddarsalen.

På hemvägen lyckades jag ta en bild på ett mysko ortsnamn jag tänkt googla på varje gång jag sett det men alltid lyckats glömma bort.


Nu har jag googlat!
Hit ska vi definitivt åka!

Fast ikväll får det vara nog med medeltid och riddare, envig och stupstockar - nu ska jag sopa ner de små-vilda-glada i sina sängar, nydubbade eller ej!
På det här "slottet" är det än så länge Mångmamma som bestämmer!

lördag 4 augusti 2012

Liten blev stor och myggorna har haft kul i alla fall

Vi hinner med en hel del, även om tempot är brutalt nedskruvat.
Stenkrossaren gick från liten-knapp-femåring igår, till att bli, "du vet igår, när jag fortfarande var liten"-stor.
Stödhjulen på cykeln skruvades bort på gossens begäran och tro det eller ej men ungen såg ut som om han inte gjort annat än cyklat hela sitt liv!
Nu är han inte extremtidig men absolut tidigast motoriskt i den här familjen.

Jag sitter och kliar mina myggbett och laddar för ett storkok av vinbärssaft, efter ha plockat ca åtta liter bär på en timme.
Ett angenämt lyxproblem i sammanhanget är att det syns inte!
Inte alls om vi inte skärskådar de två spretiga svarta vinbärsbuskarna - de är länsade.
De röda buskarna skvallrar inte ett dyft om att jag stått där och repat mina fingrar bärkletiga under myggens glädjefulla kalasande på mina framdukade bara ben.

Jag vet hur det kommer att bli.
Genom mitt småländska arv (jag är faktiskt till hälften smålänning av börd och inte bara inflyttad), kommer jag bistert angripa buskarnas dignande grenar i ett fruktlöst försök att hinna ikapp med avplockning innan bären är alltför övermogna.
Givetvis kommer jag vara tvungen att se mig besegrad av naturens överdåd.
Det brukar sluta så varje år.


 


torsdag 2 augusti 2012

Njutningsfulla dagar

Tvättstugemålande, gräsmatteklippande, tvättande, vikande, undanplockande, stuvande och dammsugande.
Grillande, handdiskande, kaffedrickande, verandastädande och tidningsbläddrande.
Storhandlande, badande, kvällsfilmstittande och nattsagoomstoppande.
Vuxenläsande och vindrickande i stearinljussken.

Vi njuter av sommarstugeliv - på hemmaplan!