fredag 30 november 2012

Grundläggande rättigheter

Jag har en syster.
En syster jag inte pratat ordentligt med på länge.
De senaste veckorna har vi snudd på bott i luren med varandra på kvällarna och många djupa samtalsämnen har hunnits med.
Allt ifrån köttbullestekandet i en barnfamilj till existentiella frågor har avhandlats.
Hon är liksom jag en verbal person som gärna uttrycker sig i skrift och vi har bland annat pratat om det skrivna ordet i allmänhet och om Det Skrivna Ordet - Bibeln - i synnerhet.

Vi tror inte alls lika.
I det här sammanhanget är det inte intressant alls med vem som är troende och vem som inte är det, så länge det står oss fritt att framföra våra åsikter.
Det funkar inte riktigt på samma sätt i stora delar av världen, tyvärr.

Dilba har också en syster, en begåvad skribent som ofta retar upp läsare när hon skriver vad hon tycker och tänker.
Jag måste ändå hålla med systrarna Demirbag om att det finns många poänger med det sekulariserade samhälle vi lever i.
Vår åsiktsfrihet och religionsfrihet är väl värda att slåss för.
Faktiskt en förutsättning för en demokrati och i en sådan vill jag gärna  fortsätta leva.

För även om jag ibland suckar extremt högt över korkade politikers utspel, fundamentalisters syn på sin omvärld, fanatikers propagerande och reklampelarnas tjatiga budskap är det fortfarande en grundläggande rättighet vi har att fritt få uttrycka våra åsikter eller vår religion.

Och jag behöver verkligen inte hålla med dig - men jag är beredd att kämpa för att du ska ha rätt att säga och tro vad du tycker och vill!
Det är ett löfte!

torsdag 29 november 2012

Glimrande

Självklart finns det fullt med ljusglimtar även i detta svarta kompakta novembermörker.

Yttepyttelite snö som lyste upp något imorse.
Att Stenkrossaren bara var halvförfärlig att fiska hem ifrån förskolan och inte helförfärlig.
Att Sheriffen kämpar på med sina läxor utan att knota längre.
Att samtliga barn åt med god aptit utan att knorra.
Att jag fått in ved så vi slipper frysa.
Att jag har en enpersonsfanclub som kommer med konstruktiv kritik på mitt skrivande, innan jag låter något offentliggöras.

Men det här med att det ska smälla till och vräka ner snö och bli pingvinkallt till helgen, det tycker jag vi struntar i.
Det platsar inte på min lista över ljuspunkter.



Tidsbrist

Vet ni hur svårt det kan vara att uppbåda det där sista modet och verkligen göra det rätta?
Det som egentligen inte kan bli annat bra men ändå tar emot.
Tröskeln som har fått växa sig alltför hög under ännu längre tid än jag snart kan räkna till, känns oforcerbar.

Så plötsligt finns det ingen återvändo utan tröskeln, hindren, det väl dolda modet måste klättras över, övervinnas och plockas fram.
Det återstår inget annat.
Ibland handlar det om en så enkel sak som akut tidsbrist.
Tiden kommer helt enkelt att ta slut, det kommer inte finnas oceaner av möjligheter kvar.

Precis så har jag det just nu och då är jag förhållandevis lyckligt lottad i det här tidslotteriet som kallas liv.
Så vitt jag vet?

Så i helgen ska jag ge mig iväg på något som skulle kunna liknas vid en Golgatavandring men som lika gärna kan visa sig vara en rak motorväg till förståelse!?

Tänkte ni skulle kunna börja hålla tummar och tår för mig - och framför allt för den med mer pressat tidschema - redan nu!
Vi kommer att behöva det!



måndag 26 november 2012

I den kalla nord

Hur mycket sjukt bra musik finns det inte där ute i etern!?
Massor jag hittills gått miste om.
Visserligen är jag ohyggligt spretig i min smak men om jag ska lägga handen på hjärtat är jag nog ett avdankat 80-tals pop/synthsnöre med långa tentakler till både höger och vänster.

Ikväll blev jag tipsad om något som helt gått mig förbi hittills; Deportees från Vindeln, Umeå!

Klockren ny drog!


Apropå...

Apropå mitt inlägg om sekulariseringen igår - det är inte alltid jag håller med utbildningsminister Jan Björklund - men här är vi rörande överens!

Fördelen med stora barn!

Så var det på vippen att köra ihop sig med morgondagens planering.
Den här veckan med!
En omkullkastad reseplan, en tidigareläggning av ett möte och vips såg min näst intill heliga Alphakväll ut att brinna inne.

Attans vilken infernalisk tur (skicklighet) jag har som fostrat en ansvarsfull storson som är beredd att rycka ut till sin mors nödställdhet!

Tack D!

söndag 25 november 2012

Sekulariserade in absurdum?

Är jag komplett galen som anser att detta är en sanslös paradox?

Advent kommer från latinets adventus (Domini) och betyder per definition (Herrens) ankomst!
Ända sedan Norden kristnades för ungefär 1000 år sen, har vi snickrat ihop ett samhälle - och ett Europa - vars grundvalar bygger på just Kristendomen.
Oavsett vad vi tycker om kyrka, stat, präster, tionde, pålagor och stundtals obegripliga regler, är adventstiden en kristen konstruktion.

Att då feglira med att 'Skolan får samlas i kyrkan under advent, förutsatt att det inte finns några religiösa inslag i ceremonin...' kan i alla fall inte jag tycka är ok.

Jag kan köpa resonemanget om religionsfrihet, det icke-konfessionella som bör genomsyra undervisningen i svensk skola men jag måste få opponera mig mot hur bakbundna de olika kristna samfundens företrädare blir genom kraven på att inte få yppa ett ord om sin övertygelse.
Seriöst - hur många av er lider svårt av er barndoms präster och prelater som skickade med er en välsignelse innan jullovet började?
Hur många av er har traumatiska erfarenheter av att behöva lyssna (kanske till och med sjungit med i) psalm 199 - Den Blomstertid nu kommer?

Min största poäng i detta är inte ett påtvingat missionerande av oskyldiga små barn som ska indoktrineras till varje pris (mellan en och tre gånger per läsår) utan min vurm för historien.
Utan kunskap om varifrån vi kommer, hur tidigare generationer levt och vilka misstag som gjorts under historiens gång, tappar vi referensramar!

Utan referensramar får vi fortsätta att uppfinna hjulet gång på gång och det känns lite onödigt!





Söndagsskymning

Inte fullt så skumt och irriterat humör idag.
Svårt att vara grinig när Majblomman välvilligt erbjuder frukost på sängen och sedan drar med större delen av familjen på över-stock-och-sten-promenad i den egna skogen.

Vi har till och med hunnit med lite av kommande veckas läxor.

Och annars roar jag mig med att alternera mellan studier i judendom och spanska pronomen.
Det är ju lite skumt förstås!

lördag 24 november 2012

Osocial och lättirriterad

Lyssnar in mig på ny musik, eller åtminstone ny för mig!
Morrar lättretat åt Stenkrossaren som försöker tramsa sig uppe långt efter läggdags.
Stalkar mina vänner på sociala forum och i Blogglandia utan att orka bemöda mig om att lämna hälsningar.

Är på skumt humör ikväll och nöjer mig med att konstatera att det är så, utan att analysera ihjäl eventuella känslor!

Tror att ett hett bad får mig något mer på fötter igen - kanske?

fredag 23 november 2012

Fransosen Tellier!

Jag vet att inte alla har varken tillgång till - eller lust att skaffa - varken Spotify eller ansiktsboken!
Ändå har jag insett hur stor behållning jag har av bägge!

För några dagar sedan råkade jag se att min "svärson" hade lyssnat på Sébastien Telliers: Divine i flödet på fb och givetvis letade jag rätt på nämnde fransos på Spotify.
Kanske dumt gjort för nu "knarkar" jag hans låtar!?

Oavbrutet.

Ni som inte vill/kan/har nyss nämnda sociala forum i era burkar - ska givetvis inte undanhållas musikalisk storhet!







Lektion!

Det händer att jag ramlar på en och annan språk- och ordnörd emellanåt.
En sådan som får mig att tänka till.
Utan att verka förmäten är det lite av en aha-upplevelse att inse sina egna begränsningar rent språkligt.

Har just haft en grammatisk och dialektal diskussion där jag definitivt drog det kortaste strået.
Fast också ett halvt om halvt löfte att få bli högläst för.
På värmländska!

Det verkar underhållande!

Freitag

Sakta men säkert bockar jag av saker på att-göra-listan.
Samtidigt har jag hunnit ha en lunchdejt med mamma S, klippt håret på henne och vi har babblat i munnen på varann under några timmar.
Den än så länge fredagsledige Stenkrossaren och hans fru, lilla L med bror röjde runt och samsades rätt bra.

De små-vilda-glada och "bästaste vännen" är vederbörligt utfodrade och nu placerade framför olika filmer med popcornskålarna i högsta hugg.
Ikväll är det fredagsmys på hög nivå!





torsdag 22 november 2012

Dagsformen

Händelserik dag där någon sålt en bil, en annan panikkarvat bort ett födelsemärke, en tredje fastnat i isoleringen i sitt hus och några kunde inte bestämma sig för var de skulle slå sig till ro innan de provat husets samtliga sängar och slutligen fastnade för min!

Pratat med en klok kvinna som befinner sig under ohygglig press just nu och skrattat, gråtit och svurit tillsammans.

Hystat in tvätt och disk på rätta ställen och kollat av tider, platser och kontaktmöjligheter med alltifrån läkare till nära anförvanter.

Glatt någon och sårat en annan.

Nu plockar jag ihop mina farhågor och förväntningar och stoppar ner oss tillsammans i närheten av en ledig kudde någonstans i hemmet!

Imorgon är det en annan dag, på gott och ont.

Vänner och vampyrer

Nu snurrar det på bra.
Sen sist har storsonen barnvaktat sina huligansyskon till sömns, jag varit iväg på skrattkväll, haft vampyrfrossa genom att kika på de tre första Twilightfilmerna, fikat hos grannen, haft lunchdejt på byn och snart rasslar Majblommans "bästaste vän" in genom dörren för att bo här några nätter.

tisdag 20 november 2012

Med slutna ögon av Jan-Erik Ullström

Stenkrossaren lugnade ner sig, mamma S kom och hinkade kaffe, fyrbeningen Sara fann för bäst att påkalla min uppmärksamhet genom att stängselvandra lite.
Från en hage till en annan tyckte hon det var bra att förflytta sig genom att krypa under eltråden.

Eftersom det ändå var dags att byta jaktmarker, valde jag att flytta de stora gula fyrbeningarna in till henne, utan att morra alltför mycket över hennes företagsamhet.

Fast dagens bästa har hittills varit att få fiska upp Jan-Erik Ullströms bok; Med slutna ögon ur brevlådan!
Utöver min lilla delaktighet i korr/lektörsläsningen av den för ett år sen, figurerar "min" dödsannons på omslaget och författarens tack gör mig tokstolt!

Ett tack till Eva; för orden med tyngd och känslan med mått!
Och ett tack till Mångmamma; för oändliga möjligheter och ett hjärta av guld.


Bered er på en riktigt otäck men välskriven crime/thriller!
Snyggt snickrade miljöbeskrivningar av Stockholm, vässade dialoger som för handlingen framåt och en knippa riktigt twistade karaktärer under romanens gång.

26/11 kommer den ut på Idus förlag och går att söka genom de flesta nätbokhandlares sidor!
Köp den!!!

Taggtrådsrulle

Jag brukar vara bra på att predika att barn är ytterst sensibla på omgivningens känslolägen.
Kanske inte alla men de allra flesta små människor verkar ha en inbyggd radar som pejlar på djupet, om ni tillåter de idiomatiska omskrivningarna.

Stenkrossarens radar är helt snedvriden i så fall.
Istället för att vara följsam och medgörlig - någon gång per dygn - är han ett hårt hoptrasslat taggtrådsknyte - i min närvaro - hela tiden.
Det kanske är en fullt normal reaktion men jag är dödstrött på att stånga pannan blodig mot hans egensinnighet.
Oavsett om vi ska förflytta oss från punkt A till punkt B, om vi ska göra något barnanpassat roligt eller något mer nödvändigt ärendebetonat, ska det prompt trixas och stökas.
Jämt!

Nu senast när det var dags för förflyttning tillsammans med de närmast sörjande kompisarna med vidhängande mammor, från kyrkishopp-och-lek till PastaMialunchen.
Precis som alla tisdagar!

Det blev ingen lunch för vår del, det blev tre successivt bestämdare tillsägelser om att sluta köra runt på en plastmotorcykel, låta bli att krocka in i andra människor och istället sätta på sig jacka och skor.
Tredje gången gillt åkte nackgreppet fram, stövlarna på, jackan under armen och ungen forslades med milt våld in i bilen för vidare hemfärd.

Jag ser fram emot ett halvårs Stenkrossarfri tid i veckorna och förhoppningarna är stora att han hinner växa till sig och lugna ner sig!
För så här kan vi inte fortsätta...
 


måndag 19 november 2012

Om att bli vuxen. På riktigt!

De senaste månaderna har jag upptäckt vad verklig empati betyder.
Vad systerskap är.
Och det oavsett fysisk könstillhörighet!
Vilka som är något att hålla i handen när åskan går.
Och hur det är att hitta soulmates där jag minst anade?

Att våga sträcka ut en hand mot någon behövande har jag aldrig varit främmande för, utan att för den skull vilja slå mig för bröstet och hävda min egen suveränitet.
Det omvända är så mycket svårare.
Att lära mig be om hjälp, att våga glänta på sorg, elände och min litenhet i kriser är så mycket mycket svårare.
Samtidigt är det en styrka att vara svag!
Det har jag nyligen lärt mig!?

Att Ge samtidigt som jag Får är en nyvunnen gåva och kunskap!

Det känns bra att vara jag - trots att det fortsätter att storma runt mig - tack vare mina nya och nygamla nära och kära!

Öronvila?

Hammaren, städet och stigbygeln befinner sig i mellanörat!
Där någonstans är det något som inte riktigt vill uppföra sig som det optimalt sett bör i Sheriffens högra öra.
Idag har vi återigen konstaterat att sonen hör lite sämre på det örat än "normalt" men även att det inte skett någon försämring sen sist vi kollade upp hörseln.
Än så länge är det ingen kraftig hörselnedsättning och heller ingen anledning till oro, operation eller hörapparat, däremot ska vi återkomma om halvtannat år för att checka upp öronen igen!

Sen ska jag faktiskt frångå mina principer om att barn bör vara hemma och drälla runt benen på mig.
Stenkrossaren kommer bli det första barnet  i familjen - men även enda - som kommer att få gå på förskolan mer än 15 timmar i veckan.
Den här utsjasade Mångmamman har delvis tröttnat på att jaga runt efter ett litet yrväder men jag har också bestämt mig för att det är dags att ta mitt skrivande på allvar.
Huliganbarnet ska få leka av sig ordentligt i veckorna och hålla fröknarna i form ett drygt halvår till innan det är dags för skolans värld för hans del.
Själv ska jag knattra på tangenterna så fingrarna kommer självantända av hastigheten.

Det är i alla fall planen...


Mörkertrött

Det spelar faktiskt ingen roll att november hittills varit en relativt varm och snöfri månad, jag är dödstrött på mörkret.
Dagen börjar först framåt förmiddagen och tar definitivt slut innan samtliga barn kommit hem från skolan.
Jag ruggar fram som en vinglande och skadeskjuten kraxande korp, trots att jag egentligen gillar både måndagar och sena mörka nätter.

Jag behöver solljus.
Eller mer kaffe?

söndag 18 november 2012

Oumbärliga ting!

Vissa saker är väldigt enkla att vänja sig vid.
Så pass enkla att det känns absurt att jag någonsin levt i lycklig okunskap om dessa tings, eller företeelsers existens.
För en driven näthängare som jag, är det svårt att tro att det inte gått mer än knappt sex år sen jag först snubblade ut i cybervärlden i och med vår internetaccess här hemma!?
Eller att det inte ens gått fyra år sen jag drog igång min blogg!?

Så sent som i försomras var jag ytterst tveksam till om en klyftig telefon verkligen skulle vara något att ha?
Det dög väl bra med en gammal hederlig ringa-messa-mobil?
Det var då det.
Nu skulle mantrat kunna utökas med; Inte Utan Min Fjantofån!

Det senaste i raden av oumbärliga, rent av livsnödvändiga saker jag inte vill vara utan är söndagshänget hos PastaMia.
För att vara en typiskt Svenssonfostrad kristen med föreställningen att döpa-konfirmera-vigas-begravas inom den kyrkliga sfären duger gott, har familjesöndagarna blivit ett absolut måste.
Att dessutom fått förtroendet att vara en av de fyra söndagsskolefröknarna - utan egentlig tidigare erfarenhet av slikt - är fantastiskt roligt.

Jag gillar ju uppenbarligen barn - check!
Jag har minst sagt  lätt för att förmedla historier - check!
Jag "kan" min Bibel - check!
(Så gott man nu kan kunna den)?

Idag gestaltade vi den unge Samuels väg in i profeternas värld.
Barnen fick vara Samuelar allihop, jag låg och "sov" i en soffa som den gamle prästen Eli och SnällaStella fick ge röst åt Gud!
Att leka in kunskap - oavsett vilken - är alltid mycket mer effektivt än krass katederundervisning.
Och av barnens eviga kramande och kelande efteråt att döma, gör vi det bra!

Därtill är det en lisa för både kropp och själ att hamna i ett sammanhang där verkligen alla (ALLA), har koll på vem jag är, vilka mina barn är, vad alla heter och faktiskt uppriktigt kan ta emot både glädje och sorg, gör att jag känner mig grymt hemma!
Hos allra äldsta lilla tant till yngsta barn!

Och idag har det bara varit en fantastiskt bra dag!

Under eftermiddagen flyttade vi fokus från en församling till en annan, eftersom Majblomman sjunger i Svenska Kyrkans barnkör.
Dagen till ära var det fest för alla små barn, döpta under det gångna året och barnkören skulle sjunga!

Döm om min förvåning när Majblomman är den första i kören att sjunga solo för den församlade menigheten - en hel vers innan hon lämnade över stafettpinnen till sin jämnåriga körkompis E?
Med tanke på att hon bara är nyfyllda sju, att ca 65 personer lyssnade på henne och hon aldrig tidigare framträtt på ett liknande vis, är jag grymt stolt över hennes (aningslösa) mod och relativa tonsäkerhet!

När hon sen på hemvägen glatt konstaterar att hon minsann ärvt "min stil" genom att vara både "snygg och kunna sjunga" - då svämmar modershjärtat över!

Cool är hon i alla fall!
 


fredag 16 november 2012

Lyckliga praliner

Egentligen är det lite tragiskt!
Samtidigt smickrande och fabulöst fantastiskt!

För att göra en lång historia kort - eller kanske snarare tvärtom - finns det en extremt ödmjuk kvinna i vårt lands nordligare delar.
En kvinna som handskas med orden och formuleringarna så att jag stundtals blir andlös.
Givetvis ger jag henne all den "cred" hon förtjänar - vid tillfälle!
Tyvärr tilltror hon inte sin egen storhet, utan blir överlyckligt tacksam för uppmärksamheten!

Det hade (är jag också) jag också blivit!
Men....hon är en oskolad mästarinna vad det gäller känsloformuleringarna i Blogglandia.
Hon är underskattad.
Mest i sina egna ögon.

Jag är löjligt glad för att kunna putta upp en annan kvinna i rampljuset.
En ordekvilibrist - oupptäckt hittills!
Hon är sååå bra - Ann-Louise, love u!
Läs och förförs...

In da house...

Stenkrossaren är i alla fall lugn och fin idag, för ovanlighetens skull!
Det lilla yrvädret som har som främsta uppgift här i livet att driva mig till vansinne - är sjuk!
Vinterkräksjukan har slagit till och han släpar sig fram mellan olika ställen att hälla ut sig i horisontellt läge på.

Nu hoppas jag bara att skolbarnen står upp, vilket bara är en from och högst osannolik förhoppning!

Energitjuvar

Jag betraktar mig inte som nämnvärt sentimental.
Visst har jag lite svårt för att rensa ut gamla, uttjänta men älskade plagg ur garderoben.
Visst finns det sparade kartonger på vinden med uråldriga dagboksanteckningar, julkort och fotografier från en tid då en ung Mångmamma trampade runt på Stockholms gator.
Visst återkommer gamla ungdomssynder i minnet när jag hör vissa gamla låtar.

Men att bryta upp, ta mitt pick och pack och flytta med hela familjen i omgångar har jag bara sett som en utmaning.
En chans att se något nytt, på djupet, eftersom vi ändå stannat och försökt rota oss en tid på varje ställe.
Visserligen mister vi något varje gång vi rört oss vidare men samtidigt har vi vunnit så oändligt mycket mer.

Det är kanske det som skrämmer mig lite med människor som stagnerar?
Att de bara långsamt men säkert inrättar sig i tingens ordning, slutar ifrågasätta, upphör att utvecklas, ser inte längre möjligheterna utan bara hindren.
Om de dessutom försöker förklä sin ångest, vånda och sitt missnöje med att nyttja en raljerande ton, ett bitterljuvt "jaja-jag-får-väl-ändå-vara-nöjd-med-det-jag-har-fast-alla-andra-har-så-mycket-mer-resonemanget", då blir jag rabiat!

Ingen, verkligen ingen kan leva en annan människas liv.
Ingen har rätt ätt döma eller fördöma men jag kan välja om jag vill vara delaktig i det, om jag vill tillåta mig att bli upprörd å någon annans vägnar.
Att ge råd är vanskligt, det är alltid lättare att leva andras liv än sitt eget.
Däremot måste jag inte vara delaktig, eller ens åse andras gnälliga förfall.
Inte om det stör mig!

Därför tar jag och städar lite i min vänskapslista på vissa sociala forum, därför sorterar jag bort en del bloggar som bara får mig att bli arg eller uppgiven.
Alla har ett eget ansvar för sina liv, vi kan inte förvänta oss att "Någon Annan" ska fixa allt åt oss.
Inte skylla på Staten, våra Föräldrar, Enfärgat Lego eller den där taskiga killen i parallellklassen när vi gick i lågstadiet.
Inte hela livet!

Själv tänker jag vägra bli bitter och förgrämd, inte gömma mig bakom något dravel om "ödets lott" eller "yttre omständigheter" som begränsar mig.
Det kommer inte hända!
Jag styr mitt eget liv - och tänker fortsätta stå vid rodret.

torsdag 15 november 2012

Torsdagsrally

Barnbråksmorgon, kärringfrukost, stadsfärd, kundvagnsrally, matkassesläpande, utvecklingssamtal med Majblomman (som sköter sig), middagsrace, uppsamlingsheat av utspridda barn, läxläsning.

Återstår; nattning, jobbtextskrivande, tvättmotande!
Kudden kallar, något jag ignorerar å det ihärdigaste!

onsdag 14 november 2012

Skofetischist?

För många år sen var jag på ett riktigt Hallelujaparty.
Inget religiöst alls utan ett där jag fick otäcka vibbar av 'Hela-Amerika-Jublar-Och-Faller-I-Trans-Väckelsemöte'.
Det var ett distriktsmöte för Tupperwareförsäljare!

Det tjoades, jublades och applåderades när nya försäljningssiffror presenterades, säljare premierades och bonusgåvor delades ut.
Läskigt.

Ändå visade det sig att jag var en excellent säljare av plastburkar!?
Jo, jag testade.
Mot utfästelsen att jag skulle få behålla en fylld väska av oumbärliga plastpryttlar, om jag bara sålde av väskans värde, tyckte jag inte att jag hade mycket mer än några kvällars frånvaro från hemmet att offra.

Tre år senare var jag en av Östergötlands mest framgångsrika gruppledare med de högsta siffrorna i landskapet i och med mina duktiga "underlydandes" försäljning.
Då slutade jag!

Det som egentligen fick mig att komma och tänka på det här var att på det där första mötet delades det ut väskor i parti och minut - med undertonen att en ny handväska var väl ändå varje kvinnas högsta dröm?
Lustigt nog har jag aldrig haft någon väskmani, tills jag själv började sy och sälja sådana!
Däremot inser jag att jag har en osund vurm och snudd på sjuklig dragning till skor.

Vid en snabbgenomgång av hallens skobestånd vore det lätt att sucka högt över gummistövlar stadda i sönderfall, svettiga gympadojor i olika storlekar, leriga vinterkängor och allsköns obeskrivliga tygskor/sandaler/tofflor som borde ha fått hamna i antingen soptunnan eller i något förråd i väntan på lämpligare säsong.
Det är inte det första som slår mig dock!

Mina fotbeklädnader upptar lite för stort kvadratmeterområde för att enkelt kunna bortförklaras med 'nödvändigheter'.
Med tanke på de direkta omgivningarnas avsaknad av asfalterade ytor (läs; grusiga/leriga gårdsplaner eller mitt-i-spenaten och över-stock-och-sten), har flertalet oroväckande höga klackar!?
Eller är tillverkade i något materiel som definitivt skulle lämpa sig bättre för ett stilla fotvippande på någon barstol på en restaurang  i en storstad.

Å femhundraelfte sidan är jag inte förvånad - 'praktiska skor' är så ohyggligt osexiga.
Opraktiska ankelknäckarstilettklackar är sååå mycket roligare!

Och ja, jag bara råkade komma hem med ännu ett par idag...
Eller egentligen två par!
Ett par lurviga halvhöga foträta stövlar att slippa frysa-vinter-i och ett par sådana där jag älskar - ankelknäckande, vristvrickande, skyhöga..

Tillbaks på banan?

Idag har jag verkligen inte sovit på något golv, det har jag inte haft tid med!
Istället var det rivstart på morgonen, iväg med alla barn, stanna en stund på Stenkrossarens förskola och vara med om papperstillverkning, fruktstund och teaterföreställning!
Sen raskt vidare till stan för att leta efter lagom stora och varma skor att para ihop med rätt fötter här hemma.

Samtliga små-vilda-glada har lyckligt travat runt i sina vinterstövlar här hemma på eftermiddagen.
Fast först hanns det med ett barnutportionerande, en blixthandling av mat, ett utvecklingssamtal med Pysselkungen och hopsamlande av spridda delar av skocken från kompislek, körsång och skolslut.
Rakettempo för att sno ihop en fiskgratäng, läsa läxor och gjuta några deciliter olja på vågorna - som alltid går höga här hemma när flocken ska slå ihop sig igen efter en dags frånvaro från varandra!

Nu återstår nattning och sedvanlig röjningståg genom hemmet för att vi ska kunna gå loss i normaltempo imorgon igen!
Höghastighetsvarianten, givetvis!



tisdag 13 november 2012

Trötter

För några år sen var det mer regel än undantag att jag tog mig en liten eftermiddagslur på köksgolvet.
I alla fall om jag befann mig någonstans mellan 12,e och 18,e graviditetsveckan.

Jag är verkligen inte gravid, inte på något sätt alls.
Ändå sov jag gott en kvart på just köksgolvet idag.

Det är tröttsamt med novembermörkret.

måndag 12 november 2012

Liten blir större

Samtidigt som det stormar vidare samlar jag vuxenpoäng för allt vad tygen håller!
Just fixat ett eget PayPal-konto!
Och det bara en dryg vecka efter jag helt okvinnligt köpte mig en bil och tecknade en försäkring!? 

Hur ska det här sluta?
Med bankdosa, e-legitimation, pensionsförsäkring och tandprotes?

fredag 9 november 2012

Kaos bor granne med Gud

Ibland tuffar livet bara på, skola-läxor-hämta-lämna-skriva-läsa-gräla-gnälla-jubla, allt i en salig och lagom trivsam blandning.
Så plötsligt hoppar det där vi kallar för livet jämfota rätt upp i luften och själva landningsplatsen är inte riktigt lokaliserad.
Från en dag till en annan kan en, två eller tolv händelser bara rassla över en och fokus flyttas 360 grader.

Just nu kan jag ju lite modest säga att mitt liv befinner sig långt ifrån stormens öga - i lugnet.
Jag famlar istället efter något solitt i utkanten av virvelvindarna.

Det enda jag med säkerhet kan säga är att hur resan genom ovädret än blir, kommer jag troligtvis landa på fötterna.
Någonstans.

Tyvärr har inte alla i min närhet samma slutdestination.

torsdag 8 november 2012

Idag är ingen vanlig dag...

Snusan, Busan, Fröken Finemang, Fröken Hårfager, Majblomman - kärt barn har många namn.
Skruttet som föddes en månad i förväg var ingen stadig biff när hon tvingades ut i världen, 1950 gram lätt och med en imponerande längd av 42 cm så var hon riktigt ynklig och liten.
Sondmatning, med min utpumpade bröstmjölk, ihärdig amning och sakta men säkert la hon på både vikt och längd till sin pyttelilla kropp.

Själv ville jag inte kvar på sjukhuset längre än nödvändigt så tre dagar efter förlossningen åkte vi resolut hem.
Lilltösen var fortfarande formellt inskriven på neonotalavdelningen i ytterligare en månad men vi hade eminent hemsjukvård som kom sättandes tre gånger i veckan och kollade sondslangen, vikt och längd.

Idag fyller hon sju och är en fullt normalstor tjej som går i ettan, älskar att fara runt som ett skållat troll, klättra, klänga, sjunga och leka med Barbie och nallar, när hon inte pysslar och ritar ikapp med sin storebror Pysselkungen.

Grattis min lillastoralilla tjej!

onsdag 7 november 2012

Jomenvisstvettni....



Bäst!
Otroligt mycket jag - just nu!

Nja, inte mycket klokt ikväll, inte...

Är lite glad..
Är lite nöjd..
Är lite trött..
Vill..
..mycket!
Blir nog bra!?

Natt, natt!

tisdag 6 november 2012

Tisdagar är bästa dagarna...

Alltså det här med mina Alphamammor och våra tisdagskvällar!
Det är fullständigt fantastiskt att kunna skratta så vi gråter, gråta så vi skrattar, flamsa som tramsiga tonåringar och ändå ställa in någon form av mental skärpa däremellan.

Jag är mycket lyckligt lottad som har vänner som bakar tårta, pillar ihop finfina presenter och spontansjunger för mig - nu när jag blivit "tant".

Någon bild på tårtan har jag inte, den åt vi upp.
Men att Mamma S pillat ihop pyttesmå örhängesböcker, dekorerade och fina, det måste ni bara få se!
Det syns inte riktigt HUR fina de är!

Som bonus får ni gissa vad vi roade oss med för övrigt - hand upp på hur många som vet vad det är är!?


Nu får jag "må tråkigt en hel liten vecka" - eller egentligen två - innan vi ska leka igen, jag och mina Alphor!

Kyrkotisdag

Min första dag som tant" - vilket jag hälsades med som tillmäle vid åtminstone två gånger idag - är ännu en übersocial kyrkhoppningsdag.
Först hopp-och-lek med en trevlig överraskning, en nyinflyttad exilstockholmska som verkar kunna bli en tillgång i bekantskapskretsen.

Eller inflyttad förresten.
Inte riktigt än.
Först i december lämnar hon och hennes familj den lilla lägenheten i Vaxholm för ett kråkslott i en grannbys mörka skogar.
Nu var de bara på blixtvisit för att inspektera sitt inköp.
Och panikrenovera lite..

Sen sedvanlig PastaMialunch med runtsnurrande mammor, barn och äldre i Missionskyrkan.
Stenkrossaren försvann hem till lilla L och jag fick plötsligt en timmes barnlöshet.

Nu har skocken återsamlats, utfodrats och läxförhörts och jag ska gå och skratta så jag gråter med resterande Alphamammor.
Precis som vanligt!

måndag 5 november 2012

Ålder är en siffra - och en samling erfarenheter

Det är klart spännande att få hänga med ett tag till - förhoppningsvis - och se vart livet bär mig nu!?
Att vara närmre 50 än 40, om än med bara minuter i bagaget, är inget som stressar.
Det finns större stressmoment i mitt liv än något så världsligt som ålder.

Samtidigt är det värt att reflektera över.
Som barn minns jag att jag hade bråttom att bli stor, som tonåring ville jag att vuxenlivet skulle börja, som ung vuxen var det viktigt att "hinna" med alla vuxliga saker - giftermål, barn och jobb.

Någon 30-årskris höll jag mig inte med.
Inte 40-årsdito heller.
Fortfarande stormar livet runt mig, oftast är det bara att hugga tag i något som ser flybart ut och hänga med i virvlarna men den största poängen med att lägga lite ålder i packningen är att jag har bättre koll på vem jag är - och kanske viktigast - vem jag vill vara!

Tack för alla hälsningar och gratulationer idag!
Och grattis till alla som blir lite äldre - och förhoppningsvis klokare - för varje år!


En mycket liten Mångmamma

Det låg ett paket i lådan och väntade på att jag skulle fiska upp det.
Inuti låg en "Mina första år-bok".
En mycket passande present på min medelåldersfödelsedag, eftersom bilderna är på mig som riktigt liten.

Hemma i lägenheten på Farkostvägen, Lidingö.
Min far och jag...

Tack mamma!


Tack för allt - och grattis till mig!

Jag brukar verkligen inte drabbas av livskriser, åldersnojor, katastrofkänslor och existentiella frågor.
Nu är jag i alla fall här.
Jag har ungefär 19,5 timmar kvar av att befinna mig närmre 40 än 50, ungefär sex månader av mitt hittillsvarande kända liv kvar och inser med förfärande klarsynthet att jag verkligen inte är odödlig.

Samtidigt är jag alltför ung för att undvika allt vad faror, utmaningar och nyorienterande heter.

Livet är verkligen inte enkelt, smärtfritt eller räkmackelikt men vi har faktiskt inget annat än just livet att förhålla oss till.
Bra eller dåligt - det är en definitionsfråga - delvis styrd av konventionen, traditionen och rådande omständigheter.

Till alla er som inte behöver drabbas av grubblerier mitt i natten, önskar jag en god natts sömn.
Och till er som liksom jag fnular över livets tillkortakommanden; en ännu bättre god natts sömn!

Vi behöver den!

lördag 3 november 2012

Ni fattas mig...

Det är vansinnigt mycket prat om kyrkogårdar och Allhelgonahelgen just nu.
Själv bär jag mina kära med mig och har geografiska avstånd som inte är så enkla att överbrygga.
Kyrkogårdsbesöken lyser med sin frånvaro men här hemma tänder jag ett och annat ljus för alla de som fattas mig.

Enklast är att tända ljusen för de som fick avsluta sina liv i en relativt hög ålder, för de som mot slutet led i sina kroppar.
Betydligt svårare är det att få veken att tända hos de ljus som symboliserar de som gick i förväg.

Jag har några som bor i mitt hjärta; Elias, Alice, Isak, Rakel, Ruben.
Till alla er som också "mistat" - en varm kram!

På helgens "to-do"lista!

Min Inköpslista!

Mjölk
Bröd
Juice
Frukt
Pasta
Kaffe
Köttfärs
Ost
Bil
?!?

Jodå, utöver det högst normala i att handla hem oförsvarligt stora mängder mat, blev det en spontanshoppad bil igår.
Freundin, den landsflyktiga, lämnade sin bil kvar i grannbyn när hon emigrerade.
Den bilen skulle säljas och ju mer jag fnulade på idén, desto bättre tedde den sig.

Visserligen fanns det ju några små petitesser jag inte fäste alltför stor vikt vid - som att jag aldrig kört den, hade helt förträngt att det var en automatlåda, kom knappt ihåg om den var svart eller mörkt blå, inte tittat under motorhuven och inte ens frågade om årsmodell eller mätarställning - innan jag slog till.
Per sms!

Igår levererades den och min premiärtur gick - via macken - för en hemtransport av leveranschauffören.
Maten kom också hem.

Jag har fortfarande inte tittat under motorhuven och heller inte bestämt mig för om den är svart eller blåsvart men den rullar snällt i tänkt riktning och jag kanske kommer kunna lära mig att binda fast vänsterfoten i något så jag slutar leta efter kopplingen!?


fredag 2 november 2012

Fredagsdikter

Jag är verkligen ingen expert på poesi.
Har aldrig kunnat skriva dikter, tycker oftast att jag är för stressad och har för bråttom för att orka läsa och förstå andras.

Ändå kan jag inledningsstroferna till några få mästerverk.
Sådant som etsade sig fast redan under gymnasieåren sitter fortfarande benhårt fast.

"Ångest, ångest är min arvedel, min strupes sår, mitt hjärtas skri i världen" till exempel.

Lite märkligt kan det tyckas att författaren till dessa rader gjorde en omvänd resa vad det gäller bostadsort, mot vad jag gjort.
Per Lagerkvist föddes i Växjö och dog på Lidingö.
Visserligen är jag inte död - än-  men jag började där han slutade och har hamnat där han föddes.

"Förruttnelse, hasta, o älskade brud,  att bädda vårt ensliga läger!
Förskjuten av världen, förskjuten av Gud, blott dig till förhoppning jag äger"
är ett annat exempel på en dikt jag minns delar av.


Biskopssonen Erik Johan Stagnelius kom å andra sidan inte så långt härifrån heller.

Men om vi bortser från ångest och förruttnelse nu, så önskar jag er alla en trevlig fredag!





torsdag 1 november 2012

Korrläsning!

Ibland borde jag nog äta upp en gammal hatt eller så.

Jag brukar ju berömma mig om att inte alltför ofta stava fel, inte vara helt uppåt väggarna vad det beträffar ordföljder, inte toka till det för mycket helt enkelt!
Vilken attans tur då att jag också är medveten om hur lätt det är att läsa sin text som man tänkt att det står skrivet - inte vad det verkligen står!
Attans tur nummer två är att det finns andra språkbegåvade individer som har mage att påpeka hur galet det blivit ibland.
Attans tur nummer tre är att nyss nämnda språkbegåvade person kommer med rättelser när jag ber om synpunkter!

Jag är lyckligt lottad!

Höstlovsfika

Vissa regniga och ruggiga höstlovsdagar är det gott att få åka till dukat fikabord hos en vän där det dräller in fler vänner med och utan barn i släptåg vartefter tiden och eftermiddagen går.
Att få hinka kaffe, ligga på golvet och försöka begripa sig på ett sällskapsspel tillsammans med flera små, skratta så tårarna sprutar och däremellan prata lite allvar.

När blandningen av goda människor består av små, halvsmå, halvstora och stora - då blir det oftast en riktigt trevlig stund.
Det hade vi idag.
Tack M.