tisdag 22 januari 2013

Bröstpress

Av samma anledningar jag valde att avstå från fostervattensprov när Nupp-Kub-testet visade en förhöjd risk för eventuella fosteravvikelser vid en av mina graviditeter, kommer jag nu att avstå från mammografin jag blivit kallad till.
I alla fall den här gången.

Kontroversiellt?
Ja visst, speciellt i landet Sverige där vi sedan decennier lämnat över det egna ställningstagandet till myndigheter och auktoriteter.

Jag är kanske ute och cyklar helt, inte minst med tanke på att jag hade en vän som dog i bröstcancer, min egen mamma som genomgår palliativ vård för inoperabla metastaser i levern och det faktum att jag som medelålders kvinna börjar närma mig riskzonen för att ådra mig allehanda krämpor av ålderskaraktär.
Ändå väljer jag att låta bli.

Varför?
Kanske för att jag fortfarande betraktar mig som odödlig?
Eller för att jag är fatalist?
Kanske så enkelt som att döendet inte skrämmer mig längre, jag har redan varit i väntrummet men blivit tillbakaskickad.
Min tid kommer men jag vägrar rätta mig i ledet okritiskt och bara gapa och svälja allt som förståsigpåare hävdar är saliggörande.

Det finns stora skillnader mellan olika västländers synsätt på huruvida mammografi verkligen räddar liv?
Olika forskningsunderlag tyder istället på att strålningen i sig är mer skadlig än vad som hittills sagts.
Att felbehandlade och i-onödan-behandlade kvinnor kan bli resultatet av dessa screeningar.
Att dödligheten inte är kopplad till antal upptäckta tumörer, vare sig de är god-, eller ondartade.
Eftersom jag inte är medicinskt utbildad, måste jag lita på min läsförmåga och min egen kompetens att läsa mellan raderna.
Att kunna dra slutsatser och riskbedöma.

Även om det kan tyckas vara ett rebelliskt ställningstagande, oansvarigt, stick i stäv med medicinska rekommendationer eller på annat sätt upprörande, är det fortfarande mitt ansvar att välja hur jag vill göra.
Av det skälet kommer jag heller inte länka till de olika sidornas slutsatser, vill ni läsa på får ni söka informationen själva.
Jag kommer heller inte ha åsikter om hur någon annan kvinna gör, det måste få vara ett eget beslut - eller ickebeslut.
 
Och ja, ni kan få säga: "Vad var det vi sa!" och dansa på min grav den dagen det visar sig att jag haft helt uppåt väggarna fel och dött i bröstcancer.



3 kommentarer:

Anna Svensson sa...

Tufft beslut tycker jag men ändå skönt att läsa på något sätt, kan inte förklara det riktigt.
Jag som inte känner dig alls får en bild av en stark kvinna som tror på sig själv. Stämmer det?

Du skrev att du varit i dödens väntrum, får jag vara nyfiken och fråga vad det var som hände?

Svar:
Jag bor en bit ifrån Ljungby, om du vet var det ligger.Var bor du?
Jag såg en kommentar från dig någonstans och blev nyfiken såklart och var tvungen att titta in...

mångpappa sa...

Jag kan hjälpa till med daglig kontroll. Ok?

Inger Marianne sa...

Vet inte om ditt beslut är rätt eller fel eftersom det aldrig kommer att finnas något facit. Jag menar, kan verkligen någon med säkerhet säga att man inte kan leva med cancer och bli gammal utan att veta om det? Jag har aldrig gjort någon undersökning. Rätt eller fel får vi aldrig veta. Kramis till dig.