onsdag 9 januari 2013

Ok, en sista vända i epitet-träsket!

Visst finns det tusen och tusen sätt att känna sig kränkt på.
Å egna eller andras vägnar.
Om vi ska skala av alla epitet, undvika generaliseringar, passa oss noga för att inte trampa någon på tårna genom vårt språkbruk - då blir det rätt trist att skriva, prata och diskutera.
Att nyttja ett dynamiskt språkbruk är inte synonymt med att vilja kränka andra.
Inte heller är det ett självändamål att mainstreama sig för mycket, av rädsla för att kanske stöta sig med någon.

Oavsett om det är väsentligt eller inte om huruvida bögLars verkligen är bög eller inte, oavsett om det är relevant för samtalet/texten att rörmokarLars just kröker rör och rensar avlopp som profession, är det ett sätt att förhålla mig till min omvärld.
Inte nödvändigtvis bra men heller inte direkt dåligt.
Bara är.

Jag tänker inte sluta ge epitet till mina vänner och bekanta.
Jag förutsätter att det är ok att prata om mina vänner i pseudonymform eller med tillagda prefix ända till dess de ber mig täppa igen truten och sluta kalla dem för allehanda konstruerade namn.
Jag råkar gilla min bekantskapskrets, oavsett om de etiketteras av mig som plåtslagare, forskare, norrlänningar eller arbetssökande 12-barnspappor.
Det säger verkligen inte ett dyft om personen bakom.

Försök själva - sätt epitet på mig!
Eller beskriv mig helt enkelt.
Jag lovar, ni kommer aldrig kunna täcka in alla mina egenskaper, egenheter, kunskaper eller mänskliga brister.
Därtill är vi alla alltför komplexa.

Och skulle någon av mina läsare ta illa vid sig går det bra att hojta till.
Alternativt sluta läsa.

6 kommentarer:

Ezter sa...

Nej jag tar inte illa upp och kommer inte att sluta läsa! Vad jag skulle kalla dig? Hihi, pladdermaja kanske, med tanke på hur vi PRATAT när vi setts? Undrar då vad du skulle kalla mig ;)

Rebecka sa...

Inte det minsta kränkt.
Ordval, begrepp, formuleringar producerar och reproducerar föreställningar.
Måste påpeka det.
Petig? Märker bara ord? Okej, ja, pga viktigt.
Mvh genusvetaren.

Madelein - Mother of six sa...

Jag håller med till viss del fast när folk kommer med rena felaktigheter som att ADHD skulle vara en sjukdom till exempel, då känner jag mig inte kränkt men jag blir irriterad att de inte kommit längre i tankegången :-)

Småländskan sa...

Jag tar absolut inte illa vid mig!
När jag var barn, växte upp, var det vanligt att vi satte epiteter/smeknamn på de i vår omgivning. Det var absolut inget illa ment,utan bara för vi skulle veta vem vi menade/talade om.
Vi hade "kattmamma-Lilly", (behövs nog ingen förklaring), "dimpe-dit-tanten" (tanten som hela tiden trillade), "spetan-Mary" (tanten som jobbade på tändsticksfabriken)... och massor av flera smeknamn. Det var just smeknamn, sagt med värme och omtanke, inget annat.
När sonen och jag blev "ensamstående" och flyttade till ett nybygge med en innergård, ja då skapade han och jag smeknamn på grannarna. Det var "han-hon" (en "hen" som varken sonen eller jag visste om det var en han eller hon), det var "baderskan" (som jobbat som massör/badvakt i gamla badhuset), det var den "nyfikna" (grannen under oss, som höll koll på allt och alla), det var "satkärringen" (som var just en satkärring...)
Vi gav de flesta grannarna namn, men också då var det absolut inte med ironi, utan bara för vi skulle kunna identifiera dem.
Jag tror det var vanligare med epiteter/smeknamn på folk förr, men jag vet inte.
Än idag minns jag de gamla tanterna och farbröderna där hemma i gården, de som hade ett smeknamn. Just smeknamn tycker jag är ett fint namn...
Dig kallar jag ju mångis, men tror jag skulle kunna sätta flera smeknamn framför ditt rätta namn.
Kram mångis!

Milla sa...

Motvalls Kärring, som jag själv titulerar mig, tycker att du självklart ska fortsätta med epitet och prefix. Den som känner sig träffad får väl säga till. Nä, jag tycker att det är bra mycket roligare när du förgyller historier om din bekantskapskrets med olika epitet efterom jag ändå inte har den blekaste aning om vilka de är i allafall :)) Kram och ha en fin dag, Milla

Cecilia Harald sa...

Äh, här kör vi också på vill med diverse epitet och annat. Tror att så länge man har hjärtat på rätt ställe och är lite lyhörd så är det inga större problem. Och tar någon illa upp, så får de väl säga till, så rättar vi till "problemet" och får det ur världen.

Massvis med kramar till en fantastisk Mångmamma!