torsdag 28 februari 2013

Pest eller kolera?

Trots det strålande vackra vädret vi haft idag, har jag tillbringat större delen inomhus.
Först med städning av Missionskyrkan och sen på ett lyckat hembesök hos ett av paren i församlingen.
Egentligen är det  otroligt vad vissa får stå ut med?

Mannen - N - har opererat bort ena lungan efter ett cancerbesked för ett drygt halvår sen.
När han väl börjar repa sig, trillar kvinnan - M - dit och får tillbringa hela jul-, nyårs- och trettonhelgen på sjukhuset.
Ryggen är totalt slut efter ett långt yrkesliv inom vården och det enda som kanske kan hjälpa är en steloperering.
Riskerna för totalförlamning är överhängande utan op och oddsen för att slippa hamna i rullstol för all framtid med en operation är inte mycket bättre.
Ändå är det nog ett något bättre alternativ?

Idag skrattade och grät vi om vartannat.
Pratade allvar och strunt i en salig blandning.

Precis som äkta möten bör vara!

onsdag 27 februari 2013

Ketchupeffekten och moskékoll

Det blev en omvänd dag.
Lite ketchupvarning över den faktiskt.
Först hände ingenting och sen ingenting och sen...allt på en och samma gång.

Inget bråk och meck i morse för att få iväg barn, inget stök på Stenkrossaren när jag skulle lämna på förskolan, inget akut att ta rätt på när jag kom hem.
Dagen masade sig fram i en stilla lunk där det som behövde åtgärdas, fixades under lugna former.
Ända till dess telefonen ringde, ja!

Onsdag är kördag.
Två veckor skulle vara körlösa eftersom körfröken är på semester och två veckor har mina körbarn varit hemma och drällt.
Först under vår sjukvecka och sen för att det var sportlov.

Problemet var bara att det var denna onsdag som fröken är på vift, inte förrförra!
Två vilsesimmade körbarn hade ingen kör, hade missat skolbussen hem och drällde runt bland fritidsbarnen - där de inte alls hör hemma vanligtvis.
En mycket snäll fritidsfröken tog med sig telningarna och utfodrade med mellis medan jag blev uppringd och informerad om vilken rutten spunk till vimsig mamma jag varit.
Eller - egentligen i mycket mildare ordalag än så, det var nog mest min egen tolkning av hur jag kände mig!

Bara att blixtutrycka och hämta de körlösa, innan det var dags att fiska upp Stenkrossaren.
Han befann sig i ett milt handgemäng med sin nyaste fröken när jag inträdde?!
Hon ville att han skulle klä på sig för att gå ut och leka - han ville inte alls!
Dessutom hade han så förtvivlat bråttom att komma hem att jag först för en liten stund sen noterade att ungen kommit hem utan mössan, byxorna och strumporna han skickades iväg med i morse.

Nej, han hade kläder på kroppen och dessutom sina egna men plockade ur extraklädeslådan som alltid måste finnas på plats på en förskoleavdelning!
Vanligtvis brukar jag ha koll på att torkskåpet kan vara ett bra ställe att checka av.
Varje dag.
Fast inte idag - tydligen.

Därtill hade en ytterst suckande Sheriff kanske - eller kanske inte (?) - ett religionsförhör imorgon!?
De fem världsreligionerna borde sonen ha ett hum om.
Med tanke på hur jag springer ner dörrarna hos PastaMia och under tidigare år även Svenska kyrkans alla möjliga barngrupper och fröknar, är det ju extremt provocerande att han suckar som ett ånglok där kolet börjar ta slut.
Det hade han inget för.

Vi har kört en brutal mangling!
Namn, andlig ledare, lokal, heliga skrifter, hur de är uppdelade, ålder, antal gudar, högtider, grundpelare och varianter av böner.
Visserligen tycker sonen att Ramadan verkar konstigt och orättvist men skillnaderna och likheterna mellan judendom och kristendom börjar utkristallisera sig för gossen.
Att imamer, rabbiner och präster hör hemma på olika ställen sitter och eftersom jag tycker att det finns massor med spännande skillnader mellan "Böckernas folk", kan jag ju inte låta bli att dyvla på ungen extrakunskaper såsom antal böcker i Bibeln, att Kaba är slutmålet för muslimers vallfärdsresa och orsakerna till att Exodus pågick i 40 år.

Men det här med skillnaderna mellan Siddartha och Vishnu/Shiva/Brahma har jag inte stenkoll på!
Å andra sidan kanske/kanske inte sonen har förhör imorgon och då finns det ju kanske/kanske inte tid för oss att sätta oss in i Bhagavadgita och Tripitaka. 

Mvh, den-förvirrade-vilsesimmade-okolliga-mamman-som-gillar-religion, aka Mångmamman!



tisdag 26 februari 2013

Ullstrumpa och hans 'slutna ögon'

För nästan ett-och-ett-halvt-år-sen, fick jag förmånen att peta runt lite i ett råmanus åt en skrivarvän.
Det som början var tänkt som "enkel" testläsning, blev snudd på blodigt allvar när jag stökade runt och hade åsikter om ordföljd, meningsbyggnad, syftningar och grammatiska regler.

I november i fjol kom boken 'Med slutna ögon' ut på Idus förlag.
Författaren är Jan-Erik Ullström, av mig även kallad Ullstrumpa, inte minst med tanke på hans enormt kreativa produktivitet.

Boken är en brutal thrillercrime där huvudpersonen Elisabeth Rehn får klia sig ordentligt i håret innan hon begriper hur, vem och var mördaren är.
Ännu mer spännande är kanske frågan om varför?

Efter en omläsning av romanen, nu i tryckt bokform, kan jag tycka att än hårdare redigering av vissa partier inte hade skadat men samtidigt är en hel del av de invävda drömsekvenser direkt nödvändiga för att ge bakgrundshistoria och färg åt karaktärerna.
Mer än en gång frågade jag J-E om hur det egentligen stod till i hans skalle med tanke på hur han kunde producera sådana brutala våldsskildringar, då när jag läste första gången?
Han påstod att hans fru ställt samma fråga!

Ändå är det här en riktigt otäckt bra historia.
Miljöbeskrivningarna är realistiska, det filmiska greppet med cliff-hangers nyttjas frekvent, huvudpersonerna är intressanta.
Till och med omslaget ger en ledtråd till historiens gång.
Att J-E sitter och filar på fortsättningen känns ju betryggande.

Lägger ni på en rem och hastar till Coop Forum i Skövde före klockan 19.00 ikväll, hinner ni dessutom få ett signerat ex.
Men sån tur nog inte de flesta av er, tyvärr!
Mitt tips i så fall är att ni genast letar rätt på boken via närmsta nätbokhandel, den är definitivt läsvärd.



måndag 25 februari 2013

Snabba ryck

Det är ingen statshemlighet att skolan brukar åka på heldagsutflykt för att åka skridskor varje år i februari.
Det är heller ingen dålig framförhållning från skolans sida.
I mer än en månad har jag känt till datumet för begivenheten.

Tror ni att jag "passat på" att kolla av storlekar, förekomst av ståltermosar att ha varm dryck i eller var alla sittunderlag kan tänkas befinna sig?
Nä, just det!
Ikväll blev det ett blixtsnabbt skifte i Bregottfabriken när far-är-rar kom hem strax efter halv sex och jag tog den vita springaren in till staden för att panikhandla!

På lite under två timmar han jag fara ut och in i fem affärer och dessutom komma hem med de saknade attiraljerna samt frakta mig fram och åter mellan stad och hem, de nio milen!
Bra jobbat!

Och som vanligt är deadlines min bästa vän!

söndag 24 februari 2013

En skribents vedermödor

Hm, nu ska vi se.
Dagens aktivitet -
äta frukost
kavla upp ärmarna och ta itu med veckans krönika
dricka lite mer kaffe
börja om
gå ut och mata djuren och hämta ved
mera kaffe och ännu en krönikeomstart
lunch
tvätt
disk
skriva lite, radera mer
kaffe
vandra runt som en osalig ande
prata i telefon
tvätta lite till
blänga surt på datorn
ännu en text  påbörjas
te
bada barn
får spader och hamra ner en text i vild förtvivlan
trampar runt lite till
fortsätter att blänga ilsket på datorn
korrläser texten
ändrar
ändrar lite till
fiskar upp barn ur badet och lägger på tork
tar ett djupt andetag och mejlar iväg texten
drar en djup suck
te och kvällsmacka

En oerhört improduktiv dag skulle jag vilja påstå, trots slutresultatet.


fredag 22 februari 2013

Resfeber?

Som mångmamma med en hel hoper små ättelägg i släptåg, har det varit extremt tunnsått med egenresande!
Allrahelst genom olika former som inte inbegriper en egen bil.

Nu ska jag trotsa naturlagarna genom att testa två olika typer av färdsätt på samma dag.
Eller nya och nya.
Jag har i alla fall varken åkt tåg eller flugit på eoner av tid!

I början av mars ska jag först flyga till Stockholm och sen åka hem med tåg.
På samma dag!
Allra först måste jag köra lite bil till flygplatsen och kanske frakta mig några kilometer genom Stockholm med kommunala färdmedel också?

Inte klokt vad jag är ute och reser.
En riktigt nationell globetrotter.

Nu hade jag bara önskat att det varit ett skojigare skäl till min relativt hastigt påkomna resplan än min farbrors begravning!

torsdag 21 februari 2013

Grattis femman, idag blir du nio!

Pysselkungen, mitt underfundiga lilla barn har fyllt hela nio år idag.
Från att ha varit en liten rödlätt bebispojke växte han till sig och blev en illblond gaphals med nattskräck, falsk krupp och ett eländeshumör med särdeles mycket kli i fingrarna.
Många tapeter och böcker har han på sitt samvete.

Fast de senaste fyra åren har han bara gått från klarhet till klarhet.
Snabb på att fatta, lättlärd och vetgirig.
Naturälskande konstnärssjäl som redan trillat in i bokslukaråldern.
Allätare som föredrar riktig mat framför godis och har som enda smolk i sin matbägare en viss känslighet för icke-uppvärmda mejeriprodukter.

Idag har han fått konstruktivt finmotoriskt stimulerande Lego, en jättefyndlåda med allsköns pysselmaterial och till råga på allt sitt absoluta favoritspel, dessutom installerat på sin dator av sin äldsta storebror.
Jo, storsonen  och extradotter P dök upp och åt middag, petade i sig lite tårta och hängde med oss en stund på kvällen.

Nu är alla små-vilda-glada är ordentligt nedstoppade och sover, nöjda med dagen.
Pysselkungen allra mest.
Det är ett hårt jobb att fylla år!


onsdag 20 februari 2013

Hurra - jag har äntligen hittat Vladimir!

Verkar vara en dag i musikens tecken detta.
Pysselkungen, som fyller år imorgon, önskade sig plötsligt en gitarr?
Sheriffen hävdade att "tjejer har jätteljusa röster" - och flydde i vild panik från mitt Zarah Leanderspelande för honom.

Själv har jag trillat ner i nostalgiträsket och har sökt fram soundtracket till det franska mästerverket från 1981 - Diva-dödligt intermezzo.
Fast jag fick kliva runt bakvägen lite, innan jag kom på vad musiksnickraren hette!
Vladimir Cosma är inte trist som kompositör betraktat.



För er som inte har Spotify!


Party all night long

Om man går på bröllop om nätterna, är det inte konstigt att känna sig lite sliten och trött morgonen efter.
Fast jag kan ju aldrig göra något med måtta så jag slog givetvis till och festade natten lång på två (2) bröllop!

Mitt drömjag har haft fantastiskt roligt och känt sig fin och festklädd inatt.
Mitt högst normala jag fortsätter att hosta lungorna ur mig så fort jag vaknar, vilket sägs vara något jag får dras med upp till 6-8 veckor till.

Någon mer som tycker att mitt drömjag verkar ha ett spännande liv?

tisdag 19 februari 2013

När snart är för långt borta

Nu när jag slutat känna mig döende, kunde jag äntligen prata med någon som är lite mer akutdöende på riktigt, mamma.
Hennes tumörer har i godan ro fortsatt att växa på sig, trots tre omgångar med cytostatika för att kanske, kanske bromsa något.
De hade de inte, tvärtom.

Nu är det antingen "lägg ner" eller eventuellt en grisbrutal/snordyr/illamåendeframkallande/hårtappar/sjukhusinläggning/droppkur som gäller.
Kanske?

Jag tycker vi ska ses snart, för snart varar inte så länge!

Kan inte Muhammed komma till berget, lovar jag att det här berget hotar med att komma till Muhammed!

måndag 18 februari 2013

Återuppståndelsen

Som ni kanske märkt, är jag inte längre stabilt döende i influensa.
Sen sent igår kväll orkar jag både tänka en tanke till punkt men även formulera den i skrift vilket jag ser som en ren och skär seger över feberångorna.
Om vi säger så här - idag är första dagen sen förra veckans måndag jag har en bh på mig, så då förstår ni nog digniteten och allvaret i mitt förmodade "döende"?!

Imorgon är det första jobbardagen för far-är-rar på en vecka, barnen ska äntligen få ett riktigt sportlov med en mamma som orkar jaga ut dem i snön, koka varm choklad åt dem när de kommer in och ha eoner av tålamod med fiktiva oförrätter och lungorna fulla av luft att blåsa på små sår och bulor!
(Det senare lutar åt att vara en lögn.)

Jag kanske till och med fortsätter att uppröras/engageras i samhällsfrågor vilka jag genast måste delge er mina åsikter kring?
(Fast det här är ett löfte, å andra sidan)!

Kanske inte ett Einsteincitat direkt?

Jag har länge trott att det är en ålders/erfarenhetsgrej.
Att det faktiskt hänger ihop med bristen på översikt, samband, slutledningsförmåga.
Så ser jag i alla fall på mina egna ungdomliga och inte fullt så genomtänkta åsikter och ställningstaganden kring vissa frågor som engagerade mig då.

Men så trillar in jag in på än den ena, än den andra tråden, både på olika sociala forum men även i vissa kommentarsfält under bloggar eller tidningsartiklar - och jag blir mer och mer varse att det snarare är en fråga om masshypnos, helt oavhängigt skribenternas erfarenhet eller ålder.

Det blir gärna lite "vargen kommer-varning" över vissa lösryckta bilder/citat när drevet går igång utan sans och besinning.
Minsta lilla anledning till att bli upprörd eller kränkt och vi hugger den som en bumerang i flykten.

Det senaste jag snubblade över var en extremt korkad - men lösryckt - fras från en lokal kommunpolitiker från Skåne.
Givetvis fick jag högre puls av hennes uttalande men ibland är det vettigare att ta ett djupt andetag och ta ett steg tillbaka, gräva djupare, se bakom.
Det var precis det jag gjorde.

Googlade på namnet, sökte mig till citatets ursprung och se där: uttalandet i sin helhet!
Fortfarande korkat, aningslöst och direkt motbjudande men något mer nyanserat än det framställts i sin snuttifierade form på Fb.
Utan att fortsätta en segdragen debatt i ämnet här, är det bara ett konstaterande från min sida att de allra flesta läser på samma sätt överlag som "Fan läser Bibeln".

Tyvärr är det här ett reellt hot mot den faktiska informationstiden vi lever i.
Alltför mycket textmassa krymps ner för att minimeras till klatschiga rubriker som ska väcka känslor, som i sin tur ska engagera människor, som inte har full bakgrundskoll.
Eller orkar söka full bakgrundskoll.
Eller bara inte bryr sig.
Det värsta är inte att informationen sköljer över oss.
Det värsta är mottagarna inte är kapabla att sålla bland all information, inte har förmågan att se igenom och bakom de braskande rubrikerna.

Och det oavsett om det handlar om "kreti och pleti" eller kommunalpolitiker som begår både självmål, såväl som självmord.
För på samma sätt som allmänheten upprörs och har/tar/ges möjlighet att direktreagera genom kommentarsfält och statusrader, på samma sätt plockar politiker ihop den information de besitter och drar
ihop en inte alltid genomtänkt slutsats.

Slutligen är även detta ett typiskt fall av yttrande- och tryckfrihetsförordningen där alltför få inser poängen med ett sakligt argumenterande och föredrar att ta fram stora yxan direkt.

söndag 17 februari 2013

Gör om, gör rätt!

På något sätt blir det så mycket värre när ens barndoms heliga kor går och klantar till sig på ålderns höst.
Åke Ortmark var en förtroendeingivande farbror när jag var liten.
Spelade i samma liga som Lennart Hyland, Lars Orup och Bengt Bedrup.

Att då denne pensionerade journalist bara har mage att häva ur sig något så urbota dumt som i dagens radioprogram - det får glorian att blixtsnabbt bli rostig och halka på sniskan.

Skämmes, ta mig fan!*

*Erold Westman, Robinson 2002

lördag 16 februari 2013

I drömmarnas trädgård

Det är inget kul att skriva om hur sjukeriet framskrider - eller kanske snarare inte framskrider.
Däremot kan drömmarna bli rätt lattjo!

En förvirrad passage i drömmen bestod av hur "snälla Stella", som vi kallar henne, låg på alla fyra på mitt sovrumsgolv och ritade ut mönster till morgondagens söndagsskolebarn som skulle få sy egna små prydnadskuddar.
En annan om hur fel det blev innan jag och Margareta Börjesson, Minsann förlag, lyckades reda ut vilken general som tågat vart och när - och inte bara frankt acceptera att " Döbeln vid Jutas knatade fram och tillbaka över stora Bält", utan faktiskt höll sig på rätt sida om Sverige.
Vem som hade skrivit om Bälttramparen, det förtäljer inte historien dock.

Drömmar är mysko, allrahlest feberdrömmar.

torsdag 14 februari 2013

Klimakteriet anfaller?

Om jag pep och gnydde igår så var det bara för att passa på medan jag fortfarande kunde.
Idag har konsumtionen av vatten och värktabletter legat på en hög och jämn nivå, utan alltför god effekt.
Det går med lätthet att steka ägg i sängen under mig numera men min del av "feberfrossa", bestod av frossa, medan far-är-rar höll sig med feber tidigare idag.
Praktiskt, eftersom jag kunde kyla ner honom och han värma mig.

Ett kort ögonblick mellan sömn och vaka, drabbades jag av tanken på att detta kunde vara klimakteriet.
Och om det så vore lovade jag mig själv att ta livet av mig, hellre än att uppleva det här en gång i månaden.

Sen vaknade jag!



onsdag 13 februari 2013

Bubbelbrist och inget kakelugnshäng

Vi verkar ha missförstått något, jag och den precis lika influensadrabbade far-är-rar.
Onsdagsdejt ska inte avhandlas i varsin säng med värktabletter, vattenglas och snorpapper inom räckhåll.

Tur att det förhoppningsvis kommer fler onsdagar.

Referenser

Jag känner mig inte så värst stor och kompetent idag.
Mer utslagen och dränerad på kraft - vilket i sig gör att jag blir förbannad på mitt eget gnällande.
Det finns faktiskt andra som har det betydligt värre än jag och min patetiska influensa.
Den kommer högst troligt att vara bortglömd om en vecka eller två medan andra i min närhet måste brottas med betydligt tyngre val och beslut, ta ställning till besked och förhålla sig till krassa fakta.

Ok - jag är fortfarande sjuk.
Jag kommer att överleva.

Andra är också sjuka - men kommer inte att tillfriskna.
De har verkligen något att beklaga sig över!


tisdag 12 februari 2013

Semelsug

Jag hoppas att det är ett tillfriskningstecken, att jag är sugen på semla.
Tyvärr är det alldeles för långt till affären, far-är-rar är lika sängliggande som jag och febern fortsätter att hålla oss varma.

Alternativet att ställa mig och baka - det finns inte med på världskartan.

måndag 11 februari 2013

Bara lite ironisk

Dubbla stickade strumpbyxor, långt linne, stickad stor polotröja, ylleväst utanpå och två stora dubbelsängstäcken virade runt kroppen - och jag fryser fortfarande!
Det i ett rum som normalt får mig att vilja välkomna in de runtdrivande pingvinerna och isbjörnarna vintertid.

Men jag kan andas relativt gott och lungorna lät bra sa läkaren.
Inte kunde jag skryta med någon urusel sänka heller och febern hade jag fått ner till modesta 37.8 efter lite Alvedonknarkande.
Då ja.

Nu har de små-vilda-glada fått en näringsriktig och E621-befriad (!) måltid i form av äkta färdiglagade Billys Pan Pizza - en stor succé i ett hem som ratar alla former av färdiga rätter.
Själv festade jag loss på några glas vatten, mer värktabletter och några doser av luftrörsvidgande.

Hurra vad kul det är med vinterns ynklighet, influensor, förkylningar och hostattacker som tar oss till månen och tillbaka!



(Någon rökning är det definitivt inte tal om - jag har fortfarande ett imponerande förkylningsflås.)

Feberdimmor och danslektioner

Den här sturska, oövervinnerliga, snudd på odödliga stålkvinnan till Mångmamma är ynkligare än nidbilden av en förkyld man idag.

Min astma dansar hambo med mig och rosslingarna och hostan skulle kunna återuppväcka en hel kyrkogårds alla zombier.
Idag är det jag och Sheriffen som halvsitter nerbäddade i våra sängar och tycker riktigt synd om oss själva.
Om några timmar ska jag proppa mig full med Alvedon och trotsigt bege mig till vårdcentralen för att djupandas lite Betapred och få nytt recept på skojsiga meduciner.

Och jag som avskyr att erkänna mig sjuk!

söndag 10 februari 2013

Vila i frid, farbror.

Min pappas enda lillebror, läraren, jägaren, fågelfanatikern, naturvetaren, biologen - min farbror - dog idag.
Efter en tuff kamp mot helvetssjukdomen cancer, fick han se sig besegrad.
Eller kanske befriad?

Vi har egentligen aldrig haft någon särskilt nära kontakt men sedan pappa gick bort, har jag ändå hört av mig sporadiskt genom åren.
Ibland för att fråga om råd hur man håller en skadad fågelunge vid liv, ibland bara för att mota undan mitt dåliga samvete över att jag aldrig skickar julkort.
Det gjorde han nämligen.
Troget varje år, oavsett vart vi flyttat.

En gång i tiden kom han med en speciell present till mig.
På min 11-årsdag fick jag en vinflaskelampa han gjort själv.
Lite för hög, lite för vinglig, och lite för ostadig men jag hade den framme i massor med år på de platser jag bebott.

Min första tanke när jag fick dödsbudet var att jag genast måste plocka fram den där lampan igen och äntligen skaffa en passande skärm till den!
Givetvis har jag den kvar - någonstans i mina gömmor!


torsdag 7 februari 2013

Peppdag

Vissa dagar är som seg sirap där allt som kan gå fel, verkligen går åt pipsvängen.
Andra dagar är som en kvillrande sensommardag med gräsdoft och fjärilsvingeslag i luften.
Igår var det segt.
Idag är det tvärtom.

Tänk så bra det kan bli med lite kärringfrukostbesök!

tisdag 5 februari 2013

Bland nålar och trådrullar

Återkommer till cybervärlden när jag tråcklat loss mig från ylletröjorna.
Eller när de närmsta femton projekten/önskemålen/beställningarna är avklarade.

Det kan ta ett tag...

måndag 4 februari 2013

Mångmamma goes Gypsy

Visserligen är mitt dygn vanligtvis lite längre än alla andras men inte ens jag hinner klona mig mellan dator, symaskin och familj.
Därför fick Blogglandia klara sig utan mig i helgen.

Jag har baddat pannor och sytt i stort sett hela helgen.
Ja, när jag inte bevistat årsmöte i Missionskyrkan, eldat sopor, burit ved eller lagat mat.
Men mest sytt.

Sju ylletröjor, två kjolar och en stickad halsduk blev förvandlat till en kappa och jag är grymt nöjd.
Som min stora dotter skulle sagt: Den här ska jag ha när jag gifter mig!

Inspirationen kommer från Katwise men eftersom hennes "Elf coats" brukar sälja slut inom loppet av några futtiga minutrar och för att jag är sykunnig själv, valde jag att knåpa ihop en egen!
Rasande roligt i alla fall.