onsdag 27 februari 2013

Ketchupeffekten och moskékoll

Det blev en omvänd dag.
Lite ketchupvarning över den faktiskt.
Först hände ingenting och sen ingenting och sen...allt på en och samma gång.

Inget bråk och meck i morse för att få iväg barn, inget stök på Stenkrossaren när jag skulle lämna på förskolan, inget akut att ta rätt på när jag kom hem.
Dagen masade sig fram i en stilla lunk där det som behövde åtgärdas, fixades under lugna former.
Ända till dess telefonen ringde, ja!

Onsdag är kördag.
Två veckor skulle vara körlösa eftersom körfröken är på semester och två veckor har mina körbarn varit hemma och drällt.
Först under vår sjukvecka och sen för att det var sportlov.

Problemet var bara att det var denna onsdag som fröken är på vift, inte förrförra!
Två vilsesimmade körbarn hade ingen kör, hade missat skolbussen hem och drällde runt bland fritidsbarnen - där de inte alls hör hemma vanligtvis.
En mycket snäll fritidsfröken tog med sig telningarna och utfodrade med mellis medan jag blev uppringd och informerad om vilken rutten spunk till vimsig mamma jag varit.
Eller - egentligen i mycket mildare ordalag än så, det var nog mest min egen tolkning av hur jag kände mig!

Bara att blixtutrycka och hämta de körlösa, innan det var dags att fiska upp Stenkrossaren.
Han befann sig i ett milt handgemäng med sin nyaste fröken när jag inträdde?!
Hon ville att han skulle klä på sig för att gå ut och leka - han ville inte alls!
Dessutom hade han så förtvivlat bråttom att komma hem att jag först för en liten stund sen noterade att ungen kommit hem utan mössan, byxorna och strumporna han skickades iväg med i morse.

Nej, han hade kläder på kroppen och dessutom sina egna men plockade ur extraklädeslådan som alltid måste finnas på plats på en förskoleavdelning!
Vanligtvis brukar jag ha koll på att torkskåpet kan vara ett bra ställe att checka av.
Varje dag.
Fast inte idag - tydligen.

Därtill hade en ytterst suckande Sheriff kanske - eller kanske inte (?) - ett religionsförhör imorgon!?
De fem världsreligionerna borde sonen ha ett hum om.
Med tanke på hur jag springer ner dörrarna hos PastaMia och under tidigare år även Svenska kyrkans alla möjliga barngrupper och fröknar, är det ju extremt provocerande att han suckar som ett ånglok där kolet börjar ta slut.
Det hade han inget för.

Vi har kört en brutal mangling!
Namn, andlig ledare, lokal, heliga skrifter, hur de är uppdelade, ålder, antal gudar, högtider, grundpelare och varianter av böner.
Visserligen tycker sonen att Ramadan verkar konstigt och orättvist men skillnaderna och likheterna mellan judendom och kristendom börjar utkristallisera sig för gossen.
Att imamer, rabbiner och präster hör hemma på olika ställen sitter och eftersom jag tycker att det finns massor med spännande skillnader mellan "Böckernas folk", kan jag ju inte låta bli att dyvla på ungen extrakunskaper såsom antal böcker i Bibeln, att Kaba är slutmålet för muslimers vallfärdsresa och orsakerna till att Exodus pågick i 40 år.

Men det här med skillnaderna mellan Siddartha och Vishnu/Shiva/Brahma har jag inte stenkoll på!
Å andra sidan kanske/kanske inte sonen har förhör imorgon och då finns det ju kanske/kanske inte tid för oss att sätta oss in i Bhagavadgita och Tripitaka. 

Mvh, den-förvirrade-vilsesimmade-okolliga-mamman-som-gillar-religion, aka Mångmamman!



3 kommentarer:

margareta börjesson sa...

Jag säger bara "kram och sov gott småningom" - hoppas sonen gör detsamma!

Ezter sa...

Vilket stress på slutet!

Milla sa...

Så det kan gå ;) Kram