fredag 31 maj 2013

Plan B och H2Okrig!

Livet bjuder på ständiga kullerbyttor och det är bara att hänga med.
Min och mina likasinnades braiga och finfina plan grusades något igår.
Vår idé om en sammanhållen barnkultureftermiddag varje vecka i Missionskyrkans lokaler med ett grymt samarbete mellan nämnda kyrka, Svenska Kyrkan och oss glada amatörer och autodidakter, blev lite rumphugget.
Minst sagt.

Cheferiet på svenska kyrkan tyckte förvisso att ett samarbeta är finfint men tidsmässigt, schemaartat och platsplacerat föll det inte i riktigt lika god jord som 'vi' ville.
Nåväl, sista ordet är inte sagt än och skam den som ger sig och så vidare...
Plan B behöver utarbetas men å andra sidan brukar det ju vara så.

Från det ena till det andra - märkligt att en skock småhuliganer kan vara så ohemult förtjusta i att blaska med vatten?
Samtliga små-vilda-glada strippade blixtsnabbt direkt efter hemkomst och började ösa vatten över varandra under glada tjut.
Att sen middagen serverades på äkta Londonvis i tidningspapper ute på verandan, gjorde inte saken sämre.
Jo, vi åt engelsk snabbmat - fish n´chips!

Nu återstår av dagen att plita ihop en lagom klyftigt formulerad krönika och helst en liten snabbglimt på den utlovade bokrecensionen.
Fast det är klart - det är en dag i morgon med.
Har jag hört!

Go´ helg med er!

onsdag 29 maj 2013

Pyspunka

Minns ni tricket med en liten tejpbit på en uppblåst ballong?
Och sen en nål in i ballongen precis där tejpen sitter?
Så paffa alla blev när den förväntade smällen uteblev och det istället bara blev ett litet pys när nålen drogs ut.

Så där som den tejpade och stuckna ballongen, så känner jag mig nu!

Det kanske blir så när man lekt med Elena, förskoleklassbarn och sen körbarn hela dagen, innan middag ska trollas fram på bordet åt hungriga små-vilda-glada och Europas huvudstäder bankas in i Sheriffens skalle.

Tror nästan att en liten tupplur skulle sitta fint, före nattning av barnaskocken!






Apor och fåglar

Det är lätt att glömma bort hur kul vissa saker är, när man inte jobbar med det varje dag.
På precis samma sätt som det är lätt att glömma bort hur kul saker borde vara, när man jobbar med det varje dag.

Idag har jag och Elena, en fantastiskt begåvad musiker ursprungligen från Vitryssland, hälsat på i förskoleklasserna och berättat om våra visioner inför hösten.
Hon vill få en större grupp barn att ha kör med, jag vill introducera dramalek och teaterimprovisationer.
Tillsammans vill vi satsa på ett samarbete där en barnmusikal är målet.

För att inte göra saker så svåra eller avskräckande, lekte vi fantsilekar där barnen fick komma på vad en diskborste kan vara bra till (styrspak i ett rymdskepp), hur en haklapp används (pistolhölster för bagarpoliser), eller hur man kan bygga en maskin tillsammans med bara sina kroppar, läten och ljud som upprepas.

Dessutom presenterade jag min favoritfigur Lurifax och framförallt hans sovsäck (en plastig damhandväska, modell tant).

Förhoppningsvis har vi lyckats entusiasmera en hel hoper med hugade teaterapor och sångfåglar.

Nu gäller det bara att vissa chefer ser det briljanta i att släppa iväg just Elena, just de två timmar i veckan vi behöver för att kunna utföra de mirakel och stordåd vi tror oss om att kunna genomdriva.

Annars får vi gå på plan B - och den vet jag inte riktigt hur den ser ut.
Än!

tisdag 28 maj 2013

Nöjd

Fy bubblan vad nöjd jag känner mig ikväll!

Idag har jag inte - observera inte! - skjutit upp någonting till en annan dag, utan omedelbartbums efter varje avslutat möte satt mig ner och skrivit ihop de texter jag åtagit mig att fixa.
Mejlat och kollat upp det jag kan.
Jag vet med mig om att jag inte på långa vägar alls är ensam i planeringsfaserna men det känns himskans bra att inte ligga på minus när jag slår upp mina gröna imorgon.

För imorgon - då ska jag få leka med något av det roligaste jag vet - förskoleklassbarn i kombination med dramalek och teaterimprovisationer!
Tjoho vad kul det ska bli!


 

Husbykravaller, arga unga män och eget ansvar

Även om jag försökt undvika ämnet, då jag anser att det har dryftats till uttjatningens rand, kan jag inte riktigt låta bli.
Jag tänker att vi får de ungdomar och unga vuxna vi förtjänar i landet när vi nu lyckats driva samhällets vedertagna normer därhän att 'eget ansvar' inte längre är del av folksjälen.

Smaka på det!
Eget ansvar.

Det innebär en helt annan typ av bild på hur vi alla ser på vår omvärld, oavsett var vi bor.
Inte vad kan jag få ut av samhället, utan vad kan jag göra för min omvärld.
Istället för att sitta på rumpan i tv-soffan och vänta på att någon annan ska ta tag i problem, tristess, utredningar, samhällsbyggnad, omsorg, nedmontering osv, bör fler vara engagerade och beredda att jobba ideellt.
Att verkligen leva tillsammans med andra.

Jag kan ta ett litet exempel jag har på nära håll.
Svenska kyrkan är en mer eller mindre statlig institution sen 500 år tillbaka.
Visserligen numera skild från staten men med sina hierarkiska strukturer och patriarkaliska synsätt i tryggt förvar.
En präst är inte längre någon med ett brinnande kall.

För de allra flesta har det blivit synonymt med utbildning, anställning och lön för att offra tid och bekvämlighet i engagemanget.
Resultatet låter inte vänta på sig.
Färre och äldre är kåren av frivilliga kyrkvärdar som troget tar emot kollekt, fixar kyrkkaffe och finns tillhands.

Stor är skillnaden om vi ser till den lokala Missionskyrkan, en organisation med ca 100 år på nacken där frivillighetsengagemanget är bärande för att det överhuvudtaget ska finnas någon församling eller verksamhet.
Ideella krafter hastar upp i ottan, svänger ihop frukostar, lagar kyrkluncher, bakar fikabröd, håller i söndagsskola, övernattar i skogen med scouter och gör allt utan tanke på mer uppmuntran än en klapp på axeln och känslan av tillfredsställelse av att ha gjort något roligt - tillsammans med andra.

Likaså fungerar sportklubbar där det finns ett brinnande intresse för att göra tillsammans!
Eller bland nära vänner som ställer upp och hjälps åt med barnen, ommålningen av huset, skjutsningar eller andra aktiviteter som kan samköras.

Egentligen har jag först sen jag lämnade Stockholmslivet, sett hur det kan och borde fungera, bland människor.
Kan det vara så enkelt att lägenhetsboendets anonymitet är större och tyngre att bära än den avskildhet som ändå finns med mer utrymme kring bostäderna utanför betongkomplexen?
Jag vågar drista mig till att säga högt att det är ett felaktigt sätt att bygga på höjden, trycka ihop människor på begränsad yta och bygga fram en samhällsstruktur som inte är naturlig.

Ok, det finns massvis med invändningar här.
Urbaniseringen är inget nytt påhitt, städer har alltid vuxit fram när tillgången till jobb minskat i någon annan del av landet, människan är ett flockdjur som vill höra till.
Ändå visar undersökning efter undersökning att lantisar har ett lugnare, mer harmoniskt liv samt överlag bättre livsbetingelser än stadsbor.

Strunta i de kulturella aspekterna nu, de där det alltid tjatas om att närheten till stadens kulturutbud alltid är så mycket mer fantastiskt är på landet.
Jag har troligtvis besökt fler museer sen jag flyttade från Stockholm än när jag fortfarande bodde där.
Bio har aldrig varit min grej och att dricka och äta gott gör jag hellre hemma än på krogen - numera.
Byarna runtomkring mig är nedlusade av musiker, konstnärer, författarinnor och drivna egenföretagare med kultur som huvudsyssla.

Åter till alla dessa unga arga män som de benämns i media då?
Jag kan inte se att det skulle vara Fredrik Reinfeldts fel att träsktroll ger sig ut och eldar ner grannens bil, bankar sönder kompisens farbrors fruktaffär eller saboterar för brandkåren när de vill rädda dagisbarnens teckningar från att brinna upp.
Det egna ansvaret är alltid större än 'vi har ingen lokal-tänket'.
Måste vara större!

Problemet ligger snarare i att tillhörigheten inte finns?
Att få vara en i mängden av maskerade upploppshetsade, testosteronstinna och adrenalinsprutande vildingar är ju bättre än att inte vara någon alls, eller hur?
Får man ingen positiv respons, är det bättre med negativ, än ingen alls.

Men felet ligger inte hos en enskild individ, inte heller hos de senaste årens regeringsrepresentanter utan i hur vi, av aningslöshet, dumhet eller annan -het, byggt in oss i ett samhällssystem vi människor egentligen inte är avsedda för.
Och då måste vi gå relativt långt tillbaka i tiden, före miljonprogrammets tillblivelse.
Kanske så långt tillbaka som till paret Myrdals tankar kring samhällsuppfostran?

Att gasta på hårdare tag, stopp av statlig nedmontering eller fler aktiva projektinsatser är verkningslöst så länge flertalet av landets alla medborgare i första hand förlitar sig till att allt är ett NAP - Någon Annans Problem.
Det har de boende i de utsatta områdena i alla fall insett genom sina insatser med att vara där det händer, på gator och torg, genom att nattvandra, genom att börja samtala och samarbeta.
  
Så - kan vi till sist enas om att det inte är sittande regerings, NågonAnnans eller "bögarnas" fel att förorterna brinner utan istället börja fundera allvarligt på den där lilla detaljen med hur vi ska ta tag i  undervisandet av Eget Ansvar?
Alltid.
I alla sammanhang!



måndag 27 maj 2013

Ytterligheter

Det är rätt tvära kast i mitt liv, helt beroende på i vilket sammanhang jag befinner mig.

Morgon - tjatstatus-inte-glömma-komma-i-tid-till-skolan-med-rätt-saker-hinna-skynda-sätt-fart!
Lite senare morgon - städpatrullen rycker ut efter helgens hundlån och barnledighet i hemmets nedre regioner.

Förmiddag - seriöst konstköp på galleri (?)
Lunchtid - nätverksmöte över en bit mat i sällskap av kvinnliga företagare!

Tidig eftermiddag - stridstuppsskiljande efter Majblommands och Pysselkungens skolhemkomst där en rockring råkade hamna högst upp i ett äppelträd...?
Pysselkungens rockring.
Sen eftermiddag - Stenkrossardagishämtning med tillhörande sonlig brytihopstatus.

Middagstid - utfodring!
Tidig kväll - ilskekänslor av ouppmärksaheten vissa (!) söner besitter när jag i enbart (!) tre veckors tid bett om enkel sanering av deras golv - läs;  viss framkomlighet mellan strumporna, serietidningarna, Legobyggena och liknande har önskats.

Kväll - rastning av sladd och slangförsedd motorbrummande småleksaksätande tingest!
Ihärdigt och njutningsfullt rassel i munstycket!


Tror jag ska lägga lite mer fokus på konstköp och nätverkslunchande framöver, det är ett behagligare sätt att vara jag på.
Mindre svettigt i alla fall.


söndag 26 maj 2013

Tam ta tam...

Och vinnaren är...
...Signhild Skrivmoster Hortberg!
Grattis.
Om du skickar ett meddelande till mig, ska jag se till att författarinnan Anna Eriksson Skarin skickar dig ett ex av Mellan människor!

Lust av Åsa Schwarz

För några år sedan, läste jag en vansinnigt spännande bok - Och fjättra Lilith i kedjor - av Åsa Schwarz.
Hennes språk, förmåga att väva in dåtid med nutid och hennes flirtande med ockultism och mysticism, kittlade mig.
I fredags dök hennes senaste roman - Lust - upp i brevlådan och trots att jag varit hundvakt med långa promenader och pinnkastningssejourer, skjutsat Pysselkungen fram och tillbaka på kalas och lekdejter, utöver det högst normala helgröjet när större delen av familjen är samlad, hade jag läst ut de knappa 300 sidorna igår kväll.
I princip sträckläst.

Åsa behärskar normaliseringsprocessen med att få en knasigt overklig historia trovärdig.
Eller - nästan i alla fall.
Nu är det inte för trovärdigheten eller samtidsskildringen av livet för en ung bestsellerförfattarinna i Stockholm, som snart befinner sig mitt i ett triangeldrama, denna bok kommer att läsas.
Visst finns det inslag av chicklit men mest är det en snyggt och spännande hopsnickrad historia om, i första hand, tre karaktärers sammanlänkade liv och hur sektliknande mystiska grupper från 1940-talet ger eko in i nutid.

Cafénamn, platser, restauranger och miljöer vittnar om att det här är en Stockholmsbaserad historia.
Stundtals kan jag tycka att det är lite väl mycket namedropping av uteställena.
Samtidigt är det ett roligt grepp av författarinnan att skriva in en krogmiddag med två av sina författarkollegor och bokens huvudperson på restaurang Prinsen! 
Främst är det en skickligt uppbyggd story där förklaringar och historiska aspekter, nödvändiga för att föra handlingen framåt, vävs in i huvudkaraktärens nutida liv i staden.
Jag fascinerades av Dan Browns böcker och Åsa håller sig i en liknande genre, där det fördolda, ockulta, delvis andliga och mytiska ryms.

Där det finns inslag av både kärlekshistoria och skräck, av tragedi och samtidshistoria blir slutresultatet oftast intressant och så är fallet med Lust.
Att poängsätta olika typer av litterära texter ligger inte för mig, kanske mest för att alla former av konstuttryck är så subjektivt laddade men jag uppskattar en välskriven och fantasifull historia och det har Åsa lycktas med.
Igen!

Läs mer om boken här, eller beställ den!




Utlottning av bok

Kom igen nu!
Ikväll drar jag en vinnare av Annas bok, Mellan människor.
Kommentera nu om ni vill ha chansen att få lägga vantarna på ett exemplar!

fredag 24 maj 2013

Nu sparkar vi igång helgen

Nöjd och glad för att både ha hunnit frukostera med min skådespelande exilstockholmska väninna och skrivit en utlovad recension, åkte jag för att hämta hem mina telningar.
Döm om min förvåning när jag ur brevlådan fiskar upp ett prydligt inslaget bokpaket?
Den spontana tanken var - Åh nej, har jag glömt att avbeställa något, någonstans ifrån?
Istället var det en riktigt glad överraskning i form av Åsa Schwarz´s senaste roman Lust, direkt ifrån förlaget.

Nu ska den angripas med kritiska recensentögon, en inlånad hund ska få förgylla vår helg medan dess matte och husse roar sig med att säga ja framför altaret och Pysselkungen ska åka på aktivt utomhusfödelsedagskalas hos Gammelgrodans morföräldrar.

Tror helgen kommer gå fort!


Mellan människor av Anna Eriksson Skarin

Ni vet ju att jag är en ordsnickrande boktok som inte bara skriver som en stolle utan även läser oavbrutet.
På sista tiden har det varit lite si och så med båda delarna, tiden och orken har inte räckt till.
Ändå har jag haft förmånen att få läsa en sprillans nyutgiven roman i en tänkt serie med namnet Precis som det är - Mellan människor - av Anna Erikson Skarin.

En småputtrigt hemtrevlig historia om två parallella nyblivna förstabarnsfamiljer.
Trovärdigt och med ett lättsamt språk skildras den första småbarnstidens vardag med karaktärernas funderingar kring förhållningssätt till familjeliv och önskad egentid.
Christine är karriärkvinnan som genom sin bostadsort hamnar i samma mammagrupp på BVC som Sara, den numera drivna egenföretagerskan med ett brokigt förflutet.
Johan och Greger, papporna till de små bebisarna får också komma till tals.

Det är inget gastkramande actionfyllt över denna bok, den ger istället tillfälle till reflektioner om stort och smått i livet.
Det är en historia om hur vardagslivet kan se ut för en nybliven förälder där frågorna om vart man är på väg, var man kommer ifrån och varför luftas.
Varje kapitel avslutas med några korta rader som komprimerar kapitlets innehåll, eller ger ännu en tanke att fundera kring.
Just det greppet var jag tvungen att berömma Anna för efter bara några få sidors läsande.

Ända fram till sista kapitlet väntar jag på någon sammanhållande länk mellan familjerna, något som ska ge mig förklaringen till varför just dessa karaktärers liv skildras, eller helt enkelt en känsla av hur den tänkta serien ska kunna fortsätta in i flera böcker.
Jag blev inte besviken!
Slutklämmen är en briljant twist som bäddar för fortsatt läsning av en nutidsskildring av helt vanliga men ändå helt unika människor.

Grattis Anna, nu väntar jag med spänning på fortsättningen.

Och vet ni? Anna har lovat att jag får lotta ut ett exemplar av hennes bok så om någon av er läsare blir nyfiken och vill vinna - skriv en kommentar så drar jag en vinnare på söndag kväll den 26/5!
Lycka till!

onsdag 22 maj 2013

Slutdiskuterat

Ursäkta - men mitt dagliga mått av ord har tagit slut för idag!

Först pratades de små-vilda-glada upp ur sina sängar, sen frukostpratades det med övernattande- far-är-rar-kollega innan barn skyfflades iväg och HonSomKallasIssa kom hit och pratades med i fyra timmar, bara för att bli avlöst av de snacksaliga hemvändande telningarna innan kvällen avslutades på ett pratigt fullmäktigemöte där budget skulle godkännas och annat dryftas.

Jag tänker sprätta fler formuleringar omkring mig imorgon.
Om orden laddats upp igen?

tisdag 21 maj 2013

Sikta mot stjärnorna- eller visionera mera!

Far-är-rar plockade med sig en kollega hem för middag och övernattning idag.
En hyvens prick som gladeligen går in och stoppar om små-vilda-glada inför nattningen när det efterfrågas av de små rara.
Löjligt lik maken därtill, både till sätt och utseende!
Men dessförinnan blev det en omplanering i sista minuten, där det bestämdes att kvällens scoutkanotpaddling ställdes in och aktiviteterna istället skulle förläggas till Missionskyrkan med lekar, viss teoretisk överlevnadskunskap och lite information om nästa månads avslutande hajk i lägret.
Toppen tyckte jag som jagade på de små-vilda-glada och rusade åstad med dem för att kunna hinna titta på mina Alphamammor en snabbvända.

Som vanligt spretar det hejvilt i våra samtal och även om tanken var att planera ett fortsatt sommaravslutningsfirande efter skolans obligatoriska dito, kom vi osökt in på höstens aktiviteter och våra visioner.
Att Svenska Kyrkans kantor går in och leder barnkören är lite bättre än bäst och grymt strålande!
Själv vill jag ta tag i min sagotarm och fortsätta med mina teaterimprovisationer och dramalekar med barn.
Sheriffen, som inte kan ta en ton rent eller agera på scen utan att drabbas av stora skälvan, gick igång på tanken att få pula med rekvisita istället.

Om vi bara lyckas engagera en bråkdel av de barn och ungdomar vi misstänker skulle kunna vara roade av musik och kultur, kommer vi ha buskul härifrån till evigheten!

Och jag som börjat se fram emot ett sommarlov inser att jag redan längtar efter skolstart och hösttermin!?




Djungel

Om det fortsätter vara regnigt, ljust och förhållandevis varmt ute, kommer jag snart behöva en machete för att ta mig fram över ägorna för att nå gårdsplanen.
Frodigheten är så grön att det gör ont i ögonen.
Växtkraften så stark.

Och så länge det bara vräker ner från himlen tar jag inte fram någon gräsklippare.

måndag 20 maj 2013

'Fyra glas och allt är lugnt'! *

Grönskan har verkligen exploderat efter det senaste dygnets vrålregnande.
Gårdagen tillbringades i ösregn som vedprocessormontör tillsammans med far-är-rar och senare som eldvakt vid tunnan där det muntert sprakade av en;

1) sönderslagen/itusågad garderob
2) en stor trälår
3) förhistoriska superdammiga trästörar i olika stadier av sönderfall
4) allsköns krafs, bråte, papper och trasiga vinterstövlar!

Märkvärdigt nog har kommunens satsning på att minska hushållsavfallet genom att införa komposttunnor och mindre vanliga soptunnor fått oss att gå från en knökfylld 360 liters soptunna, med hämtning och tömning varannan vecka, till en halvtom 190 liters som bara töms en gång i månaden?!

Och då har vi givetvis ingen komposttunna, eftersom vi bor mitt ute i spenaten med egen kompost på gården - och alla glas/burkar/metall/pant har jag tappert släpat till återvinningsigloos i decennier vid det här laget.
Eventuella grönsaksrester äter fyrbeningarna upp och de futtiga sovelbitar som skulle kunna bli över någon enstaka gång kastar sig Stina, katten-vi-numera-har, med liv och lust över.

Å andra sidan har jag äntligen visat mitt rätta jag - som pyroman!


*Forna tiders stadsvakters lugnande utrop så länge ingen brand var i faggorna!


torsdag 16 maj 2013

Slavdrivaren EvaEva

Gårdagens läxinlekande av delar av Europas karta fick ett oväntat gott resultat idag.
Yxmannen, aka Sheriffen hade full pott på förhöret och hade vuxit några centimeter i självaktning, utöver några bonuskunskaper om de där små skruttländerna som inte ens ingick i läxan - såsom Andorra, Monaco och Malta!
Ni vet, vildhästar, Hollywoodstjärnor som gifte sig furstligt och öar nedlusade med kyrkor...

Tyvärr var det inte fullt så skoj att vara bisittare som mamma idag, när matten skulle harvas över.
En indignerad Pysselkung blev utskickad till fyrbeningarna för att söka tröst efter en inbillad oförrätt, en överexalterad Majblomma packade och packade om morgondagens övernattningsväska fjorton gånger innan hon samsats med innehållet och den minsta huliganen Stenkrossaren körde ihärdigt med sitt glada dubblerande av mitt förnamn när han ville ha uppmärksamhet.
Vilket var ungefär åtta gånger i halvtimmen - som vanligt!

Från läxläsningsstart till dito mål kom vi på knappa tre timmar i alla fall och då var samtliga småsyskon i säng, väskor packade och tänder borstade under tiden, med lite avlösning på slavdrivarbänken av far-är-rar.
Någonting säger mig att Sheriffen kommer att sova gott inatt efter sitt mastodontpass, hängandes över räkneuppgifterna med mig som en läxgalen despot strax intill!

Samarbete över gränserna

Det här med att samverka och arbeta för gemensamma mål över gränserna är ju något som anses vara bra.
Så tycker även jag.
Då är det ju egentligen ganska märkligt att det ska vara ett sådant löjligt motstånd innan saker och ting verkligen faller på rätt plats.

För att ge en snabb bakgrund:
Svenska Kyrkan lider av sviktande underlag för att kunna upprätthålla en barnkör i vår by.
(2 av 3 barn i kören är mina.)
Samtidigt finns det önskemål från den lokala Missionskyrkan, numer kallad Equmeniakyrkan sedan samgåendet med Metodisterna och Baptisterna, att dra igång en barnkör.
Där finns det dessutom en skara barn som skulle vilja sjunga men som körövningstiderna inte passat för tidigare.
Vi är flera som tidigare, i olika konstellationer, föreslagit ett tätare samarbete men ingen har varit i närheten av att verkligen få ett faktiskt resultat till stånd.
Nu har fantastiska Stella i närbelägen by lyckats övertyga Kyrkoherden om förträffligheten i att låta den delvis "arbetslösa" kantorn, som hittills jobbat i motvind för att hålla ihop en liten kör, istället få ta och förlägga sin körverksamhet till Equmeniakyrkan - där det finns hugade barn.

 Med en annan dag för körövningar och på en annan plats kommer vi  kunna få ihop en enda gemensam kör som åtar sig att sjunga vid gudstjänster inom båda samfunden. 

Så var vad problemet?
Troligtvis gamla traditioner och en rädsla för att inte göra-som-vi-alltid-gjort?
Fel förslag från fel person vid fel tillfälle, kanske?
Fånigt - om ni frågar en överlöpare som mig med ett engagemang inom de båda kristna rörelserna.
Är det inte huvudsaken att vägen till  målet blir bra?

onsdag 15 maj 2013

Kan vi revidera lagbokstolkningen snart? Snälla!

Det har hänt att jag beskrivits som en skam för det kvinnliga könet, när jag inte omedelbartbums tagit ställning för en potentiellt misshandlad kvinna.
När jag inte genast ryckt ut till en annan kvinnas försvar utan kanske till och med ansett att den manliga parten  haft fler trumfkort på hand.

Fy på mig - så osolidariskt!
Eller?

Fast när det gäller den här domen (där jag medvetet länkar till en av våra kvällstidningar, istället för direkt till Tingsrättens dom - den får ni söka själva) då blir jag en rabiat kvinna på krigsstigen som helst skulle vilja kastrera vissa förövare medelst slö smörkniv!
Att jag råkar vara kvinna - det är den lilla detaljen i sammanhanget - alla vettigt funtade varelser av Homo Sapiens-släktet borde bli upprörda!

Nej - jag har inte underlåtit att läsa den offentliga domen omsorgsfullt.
Nej - jag har inte drabbats av kollektiv massmedial lynchstämning.
Ja - jag tänker fortsätta stå upp för den rättvisa jag tror på.
Ja - även om det råkar vara en man som hamnar i kläm - eller en kvinna - eller något annat kön.

Måtte nu bara Hovrätten, även här, fatta ett bättre grundat och mer välformulerat domslut!

Och motbevisa mig hemskt gärna - hand upp, eller ett pm på ansiktsboken, ett mejl eller ett telefonsamtal - om hur många av er kvinnor som verkligen skulle tycka att det var sexuellt upphetsande och direkt njutbart med en vinflaska uppkörd i ert inre - till dess det blöder - gärna i sällskap av trenne raska gossar som åskådare!

Jag skulle nog inte finna det alltför njutbart - blyg eller ej!


tisdag 14 maj 2013

NagellacksBorttagningsMedel i margarin - fräscht va?

Nu var det länge sedan jag skrev eller tyckte något om den sjukliga synen på hälsa, kost och motion!
Hög tid att röra om lite och uppdatera er om vad som är vettigt - respektive ovettigt - att stoppa i sig med andra ord!

Tidningarna är fullproppade så här års med piffigt upphottade uppropstecken om hur man bäst kommer i form, går ner i vikt eller får den mest fantastiska bikinikroppen någonsin!
Och jag bara kräks på eländet!!!

Värst är inte de uppenbara fantasibantningskurerna som ska få oss att gå ner fjorton kilo på en kvart, bränna/smälta allt fett till osynlighet och mejsla fram magrutorna lagom till Midsommardagen.
Värst är faktiskt de sakta men säkert implementerade, indoktrinerande, allmänt vedertagna kostråden som tillhandahålls från mer eller mindre statliga myndigheter och förståsigpåare!

Ett sådant råd är att fett är skadligt!
I allra högsta grad är animaliskt fett fullständigt livsfarligt!
Margarin är fina fisken och därmed sjukt mycket bättre för hjärta och hälsa, för att inte tala om alla piffiga nyttigheter och vitaminberikningar krafset är fullproppat med.

Eller hur - som min syrra skulle sagt!?

Jag tycker att ni ska läsa det här

Och orkar ni inte, eller har kort om tid eller någon annan undanflykt, ska ni i alla fall kasta ett öga på detta direktstulna avsnitt ur nyss nämnda text -

Livsmedelsverket medger på sin hemsida att följande kemikalier används vid tillverkning av margariner:
Extraktionsbensin (hexan)
Aceton
Nickelspån
Natronlut
Fosforsyra och citronsyra
Blekmedel
Som förorening i margarinet behandlar man:

Metanol (bildas av natriummetylatet vid omestringen)
PAH (polyaromatiska kolväten, några av de mest cancerframkallande ämnen som finns)
Men Livsmedelsverek vill inte ange i vilka produkter och i vilka halter de kemiska ämnena förekommer.


Och vet ni en annan sak?
Oavsett skadlighetshalten i ovannämnda ämnen, är jag fast förvissad om att Smör och Bregott, inte bara är godare - utan även extremt mycket nyttigare!

Ingen kommer att kunna övertyga mig om att det är nyttigare med industriprocessad mat, oavhängigt om den är totalt nedlusad med hela alfabetets alla bokstäver i vitaminform - framför sådan mat där jag kan både namnge ingredienserna och dessutom begripa mig på hur den tillreds utan att vara professor i kemi! 

Och som en lite snabbrepetition om vad aceton är, kommer ännu ett direktstulet avsnitt från texten ni inte (eller kanske) orkade läsa:

Fakta om Aceton:
Aceton är ett mycket brandfarligt och lättflyktigt lösningsmedel. Redan vid 300 ppm kan aceton ge upphov till måttlig irritation av ögon, näsa och svalg. Aceton påverkar också hjärnan och nervsystemet. Försökspersoner har fått förlängd reaktionstid vid 200 ppm och vid 250 - 270 ppm påverkas både hjärtrytmen och hjärnans elektriska aktivitet (påvisat med EEG-mätning). I djurförsök har 100 ppm medfört beteendeförändringar. Vid högre halter uppkommer trötthet, huvudvärk, illamående och yrsel, vid mycket högre halter medvetslöshet.


Så vad säger ni, alla ni som envetet tror er om att stoppa i er det bästa tänkbara i flötväg?
Själv tänker jag hävda att ni inte vet bättre, efter decenniers propaganda!
 

måndag 13 maj 2013

Yxmannen

Flera lediga dagar i rad, sommarvärme och utevistelse, så skulle helgen kunna sammanfattas.
Allt ifrån bortasovande Pysselkung, kompisbesök i omgångar, yxhugg i Sheriffens tumme till vårbuffé i kyrkan har vi roat oss med.

Yxhugget var kanske det minst nödvändiga dock.
Scouterna skulle gräva eldningsgropar och städa av lägerplatsen inför nästa månads hajkhelg och eftersom vi bor så fiffigt till, tog jag med mig barnen på en liten över-stock-och-sten-promenad på en dryg kilometer genom skogen, istället för att köra bil i en halvmil.
Vi är först på plats och Sheriffen fyndar en kvarlämnad yxa som det genast ska lekas med.

Han har en egen yxa här hemma sen flera år tillbaka och vet mycket väl hur han ska svinga den men en olycka sker lättare än lättast emellanåt.
Ett litet slint och ett prydligt hack i vänster tumme fick sonen att blekna och en annan mamma att rycka in med hemtransport till far-är-rar som tejpade ihop den skadade tentakeln.

Vi andra roade oss kungligt med nyss nämnda eldningsgropar och vårstädningsbrasor innan hinderbanan testades och fineldandet för korvgrillningen osade ner oss.
Efter tre timmars scoutlekande, tog vi med oss Stenkrossarens lilla "fru" och travade tillbaka hemåt genom skogen i skonummerordning.

Tre hela skolveckor innan det är dags för nästa långhelg och sen är terminen så gott som slut.
Även om jag är tillräckligt luttrad för att vara förberedd på den första sommarlovsveckans ihopbråkande och hierarkituppande, känns det rätt bra med tanken på ett långt sommarlov inom räckhåll.

Undrar om jag och de små-vilda-glada kan röja fram en egen plats att bygga vindskydd på, längst ut på vår udde mot sjön?
Fast helst utan att något annat barn nödvändigtvis måste hugga av väl valda kroppsdelar då.

tisdag 7 maj 2013

Felbedömning

Tack vare en läsare, fick jag en länk skickad till mig från ett fall där två män blivit dömda på - vad Hovrätten i egenskap av andra instans bedömer som - falska anklagelser.

Och vet ni en sak till?
Hur mycket feminist jag än betraktar mig vara, hur många tjejgrupper jag än hållit i, hur många unga kvinnor jag än undervisat i kvinnligt självförsvar, hur mycket jag än haft kontakt med Brottsofferjouren i egenskap av en gång i tiden varandes ett eget brottsoffer, så anser jag fortfarande inte att det är ok att komma med falska anklagelser!

Inte för någon, vilket kön det än må gälla.
Mäns våld mot kvinnor är en styggelse för varje civiliserat land och ska aldrig accepteras, lika lite som fysisk eller psykisk misshandel av någon annan individ, oavsett kön, ålder, beroendeställning eller styrka.
Men lika lite som två fel gör ett rätt, vill jag vara med och verka för upprätthållandet av generaliseringar rörande det rådande klimatet där män är onda busar och kvinnor svaga offer.
             
Min alldeles egna högst personliga övertygelse är att det faktiskt existerar svaga individer som leker 'Vargen kommer',  för egen vinnings skull.
Lika övertygad är jag om att människor blir oskyldigt anklagade och dömda, på falska grunder.
Helst önskar jag att jag hade helt uppåt väggarna fel här i mina antaganden och 'troenden'!

Fortfarande hoppas och vill jag tro att svenskt rättsväsende gör så gott det kan - så länge vi har med utbildat folk att göra.
Därför, med risk för att bli tjatig, anser jag;
Att samtliga personer som är satta till att döma i rättsliga instanser har adekvat utbildning.
Att utredningar försiggår förutsättningslöst, utan alltför mycket subjektivt tyckande och förutfattade meningar.

Först då börjar vi närma oss något som kan kallas för rättssamhälle.
På riktigt!




Helt vanligt kvällskaos

Jag fick idag frågan om jag inte någon gång skulle vilja slippa ifrån allt vad barn, tvätt, disk, läxor, skjutsande och vardagsliv heter.
Spontant svarade jag att jag troligtvis precis tvärtom skulle bli stressad av att inte ha en myllrande skara runt benen större delen av tiden.

Det känns lite som en sanning med modifikation just nu.
Min tålamodsgräns för detta dygn hanns både passera och överskridas med råge innan samtliga små-vilda-inte-fullt-så-glada hade landat på sina kuddar.

Ibland är det inte ett dyft glamoröst att läsa läxor med en, torka en annan i rumpan, dela ut förmaningar till den tredje och helst låta den fjärde få lite lugn och ro med sin huvudvärk mitt i detta kaos.
Jag har fortfarande inte riktigt fått kläm på hur kloning går till och även om mina troll är rätt bra på att vänta på sin tur, är det stundtals svårt att alltid prioritera precis rättvist.

Å andra sidan är de ohemult söta när de sover och imorgon är det faktiskt en ny dag!

måndag 6 maj 2013

Polisärende

För en tid sedan var jag på ett föräldramöte som enbart avhandlade barns internetanvändande.
Efter en intressant föreläsning om upphaussade risker för grooming och de allra senaste statistiskt säkerställda undersökningarna om barn och ungdomars internetanvändning, fick vi föräldrar vädra våra åsikter och farhågor.

Det mest signifikativa var nog hur överens vi föräldrar var om vikten av att lära våra barn ett sansat och vettigt hanterande av sociala medier och grundläggande vett- och etikettsregler.
Det som skrivs bakom en skärm ska lika gärna kunna sägas ansikte mot ansikte.
Kränkande beteende, fula påhopp och elaka kommentarer ska inte vara ok, bara för att någon gömmer sig bakom anonymitet och därigenom tror sig vara osårbar.

Mycket av mobbarproblematiken som dykt upp på nätet är tyvärr densamma som existerar på skolgårdar men med den skillnaden att det verkar vara enklare att häva ur sig vad som helst utan att besinna sig före knapptryckningarna som publicerar eländet i cyberrymden.
Att sudda ut en taskig kommentar på en papperslapp är betydligt enklare än att sanera efter sina utportionerade avtryck i webbens värld.

Av den anledningen har jag idag polisanmält en av de anonyma kommentarerna som förtalade - och namngav -  mina vänner!
Efter en blixtsnabb slagning bland mina besökande läsares IP-nummer, kunde jag konstatera att polisen gjort precis som utlovat - tagit sig en titt bland mina inlägg!

Exemplariskt bemötande från en tjänsteman, fjärran från anonymitetens jordkulor!

söndag 5 maj 2013

Kunskapsbanken växer

Det som inte dödar - härdar.
Så brukar det ju sägas, eller hur?
Just nu tillägnar jag mig en hiskelig massa nyttiga kunskaper jag inte tidigare besuttit, när det gäller IP-nummer, loggar och juridiska ansvarsområden!

Jag är tacksam och glad för de kontakter jag knutit under årens lopp, där andra med mer specialiserade kunskaper än mina, kan komma med  råd och dåd.
Som jag alltid sagt - vissa yrkesområden borde alltid finnas med i bekantskapskretsens innersta kärna; läkare, jurister, brandmän, rörmokare, elektriker, glasmästare, it-konsulter och annat bra-att-haigt-löst-folk.
Jag är glad för att ni finns - ingen nämnd, ingen glömd!

Järnridå

Vet ni, när det börjar dugga tätt mellan olika former av elaka påhopp i illa formulerade kommentarer och direkt ärekränkande och förtalsartade dito, då måste jag som skribent ta ansvar även för era formuleringar.

Trist - men tyvärr nödvändigt att jag stänger igen den fria möjligheten att kommentera precis som ni vill!

Alla har rätt till en åsikt men ingen har rätt att hänga ut någon annan hur som helst.

Tills vidare kommer jag ha kommentarsgranskningen inställd och i egenskap av bloggägare är det min skyldighet att välja vilka kommentarer jag släpper fram.
Anonyma kommentatorer, utan minsta lilla hänvisning till vilka de är, äger härmed inte rätt att upplåta sin stämma i min blogg.

Oavsett vad någon tror, tror sig veta, eller uppfattar som sanning, är det trots allt upp till nästa rättsliga instans att fälla dom - inte min eller någon annans personliga övertygelse.
Basta!

fredag 3 maj 2013

Att vända blad

Vilket liv i luckan det kan bli av en skriven text.
Mestadels ros men även en del ris har trillat ner över mig idag.
Bra!
Då lyckades jag beröra, vilket är precis det jag strävar efter att göra när jag skriver.

Märk väl - inte provocera, till det finns det redan en uppsjö av andra bloggare men att få läsare att tänka till, kanske hitta en ny infallsvinkel eller bara sätta ord på det andra redan tänkt, det är en drivkraft hos mig.
Kanske parat med en dos rättspatos också?
Hursomhaver - överklagan är inlämnad, fortsättning följer och jag är tämligen övertygad om att de mer välutbildade juristerna i Hovrätten kommer att fatta ett mer rättvist beslut än vad gårdagens lättmanipulerade nämndemän gjorde!

Nu tar vi helg och roar oss med storsanering av hemmet och skogen, i första fallet inför morgondagens födelsedagsmiddag, i andra fallet i jakt på kommande vinters vedförråd!

Orättvisor och "sunt förnuft"

Jag brukar tycka att det är rätt skönt att haft förmånen att födas och växa upp i en demokrati.
En rättsstat där människor har rätt att prövas, att alla ska betraktas som oskyldiga intill dom fallit.
Att bevisfrågan tas på allvar och vittnen kan dömas för mened om de med uppsåt förvränger sanningen eller ljuger.

Just därför är gårdagens dom i tingsrätten, där en man i 30-årsåldern dömdes för grov kvinnofridskränkning inget annat än ett rättshaveri!
Att målet ska överklagas är självklart och de enda som blivit klockrent rätt i frågan är tidningens rapportering av domslutet.

Hur kan jag då så bombastiskt dissa en hel rättegång?
Det är ju inte jag som är part i målet på något sätt.
Jag har inte suttit som en liten fluga på väggen i hemmet där den påstådda misshandeln ska ha ägt rum.
Jag var inte ens närvarande under rättegången, utan får bara förlita mig till hörsägen, rättegångsprotokoll, förundersökningar och återberättelser.

Kanske för att jag känner mannen som blivit dömd.
Kanske för att jag känner hela hans stora familj.
Eller för att jag har haft möjligheten att ta del av hela denna cirkus som ligger bakom.
Att jag fått förmånen att komma tillräckligt nära för att få vara med och "hålla handen" vid kontakter med socialtjänsten och inför rättegångsförhandlingar.
Kanske för att jag varit närvarande vid familjens högtider där det i efterhand påstås att målsäganden, dvs den slagna kvinnan, ska ha kunnat uppvisa brutala blåklockor och förfärliga blåmärken.

Antingen har hon varit en trollerikonstnär av rang med sina förmågor till att sminka över blånader och bulor eller så är jag blind, för några skador har jag inte kunnat upptäcka!?

Vanligtvis är det kvinnor som får fly för sina liv undan misshandlande män - men en man som blir anklagad för att ha misshandlat - han är dömd på förhand.
Tyvärr finns de här manipulativa kvinnorna i vårt samhälle.
De som för att söka egen vinning, anklagar en man för våldsamt beteende.
Vad de antagligen inte är medvetna om är att deras agerande förstör trovärdigheten hos andra, verkligt misshandlade kvinnor!

Jag vill inte påstå att jag sitter på hela sanningen, jag har som sagt inte bevakat paret dygnet runt i åratal men ställt bortom rimligt tvivel vore ändå att de som är satta att döma i slika mål, hade juristkompetens och inte bara var inkallade nämndemän som ska förlita sig till något "sunt förnuft".
Allt annat är en paradoxal orimlighet!


onsdag 1 maj 2013

Äpplet faller inte långt ifrån päronträdet

Strålande solsken, ystra barn, omflyttade hästar och en far-är-rar som hugger i skogen.
Dagens roligaste måste ändå vara att jag lyckats med konststycket att inspirera Sheriffen till att starta en egen blogg!
Just nu sitter gossen och filar på sitt första inlägg.
Det är ett extremt nyttigt sätt att öva sig i att skriva på om inte annat!