onsdag 27 mars 2013

Glad påsk, del två

Idag har jag;

*sett Majblomman slåss med Stenkrossaren om vem som skulle dammsuga undervåningen - syster avgick med segern
*kört det sedvanliga ved/häst/mat/diskracet
*pratat med svärmor i telefon - länge
*kört 10 mil, drygt, i värstingsbilen som nästan tänker och kör själv (ny tjänstebil)
*hämtat hem mor/mormor från tåget
*haft hjärtat i nära anslutning till maggropen, eftersom Stenkrossaren far runt som en blind/döv/stum i närheten av den så kallade "trafiken" i stan
*kritat bröd på det lokala bageriet - (tack Stella)
*handlat mat
*lagat dito
*betalat räkningar
*fått skavsår i öronen
*njutit
*bäddat rent åt de närmast sörjande, aka mor/syster/systerdöttrar i annexet (hoppas din rygg inte går av på mitten i natt, mamma)
*laddat kylskåpen - ja, i plural efter far-är-rars inhandlingstur
*pratat
*skrattat
*hutat åt vildingar
*förundrats och glatts hejdlöst åt mina barns (van)föreställningar kring ord, såsom; skrynklingar=rullatorer
*pratat en hel del till

Nu är jag ungefär lika piffigt pigg som en nyligen nackad tupp och tycker att "förtiosjutton" glas vin är en, både trevlig och lämplig förbrukning, en sketen Dymmelonsdag.
 Eller kanske något färre..?

Tror jag skippar Blåkulla i år och stannar på "Bolkullen" med delar av "tjocka släkten"!


Tempotisdag med knorr

Efter en fantastiskt trevlig och lång kyrktisdag, där jag och finfina Fru Gravid styrde upp tisdagscaféet i Missionskyrkan, bilen hamnade på snabbmeck hos den lokale bilbankaren, Pysselkungen fick sina tänder kollade, veden matades, hästarna släpades och käkarna pratades ur led under kvällens Alphamammabubbel - är det lattjo att komma hem och inse att jag vunnit en bokutlottning hos min bloggvän - och tillika mångmammakollega; Madeleine.

Och ja, det har hunnit gå i trehundra knyck i dag (igår) med - precis som alla andra dagar - vilket är en ren fröjd att få vara med om men alltför tradigt att plita ner i kronologisk ordning.
Nu får ni ha en fortsatt fin påsk, själv ska jag jag klämma in några tågchaffisturer för att frakta hem nära och kära, ett tioårskalas av en systerdotter, en påskmiddag eller tre samt en förhoppningsvis galet glad tillställning på påskdagen med de allra bästa och senast "adopterade familjemedlemmarna", nämligen "mina" söndagsskolebarn och deras familjer.


tisdag 26 mars 2013

Glad påsk

Vi har påsklov.
Vintersnön smälter sakta bort under dagarnas soltimmar, de små-vilda-glada har snart bråkat ihop sig hierarkiskt och resten av ledigheten kommer att gå i familjefrotterandets tecken.

Antingen ses vi på Blåkulla efter ihärdigt kaffekanneputsande, kvastpolerande och kattinkallande, eller framåt nästa vecka, vilket är troligare.

fredag 22 mars 2013

Jag har påskpyntat!

Åh, vilken bra dag!
Visserligen stretade de tre yngsta emot både vid lämning i morse och än värre vid hämtning!
Ändå har jag haft en finfin dag med frukost hos storsonen och svärdottern, blixtinhandling av hela byxor till samtliga små, påskpyssel för vintörstiga mammor (med ett stort påskägg, en hobbykniv och innehållet i en bag-in-box kan man göra underverk), och hunnit samla ihop barnaskocken och forslat hem den före halv tre.

Det dåliga samvetet - nästa veckas krönika - sprattlade ner i skrift och mejlades iväg efter den ihopsnörpta middagen.
Nu tullar jag på påskpysslet!
Det med vuxenanknytning!

 

torsdag 21 mars 2013

GypsyPontusHimmel

Visserligen har en del av er redan sett min senaste skapelse, Majblommans egna "Gypsy coat" men här kör vi med en favorit i repris:
Denna gång fuskade jag lite och använde en stickad loppisfyndad bomullströja till livet och tre nyinköpta fleecefiltar till kjolen och huvan -för att det inte ska bli så tungt för tösen att svaja fram i.
Dottern är i alla fall nöjd!

För övrigt går det utmärkt att "knarka" en låt i taget och eftersom jag stundtals blir ett insnöat jazzpopfreak har jag haft en och samma låt på repeat hela eftermiddagen - Pontus och Amerikanarnas; "Vet du att himlen låg i Liverpool.."
Tyvärr hittar jag ingen bra länkning så ni får söka själva!
Däremot har jag - likt en idoldyrkande tonåring - försökt skriva ner texten efter genomlyssning (typ en sisådär sjuhundratolv gånger)!


//Tänk om jag vakna upp en dag och hade världen i min hand
Om jag var Gud i gymnastikskor
Tog över allt med Guds försyn, tog med mig änglarna från skyn
för att finna rätt på himlen.

Tänk om jag vakna en dag och alla ville höra på vad jag sa!

Vet du att himlen låg i Liverpool
där Mercy mynnar i sjön
Men det var länge sen, nu finns himlen här hos dig - och mig.

Vet du att änglar sjöng på Mathewstreet
och världen stanna en stund
Och se dig runtomkring, nu finns himlen här hos dig - och mig.

Jag hörde steg bakom min rygg,
det var mitt liv som sprang förbi
Jag hann ifatt precis i kurvan

Du vet nog själv hur svårt det är, 
du räknar rynkorna som jag,
när du står naken framför spegeln.

Livet det rusar förbi men är du snabb så kan du hinna ikapp.

Vet du att himlen låg i Liverpool,
där Mercy mynnar i sjön
Men det var länge sen, nu finns himlen här hos dig  - och mig.

Vet du att änglar sjöng på Mathewstreet, och världen stanna en stund
Och se dig runtomkring, nu finns himlen här hos dig - och mig.

Och himlen låg i norra England, i en stor och smutsig stad.
Och växte blommor upp...
Finns dom här för dig...

Vet du att himlen låg i Liverpool
Vet du att änglar sjöng på Mathewstreet
Vet du att himlen låg i Liverpool
Vet du att änglar sjöng på Mathewstreet//

Klurig snubbe, den där Pontus!

 


 

Ro hit med lite barmark snart. Snälla!

Ja jag vet, det är komplett meningslöst att grymta ilsket över vädret men med tanke på det horisontella snöandet, de iskalla vindarna och almanackans fingervisning om att vårdagjämningen passerat, sällar jag mig till de förtvivlades skara vid närmsta klagomur.

Visserligen har jag alltid hållit mars månad som årets vidrigaste med sitt snöande, töande, halkande, blaskande och retfulla beteende men i år hjälper det inte att rabbla mantran om att "allt går över".
Antingen är det Ragnarök som annonserar sin ankomst genom denna Fimbulvinter eller så är Apokalypsen nära.

Snart tar jag fram julgranskulorna och dekorerar påsklammet med grönkål!

tisdag 19 mars 2013

Profetior, eller Ice age 13

Min nyligen och saligen insomnade farbror, skrämde livet ur mig under min barndoms 70-tal.
Han, i egenskap av naturvetare, talade mycket, ofta och gärna om den förestående annalkande istiden som skulle parkera sig över norra halvklotet.
Mitt barnjag med sin bristfälliga tidsuppfattning, låg givetvis vaken om nätterna och våndades över den kommande katastrofen.

Att han glömde bort att förtydliga tidsaspekten och den då rådande uppfattningen om tiotusentals år in i framtiden som benämningen på "snart" - det var en helt annan sak.

Tyvärr verkar han ha blivit besannad så här, strax efter sitt frånfälle.

#vill-ha-vår-nu!

Leveransföljetongens upplösning

"Stort skrymmande paket" landade på gårdsplanen exakt 20 minuter efter absolut senast nyavtalad tid.
Idag alltså!
Eftermiddag fick jag i alla fall.
Kyrkfika med PastaMiahäng, inbokad lunchdejt framöver med vår lokala konstnärinna - tillika operasångerska - och en himla massa barnråddande.

Eftersom den nya tideräkningen har infallit med ständig permafrost och kalla istidsvindar (ja, jag längtar efter vårvärme, som alla andra), tänker jag idka avancerat framför-brasan-häng med far-är-rar ett tag innan samtliga kroppsdelar är tillräckligt uppvärmda för att kunna stoppas ner mellan lakanen!

måndag 18 mars 2013

Före eller efter 12.00?

Jag vet inte när era förmiddagar slutar men mina övergår till eftermiddag i samma stund som minutvisaren passerat 12.00.
Lite trångsynt kanske?
På samma sätt som jag stundtals kan vara en löjlig petimeter som påpekar att det heter "honom" och inte "han" så fort mina barn envisas med att ta efter dialektala sedvänjor, så är jag kanske lite väl nitisk i min tidsindelning?

Ändå är det irriterande att sitta och vänta på leverans av "stort skrymmande paket" när jag och speditionsfirman gjort upp om att just måndag förmiddag skulle passa alla bäst!
Visserligen har jag fått annat bra-att-stöka-undan gjort men i alla fall.

God eftermiddag, förresten!

torsdag 14 mars 2013

"Nu i ro..."

Om någon hade berättat för mig för en 25-30 år sen, att jag skulle befinna mig nerkrupen i sängen, tandborstad och klar för natten före nio en torsdagkväll, hade jag hånskrattat!
Rått och hjärtligt!

Jag - en kvalificerad nattuggla med kreativiteten på topp ju närmre midnatt vi nådde.
Aldrig.

Tyvärr skulle mitt yngre jag behövt ha en något ödmjukare framtoning än vad som verkligen var fallet då, för nu är komaläget nära och jag är verkligen nedstoppad av mig själv i sängen, tandborstad och klar.

Jag återkommer när permafrosten släppt sitt grepp om nejderna och jag kanske kunnat inhalera större delen av alfabetets bokstäver i vitaminform - eller när jag försökt sova "sju kvart i timmen" en hel lång natt!

onsdag 13 mars 2013

En helt händelselös onsdag

Ja jisses!
Här går jag runt och hänger med huvudet, dels för att jag inte har något "spännande" att berätta och dels för att jag inte har tid att krysta fram något intressant!
Så har far-är-rar beställt hem ved för enkel hemleverans och det hela slutar med att halva bygden engagerar sig i kvällens och familjens äventyr!

Så här var det:
Bil ska komma med ved på seneftermiddagen.
Det snöar.
Ymnigt!
Bil med vedsläp fastnar halvvägs upp på vår väg, 350 meter lång.
I bilen sitter stressad pappa, tre barn och en hund.

Efter förtioelva omtag, kör bilen fast.
Jag letar reda på kätting och backar ner min bil till ekipaget för att försöka dra loss - och vidare härket.
Misslyckas givetvis, eftersom det fortsätter att toksnöa.
Lasset är för tungt.

Akut inkallning av snällaStellas fantastiska man Thomas sker.
Han sitter fast i kvällsmjölkningen men kommer så fort han kan, efter ha ringt och avbokat sitt inplanerade kvällsmöte.
Under tiden kopplas släpet loss, "veddragarbilen" slirar upp till gårdsplanen - med punka på ett bakhjul!
Domkraft och fälgkors letas fram, barn mutas med äpplen och sen vidare in i värmen där de raskt finner sig tillrätta med mina små-vilda-glada.
Reservhjulet är tyvärr inte riktigt kompatibelt med bilen, oturligt nog!

SnällaStellas Thomas kommer, trixar sig förbi släpet och plogar det han kommer åt.
Hemtransport av vedpappa, barn och hund kallas in från Växjö, släp står i vägen!
Frun och de övriga tre barnen väntar hemma.
Tiden lider och samtliga barn utfodras med pasta/tomatsås.
(Sju ungar mellan 11 och 3, samt en förvirrad hund minglar runt matbordet.)

Räddningsaktion inleds.
Familjen Mångmammas traktor startar snällt men vill inte släppa sitt krampaktiga tag om kopplingsspaken, vilket gör att ingenting vill röra sig varken framåt eller bakåt!
Släp står fortfarande i vägen.

Barn börjar bli sömniga.
Vedfamiljen transporteras hem av snäll taxifarfar, små-vilda-glada nattas och med Guds hjälp och en tandborste (fråga inte varför), kan man komma runt avkopplat släp.
Som står i vägen!

Imorgon är det en ny spännande dag i antågande - undrar vad vi ska göra då?!  
Kanske dags att låta "Werner unt Werner", aka fyrbeningarna, äntligen göra lite skäl för fodret?
Någonting, någonstans borde de ju kunna dra i någon riktning - valfritt vad - punkterad bil, i-vägen-släp eller ved?

Och som en vän kommenterade på Fb - "så säger man att ingenting händer på landet"!
Eller hur?

måndag 11 mars 2013

Periodbyte

Jag har ju grymtat lite halvhjärtat tidigare om att jag är en fanatisk periodare.
Just nu är det tydligen en ny period på gång!
Jag har hittat fram till mellandelarna, pärlorna, kedjorna, trådarna, hängena och fästena.
Igen!

Vi leker smyckesverkstad till pärlorna tar slut!

Och då ska ni  veta att jag får god hjälp av de tre yngsta små-vilda-glada med att tillverka armband/halsband/örhängen som kan drälla runt i hemmet, vilket talar för att jag byter period framåt fredag!

söndag 10 mars 2013

Supersöndag

Jag har just stoppat ner Pysselkungen i sin säng.
Det sista barnet säger är hur glad han är för vår kyrksöndag idag.
Hur välkommen han känner sig så fort han sätter foten innanför dörren i kyrkan och hur glad han blir av att alla "gamla tanter och farbröder" ler mot honom - trots att han inte gör något speciellt.
Att det alltid känns som om han är viktig och tagen på allvar av de andra församlingsmedlemmarna, oavsett hur gamla de är. 

Kan det bli ett bättre betyg för en församling?

lördag 9 mars 2013

Hej då Kle!

Det var en lång dag igår.
Uppe vid fem, åkte hemifrån runt halv sex, checkade in på flyget strax efter sex och landade i ett soligt Stockholm efter ett litet snabbt flygskutt över de södra delarna av landet.
Taxi till Brommaplan och första t-baneresan på 15 år.

En märklig känsla att åka samma väg jag gjorde dagligen för över 20 år sen när jag skulle till jobbet?
Blev upphämtad av systeryster vid bron och fick en välbehövlig kaffe hemma hos henne på Lidingö.

Tvingade in ett par linser i mina inte längre fullt så morgonkisiga ögon och åkte till kyrkan där det drällde av kusiner och kusinbarn som av någon anledning hunnit bli vuxna eller nästan vuxna, sen jag såg alla senast.
Så det obligatoriska begravningskaffet och sen hem till mitt barndomshem där kusiner och syskon med tillhörande äkta hälfter och barn hängde runt, åt, pratade och skvätte vin omkring sig.
En passande "efterfest" efter min farbrors begravning.

Med 8 minuter tillgodo före avgång, sladdade jag in på Centralen och dundrade ner i tågsätet och sen hann jag bara vinka lite halvhjärtat när Linköping och Mjölby passerades, också de forna bostadsorter.
Fortare än kvickt var jag hemma i Växjö där storsonen ryckte ut och agerade taxichaffis mellan stationen och flygplatsen för att jag skulle kunna hämta min bil.
Knappt fem mil senare och 17 timmar efter jag klev upp, landade jag hemma.

Nu vore det ju skojigare om vi syskon och kusiner kunde ha en annan anledning att ses än när vi sammanstrålar svartklädda vid begravningar.
Vi är ju rätt bra på att prata i munnen på varandra, även om det är lite skavsårsvarning i öronen efter en intensiv dag med släkten!


torsdag 7 mars 2013

George och Clas-Erik

För drygt nittio år sen, föddes en liten parvel i en småländsk skräddarfamilj.
Drygt tio år senare kom hans lillebror till världen en kall vinternatt.
Den förste lille parveln var min far - den andre hans bror.

Min far begrovs för snart tio år sen.
Imorgon är det dags för ett sista farväl av min farbror.

Är det ett rent sammanträffande att dödsfallen inträffar med nästan samma avstånd ifrån varandra som deras födslar?


Stenkrossaren - 20,2 kg tung och 116 cm lång

Stenkrossaren har varit och fått ok-stämpel i baken för sista gången på Bvc.
Från och med i höst ska han, som sina syskon, tillhöra skolhälsovården.
Visserligen ville han inte rita trianglar eller klippa ut en cirkel för att förevisa sina finmotoriska kunskaper men att "springa på ett ben" var busenkelt.
Faktiskt enklare än att stå på ett ben!
Tre rappa tigersprång på ett ben och ungen flög tvärs över golvet för att visa hur enkelt det var.

Och det där med att räkna - vaddå?
Att sköterskan hade tio fingrar var väl ingenting att prata om.
Det såg han ju direkt.

Egentligen borde jag nog ha upplyst om att sonen försökte ringa hem till mormor själv igår.
Han har nämligen ärvt en stickad mössa jag hade som liten och inuti den finns mitt gamla telefonnummer hem - men utan riktnummer.
Igår efter dagishämtning rev han av sig mössan, krängde den ut och in, lyfte luren och slog numren samtidigt som han sa varje siffra högt.
Med en blandning av besvikelse och irritation berättade han att det "bara lät konstigt" och ingen var hemma hos mormor.
Då först fattade jag vad han höll på med!
Siffror verkar inte vara något större bekymmer direkt.

Det känns lite knepigt när en era tar slut, även om just min Bvc-karriär varit osedvanligt lång med medelsvenssons mått mätt, ändå är det skönt att ungarna växer som de ska.
Nu stundar snart en ny vandring genom grundskolans värld.
Både för mig och minstingen.

onsdag 6 mars 2013

Gäst hos verkligheten

Jag hänger väldigt gärna, mycket och ofta på internet i olika former.
Jag och min lilla notebook, tillsammans med min klurigaLur, är tajta kompisar.
Vi både jobbar ihop, letar efter info och nyheter samt porrsurfar efter absurda kläder/skor/balla prylar och annat lattjo jag definitivt kan leva utan men gillar att glo på.
Bland annat.

Då är det ju rätt märkligt att jag ägnat två hela dagar åt uteslutande IRL-tankande med trevliga och högst reella människor?
Och som avslutning på dessa dagar varit på ett av de trevligaste och mest givande föräldramötena i min föräldrakarriär, vilket inte vill säga lite med antalet föräldramöten jag hunnit ränna på, som dessutom avhandlade just nätanvändningen hos barn.
Precis så är det i alla fall.

Och nu är jag trött.
Skönt trött efter ha pratat, skrattat och umgåtts intensivt med en himla massa människor.
God natt!


måndag 4 mars 2013

Kort kvälls färd mot natt

Så.
Barnen är instoppade i torktumlaren, disken snurrar i tvättmaskinen och tvätten är ordentligt nerstoppad i sängarna efter aftonbönen.
Jag har sorterat pärlor i yttepyttesmå fack (nej, jag har verkligen inget annat för mig) och tänkte krypa ner strax bredvid handfatet efter ha borstat tänderna med mobilen och ställt tandborsten på ringning!

Eller hur det nu var?

Imorgon är det tänkt att jag ska vara både pigg och presentabel eftersom jag och Stella i Pilås har tisdagscafét i Missionskyrkan att styra upp.
Bra arbetsfördelning också.
Hon bakar - jag kokar kaffe och kränger mackor på löpande band!

Välkomna mellan 10.00 och 13.00

Kostymdrama

Jag har just surfat runt på ännu fler vansinnigt vackra och opraktiska klädsidor.
Inget tråkigt "vanligt" och användbart här inte.
Nej, svepande hellånga kjolar med rysch och rynk, höga klackar och trånga puffärmiga blusar i sann Victoriansk anda.

Sanslöst omöjligt att skjutsa barn i, släpa hem ved eller jaga rymningsbenägna fyrbeningar i.
Antagligen är det just därför jag när en liten engelsk herrskapsfröken vid min barm i största hemlighet.

Högst troligt är det i alla fall att jag förr eller senare klickar hem något galenpannelikt och därtill kastar mig över symaskinen för att knåpa ihop något annat, minst lika obärbart.
Bara för att jag vill!
Och det är väl ändå en anledning så god som någon!?

Sabadillättika?

Efter gårdagens blötläggning av de små-vilda-glada, vidtog veckans värsta terror.
Hårkamning!
Med tre små långhåriga lintottar i familjen är det alltid en kamp att få ut tovor och se till att svintofaktorn minimeras inför måndagens skolaktiviteter.

Kul då att inse att Stenkrossarens huvud var svartprickigt av små söta och krälande löss.
Visserligen har det uppmanats till luskamning under några veckors tid på förskolan och visst har jag benat igenom håret på honom med viss regelbundenhet men först igår visade det sig att gnetterna växt till sig.

Vid en snabb koll av de andras kalufser insåg jag att de tre yngsta var drabbade men vi andra var förskonade.
Fram med luskam och även lusmedel som fanns i medicinlådan.
Minstingen blev helt plötsligt ett drygt år äldre när jag sonika skalade av hans böljande svall för att lättare komma åt skalpen.
I alla fall ser han äldre ut.

Nu är det lusbekämpning som gäller några dagar framöver för att vara säkra på att vi blivit av med eländet och givetvis en varningens uppmaning till barnens kompisars föräldrar att ta tag i håret på sina barn.

Minns med fasa när mina äldsta åkte på löss för ett tiotal år sen.
Strax före jullovet och jag kastade mig på luren för att be skolan skicka med en uppmaning om att luskolla sina ungar under julen för att vi skulle slippa få det att gå varv efter varv.
Döm om min förvåning när det inte nämndes med ett ord i avslutande terminsbrev?
Självklart ringde jag upp rektorn igen och undrade varför?
-Tja, det är ju lite pinsamt, var hennes svar!
???

Tror hon fick sig en rätt rejäl överhalning när jag väl hämtat mig från det förvånade haktapparträsket.
I vilket fall som helst kom det ut ytterligare ett brev med uppmaningen att leta efter oinbjudna gäster.

Tack och lov är det inte så i den här delen av världen där vi numera bor.
Här är det inte pinsamt att få löss - bara jobbigt och möjligtvis kliigt!

* Minns ni inte sabadillättikan? Madicken såklart!
 

söndag 3 mars 2013

Söndag

Med ett tappat dygn bakom mig har jag hållit ett höghastighetstempo idag för att hinna ikapp.
Tvätten överföll från alla håll och det strålande vädret krävde en lång stunds utevistelse.
De små-vilda-glada har gjort sitt bästa för att blöta ner sina ytterkläder ordentligt och delar av veckans läxor har vi betat av.

Nu är det blötläggning av ytterklädernas innehåll och därefter pyjamasinstoppande som gäller.
Och lite vardagsrumshängande med far-är-rar.

lördag 2 mars 2013

Inte ok

Men se där ja.
Lördagen har jag missat fram till nu.
Jag har nämligen befunnit mig på en av två platser, hela dagen!
Antingen i sängen - eller på toaletten.

Är det inte lite orättvist att bara ha klarat av den värsta influensa jag varit med om i vuxna livet, bara för att åka på en magsjuka?


fredag 1 mars 2013

Årsringar

När man inte träffar vissa personer på ganska många år och sen får upp ögonen för ett foto, en födelsedagsannons eller begravningsdito - då slår det mig om och om igen att människor faktiskt åldras.
Jag själv har ju kvar en bild i huvudet på hur dessa personer såg ut när vi senast sågs och om den helt plötsligt uppdateras, blir jag lika förvånad gång efter gång.

Jag läste en gammal väns blogg och fick för mig att googla på mammans namn.
Efter lite sökningar framkom det att mamman snart fyller några och 70.
70+?
Hur gick det till?
Det betyder ju att hon var yngre än vad jag är nu, när jag hängde hemma hos den familjen för sisådär en 30 år sen.

En annan jämngammal väninna från förr minns jag som ung och  väldigt flickig långt upp i 35-årsåldern men det senaste fotot jag såg fick henne att framstå som en i bästa fall väl bibehållen 60-åring?

Överlag får jag svårare och svårare att avgöra hur gammal någon är, oavsett om det är en yngre eller äldre vuxen.
Vissa har åldrats i rasande tempo, andra är helt tidlösa.

De flesta jag pratat med om fenomenet säger samstämmigt att de känner sig mycket yngre än de ser ut, att känslan av att vara knappt 20 inombords finns kvar.
Och det oavsett om det är kärnfriske lille farbror E som snart är 85 eller min svårt sjuka mamma som är nästan 20 år yngre.

Den enda slutsats jag kan dra av dessa funderingar är att ålder - det är något högst relativt.
Och individuellt.



Samtidigt inser jag ju att skillnaderna mellan ett ungt jag och ett något äldre, eller till och med åldrat, inte är så förtvivlat stora.
Då måste det ju kännas på samma sätt för alla andra.