torsdag 27 juni 2013

Återerörvrad sovplats

För att vara någon som alltid hävdat att jag trivs bäst med sena vanor, är jag förhållandevis tillfreds med att kliva upp och vackla ut med kissnödig valp i arla morgonväckt numera.
Dessutom har vi avancerat från mattes sovande på köksgolvet med handgnagande bebis bredvid, till att Gunnar sover i korg i köket och jag i min egen säng på övervåningen inatt.

Synd bara att hundbebisar och människovalpar inte har kompatibla sovvanor - nu när vovven tar sig en förmiddagslur är det dags att jaga upp de små-vilda-glada.


onsdag 26 juni 2013

Borgarbracka eller gråsosse?

Hej hopp, så infekterad tv-licensfrågan blev på facebook.
Några tycker uppenbarligen att jag har rätt - andra att jag är ute och cyklar så stickor och strån rycker.
Vissa kommentarer på olika trådar har varit riktigt underhållande att läsa, andra mest en tröttsam upprepning av vad allmänt missnöjda individer säger om precis allting.

Nej, jag tycker inte att vi kan jämföra licensavgiften med en skatt.
Om vi inte slår bakut nu kommer det bli samma sak som med omsen, nuvarande momsen.
Från början en temporärt införd OmSättningsSkatt - numera något företagare kan 'dra av' och alla andra dödliga bara har att glatt betala.

Att ställa svensk tv (statligt finansierad och oberoende ?) samt dess avgift i motsatsförhållande till kommersiella krafter (hua, det vet väl alla att allt sådant som är reklamfinansierat är Hin Håles verk), är bara tröttsamt.
Jag ser inte på kommersiell tv.
Heller!

Antingen är just vi ett unikum till familj eller så har vi bara tagit ett medvetet beslut om att tv är inte något vi vill lägga tid på?
Min poäng är att, som jag skrev som svar på en kommentar på fb;

X; jag håller uppenbarligen inte med dig om vikten av att kunna ha tillgång till public service - till varje pris.
Det är just det jag vänder mig mot, jag vidmakthåller min rätt att välja vad jag vill titta, se eller läsa på och om.
Samtidigt är jag beredd att avsluta alla former av internettillgång i mitt eget hem, om tvångsinbetalning av något jag inte nyttjar blir de facto.
Jorden kommer inte sluta snurra, barn kommer fortfarande att födas osv, oavsett om svensk public service finns eller ej.

Du har däremot en poäng i att så pass saklig skildring av nyhetsflödet som möjligt är eftersträvansvärt.
Jag anser mig inte vara speciellt okunnig om världsläget, trots mitt tv-fria liv.
Kanske snarare tvärtom, eftersom jag lägger 'andra människors slötittartid', på att läsa vitt skilda tidningars hemsidor - och då inte bara Aftonbladet och Expressen, utan även större internationella drakar.
Jag har själv en fot inom mediavärlden och att anklaga vårt lands dagstidningar för att gå kommersiella värden till mötes är att förenkla uppdelningen mellan sossar-borgarbrackor.

I första hand är blogginlägget ett ställningstagande FÖR min individuella rätt och MOT överförmynderi - oavsett vilken färg regeringen anses ha.


Och min antagonist skrev så här;

De flesta av oss kan idag se på TV via datorn så det finns ingen anledning att skaffa en TV-apparat om vi bara ser på "TV" några få gånger i veckan. Det går bra att se på datorskärmen, speciellt om vi har en modern plattskärm av hyfsad storlek.

Det är så jag ser på TV och därför finner jag det fullt rimligt att betala licens. Speciellt som jag lyssnar mycket på P1 i SR.

Public service är mycket viktigt att slå vakt om även om de har vikt ner sig en bit för alliansregeringen. Utan Public service är vi hänvisade till att enbart se, lyssna på och läsa komersiella borgerliga massmedia.

Därför uppmanar jag alla som vill ha alternativ som står fria från kapitalets styrning av våra tankar att betala TV-licensen!


Om du vill ha en så allsidig nyhetsförmedlning som möjligt så tänk efter innan du instämmer och sprider vidare det förföriskt utformade budskapet. Vill du kunna se dokumentärer som ifrågasätter mäktiga ekonomiska intressen och se filmer utan att få reklam nerkörd i halsen så tänk efter en stund när du stöter på sådana när texter.

(Obs, inte mina stav- eller böjningsfel i detta direktkopierade stycke!)

Något som inte hör till saken alls är min roade min när jag läser orden; det förföriskt utformade budskapet.
Mycket har jag hört sägas om min verbala förmåga men just 'förföriskt' - det var nytt!

Sen undrar jag lite över vad detta stycket betyder:
Public service är mycket viktigt att slå vakt om även om de har vikt ner sig en bit för alliansregeringen. Utan Public service är vi hänvisade till att enbart se, lyssna på och läsa komersiella borgerliga massmedia.

Så vitt jag kan minnas från min barndoms svart-vita tv-tittartid, var den socialistiska propagandan allenarådande - och Svensk Radiotjänst existerade väl då också?
Ett flertal av de större dagstidningarna i landet har fortfarande en tydlig socialistisk grund att stå, likväl som det motsatta existerar, så någon större risk för att vi ska drabbas av enbart 'borgerlig massmedia' är en överdrift.

Därtill ska detta inlägg inte läsas som ett försvar för kommersiell/borgerlig/reklamfinansierad media - lika lite som det ska tolkas som något emot socialistisk/statlig/public servicemedia.
Jag struntar högaktningsfullt i vem som ligger bakom - jag vill inte betala för det i alla fall - eftersom jag inte anser det vara värt pengarna, inte nyttjar det, inte har bett om det men likafullt blir ålagd att betala för något jag trodde mig kunnat undvika genom mitt aktiva val att inte ha en ful burk ståendes i något hörn av huset.
 
Och det oavsett om jag betraktar mig vara en solidarisk borgarbracka eller en egoistisk sosse.


 

 

 

Dumheten firar triumfer

Vi tog ett medvetet beslut för många, många år sen om att inte ha någon tv i hemmet!
Knäppt?
Konstigt?
Kontroversiellt?

Ja, kanske alltihop men likväl ett högst medvetet val.

Nu har en rad domar bestämt i förvaltningsrätten i Luleå att datorinnehav är likställt med att inneha en tv-mottagare!
Protestlistorna duggar tätare än ett regn på midsommarafton på sociala medier.
Vilket sanslöst skämt säger jag bara!
Visst, det är säkert teoretiskt möjligt att glo på tv-program på datorn.
Många gör det säkert också men med en internetuppkoppling från tidig Kritaperiod, är det inte bara segare än segast, utan även hackigt, buffrigt och outsägligt tröttsamt att ens försöka.

Jo, jag har av misstag råkat snubbla in på tv via en länk i en blogg och insåg genast att det var för tidsödande att ens orka vänta in startsnurretiden, långt värre tålamodsprövande att försöka se något eventuellt klipp!
Obs! En reklamfinansierad kanal...
Jag har till och med försökt mig på 'Netflix' en gratismånad, bara för att inse att jag aldrig skulle orka buffra färdigt/ladda hem en film i en timme eller två, innan jag kunde se eländet!
Mitt på-vischan-liv rimmar illa med tekniska faciliteter - stundtals!

Nej, jag vill inte ha någon tv.
Jag saknar inte tv.
Jag tittar inte på tv.
Mina barn får antagligen en traumatisk uppväxt genom sin ytterst begränsade erfarenhet av just tv-program men det bjuder jag på.
Några ärr av sin uppväxttid ska de ju ändå ha!

Skulle jag bli ålagd att betala för något jag inte valt, inte beställt eller ens utnyttjar - då skulle jag dels bli upprörd men även omedelbartbums avsluta all form av internetanvändning i hemmet!
För att äga en dator utan internetuppkoppling kan väl knappast jämställas med 'sådan teknisk utrustning som är avsedd att ta emot utsändning eller vidaresändning av tv-program'?
Det vore ju verkligen en paradox av dess like.

Jag lovar, jag skulle inte ha några problem med att leva utan - det finns faktiskt ett liv utan cybervärlden också.
Oftast kallas den för den reella, eller kanske tredimensionella.
I den världen finns det fullt med tredimensionella barn, djur, böcker, papper och penna - och det skulle jag verkligen inte vilja vara utan!

tisdag 25 juni 2013

Och lite till då...

Att 'dricka någon under bordet' - det vet jag vad det är.
Att sänka någon på annat sätt, under bordet, är jag inte riktigt lika familjär med.
Det skulle vara den gången storsonen, då tre år gammal, självmant kröp in under matbordet på tjocka-mattan och somnade under pågående middagsbjudning!?

Just nu ter sig just platsen under vårt matbord ytterst lockande för en trött sommarlovsledigabarn- och valpbebismamma i alla fall.
Gunnar the valp snusar, smågnyr och sprätter till så sött när han sover.
Dessutom borde jag verkligen passa på när sömntåget dundrar förbi och hoppa på det i farten, natten kommer ändå bli upphackad sömnmässigt om jag ska slippa gå på blöta-fläckar-och-läskiga-högar-jakt imorgon bitti.

Suss gott, alla två- och fyrbeningar!

Lite mera vovvetjat

Det tar på krafterna att ha blivit med bebis igen.
Det här med att vara på pass, vara vaksam, blixtsnabbt tolka signaler rätt så att små kissnödiga hundar kan lyftas nerför yttertrappan i tid och samtidigt sakta och försiktigt få lille Gunnar att lystra till sitt namn.

Allrahelst som övriga livet inte står ett dugg på vänt, bara för att jag har blivit 'mamma' igen.

Fyra sommorlovslediga huliganer i hemmet, en storson som sommarjobbar på orten och just denna vecka kamperar i annexet nattetid, bilbesiktningstider, storkaffekok åt konfererande fabriksarbetare, badgäster, barnvaktningsuppdrag - tja, min kalender ser ungefär ut som vanligt.
Plus då en liten skvättande hanvalp som inte gillar att vara ensam på nedervåningen, trivs desto bättre med att krypa in under yttertrappan, är rädd för sin spegelbild i ugnsluckan och tror att Stenkrossaren är en något större hundkompis.

Just det sista är rätt sött.
När minsta lillebror på två ben kryper runt på alla fyra i gräset, attackerar Gunnar hans tröja och full kalabalik utbryter.
Lillebror hojtar; släpp!
Majblomman skyndar till undsättning och börjar dra i valpen ihärdigt gastandes; loss! och Gunnar själv snurrar runt sin egen axel för att kunna behålla 'skatten', aka tröjan, i ett stadigt grepp.

Just där och då blev jag varse vilken fin tik som uppfostrat honom under de första veckorna i livet - med ett stadigt och bestämt tag över nacken och ett lika bestämt samt dovt: loss! fick jag trasselsudden att släppa sitt grepp, samtidigt som han snurrade runt på rygg och blottade strupen.

Jag tänker vidmakthålla att det är precis lika mycket sunt förnuft och förutseende tänkande som behövs vid fostran av små svansviftare som när det gäller stadigt växande tvåbeningar.

Vi får väl se om jag har rätt om några månader?

söndag 23 juni 2013

Gunnar Kvist av Bol

Jomenvisst!
Jag tog två gossar under armen och en potentiell hundfilt med mig i bilen idag och for raskt och ledigt (så ledigt det nu går när man som jag missade den lilla detaljen med hundratals av hemvändande midsommarfirare på vägarna) och åkte iväg för att hämta vår senaste familjemedlem.

Vi möttes av en hel flock med hundar i olika stora storlekar vid grinden, i olika hög grad av svansviftande och välkomstsvassande.
Säljarparet var ett jovialiskt skånskt par med skönt avslappnad inställning till djurhållning.
På den kringbyggda gården samsades katter, hundar, höns och en vaksam tupp över ytorna.

Den tilltänkta trasselsuddens storebror var precis en sådan vovve jag alltid drömt om.
Stor, lugn, lufsig och med glimten i ögat.
Lustigt nog framförde jag namnförslaget 'Gunnar' som kommit upp under gårdagens diskussioner och möttes av en häpen min!
Storebrodern hette nämligen Gunwald!
Tja, det fick väl helt enkelt bli en liten Gunnar då och det namnet är även inskrivet i kvittot.

Hem kom vi också, via ett snabbstopp på närmast större affär där ett koppel och två halsband införskaffades.
Matskålar fanns ju liksom redan hemma.

Just nu ligger den utmattade valpen på mina fötter under matbordet, slutlekt, avkissad och efter en lång sejour ute på tomten där han har nosat sig runt över nejderna.

Och vet ni?
Det känns overkligt bra!
Den här lille busen kommer att bli stooor!
Med en mamma som är Bernersennen och en pappa som är en blandning av lika delar Golden och Labbe - och en Golden då av den äldre modellen som är lite större än dagens - kommer det inte bli en liten nätt vovve att stoppa i handväskan, lite dekorativt sådär!
 

lördag 22 juni 2013

Knashandling

Jag skulle köpa gummistövlar idag med Sheriffen.
Istället kom jag hem med två tält, två hundmatskålar, en klotång och en kasse mat.
Mycket praktisk inköp, inte minst hundattiraljerna, för imorgon är det jag som styr kosan en bit söderöver i landet och hoppas att jag kommer hem med en liten trasselsudd på drygt åtta veckor.

Nu till namnfrågan?
Buden duggar tätt här hemma men favoriterna är än så länge;
Simson
Mozart
Bellman
Gunnar (ok då, under protest från min sida)
?

Vi får nog ta och titta på jycken först innan vi bestämmer oss!

Och vad var det jag sa?
Hund skulle det bli och hund blir det!

fredag 21 juni 2013

Men glad midsommar då ...

Senaste dagarna har gått åt till: vedstapling, stängseldragning, hästflyttande, badande, hundsurfande och allmänt kvalmflämtande.
Visserligen behövs det en ordentlig urladdning med galet mycket tokregn men samtidigt är jag dundernöjd så länge vi har kasta-barn-i-böljan-den-blå-väder!

Och under tiden som ni andra vanliga dödliga trampar runt och shoppar bikinis, planerar grillkvällar, hälsar på uråldriga mostrar, jobbar vidare, letar efter sistaminutenstugor - ägnar jag mina lediga timmar åt att ringa-på-surfa-lusläsa annonser!

Om relativt små fyrbeningar med viftig svans, alltså!
Banne mig - det SKA flytta in en kabeltuggande, skognafsande, dräggelkissande valp i hemmet denna sommar.

Jag ska bara hitta rätt individ först - och det mina vänner - det är ett heltidsjobb!

måndag 17 juni 2013

Valpdrömmar

Jag borde berätta om vår sagolika skolavslutningsefterfest i torsdags.
Eller om den trevliga helgen med finbesök som även inbegrep en ytterst sansad och mysig vovve.
Om kattvaktande och svärsonstittande.
Eller om hur det var idag när storadottern damp ner och blev överfallen av sina småsyskon.

Men det gör jag inte.
Jag har bara en liten ynka fråga till er - tik eller hanhund?

tisdag 11 juni 2013

Hotell Mångmamma

Ibland knackar ens rötter på dörren och kräver att bli emottagna, oftast när man minst anar det.
Ibland är det lite besvärande, stundtals olämpligt men oftast väldigt, väldigt roligt och välkommet.

Ikväll dundrade en barndomsidol in genom telefonluren med sin omisskänneliga dialekt och röst, efter ohemult många år av nästan ingen kontakt alls.
En sådan som jag, fast ändå inte!

Jag är inte äldst i min syskonskara - jag har faktiskt en bullrig, skrävlig, erfaren, ödmjuk, rolig, pratglad och  likasinnad storebror som hotat med att dyka upp på ett nästan-spontant-övernattningsbesök inom en snar framtid!

Gäststugans liggare är snart fulltecknad inför sommaren!




måndag 10 juni 2013

Sommarliv och kompishäng

Om någon nu händelsevis lyckats missa det, så är det faktiskt högsommarvärme och makalöst vackert väder runtikring där vi bor.
Under den gångna långhelgen har vi hunnit hänga på gräsmattan hemma med egna och andras barn, övernattat/hajkat i militärtält vid scoutlägret, paddla kanot, fotvandrat, badat, intagit den egna stranden med efterskolanpicknick och i största allmänhet frotterat oss med en himla massa trevliga människor.
 
Samtidigt duggar det tätt med i-sista-minuten-utflykter som tarvar matsäckar och kläder-efter-väder-packning för skolbarnen, sista-minuten-städning av skolbänkar och inhandlingsexpeditioner och uppladdning inför torsdagens Efterfest i Missionskyrkan.

Vi är några stycken föräldrar som är extra förtjusta i att knöka ihop oss och leka och vi bestämde oss frankt för att ställa till med lekar och upptåg direkt efter skolavslutningen, så idag har några av oss handlat mat, pyssel och grejer medan vissa andra passat barn i klump.


Om några dagar är det sommarlov och  om det då råkar bli en regnig dag eller två, kanske jag återvänder till  Blogglandia?


Just nu hinner jag inte!

onsdag 5 juni 2013

DHL får konkurrens av GSE

Jag börjar fundera på om jag inte ska starta en speditionsfirma!
GSE - GlömdaSakerExpressen, vore ett passande namn.
Visserligen kommer den tänkta rutten bara att ligga mellan hemmet och far-är-rars arbetsplats men ändå.

När jag bara möts av ett leende, en igenkännande blick och en knappt hörbar suck från receptionisten och tillika vakten, innan han tar emot den frånåkta mobilen med orden; Vi ser till att den hamnar rätt, då vet jag att jag är en 'känd kund'.

Kanske också att det är allmänt känt att min man stundtals har huvudet under armen?



 

När minnen får liv av Malin K Eriksson

Ibland kommer förutfattade meningar och åsikter på skam.
Varje gång det inträffar blir jag alltid lika positivt överraskad och glad för att jag haft fel - för så gott som alltid är det jag som lagt ribban lägre än vad jag borde gjort.

Senast nu när jag fick möjligheten att läsa ännu en debutants roman där jag inte hade haft särskilt stora förhoppningar om att intrigen skulle väcka mitt intresse.
Igenkännande eller total verklighetsflykt brukar annars vara min måttstock på en 'god bok'.
Här blev det en inblick i en helt främmande värld och då är handlingen inte förlagd till någon exotisk plats utan tvärtom någonstans precis mitt ibland oss, fast inom en människa vars livsöde skiljer sig så fundamentalt från mitt!

När minnen får liv, av Malin K Eriksson är en udda debut, så till vida att den utspelar sig främst i en gravt fysiskt funktionsnedsatt kvinnas huvud.
Efter en tragisk bilolycka, finner sig huvudpersonen Grace tvingad till ett liv i rullstol med dygnet-runt-hjälp av sina assistenter, eller medhjälpare, som hon kallar dem för.
Att hon ens överlevt och befinner sig i en egen lägenhet är snudd på ett mirakel.
När först en hemlös hund och strax därefter en nyanställd medhjälpare kommer in i hennes inrutade och trista liv, börjar gamla minnen bearbetas och den inre resa Grace gör mentalt, är både häpnadsväckande och absolut nödvändig.

Det här är en bok om mänskliga tillkortakommanden, kroppsliga begränsningar, bitterhet och hat men också en historia som har ett ljus i tunneln.
Vänskap och tillit, envishet och vilja är allas våra drivkrafter - om vi bara vågar.


Läs den!