måndag 30 december 2013

I de sista skälvande timmarna...

Ingen snöig vinter, äntligen kopiösa mängder med sovmorgonstimmar, tillhörande skevt dygn, pyjamasdrällande, svansviftande och kattkurrande.
Ett utmärkt jullov.
En hyllning till långsamhetens lov.

Jag önskar er alla ett riktigt gott slut och ett ännu bättre nytt år.
Att fiktivt vända blad och ta nya tag är välbehövligt emellanåt - nyår eller ej.
See ya!

onsdag 11 december 2013

Lustfyllt kliande

Föreställ er det där oemotståndliga kliet i fingrarna som riktigt upptäckarglada barn har.
Det där evinnerliga pillandet på skruvar, knappar, manicker, vred och kranar - bara för att det ter sig så lockande!
Precis så kändes det i mina fingrar ikväll.
En obetvinglig lust att få knacka tangenter så att jag snubblade runt på de tänkta orden i en aldrig sinande strid ström.

Tror aldrig jag varit ute i så god tid med en jobbtext någonsin?
Snudd på en vecka före deadline!
Det kan ju lätt bli så, när ämnet känns extra aktuellt och rör något som ligger mig nästan allra närmst om hjärtat.
Vill ni läsa?

Leta rätt på Smålandsposten då, på tisdag den 17/12!


Natten går tunga fjät...

Himmel och pannkaka vad jag börjar få svårt att hålla alla de små-vilda-gladas lussefirandetider i skallen numera.
Dessutom tillkommer det käcka påminnelser varje dag om ännu fler evenemang, avslutningar och julbordsinbjudningar, jag antingen lyckats framgångsrikt förtränga, eller tidigare inte känt till.
Seriöst - jag gillar verkligen det stämningsfulla med tända ljus, Luciasånger, snubblande stjärngossar och stearinindränkta Luciahår - men när det ska lussas i överkant x 4 barn x 4 dagar, då kvider min annars så lussebullsglada mage i uttjatnings- och stressrelaterade glitterplågor.

Så - vad att göra?
Tja, jag tänker lösa det genom att Inte klona mig själv och mina barn som uppmanas befinna sig på trettioelva ställen samtidigt och istället helt frankt och resolut skippa merparten av alla påbjudna 'måsten'!
Jag vägrar bli julstressad av alla upptåg och aktiviteter jag förväntas delta i, eller låta mina barn delta i.
Vi sjunger gärna, högt och glatt här hemma, körbarnen får själva avgöra hur pass roade de är av att hänga i församlingshemmet tre-fyra timmar på fredagskvällen och jag är med på ett minimalt och spontant lussetåg på söndag, efter min dramagrupps förevisning av sitt julspel!

Tyvärr skolan - jag har varken ork, tid eller lust att sippa kaffe och tugga i mig medhavda bullar på några föräldraföreställningar.
Den ene sonen är måttligt road av att sjunga, den andra brukar vara lika kul som ett kronvrak efter 17.00 på torsdagarna.

Samma sak gäller för mitt eget vidkommande - jag tänker inte hetsa hemifrån för att delta i avslutande kvällsmöten eller hastigt påkomna julbordsinbjudningar mot slutet av nästa vecka.
Istället tänker jag köpa mig några hyacinter och snurra ihop några notpappersstrutar, nynnandes på 'Bjällerklang', tugga i mig några pepparkakor, tända oceaner med levande ljus och kanske fundera på om det är viktigt eller inte med att ta in en barrande ruska och hänga upp piffigt krafs i den?!

Och självklart läsa några klassiska julsagor för barnen - högt!



torsdag 5 december 2013

Jag ogillar Svennar

En relativt innehållsrik dag så här långt, skulle jag vilja påstå!
Märklig start, med två av fyra barn som saknades vid far-är-rars bil imorse när det var dags för avfärd mot skolan?
En mamma som for i kläderna och de närmsta stövlarna på dörrmattan, vilket visade sig vara ett par ridstövlar. Visserligen mina men kanske inget jag vanligtvis brukar uppträda iförd offentligt?

En Gunnarhund som glatt hoppade in i bakluckan för att få följa med på äventyr och två ta-barn-i-örat-stopp på skolan (Jo, de hade kommit till skolan. I tid. Med skolbussen), innan jag och hund sladdade in hos mamma C på kombinerad kärringfrukost och barnvakteri.
När kaffet var svalt och mamma C´s bagaruppdrag genomfört, hade jag hunnit bli nerkräkt, spottad och kissad på och det var precis lika mysigt som det brukar vara med halvårsgamla bebisar!

Ja, så var det ju det här med Sven.
Min morfar hette så och utöver en klasskompis storebror, har jag inte så värst många Sven i min bekantskapskrets.
Inte är jag alltför sugen på att få hem den häringa Svennen heller men om han nu nödvändigtvis ska hålla på och blåsa hårt på oss, så kändes det säkrast att plocka in fyrbeningarna i stallet.

Det innebär lite pyssel och meck att stormsäkra ägorna.
Bland annat är det ju fiffigt om det finns något mer än betonggolv att stå på för hästarna!
Alltså - inhandling av mer strö.
Kan ju vara bra med vatten - om de skulle bli törstiga.
Synd att vattnet vintertid fryser i stallet bara så det är helt avstängt sen några veckor tillbaka, för säkerhets skull.
Tyvärr innebär det att någon (läs, jag) får bära tvärs över halva gården från närmsta hus.

Foder bör finnas tillgängligt.
Lite mer att bära!

OM det blir jättemycket sus i trädtopparna, kan det finnas viss risk att de där små elektronerna hoppar vilse i ledningarna och då blir det lite mer komplicerat att laga mat än när man bara behöver vrida på en knapp.
Alltså middagsmat som helst klara sig själv på spisen en timme eller två.

Och så var det den lilla detaljen med att ta in fyra stycken vindpinade fyrbeningar i rätt box också.
Gammelman Werner travade rätt in i sin box, nykomlingen Ville likaså - i samma.
Alfatanten Pella var ju tvungen att kolla så att hennes gossar gick till rätt ställe innan hon kunde kliva in hos sig och litenSara klev rätt in i ... sadelkammaren?!
Lika fort klev hon baklänges, utjagad av den farliga tigern - kattungen Sanslös - ungefär lika skräckinjagande som en läckande engångständare när hon fräser!

Nåväl, nu är barn och djur under tak och täcken, blötsnön dunsar ner och elden sprakar i rörspisen.
Antagligen dimper det ner några kilometer träd över tågspåren, snökaoset lamslår Stockholm och SJ får frossa.
Tyvärr ser det mörkt ut med att få hit allra käraste syster imorgon kväll men mirakel har inträffat förr!

Om inte annat så för en tvåtusen år sen sådär! 
 

tisdag 3 december 2013

Teaterlekar

'Min' dramagrupp var på teaterföreställning idag!
Vi fick agera publik under genrepet av barnpjäsen 'Tiffany och de tre rövarna', som min kluriga vän mamma S slitit med under höstens tisdagar.
Att hålla styr på runt 20 stycken 3-8 åringar som helst ska kunna gå, stå och framföra sina repliker på rätt ställe - med både akt ett och två samt skådespelarbyte i pausen - det är beundransvärt.

Medan hon och mamma K haft fullt upp med att prestera en 'riktig' pjäs, har jag och 12-13 lite äldre barn (9-11 år) mestadels roat oss med känslouttryck.
Hur ser det ut, känns det, reageras det på - om någon är arg, glad, ledsen osv?
Improvisationerna och fantasin har varit mina ledord.
Att kasta in en replik, en situation, en känsla och kräva ett fortsatt agerande av barnen har varit intressant och nyttigt.

Det ena eller andra sättet är inte mer eller mindre rätt - bara kul att se hur olika vi jobbar som ledare!

Vissa i 'stora' gruppen har lättare att spinna loss än andra, vissa vill gärna men det knyter sig av blygsel eller osäkerhet precis på sluttampen.
Några har hela kroppen full av myror och är extremt svårfokuserade, andra är förpubertalt tokfnissiga.
Något förvånande är att det blivit en sådan succé med våra Kuligtisdagar i Missionskyrkan?
Det är väldigt sällan jag saknar någon av de ca 35 barnen som sagt sig vilja vara med?
Och då ska vi inte glömma bort att höstförkylningarna brukar dugga tätt så här oss.
Stadigt, vecka efter vecka, möts vi av förväntansfulla barn som tycker att det är veckans höjdpunkt att få komma och spela teater.

Ibland är idéer och tankar helt rätt och uppenbarligen hade vi inte helt fel när vi satt och klurade i våras om att dra igång något i samhället som sedan länge saknats!
  
För alla som råkar ha vägarna förbi, är det riktig urpremiär på 'Tiffany och de tre rövarna', tisdagen den 10 december, klockan 17.00 i Braås Missionskyrka.
Biljettpriset på 20 kronor per person kommer att oavkortat gå till de nödställda på Filippinierna.

De äldre barnen kommer spela ett litet Julspel i anslutning till gudstjänsten den tredje advent, söndag 15 december, klockan 10.00 för att sedan raskt få slänga av sig sina mantlar, änglavingar och herdestavar för att byta om till ett Luciatåg.

Välkomna!  



måndag 2 december 2013

En gång ingen gång, två gånger en vana

Måste nog snart ta tempen.
På mig själv!

Efter nio veckors 'knarkande' och en total avtändning igår kväll, märks det hur såsig och drogad jag varit.
Eller så har jag drabbats av knasiga biverkningar?
Lite svårt att avgöra vilket?

Hursomhaver så brukar mina barn vara medvetna om att jag bara bakar bullar när jag är gravid och eftersom Stenkrossaren hunnit fylla sex vid det här laget, är det ju ett tag sen sist, som ni förstår.
I lördags bakades det ju lussekatter (Jo tack, de var goda. Och slut nu.)
Idag kavlades femtio kanelsnurror fram?!
(De är inte riktigt slut. Än.)

Vad månde det bliva av detta?

söndag 1 december 2013

Från plus till minus och tillbaka igen.

Som om det skulle hjälpa?
Att återkomsten av ett fungerande nätverk skulle få mig att bli en flitigare bloggare/bloggläsare igen?
Knappast!

Det där IRL-livet det snurrar på rätt bra nu - med utvecklingssamtal med barnen, tandläkarbesök, dramatisdagar, köronsdagar och allmänna överlevnadsknep för att härda sig igenom november.

Skönt att det blev en storstilad avslutning på den mörkaste och tristaste månaden på året igår då.
Jag och Stenkrossaren bakade lussekatter!
Och blingade fram julporslin och löskrafs till köket!!
För att inte tala om att glöggen var god!!!

Och ni som hängt här ett tag vet att jag gått från att vara akut julnörd till ännu mer akut jul-Anti-nörd så ni begriper varthän det barkar va?
Julnörderiet is back!

Nu ska veckans jobbtext mejlas och mera glögg inmundigas!
Goda adventskramar till er i alla fall!