Egentligen skulle denna text varit införd i lokaltidningen i veckan som gått.
Av olika anledningar (strul, nytt annonssystem, möten som avlöste varandra och allmän tidningsredaktionsstress) föll den mellan stolarna.
Eftersom jag själv tycker att det är ett angeläget ämne och dessutom har lite kort 'bäst-före-datum', tänker jag med redaktörens goda minne (?) publicera den här.
Ni som läst och följt mig under några år, vet att jag vurmar för valfriheten, familjens roll som samhällets minsta gemensamma nämnare och poängen med att ge barn tid - inte ekonomisk status!
Därtill skulle jag kunnat utveckla resonemanget på långt fler meningar och ord men tjusningen och begränsningen med krönikeformatet har varit just det givna antalet tecken att förhålla sig till!
Håll till godo!
Det är ingen hemlighet att jag ser
kunskap som makt!
Att barn i detta land ska få
möjligheten att, utöver det mest basala såsom lära sig läsa,
skriva och räkna, även kunna dra egna slutsatser av lästa texter
eller upplevelser.
Att de ska ha ett hum om varifrån de
kommer och vart de är på väg.
Känna till hur vetenskapen ser på
tingens ordning och hur annorlunda – men ändå så lika – andra
tiders och kulturers människor betraktat sin omgivning.
Ett sunt mått av ifrågasättande,
upptäckarlusta och experimenterande ingår också i barns utveckling
till vuxna självständiga individer.
Under de senaste 18 åren som mamma
till skolbarn har jag hunnit uppleva många omorganisationer,
betygssystem, dokumentationshantering, metoder och pedagogiker.
En del har blivit bättre och mer
samhällstillvänt än när jag själv gick i skolan, annat har
resulterat i något som lite snällt kan uttryckas som fritt-fall
eller hela-havet-stormar.
I vårt grannland Finland existerar
inte ordet skolplikt, där talas det om Läroplikt.
De har heller inte ägnat sig åt
ideliga reformer av sitt utbildningsväsende.
Uppenbarligen har de lyckats bättre
med sitt system än vad vi har gjort, iallafall om vi ska se till de
undersökningar som görs.
Nu vill kommande regering göra
förskoleklassen och gymnasiet obligatoriskt, åtminstone fram till
dess eleven fyller 18 och således blir myndig.
Jag har en del invändningar mot det.
De allra flesta barn, uppskattningsvis
mellan 95-97 %, går i förskoleklass idag. Kan vi inte anta att de
övriga futtiga procenten som inte nyttjar erbjudandet, har sina skäl
till att avstå?
Jag ser en viss risk i att låta
skolplikten omfatta allt yngre barn. Vad blir nästa steg? Allmän
förskola erbjuds redan gratis till alla barn som fyllt tre, ska den
också på sikt bli obligatorisk?
Att försvåra för de familjer som
vill välja annorlunda än vad det stora flertalet gör, ger mig
obehagliga associationer.
Gymnasiet så. I Skolverkets nyligen
publicerade rapport, kan vi läsa oss till att 13% av fjolårets nior
inte har gymnasiebehörighet. Ska alla de eleverna manglas igenom
ytterligare tre års obligatorisk skolgång och dessutom bli
högskolebehöriga?
Hur då?
Vårt samhälle behöver alla, både
akademiker och praktiker men lägg krutet där det gör nytta. Stötta
lärarna, utveckla lärlingssytemet och skippa tvånget.
2 kommentarer:
Kan bara hålla med. Fast det visste du ju redan...:-)
Kan bara hålla med, så nu vet du det, också.
Skicka en kommentar